Hur själva ansökan avseende både skolan, kurser och visum går till finns väl beskrivet i tidigare reserapporter. Läs Malin Bohlins rapport från VT 09/10 för en uppdaterad och korrekt version. Informationsmaterial om ansökningsförfarandet finns att få från Karin Johansson, och skickas dessutom ut av MSSM när du väl blivit antagen i det första steget.

Det finns ett par punkter jag skulle vilja belysa. Jämfört med ansökan till andra amerikanska universitet är ansökan till Mount Sinai mycket tidskrävande och ineffektiv. Pappren ska vara inne nästan ett år innan utbytet skall äga rum vilket är mycket märkligt. Dessutom (och här är inte MSSM unika) ska allt ske snigelpostledes vilket är mycket irriterande. Särskilt jobbigt är det att alla betalningar måste ske med checkar som fysiskt skickas i kuvert. 80-tal. Så länge man tar ansökandet på allvar, är noggrann och ute i god tid är det dock inga problem. Det är inte fullt så jobbigt som vissa tidigare reserapportörer fått det att verka. Var dock beredd på att lägga ner en del tid.

Första dagen inleddes med ett möte där alla nyanlända studenter träffade och ”informerades” den ansvariga damen från MSSM. Därefter troppade vi av till the immigration offices som tog en titt på våra visum.

Jag hade givetvis läst igenom tidigare utbytesstudenters reseberättelser och var därmed på förhand medveten om att den kvinna som är ansvarig administrationen för utbytesstudenterna inte direkt är … trevlig. Även om det bär emot att hänga ut någon på det här sättet i en rapport så känns det ändå schysst gentemot de framtida utbytesstudenterna att göra det. Denna person är ineffektiv, inkonsekvent och affektlabil. Under vårt introduktionsmöte skällde hon ut en amerikansk läkarstudent efter noter då denne glömt något papper hemma. Vidare så är hon totalt inkonsekvent när det gäller byten av kurser vilket tydligen fungerade utmärkt enligt tidigare reserapporter och andra utbytesstudenter jag talade med under min vistelse. För mig var det dock ”impossible”. Ett ärligt menat tips är att försöka kringgå henne i så stor utsträckning det går.

Flygresan med SAS gick på 4400 kr vilket jag upplevde som mycket prisvärt, särskillt då det var direktflyg.  Det finns en del fasta utgifter, exv. visumavgiften (en tusenlapp), ansökningskostnaden ($30) etc.

Under min vistelse var dollarn på väg åt helsike i största allmänhet och som lägst nere i 6 kronor. Detta innebar givetvis klackarna i taket och shoppinghysteri. Det mesta var billigare i USA än i Sverige, inte minst att ära ute.  Tunnelbanekort kostar 104 dollar/mån vilket väl är som hemma ungefär. Se till att inte bli blåst när det gäller mobiltelefonin. Jag vet i ärlighetens namn inte vad som är billigast, men att gå till en stor butik istället för ett ”hål i väggen” minskar nog chansen att gå på en mina, vilket jag gjorde. Med tanke på att vi slipper betala tuition och har rätt till Mount Sinais billiga boende så är nog utbytesstudierna ett av de mest prisvärda sätten att uppleva New York på. Dessutom finns billiga biljetter till diverse saker (sportevenemang, shower etc) att köpa på Mount Sinai Recreation office.

Jag bodde tillsammans med en kursare på MSSMs boende på 3E 101st street precis bredvid sjukhuset. Om detta kan man säga ett antal saker:

Bra:

·      Går att styra upp på förhand

·      Billigt; $750 per månad per person

·      Stort, nästan 55 kvm

·      Går att ha gäster som inneboende. Dörrvakterna hade i alla fall inga synpunkter på det, även om the housing office på förhand sa att det inte gick. Jag kan naturligtvis inte garantera att detta gäller när du åker men det kan vara värdefullt att veta.

·      Nära sjukhuset/bussen till MSSMs affiliates

·      50 meter till Central Park

Dåligt:

·      Rätt dålig standard (vitmålat, få möbler, halvsunkigt badrum)

·      Inga redskap (inte ens bestick/glas) i köket

·      Internet går att få men kostar extra

·      Inte den roligaste delen av staden direkt, men iaf på Manhattan. Man är via 4,5,6-tunnelbanelinjen nere i den roligare södra delen av staden på 20-30 min.

