Vi ankom till Oslo tre dagar innan skolan drog igång. Vi hade fått mycket information från det norska universitetet och det mesta kändes relativt klart vid ankomst. Väl på skolan mottogs vi och de andra utbytesstudenterna av skolledningen samt deras studentkoordinatorer. Vi fick all information vi behövde och som utbytesstudent blev man erbjuden en språkkurs i norska via universitetet. Skolan hade även sett till att vi fick träffa representanter för studentkåren och vi fick även en träffa några av våra kursare som tog med oss på en rundvandring på skolan.

Ett utbyte i en av världens dyraste städer känns kanske inte som ett klockrent val för en fattig student. Oslo har ett rykte om sig att vara extremt dyrt men det mesta är faktiskt inte så mycket dyrare än hemma. Enkelt kan man säga prislappen är oftast densamma som hemma - men du betalar i norska kronor och det som avgör det faktiska priset blir därför valutakursen . Alkohol, kött och ost är dock extremt dyrt (ofta dubbla priset mot hemma) p.g.a. norsk skattepolitik.

Vi hade turen att svenska kronan var förhållandevis stark mot den norska och därför blev de tre månaderna i Norge inte alltför dyra. Som utbytesstudent får du ett resebidrag från KI och det rör sig faktiskt om en hel del pengar. Jag och min kursare tog dock extralån av CSN (för utlandsstudier) för att kunde bekosta flera aktiviteter (ex. utflyktsresor) under vår tid i Norge.

För övrigt var skolan helt avgiftsfri för utbytesstudenter via Erasmusprogrammet.

När du ansöker till universitetet i Oslo blir du garanterad en studentbostad för utbytesperioden, men du får själv söka och välja ditt boende via SIO - Studentsamskipnaden i Oslo och Akershus som förmedlar studentbostäderna i Oslo. Vi valde att bo på Sogn Studentby som ligger i utkanten av Oslo. På kartan såg det ut som vi bodde långt ifrån det mesta, men väl på plats insåg vi att avstånden aldrig är stora i Oslo. På en kvart var man inne i centrum (med tunnelbanan) och till tandläkarhögskolan var det endast en halvtimmes promenad.

Studentrummet hade en hyra på 3000 norska kronor vilket för mig faktiskt innebar en billigare hyra än för min studentlägenhet i Stockholm.

Upplägget för svensk och norsk tandläkarutbildning är snarlikt – både praktiskt och teoretiskt. Skolan i Oslo ställer dock tuffare krav och de norska studenterna är väldigt pålästa inom de flesta ämnen. Tandläkarhögskolan i Oslo är mer konservativ än hemma och relationen mellan lärare och student genomsyras av en hierarkisk jargong vilket kan kännas främmande för en KI-student (de flesta lärarna är dock mycket trevliga och hjälpsamma).

Vi gick med tandläkarstudenterna på 8:e termin vilket är samma termin som hemma, men kurserna skilde sig en del. På schemat stod implantologi, oral patologi, kirurgi, gerodontologi, farmakologi, oral radiologi och ortodonti. Pedodonti läser de först sista året.

Några av de kurser vi läste i Oslo var väldigt givande då de kändes som ett stort komplement till utbildningen hemma. I Oslo läser de mer allmänfarmakologi och de går grundligt igenom lustgasbehandling och vi fick även testa på lustgassedering. Att de norska studenterna läste oral patologi först på åttonde termin i kombination med kirurgi måste ses som en klar fördel då förståelsen för bl.a. slemhinneförändringar i det kliniska blir större. Att få assistera på käkkirurgiska operationer samt vid flera pardontaloperationer var också mycket lärorikt. Här skall det dock tilläggas att majoriteten av käkkirurgiska passen var helt meningslösa då de oftast innebar anamnesupptagning (vilket kunde ta 3 timmar per patient).

En av de största fördelarna med utbytet i Oslo är att de norska tandläkarstudenterna repeterar huvud- och halsanatomin under sin åttonde termin. De har en heldag med dissektion och riktigt bra anatomiföreläsningar. Att få repetera sina anatomiska kunskaper är väldigt värdefullt inför de kurser som vi läser under sista år på KI.

Studenterna på tandläkarhögskolan i Oslo har i slutet på varje termin en stor tentamen på allt de läst under det gångna halvåret. I slutet på termin 8 har de dock en större tentamen där så gott som hela utbildningen behandlas. Detta påverkar tyvärr utbytet till stor del, då de flesta av dina kursare känner stor stress inför tentamen och sista månaden hade de knappt någon tid till att umgås med oss utbytesstudier.

På kliniken

Innan vi åkte på utbytet hade vi blivit tillfrågade från universitetet om det var något speciellt vi ville göra under vårt utbyte. Som jag tidigare skrev efterfrågade vi endodonti och protetik, men redan första dagen på skolan fick vi veta att vi inte skulle hinna göra någon protetik under utbytet – en stor bevikelse.

