Bemötandet på värduniversitetet var utomordentligt bra. Genuint trevliga och intresserad personal som var till stor hjälp. Universitetet hade bokat taxi som stod och väntade vid flygplatsen och körde oss till boendet vilket kändes tryggt. Första hälften av vistelen bodde vi på Mulago Hospital Guest House (http://mulagoguesthouse.com/) i anslutning till Mulago hospital vid vilken tandläkarhögskolan även var placerad. En stor fördel var 5 minuters gångavstånd till föreläsningssalar och 10 minuters gångavstånd till studentkliniken. Boendet var prisvärt med enklare frukost. Standardrum med äldre inredning av enklare snitt. Restaurangdel erbjöd frukost, lunch och middag. Trevlig personal med gemytlig atmosfär då inte så många boende. En underbar upplevelse att se apor som bodde i grönområden som gränsade till hotellet.

All undervisning sker på engelska vilket är första språk i Uganda vilket medför att studenterna utmärkta kunskaper i engelska. Undervisningen var på detta sätt utmärkt, jag fick chansen att förbättra mitt eget språk med dem då de har mycket mer flytt på sitt modersmål än jag har på mitt tredje språk.

Min upplevelse av Uganda folket är att de är samarbetsvilliga, har kunskapstörst, vill bli hjälpta och är allmänt trevliga.

Vi varnades för att gå ut i mörkret och att vara försiktiga, vi följde så klar deras råd men vi var ute på promenader, gick på museer, marknader, affärer och råkade aldrig för något obehagligt eller situationer där vi kände oss rädda eller illa behandlade

En kulturskillnad jämfört med Sverige är att man i Uganda inte är så noga med att passa tiden vilket i folkmun lyder under begreppet ”african time”.

Universitetet ordande en utflykt till en stad 100 km från Kampala där vi kunde avnjuta av en dag med fakultetens ledning, mycket uppskattad från vår sida då vi fick se många städer, byar och landet då resan tog flera timmar dit och tillbaka.

Jag tycker att vi kunde ha fått ett schema för vårt utbyte mycket tidigare, där de kunde beskriva hur deras situation ser ut, antal studenter, antal lärare, beskriva utrustningen så vi får en liten uppfattning om vilka ev. behov de har och vi kan förbereda oss för på ett bättre sätt.

Vi träffade till exempel aldrig alla lärare samtidigt vilket skulle vara fantastiskt, vi kunde föreläsa till lärarkåren, dela med oss om de senaste inom våra respektive ämne.

En synpunkt är att tidsperioden kunde delas i 2 veckor först och 1 vecka senare så att vi fick åka hem och förbereda visa saker och åka senare igen med kanske lite olika lösningar för de olika utmaningar vi stötte på.

Rent generellt kan jag säga att jag är väldigt tacksam för att jag fick möjlighet att åka till Uganda och deras äldsta universitet, det gav mig perspektiv på livet och på min roll som lärare, forskare och tandläkare.

Kunskapen inom ämnet parodontologi var bristfällig då de inte hade någon ämnesansvarig på plats men sista vecka kom en specialist tillbaka till universitet och det gjorde mitt arbete lättare då vi kunde planera lite bättre.

Inom ämnesområdet parodontologi finns goda möjligheter till fortsatt samarbete både inom undervisning och forskning

Jag sökte redan inför lärarutbytet 2015 och fick det beviljat men min kollega som jag skulle resa med fick förhinder och då valde jag att vänta tills nästa gång, redan då frågade jag en annan kollega om han kunde åka då men då var det tidsmässigt svårt för honom att hoppa in.

Jag anmälde mig igen till lärarutbytet VT 2016 vid Makerere University och denna gång var vi två lärare som sökte vilket bidrog till mitt beslut att söka på nytt. Möjligheten att få åka tillsammans med en trevlig kollega som jag visste att det skulle fungera bra att resa tillsammans med under tre veckor var avgörande för mig. 

Jag har genom åren träffat flera lärare från Makerere University som jag haft förmånen att få visa delar av min verksamhet, både studentkliniken, specialistkliniken men också den kliniken som jag driver för hemlösa och missbrukare. Att möte dessa lärare och kolleger har varit inspirerande och vi har både utbyt erfarenheter från undervisning klinik och forskning.  Jag har själv under många år handlett studenter i deras examensarbeten och skickat dem till olika länder i Afrika, däribland Uganda och Makerere Universitet.  Har själv aldrig haft tid att följa med trots nyfikenhet och viljan att vara på plats när de har varit där har funnits, har tiden inte räckt men när vi fick beskedet att vi fick åka, blev både lättare att stänga våra tidböcker under tre veckor och lättare att planera vistelsen utomlands även om det är mycket arbete innan och efter och det krävdes framförhållning, tålamod och förståelse från våra arbetskamrater

Mina pedagogiska förberedelser var främst att ordna med mitt undervisningsmaterial bestående av muntliga presentationer som översattes till engelska.

