Mitt främsta motiv till att åka på utbyte var att jag -som en finska född i Sverige- ville lära känna landet som mina föräldrar kommer ifrån och som min släkt bor i bättre. Att det blev just Helsingfors beror på att jag trots att jag varit där ett flertal gånger inte känner staden. I egenskap av huvudstad kändes det som att det skulle finnas en hel del att se och göra där .

Helsingfors universitet kändes som ett seriöst universitet med stort utbud av olika utbildningar, men även ett väldigt rikt studentliv. Info om möjligheten till utbyte var klar, både från KI och Helsinki. Däremot tog det länge innan jag fick det definitiva antagningsbeskedet från Helsinki. Jag skulle åka i början av januari och fick beskedet i slutet av november...  Detta gjorde att jag inte hade vågat tacka ja till lägenhetserbjudanden jag fått. De gav bra info om var man kunde vända sig för att hitta bostad och infomationen var i övrigt också god.

Vaccinationer var inget jag frågades om och intygsmässigt handlade det om språkkunskaper; de ville veta om jag talade engelska/svenska/finska.

Ankomsten till Helsinki var inget svårt. Det var lätt att åka båt över och därmed inte behöva tänka på begränsningar vad gäller packning, som vid flyg. Jag hade turen att få hjälp av familjen och packade bilen full.

Det är egentligen inte nödvändigt att vara på plats långt innan kursstart, men det kan vara skönt att vara lite hemmastadd och veta hur man tar sig fram i staden innan dess. Mycket praktiska frågor får man hjälp av vid introduktionskursen de har för utbytesstudenter. Alla utbytare på hela universitetet har 2 dagar ihop med information om allt ifrån kollektivtrafik till idrottsföreningar och studentklubbar. Varje utbildning står även för att man får en tutor, dvs en äldre student från universitetet som hjälper en med allt mellan himmel och jord och försöker ordna sociala tillställningar så att man får lära känna mer folk och får en skjuts in i studentlivet och staden.

Kostnadsläget i Helsinki är likt det i Stockholm. Jag upplevde inga störra skillnader. Dock finns det underbara förmåner för studenter - det är bl.a. halva priset på kollektivtrafik (både inom Helsinki och på långfärdståg och -bussar).

Det är även ovanligt att man, som i Sverige, äter matlåda på universitetet. I Finland betalar staten för att studenter ska få subventionerad lunch. Unicafé heter restaurangkedjan vid universiteten och där äter studenter en komplett lunch (flera rätter att välja på) med salladsbuffé, smör och bröd och måltidsdryck för 2,50 euro! Det finns alternativ som kostar något mer också, om man vill lyxa till det lite. Unicafé finns vid alla fyra campus i staden. Centralt finns ett flertal, varav ett är öppet både på kvällar och lördagar. Vissa andra restauranger har också studentpris på lunch under bestämda tider. Ex. restaurang Manula vilken kan rekommenderas. Där får man god lunch klockan 11.15-12 som student till samma pris som på Unicafé, 2.50 euro!

En annan bra studentförmån är de tränigscentra som finns vid alla campus, "Yliopistoliikunta". De erbjuder gruppträning, gym, spinning, klättring etc. Varje center har sin egen nisch och priserna är förmånliga!

http://www.unicafe.fi/sv

http://yliopistoliikunta.helsinki.fi/yol/web/se/www/index.do

Jag försökte först leta reda på en lägenhet på den privata marknaden då jag tänkte att det skulle vara lättare att få välja mer själv och kanske bo mer centralt. Jag lade upp annonser på några sajter och var i kontakt med några som ville hyra ut sin bostad i andra hand. På grund av att det dröjde länge innan jag fick mitt antagningsbesked vågade jag tyvärr inte tacka ja till något.

Som tur var finns HOAS´ studentbostäder! Efter att ha fyllt i en blankett på nätet fick jag erbjudande om en lägenhet i Kannelmäki/Gamlas som jag skulle dela med två andra utbytesstudenter. De försöker förse alla utbytare med lägenhet och tar i möjligaste mån hänsyn till vilket campus man ska studera vid.

För mig fungerade boendet väl. Jag delade lägenhet med en tjej från Italien och en från Nederländerna. Det var mest utbytesstudenter i området; så jag träffade mycket folk från hela världen. Lägenheterna i sig var väldigt vita och kala. Grundmöblering fanns i rummen, men de allmänna utrymmena var.... tomma. Det fanns ett köksbord och tre stolar, men matrummet ekade verkligen. Inga gardiner eller textilier fanns, så vi fyllde upp lite med loppisfynd för att få någon sorts hemmakänsla.