Vi hade två heldagar med klinik vilket ungefär motsvarar ca fyra vux-pass vilket är betydande mer kliniktid än hemma . De patienter vi fick tilldelade verkade ha gömt sig i ”jobbiga-patienter-med-kluriga-problem-lådan”. Antingen kunde de inte nås (man får själva ringa och boka in patienter) alternativt kunde de endast komma något enstaka pass. När patienten väl var på plats insåg man att antalet hål ofta var fler än antalet tänder i munnen. Nästintill alla mina kliniska pass ägnades åt omfattande kariologiska behandlingar med djup excavering och temporära fyllningar. För att hinna kariessanera de fyra patienterna jag fått tilldelade, var jag tvungen att ta flera extrapass under sista månaden på utbytet (vilket jag ser som en fördel då det innebar mycket tid på kliniken). Jag hann även utföra två rotfyllningar under utbytet.

En av de stora skillnaderna i Oslo jämfört med hemma är att patienternas ekonomi spelar in på ett annat sätt. Tandläkarhögskolan i Oslo är ansluten till den norska försäkringskassan NAV (skiljer sig en del från den svenska) vilket gör att man inför varje behandling måste presentera kostnadsförslag. Med de stora behandlingsbehoven landar behandlingsförslagen ofta i de högre prisklasserna och ibland måste terapiplanen revideras för att patienten skall ha råd till behandling.

På skolans parodontologiavdelning utförs mer kirurgi och på endodontiavdelningen tillämpas rutiner som vi på KI fått lära oss att inte använda.

Kurserna gerodontologi och ortodonti måste tyvärr ses som ett skämt för oss utbytesstudenter då lärarna inte ens var informerade om vår närvaro. Dessa två kurser innebar mest ledig tid för oss, vilket är synd då vi genom utbytet missade mycket ortodonti hemma i Stockholm.

Det är intressant att läsa andra kurser (än hemma) under utbytet men inlärningen och förståelsen blir klart begränsad då du inte varit med från kursstarten.

Norskan är varken ett problem ur föreläsningssyfte eller vid patientbemötande.

De flesta norrmän är mycket lätta att förstå, men vissa norrmän kan ha dialekter som till och med för norrmännen kan vara svåra att förstå. Vi blev erbjudna språkkurser, men som svensk utbytesstudent är det knappast nödvändigt. Flera av våra svenska ord finns i norska språket, men orden kan ibland ha en helt annan innebörd på norska. Ordet rar betyder på norska konstig, rolig betyder lugn och om någon frågar om du ska ta examen med dem frågar de dig om du ska skriva tentorna med dem.

Norrmännen är på många sätt precis som vi svenskar - kanske till och med trevligare.

På skämt kan man säga att alla våra fördomar mot norrmännen stämmer. Alla norrmän äger en hytte (fjällstuga), äter mackor till lunch, gillar att gå på tur, älskar Norge och har en oförklarlig avundsjuka mot oss svenskar.

Det som faktiskt förvånar är att Norge har en helt annan matkultur med mycket mer snabbmat. De norska matbutikerna har inte samma utbud som i Sverige och många av varorna, tex. frukt är mycket fräschare i svenska matbutiker. Här ska också tilläggas att norska butiker (även matbutiker) har stängt på söndagar.

En annan tydlig skillnad är att Oslo är mycket mindre stressig som stad jämfört med Stockholm.

Vi hade mycket fri tid under vårt utbyte och vi hann göra det mesta som fanns att göra i Oslo.

De norska studenterna var otroligt trevliga och hjälpsamma mot oss utbytesstudenter. Vi utbytesstudenterna var medbjudna på flertalet fester och andra sociala evenemang och man kände sig knappast understimulerad under sina tre månader i Oslo. Jag har personligen fått flera nya norska odontologiska vänner som jag kommer att hålla kontakten med framledes.

Det låter som en klyscha men utbytet i Oslo är bland det bästa jag gjort och helt klart det mest värdefulla jag gjort i mitt odontologiska liv. Allt under utbytet har inte varit bra, men det positiva överväger och det negativa erfarenheterna från utbytet har ett visst värde i sig.

Utbytet har dels gjort mig mer säker som person i olika sociala sammanhang, men framförallt i rollen som tandläkare. Den kliniska biten var mycket värdefull och jag känner mig nu bra mycket mer förberedd än inför sista året på tandläkarutbildningen än vad jag skulle ha gjort om jag hade varit kvar hemma. Den norska tandvården är relativt lik den svenska, men det finns flera små skillnader och att få uppleva dessa är mer lärorikt än vad man tror.

Andra tanke- och synsätt gör att man tvingas omvärdera mycket av det man lärt sig på utbildningen hemma.

Efter fyra år på samma utbildningsort har man lärt sig hur allt fungerar. Du vet vilka krav som ställs på sig som student, rättar dig därefter och därmed utvecklas man tyvärr inte speciellt mycket som tandläkarstudent.

På utbytet möter du ett helt nytt utbildningssystem som ställer helt andra krav på dig. Det är delvis skrämmande men det innebär också att du relativt snart inser vart dina brister ligger - både kunskapsmässigt samt dina kliniska färdigheter. Att inse vad man inte kan och vad man borde bli bättre på är ovärderligt för dig som student och är en avgörande del i din utveckling mot att en dag bli en bra tandläkare.