I början var jag fast besluten om att jag inte skulle åka som utbytesstudent, jag hade inställningen att jag säkert kommer få det jättebra här hemma också. En söndagskväll, tre dagar innan ansökningarna skulle vara inne, ändrade jag mig tvärt: Jag ville till Australien!!

 Den söndagskvällen är den bästa söndagskvällen någonsin. Tänk vad jag hade missat om jag aldrig hade åkt. Jag hade t.ex. aldrig fått höra min pratglada handledares livshistoria, aldrig ätit Chicken Noddle Soup i ”food courten” på universitetet med min nyblivna vän Marie, aldrig simmat med Whale Sharks i västra Australien och jag hade aldrig kunnat hänga på beachen efter labbet och spana på snygga surfare, tänk vad tråkigt!

Det var tre hektiska dagar för att ordna med intyg, kopiera alla betyg och skriva motiveringsbrev, min ansökan skickades in klockan 22.28.09 den 9 februari och mitt mål var, som sagt, Australien.  Jag sökte till samtliga universitet och prioriterade efter vilka städer jag ville bo i, som första och andrahandsval valde jag Sydney.

Fyra veckor senare kom nomineringarna, jag var nominerad av KI till en plats på University of New South Wales (UNSW) i Sydney . Jag blev så underbart glad!

Förberedelserna visade sig vara långa, många och tidskrävande, speciellt när jag skulle plugga samtidigt, men jag lyckades kombinera detta och både studier och förberedelser gick vägen, trots att den enda jag ville göra var att planera vad jag skulle göra i Australien.  Jag spenderade mycket tid med att leta efter en labbgrupp inom vilken jag ville göra mitt examensarbete och kriterierna var inte så många, men ack så viktiga; jag ville göra ett projekt på människor och gärna så långt borta från möss, bakterier och PCR jag kunde komma. Till min stora glädje lyckades jag hitta en labbgrupp på School of Pyschology på UNSW som forskade om hjärnskador både medfödda och traumatiska . De genomförde sin forskning på människor och deras huvudområde var neuropsykologi. Passade mig perfekt!  Jag mailade Professor Skye MacDonald och fick svar 1,5 vecka senare och de sa att jag var hjärtligt välkommen att göra mitt projekt hos dem, snacka om att jag blev glad!

Mitt projekt gick ut på att jag skulle undersöka hur hjärnan detekterar känslor (argt och äcklat i vårt fall) i verbal kommunikation, om och hur detta skiljer sig mellan män och kvinnor. Det visade sig vara ett mycket intressant projekt som ingen tidigare undersökt. Vi fick fina resultat och jag lärde mig otroligt mycket. I början var det ruskigt svårt och tidskrävande att sätta sig in i ett helt främmande område som neuropsykologi var för mig. Jag ägnade timme efter timme med att försöka förstå vad det egentligen var jag skulle göra. Som tur var, var mitt område väldigt intressant och spännande så tiden flöt på snabbt och efter ett antal veckor nedgrävd i artiklar hade jag en mycket god överblick över mitt projekt. Det kändes tufft till att börja med, men den tiden jag la ner i början hade jag igen många gånger om under projektets gång.

Förutom att hitta labbgrupp var det en mängd andra förberedelser som skulle göras. Mängder av  papper som skulle skickas in, stipendier som skulle sökas, visumansökningar skulle godkännas och billiga flygbiljetter skulle hittas. Från KI fick jag bra information och bara man är villig att ta tag i saker själv och att alltid vara noga med att allt blir gjort i tid, så löser sig allt. Själva ansökningarna till UNSW gick både snabbt, lätt och smidigt. Jag fick även mycket hjälp från den internationella studenthandläggaren på UNSW, hon svarade på många frågor och var väldigt tillmötesgående och hjälpsam.

För Australien behövdes inga speciella vaccinationer men tänker man passa på att resa runt i andra länder, t.ex. i Asien eller stanna till i Thailand på vägen dit eller hem, då får man vara noga med att kolla upp vaccinationerna för respektive land.

Visum är något som man måste ha för att  komma in i Australien. Jag sökte ett turistvisum på vilket fick jag studera 3 månader och det var exakt den tiden jag behövde, dock fick jag inte jobba. Fungerade utmärkt för min del, för den tid jag inte studerade spenderade jag på resande fot runt om i Australien.  Jobba fanns det alltså inte tid för, och då var det onödigt att betala för ett dyrare visum. Det gick väldigt fort att ansöka om visum, vilket man gör lättast på internet, och det var bland det sista jag gjorde. Det tog ungefär 2 dygn från att jag skickat in ansökan tills att jag hade visumet elektroniskt på mitt pass och ett bekräftelsemail i inkorgen. Så det  är inget man behöver känna sig stressad över och så länge man inte har några kriminella planer och ser till att svara Nej på frågor om eventuella kriminella planer, så finns det ingen risk att ni inte får något visum.

Eftersom jag, som så många andra, suttit framför tv:n och sett ”Gränsbevakarna”, ville jag inte bli fast vid gränsen och hemskickad. Vilket gjorde att jag var noga med att ha med mig alla intyg som kunde tänkas behövas. Jag hade packat ner intyg som visade att jag var utbytesstudent från KI, hade med mig antagningsbeskedet till UNSW, och jag bad Malin Ahlén skriva ett intyg där även hon intygade att alla andra intyg jag hade stämde;  att jag verkligen var utbytesstudent, att jag hade ekonomin att klara mig i Australien, att jag fått stipendium plus att jag hade goda kunskaper i engelska. Alla dessa intyg gjorde att jag kände mig rätt trygg när jag äntligen skulle få min stämpel ARRIVAL SYDNEY i mitt pass.