Kostnaden för att bo i en delad 3:a med ett delat kök och matrum i Kannelmäki/Gamlas var ca 300 euro/mån. Det tar ca 12 min att ta sig in till centrum med pendeltåg, vilka går var 15:e minut. För mig, som studerade vid odontologiska kliniken i Ruskeasuo/Brunakärr, var det buss som gällde. Förbindelserna var goda. Bussen gick utanför huset och relativt ofta. Med den var jag framme på ca 20 min. Samma busslinjer åker även förbi Meilahti/Mejlans campus, vilket kanske tar 5-10 min till.

http://www.hoas.fi/www/hoaswww.nsf/sp3?open&cid=exchangestudents

Tandläkarutbildningen i Helsinki är lik den på KI på många sätt. Som utbytesstudent blir det förstås lite annorlunda. De flesta utbytesstudenter som kommer talar inte finska eller svenska och det anordnas därför ett helt eget program för dem. Det handlar mest om preklin, klinik och föreläsningar samt besök på sjukhus etc. Även om de andra studenter som var där gick sista terminen så var de, liksom jag, tvungna att börja på preklin igen och visa alla moment för läraren innan vi fick börja på kliniken med egna patienter. Detta var lite frustrerande och framförallt tidskrävande. Vi var alla sugna på att börja jobba så fort som möjligt, men hölls tillbaka p.g.a. att landstinget inte tillåter detta. De kräver detta eftersom studentkliniken ses som en vanlig "folktandvård".

Eftersom jag talar finska var det inga problem för mig att hitta patienter. De andra utbytarna fick några få som gick med på att behandlas av någon som talade engelska. Det dröjde därför lite extra för dem innan de kom igång kliniskt. De jobbade mycket i par och hade hela tiden bara vår egen lärare till hjälp. Jag fick istället ingå i en finsk klinikgrupp med 5 tjejer till och jobba mer fritt på kliniken med alla dess lärare. Många av lärarna talar även svenska och de är i startgroparna för att börja en svenskspråkig tandläkarutbildning.

Klinikpassen var annorlunda jämfört med KI. Man hade ofta pass kl 8-13 eller 8-14. Då kunde man själv styra över antal pat och hur långa beh.tider man ville ha. Rast fick man också planera in själv. Det här tycker jag fungerade utmärkt! Jag fick lära mig att uppskatta tiden på ett annat sätt och det kändes som att man hann med mycket mer än vad man gör på kortare pass, då man kanske inte vågar boka in flera pat.

Vi fick även låna luppar under studietiden, vilket var kul! Något man slapp tänka på i Helsinki var pappersjournaler. De körde Effica och hade ett dataprogram där lärarna godkände behandlingsmomenten och även poängsatte varje del i en behandlig. Det var lärorikt då man fick fundera över olika aspekter för att optimera sättet man arbetar på genom direkt feed-back. I övrigt fungerar det ungefär som på KI med kölistor osv.

Eftersom utbytet bara är 3 mån hann vi inte göra några länge behandlingar. Det blev mest PAR och CAR, men man kan även få göra ENDO, om man råkar på någon sådan patient. Tyvärr hade de ej möjlighet att gå igenom PRO prekliniskt och därför fick vi inte göra någon protetik på kliniken heller.

Utbytesstudierna för oss på tandläkarsektionen hölls helt på engelska; preklin, klinik och föreläsningar. Alla som visade oss runt på olika sjukhus etc behärskade språket väl. Jag var ett undantag som redan talade finska och fick om jag ville även gå på de ordinarie föreläsningarna för tandläkarstudenter och ta hjälp av alla lärare på kliniken.

För alla utbytesstudenter på Helsingfors Universitet erbjuds språkkurser i finska och svenska (Finland är ju officiellt tvåspråkigt). Så om ens ordinarie schema tillåter får man välja till dessa kurser kostnadsfritt. Det är inget som var aktuellt för mig. Däremot läste jag en kurs i spanska! Villkoret att få läsa denna kurs var att man redan behärskade finska. Så det var kul och ett privilegium jag inte var beredd på!