Om detta finns det mycket att säga. Att bara få ta del av det så mytomspunna amerikanska utbildnings- och sjukvårdssystemet är i sig ett fullgott skäl att åka. Man ska ha klart för sig att arbetssättet och studiernas kvalitet verkar variera väldigt mellan olika kliniker och sjukhus. Mina uppleveler kan alltså inte generaliseras till andra kurser än den jag läste, även om jag upplevde att de kursare jag åkte över med hade liknande upplevelser. Precis som tidigare studenter vittnat om före mig är den amerikanska sjukvården mer hierarkiskt utformad än den svenska. För oss läkarstudenter innebär detta att man får ägna sig åt en hel del saker som i Sverige sköts av undersköterskor/läkarsekreterare. Till uppgifterna hör att lägga om sår och att följa med patienter ned till röntgen etc. Detta var något jag hade svårt att förlika mig med då jag från Sverige är van att mötas av attityden: ”Jag har lön, det har inte du. Jag ska arbeta, du ska lära dig. Jag gör det tråkiga så gör du det roliga/lärorika”. Man ska ha klart för sig att de heroiska 12-timmarspass(ibland mer) som amerikanska läkarstudenter roar sig med inte sällan till stor del består i att utföra ganska meningslösa uppgifter i syfte att fjäska för överheten. Det finns dock saker som är bra. I USA värderar man den akademiska diskussionen i det kliniska arbetet högre än i Sverige. Läkarna är i regel väldigt pålästa och har stora medicinska detaljkunskaper. Särsklilt kirurgerna imponerar med sina relativt goda kunskaper inom internmedicin(!) och intensivvård. Man är oerhört aggressiv i all behandling och ”gör” mer saker än vad som är fallet i Sverige. Detta är givetvis på gott och ont. Jag såg en del lyckade utfall och en del som gick åt skogen. Onekligen är less ibland more…

Själv hade jag det följaktligen inte speciellt bra på min kurs. Tyvärr verkar detta ha gällt de flesta som var placerade på MSSM, KI-studenter och övriga foreign visiting students inkluderade. Vissa electives, som surgical intensive care, verkar dock vara bra. Precis som hemma så växer man med ansvar.  Jag tilldelades inget som helst ansvar och blev därför ett rundningsmärke och en ”svans” under 8 veckor. Tur att NYC är fantastiskt och finns där att trösta en =).

Har man en något sånär hygglig skolengelska, följer ngn amerikansk sjukhusserie och är lagom oblyg så har man inga problem att göra sig förstådd. Utbyte till USA är ett utmärkt sätt att fila på språket.

Kulturmässigt är det relativt lite, men samtidigt enormt mycket som skiljer. Precis som det påpekats i en känd film är det de små skillnaderna som märks. Min kanske största insikt från min tid i USA är hur fantastiskt Sverige är. Fånigt kanske, men så känns det i skrivande stund.

New York är New York. Universums självklara medelpunkt. Här finns så mycket att göra och se att det är löjligt. Ett hett tips är att bara ta tunnelbanan till något nytt område och utforska.  Listar nedan några av mina bästa tips:

Serendipity: fantastisk restaurang med generösa portioner av supergod mat.

Top of the Rock: Billigare och bättre utsikt än från Empire State Building

Tranny Bingo på Bowery Poetry Club: Transvestitbingo varje måndag. Bland det roligaste jag varit med om. Min kompis vann 260 dollar.

Frihetsgudinnan: Värd ett besök. Var vid färjan vid Battery Park tidigt på morgonen (8 typ) och köp biljett i förväg. Inte så turistigt som man kan tro. Missa inte museet på Ellis Island dit man kommer med samma båtbiljett.

Central Park: New Yorks pärla. En fantastisk plats. Tänker du fria eller dylikt, gör det här!

Bloggen ”Ett annat New York” är mycket bra att kolla till då och då.

En fantsatisk upplevelse för mig personligen, men tyvärr bara en parentes för den framtida doktor Törnebohm. Åtminsone rent medicinskt betraktat. Jag har däremot lärt mig en hel del om mig själv och om Sverige.

Åk! Det är värt det! Om än bara för att njuta av att du, till skillnad från din tyske visiting student-kollega, inte betalar tuition för ert crappiga elective. För att varje människa vid något tillfälle bör ha bott i New York. För att lägga på dig några trivselkilon. För att samla kraft inför att komma tillbaka till Sverige och vara den bästa doktor du kan vara. För en sådan blir du här. Inte i New York.