Bemötandet på värduniversitetet var utomordentligt bra. Genuint trevliga och intresserad personal som var till stor hjälp. Universitetet hade bokat taxi som stod och väntade vid flygplatsen och körde oss till boendet vilket kändes tryggt. Första hälften av vistelen bodde vi på Mulago Hospital Guest House (http://mulagoguesthouse.com/) i anslutning till Mulago hospital vid vilken tandläkarhögskolan var placerad. En stor fördel var 5 minuters gångavstånd till föreläsningssalar och 10 minuters gångavstånd till studentkliniken. Boendet var prisvärt med enklare frukost. Standardrum med äldre inredning av enklare snitt. Restaurangdel erbjöd frukost, lunch och middag. Trevlig personal, gemytlig atmosfär då inte så många boende. En underbar upplevelse att se apor som bodde i grönområden som gränsade till hotellet. För att få uppleva lite mer av universitetsvärldens ”puls” så flyttade vi under vistelsens andra hälft till Makerere university campus i ett boende vid namn Makerere University Guest House (http://www.guesthouse.mak.ac.ug/index.php?q=Room-Rates). Första natten var vi lokaliserade i det som vi uppfattade som den äldre delen av vandrarhemmet, tveksam standard och ingenting för kvalsterallergiker. På förfrågan så kunde vi flytta till en annan del av vandrarhemmet som erbjöd rum med betydligt bättre standard. Allmänt trevlig universitetsatmosfär. Promenaden till föreläsningssalar/studentkliniken tog 20-30 minuter enkel väg.

All undervisning sker på engelska vilket är första språk i Uganda, studenterna har utmärkta kunskaper i engelska. Upplevelsen är att människorna i Uganda är genuint artiga och trevliga. Dock så blev vi informerade om att det är olämpligt att vistas ute efter mörkret inbrott vilket vi givetvis respekterade. Vi kände oss aldrig hotade även om man ska ha klart för sig att stora delar av befolkningen är fattig. En kulturskillnad jämfört med Sverige är att man i Uganda inte är så noga med att passa tiden vilket i folkmun allmänt kallas ”african time”.

Universitetet ordande en utflykt till Jinja, en stad vid Nilens källa,  ca 80 km från Kampala där vi kunde avnjuta en dag med fakultetens ledning (http://www.atadventures.com/Jinja-Tourist-Guide.html). Dagen var mycket uppskattad från vår sida då vi fick se Nilen, många städer, byar och landsbygden under resan. Två kollegor från gästuniversitetet bjöd oss med till ett dans center där olika stammar visade sina traditionella danser (http://ndere.com/). Det var en helt magisk tillställning med fantastiskt underhållningsvärde. Ett mycket bra sätt att lära känna Kampalas centrala del vara att delta i en guidad vandring vilket var ett bra sätt att hitta genuina delar som besökare normalt kanske inte lyckas upptäcka själva (http://www.kampalawalktour.com/tours.html). I Entebbe, staden där flygplatsen är belägen, intill Victoriasjön finns en djurpark med många av de djur som är exotiska för oss (http://www.uwec.ug/gallery/).

Inför ett lärarutbyte så tror vi att det kan vara av värde att lärarna i förväg meddelar värduniversitetet hur mycket tid som önskas för föreläsningar, seminarier etc. Värduniversitetet kan då planera in detta i schemat vilket skulle öka effektiviteten av utbytet redan från första dagen. Sammanfattningsvis så var vårt lärarutbyte en fantastisk upplevelse, i sanning ett minne för livet. Vi hoppas att kunna återvända inom en inte allt för avlägsen framtid.

Inom undervisningen ingick även handledning på studentkliniken således förekom dagligen klinisk verksamhet. Kunskapen kring användningen av befintlig röntgenutrustning var bristfällig vilket gjorde att instruktion i handhavandet var prioriterat. Inom ämnesområdet odontologisk radiologi finns goda möjligheter till fortsatt samarbete både inom undervisning och forskning då behovet är stort.