Kulturellt är det ingen överdriven skillnad på länderna - eller det kanske är det, men att jag inte upplever det så väl då jag känner kulturen sen innan. Finland var i inbördeskrig så sent som 1918 och angreps av Ryssland i det s.k. Finska Vinterkriget 1939. Landet har med andra ord en ganska mörk historia och det tycker jag man kan märka av ibland. Finland har inte heller kommit lika långt som Sverige när det gäller integration. Det är inget mångkulturellt land på samma sätt som Sverige.

Studentlivet är som jag tidigare nämnt rikt och jag var bl.a. med på årsfesten för tandläkarstudenterna. Det var ingen liten sak - det var en fin bal med långklänningar, håruppsättningar och traditionell dans (som det övades för i skolans aula veckan innan). På de andra sittningar jag var på serverades mycket mat och dryck för ett mycket rimligt pris. Detta berodde på att det var yngre studenter som lagade maten och att de hölls i universitetslokaler (det vill säga som sektionshus; många studerandeföreningar har gott om pengar då de äger och hyr ut vackra gamla byggnader i Helsingfors centrum). Det var inte ett glas till maten och en välkomstdrink som ingick på en sittning (som det ofta är hos oss). Det var snarare välkomstdrink, ett glas rött, ett vitt, en öl, en longdrink, tre snaps och en cognac/punch. Så det var kalas! Mycket sång var det också. En hel del svenska sånger också (eller ja, versioner av dem...:))!

I Finland finns en hel del människor med musiksmak av det hårdare slaget - mitt tips till dig som också har det är att gå till Heavy Corner/Corner bar - lite sunk, men vilken känsla! :) Två kvällar i veckan har de karaoke - med bara hårdrock/metal. Det var en upplevelse att få se folk gå upp och sjunga, growla och skrika av sig till god musik och få publiken att headbanga.

Karaoke är rätt stort i Finland, vilket kom lite som en chock för mig. Jag har alltid tänkt att det bara är något man pysslar med på båten dit, men icke! På många av de uteställen jag var på så fanns det ett rum med karaoke.... helt ofattbart!  

Studentlivet för utbytesstudenter i Helsinki är enligt mig mycket rikt. För den som vill träffa studenter från hela världen och som gillar fester i trånga lägenheter är det ett perfekt ställe att åka! Det anordnas även mycket klubbar etc som vänder sig främst till utbytesstudenter. Ofta bor man även i samma stadsdelar och i delade lägenheter, så det är enkelt att träffa folk. Universitetet har ett nyhetsmail som skickas ut till alla studenter (som vill ha det) med tips på vad som händer i staden, förklaringar på traditioner och inbjudan till olika happenings. Det anordnas även föreläsningar, guidade visningar på museum osv. Jag gick bl.a. på en föreläsning om finska vinterkriget och en guidad tur i armémuseet. Kan varmt rekommenderas!

Det finns även företag som erbjuder studentresor till bl.a. Lappland, Ryssland och de baltiska länderna. Så varför inte passa på att se sig runt lite? Jag åkte på ett visumfritt besök till St Ptersburg (båt) och en till Tallinn och Riga (båt och buss). Sjukt kul!

Det blir lätt så att utbytesstudenter umgås med utbytesstudenter eftersom vi läser ihop och får ta del av alla aktiviteter som erbjuds för just utbytare. De finska studenterna vet ofta knappt om att det finns utbytesstudenter. Men de är supertrevliga och välkomnande om man väl kommer i kontakt med dom!

Idrott har jag tidigare tagit upp - utbudet är mycket gott; kolla in

http://yliopistoliikunta.helsinki.fi/yol/web/se/www/index.do

Jag tyckte absolut att det gav mycket att åka på utbyte. Det känns som att min resa var intressant på ett annorlunda sätt jämfört med om man åker till ett helt främmande land. För mig personligen handlade det om att fördjupa mig i kulturen i mitt hemland, vilket jag verkligen fick tillfälle att göra!

Rent studie- och yrkesmässigt har jag också lärt mig mycket. Alla yrkesutövare -så väl inom ett land som internationellt- har sina egna tips och tricks och genom detta utbyte fick jag träffa fler duktiga tandläkare och specialister som gladeligen delade med sig av sina erfarenheter och bidrog till att utveckla min kliniska mognad. Det var så härligt att få jobba på och det kändes lite mer som "in real life" än vad det gör på skolkliniken på KI.

Jag är övertygad om att jag drog mycket nytta av mitt utbyte; både på ett personligt och ett professionellt plan. Det var en fantastisk tid; att få uppleva något annat och få träffa människor från hela världen och förstås även Finland!