På Otto Wagner blev jag visad runt men min student, Roman, på ett par av de neurofysiologiska avdelningarna. Jag träffade och diskuterade med många av handledarna och personalen där. De var imponerade över de kunskaper som våra studenter hade. I Österrike saknas en formell utbildning för klinisk fysiologi och neurofysiologi. BMA med inriktning labmedicin eller sjuksköterskor söker dessa arbeten och utbildas lokalt på varje klinik. Undersökningarna påminde mycket om de i Sverige men det fanns även både avvikande metoder och andra apparater.
Under eftermiddagen var jag på ett annat sjukhus - AKH (Allgemeine Krankenhasu im Wien) det största och mest avancerade sjukhuset. Där träffade jag min andra student, Rebecca, på en hjärtavdelning för barn. Även här diskuterade jag med handledare. Bl a tog vi upp bedömningsformulär och möjligheterna till att ha praktiska prov. Det senare är inget som tillämpas i Österrike men de var klart intresserade av att införa något sådant för att kunna höja kvalitén på praktiken.
Under tisdagen hade jag dels ett möte med programmet för diskussion kring utvecklingen av den fysiologiska delen av deras utbildning (totalt c:a 12 veckor teori, laborationer och praktik). Därefter hade jag två dubbeltimmar med deras studenter där jag berättade om ekokardiografi och Doppler samt en del av den kliniska tillämpningen. Det var spännande och ganska uppskattat. Dock lite svårt att hamna på rätt nivå med studenter som knappt känner till området....