Jag blev tillfrågad redan inför lärarutbytet 2015 om jag var intresserad, vilket väckte min inledande nyfikenhet att delta. Dock anmälde jag mig inte som intresserad då annat var tvunget att prioriteras. Jag har genom åren träffat flera lärare från Makerere University som jag haft förmånen att få visa delar av min verksamhet, odontologisk radiologi. Dessa möten har varit inspirerande med utbyta av gemensamma erfarenheter från undervisning, klinik och forskning. Det var dessa möten i kombination med att jag tidigare blivit tillfrågad som var avgörande för att jag ansökte om att delta vid lärarutbytet VT 2016. Starkt bidragande var även att jag kunde åka tillsammans med en trevlig kollega som jag visste att det skulle fungera bra att resa tillsammans med under tre veckor. Mina pedagogiska förberedelser var främst att ordna med mitt undervisningsmaterial bestående av muntliga presentationer som översattes till engelska. För att resa in i Uganda krävs turistvisum vilket betalades med US dollar på flygplatsen i Entebbe. Förberedelserna för att söka visum görs i förväg hemifrån på särskild websida (https://visas.immigration.go.ug/). Vidare krävs även för inresa uppvisande av intyg om vaccination mot gula febern. Malariaprofylax är även att rekommendera. Jag hade innan resan blivit rekommenderad att ta med probiotika vilket jag tog under hela resan, vilket möjligen bidrog till att jag aldrig upplevde några magproblem. Myggmedel var även något som vi använde regelbundet på plats. Det var gott om bankomater i Kampala så inga problem att ta ut Uganda shilling på plats. Alla bankomater tog Visa dock inte alltid Mastercard. Kan dock vara bra att ta med US dollar så att det räcker till visum, taxi från flygplatsen samt förskott till hotellet vilket de kan efterfråga. Skönt att slippa leta efter bankomat direkt efter ankomst.

Det var lärorikt att se hur mycket undervisning som går att bedriva med rådande resurstillgång. Utbytet var inspirerande, en lärdom är att vi ska vara tacksamma för de bra förutsättningar som vi har i Sverige. Vi kommer även att ha bättre förståelse för hur vi bäst kan ta mot besökare som kommer till oss på utbyte. Efter hemkomst så gavs vid en planeringsdag en presentation med bildvisning beskrivande utbytet för enheten för bild och funktionsodontologi, Institutionen för Odontologi, KI. En presentation planeras att hållas på en lunch öppen för hela institutionen.

Undervisningen vid värduniversitetet inleds varje morgon med en timmes föreläsning, 8.00–9.00, följt av 3,5 timmars studentklinik (patientbehandling) fram till 12.30. På eftermiddagen fortsätter den teoretiska utbildningen. Eftersom värduniversitetet i delvis saknar finansiella medel till material och personal så kan vi konstatera att undervisningen lider av resursbrist. Lokalerna och befintlig utrustning är sliten och dåligt underhållen. Dock finns det planer på att studentkliniken ska flytta till mer ändamålsenliga lokaler inom en relativt snar framtid. Studenterna visar lärarna stor respekt vilket exempelvis kan visa sig genom att en student självmant torkar av svarta tavlan inför en föreläsning, tydligt är att lärarrollen automatiskt medför auktoritet. Liksom hemma visade studenterna stort nyfikenhet att inhämta kunskap om den senaste utvecklingen inom ämnesområdet. Den teoretiska undervisningen förmedlades främst genom traditionella föreläsningar. Klasserna var relativt små, varierade mellan ca 14 och 20 studenter, vilket förenklade en kontinuerlig dialog mellan lärare och elever. Det var av nöden tvunget att improvisera då tillgång till projektor vid ett tillfälle inledningsvis saknades. Dock var det en miss av mig vilket en student omgående initierade att ordna. På studentkliniken så var stort fokus från min sida på att introducera rutiner samt förståelse för hur intraorala röntgenundersökningar utförs. Eftersom det för närvarande inte finns någon lärare som på regelbunden basis kan undervisa studenterna i detta så var behovet stort. Mycket lite av kunskaperna om riskerna med röntgen var implementerade i den kliniska verksamheten. Som exempel kunde flera studenter vara inne i undersökningsrummet hos patienten vid exponering helt utan egentlig orsak. Även hygienrutiner i samband med röntgenundersökning var ett högt prioriterat område. Viss grundläggande utrustning saknades, exempelvis hållare till den digitala intraorala röntgensensorn. De befintliga var av fel passform. Återigen så kunde vi lösa det med hjälp av lite improvisationsförmåga, i det här fallet med kirurgitejp. Slutligen så kan jag nämna att röntgenapparaturen för extraoral undersökning inte användes av osäkerhet kring handhavandet. Även här gavs instruktioner om rutinerna, förhoppningsvis är utrustningen nu i drift.

Vi undervisade i genomsnitt 6 timmar per dag och 30 per vecka, av dessa var 2 timmar föreläsningar (30%) och 4 timmar handledning på studentkliniken (70%). Dessutom hade vi inför varje föreläsning ca 4 timmars förberedelser, föreläsningen skulle både översättas till engelska och anpassas till studenternas kunskapsnivå inom våra olika ämnen. För att på bästa sätt ta vara på vår kompetens, vilket glädjande nog föreslogs av studenterna, så började vi vissa morgnar med undervisningen redan vid 7.30. Vi gjorde även vid enstaka tillfällen så att vi undervisade parallellt, betydande att vi parallellt föreläste för varsin kurs (sista respektive 3:e års studenter). Vi gav även föreläsningar vissa eftermiddagar.