För att resa in i Uganda krävs turistvisum vilket betalades med US dollar på flygplatsen i Entebbe. Förberedelserna för att söka visum görs i förväg hemifrån på särskild websida (https://visas.immigration.go.ug/). Vidare krävs även för inresa uppvisande av intyg om vaccination mot gula febern. Malariaprofylax är även att rekommendera och jag följde rekommendationerna.

Myggmedel behövdes ibland, blev inte sjuk annars.

Det var gott om bankomater i Kampala så inga problem att ta ut Uganda shilling på plats. Kan dock vara bra att ta med US dollar så att det räcker till visum, taxi från flygplatsen samt förskott till hotellet vilket de kan efterfråga. Skönt att slippa leta efter bankomat direkt efter ankomst. 

Jag har mest positiva erfarenheter av utbytet, det var givande att träffa kollegor från an annat lärosätet, att kunna se hur kollegerna arbetar praktisk på studenterna, med knappa resurser, att se engagerade studenter som är villiga att lära sig och stannar länge för att lyssna på gästlärare.

Jag vill gärna fortsätta att ha kontakt med både studenter, lärare och andra forskare på Makerere Universitet.

Min kollega och jag har bokat en informationsträff till institutionens personal där vi kommer att berätta om vårt utbyte, visa bilder och dela våra erfarenheter.

Lärarutbytet har redan påverkat mig och min kollega och vi vill så gärna att fler från vår institution deltar i utbytet.  Vi vill gärna utveckla samarbetet med universitet och vi tror att vi kan bidra till att förbättra visa delar i deras utbildning, förhållningsätt och utveckling.

För att på bästa sätt ta vara på vår kompetens, vilket glädjande nog föreslogs av studenterna, så började vi flera morgnar med undervisningen redan vid 7.30. Vi gjorde även vid enstaka tillfällen så att vi undervisade parallellt. Undervisningen vid värduniversitetet inleds varje morgon med en timmes föreläsning, 8.00–9.00, följt av 3,5 timmars studentklinik (patientbehandling) fram till 12.30. På eftermiddagen fortsätter den teoretiska utbildningen.

Tyvärr hade de studenterna på termin 9 alltså 5.e.året inte fått någon undervisning i ämnet parodontologi vilket är mitt ämne och vi fick under tre veckors tid undervisa från grundläggande parodontologin till avancerat parodontologi, i Sverige börjar denna undervisning i detta ämne redan på termin 3 och pågår fram till termin 10, det förväntades att vi skulle hinna med detta och vi gjorde så gott det gick men det var omöjligt att hinna med på så kort tid och lärandes process fick gå mycket snabbare i detta fall.

Eftersom värduniversitetet i stora stycken saknar finansiella medel till material och personal så kan vi konstatera att undervisningen skiljer i mycket. Lokalerna och befintlig utrustning är sliten och dåligt underhållen. Dock finns det planer på att studentkliniken ska flytta till mer ändamålsenliga lokaler inom en relativt snar framtid. Studenterna visar lärarna stor respekt vilket exempelvis kan visa sig genom att de självmant torkar av svarta tavlan inför en föreläsning.

Gällande de teoretiska kunskaper som studenterna besitter, ser jag inga större skillnader mellan tandläkarstudenterna vid KI och Makerere Universitetet, studenterna är pålästa, kan ge svar på frågor som rör behandling av patienterna, omhändertagande och uppföljning på ett bra sätt. Jag kan tycka att den avsaknad av material och utrustning kan på något sätt kompenseras med deras teoretiska kunskaper som är höga, aktuella och relevanta.

Relationen lärare/student/patient var hierarkiskt, läraren var högst upp, studenten emellan och patienten sist, mycket gammalmodigt men det verkar fungera där.

Jag undervisade både i teori i form av föreläsningar och seminarier men också i praktik genom att handleda studenterna på studentklinik precis på samma sätt som vi gör på studentkliniken på tandläkarutbildning vid KI.

Fördelen vid Makerere tandläkarutbildning är att antal studenter som går utbildningen är färre och man lär känna studenterna på kort tid, ganska bra och upptäcker snabbt styrkor och svagheter hos varje student, detta är numera omöjligt på tandläkarutbildning vid KI då antal studenter är betydligt fler, antal lärare är fler och vi har inte tid att sitta och lär känna våra studenter på samma sätt, det är något jag tyckte var bra u Uganda.

Vi undervisade i genomsnitt 6 timmar per dag och 30 per vecka, av dessa var 2 timmar föreläsningar och 4 timmar handledning på studentkliniken och dessutom hade vi inför varje föreläsning minst 4 timmars förberedelser, föreläsningen skulle både översättas till engelska och anpassas till studenternas kunskapsnivå inom våra olika ämnen.