Jag ordnade själv bostad på Svenska Institutet i Paris som ligger i Marais. Det låg 20-30 minuter från sjukhuset med metro. Standarden var ok, trådlöst internet fanns som var bra. Prisläget är ungefär samma som i Sverige, maten håller högre standard.

Själva universitetet ordnade ingenting på plats, däremot blev jag väl omhändertagen av kollegorna på sjukhuset.

Jag följde mottagningsverksamhet, deltog i behandlingskonferenser som rörde patienter med ortopediska infektioner och hiv sammanlagt 22 timmar per vecka. 

Det finns en möjlighet till fortsatt samarbete

Jag tog kontakt med KI:s avdelning för internationellt utbyte för lärarutbyte i Paris. Jag kan en del franska och träffar i mitt arbete patienter som har franska som andra språk.

KI förmedlade sedan kontakt med Universite Pierre et Marie Curie (UPMC) och deras kliniska sjukhus Hopital Pitié Salpetriere, där jag fick två kontakter som jag hade mailkontakt med under våren. Någon kontakt med UPMC hade jag inte och heller inte under utbytet

Det är bra att få nya perspektiv. Det var intressant att se utbildningen och sjukvården i Paris där man på en infektionsklinik (som är mitt område) vårdar ungefär samma typ av patienter som vi gör i Sverige. Sjukvården är statlig och håller hög klass och kommer alla till del, även asylsökande och papperslösa. Lokalerna var sämre, arbetsdagarna var längre än hos oss, men kanske lite mindre effektiva. Man hade  livliga diskussioner om patientfall där alla kollegor deltog och en mindre del möten om administration. Studenterna hade en mer teoretisk utbildninng än vad vi har och hade en tuff slutexamination som avgjorde hela deras specialitetsval..

 Det fanns dock ganska mycket administrativ personal som skötte en del uppgifter, datajournalsystem var ännu inte infört. 

Generellt sett upplevde jag att man var man mer avslappnad och mindre stressad på arbetet och atmosfären bland kollegorna var ganska informell.

Jag har informerat mina kollegor om lärarutbytet.

Jag, tycker att vi bör uppgradera den teoretiska undervisningen, den kliniska delen är dock bättre hos oss. Journal clubs var bra, där deltog alla student, lärare senior och junior

Läkarprogrammet är en 6 år lång utbildning som finns vid flera universitet i Paris varav Université Pierre et Marie Curie (UPMC) är ett av de största. Hopital Pitié Salpetriere som är ett av Paris äldsta sjukhus, är ett av de åtta sjukhus som är affilierade till UPMC som har klinisk undervisning/tjänstgöring för läkarstudenter. Antagningen till läkarprogrammet är fri, efter ett år görs en tentamen och endast 10% får läsa vidare på läkarprogrammet. Undervisningen är ganska teoretisk, består av föreläsningar, studenterna kommer andra året till kliniken för att lära sig om symptom, medan den kliniska undervisningen från 3:e året består av bedsideronder och seminarier. Sista terminen görs en omfattande examination av hela läkarutbildningen. Resultatet av denna avgör sedan vilken specialitet (kardiologi, kirurgi etc) studenten sedan kan erhålla. Jag var på Infektionskliniken på Hopital Pitié Salpetriere som är en av de två stora infektionsklinikerna i Paris.

Undervisningen görs genom bedsidereonder där en specialistläkare/ST läkare ansvarar för ronden och studenterna deltar i ronden och presenterar sina patienter. Professor/överläkare går rond två gånger i veckan. De fall som drogs var komplicerad tuberkulos, hiv infektion, mjukdelsinfektioner, blodförgiftningar och hjärtklaffsinfektioner.

Patient/falldiskussioner sker på eftermiddagarna. Föreläsningar äger rum på förmiddagarna. Undervisningsspråket var franska, men en del bedsideronder och falldiskussioner hölls på engelska.

Relationen mellan lärare/student var mer formel än på KI, studenterna fick utstå mer kritik. Lärarna klagade på att studenterna använde mobiltelefonerna under lektionerna. Falldragningarna studenterna gjorde var ganska teoretiska, man presenterade differentialdiagnoser etc.

Jag deltog i bedsideronder med studenter, falldiskussioner och föreläsningar samt journal clubs 

Jag deltog i undervisning 13  timmar per vecka, andel föreläsningstimmar/seminarier var 60% och bedside 40%.

Sammanlagd övrig tid vid lärosätet var 22 timmar per vecka.