Nervositet var något det fanns gott om innan avresa, tankarna om vad som väntade var många och när jag tidigt en måndagsmorgon i mitten på januari 2011, satte mig på planet på Arlanda var det med gråten i halsen och förväntningar upp över öronen. Var så taggad på allt nytt och bara resan dit är en historia för sig. Först 2,5 timma till London, sen 2,5 timmars väntetid i London, efter det var det 13 timmar till Singapore och sedan två timmar i gaten på Singapores flygplats, och sedan 8 långa timmar till Sydney. Så efter 26 timmar var jag äntligen framme och då var jag fruktansvärt trött och vad som väntade mig var ungefär 10 dagars jetlag. Jag hade dock inga som helst problem med  att ”genomlida” mitt jetlag,  i det underbara landet Australien.

Tips!

·       Don’t panic; allt ordnar sig.

·       Leta tills ni verkligen hittar något projekt ni tycker om, skicka många mail och skicka igen om ni inte får svar. Jag hade turen att få ett Ja-svar på mitt första och enda mail, men bättre att tacka Nej än att behöva stressa iväg mängder mail när det börjar närma sig deadline.

·       Våga be om hjälp (vänd er t.ex. till Malin Ahlén, vi som varit utbytesstudenter innan och er kontaktperson på universitetet vilket är deras motsvarighet till vår Malin) och var noga med att om ni skickar in något eller lämnar ett ifyllt papper till någon, återkom alltid och säkerhetsställ att pappret har kommit in och att processen är igång som den ska.

·       Jag hade tillgodoräknat mig en kurs i Akutsjukvård när jag gjorde min värnplikt, vilket gjorde att jag hade större delen av våren ledigt. (förutom examensarbetet förstås) Jag kunde resa runt och befinna mig hela vårterminen i Australien istället för bara den tid jag gjorde mitt projekt. Jag passade då på att resa i sammanlagt två månader och har ni möjlighet att göra detta, så ta chansen! Det är inte så ofta man är på andra sidan jordklotet.

·       Packa lätt. Jag var kass och hade med mig precis på gränsen när jag åkte ner, så även när jag åkte hem. Men jag har lärt mig och nästa gång jag reser dit, vilket jag bestämt att jag ska göra, gärna så fort som ekonomin tillåter, så skall jag ha betydligt mindre bagage med mig. Endast av den anledningen att jag vill kunna shoppa mera och sedan faktiskt få med allt hem.

·       Ett hett tips för er som packar alldeles för mycket, liksom jag gör, är att utnyttja handbagaget. Packa mycket i det. Du får lugnt ha med dig en hyfsat stor bag, bara du kan bära den så att det ser ut som att den är lätt, och sedan får du även ha en något mindre handväska. Dock blir allt detta tungt att kånka genom Heathrow om man har bråttom, men vad gör min inte för de där extra  skorna.

·       Be Malin skriva ett intyg där hon intygar att ni är utbytesstudenter, har goda kunskaper i engelska och har ekonomi för att vara i Australien den tiden ni ska. Tyckte jag kändes väldigt tryggt. Jag var nervös så det räckte och blev över i gränskontrollen, men med det intyget i väskan var jag i alla fall lugnare än om det inte legat där.

·       Boka flygbiljetter så tidigt som möjligt, blir mycket billigare. Jag bokad redan i september och åkte i mitten på januari. Boka gärna med ombokningsbar hemresebiljett, eller med så kallat öppet datum för det blir ändringar längs vägen. Jag åkte t.ex. hem lite mer än två veckor senare och att ha den flexibiliteten var väldigt skönt. Man träffar så mycket folk och det finns så mycket att göra att hemresan är något man måste kunna skjuta på eller kunna åka hem tidigare om man vill det.

·       Tänk även på att flyga med ett flygbolag som är bra. Jag flög mycket med Qantas och var ett  bra flygbolag med bra underhållning på flygen, vilket är  viktigt när man tillbringar ett dygn uppe i luften.

Jag ankom till Sydney i mitten av januari, d.v.s. högsommar och tokigt varmt, även om min första dag i Sydney var gråmulen och lite småkylig (småkylig = shorts, linne och kanske en mycket tunn kofta liggandes över axlarna).

Allt var nytt och häftigt och man behöver några dagar på sig att gå runt i Sydney och bekanta sig med sin nya hemstad och man behöver även tid att snappa upp deras sätt att leva och hur de pratar och hur man beställer kaffe. Annat viktigt i en ny stad är att utforska allt, våga prata med människor och en ”metod” som jag alltid utnyttjar när jag reser är att se till att tappa bort mig.  Iallafall inte vara rädd för att tappa bort mig, man hittar aldrig så bra som när man tappat bort sig.

Jetlagen satt i ungefär 10 dagar, så varje dag kl 16 var jag helt utslagen och tokigt trött till ungefär kl 19, men höll jag mig vaken till 21 kunde jag vara vaken hur länge som helst. Underligt vad kroppen är inställd på en viss dygnsrytm! Men efter 10 dagar så kände jag inte av jetlagen längre.

För kontakt med familjen och vänner hemma i Sverige finns det nästan alltid gratis WiFi på de flesta McDonalds, tyvärr ofta ett rätt långsamt internet. Internet kostar en hel del på de flesta hostel, men flörtar man lite med personen bakom disken kan man alltid få någon extra timme gratis. Annars finns internetcaféer i alla hörn och det är oftast lite billigare. På internetcaféerna går det dessutom alltid att skriva ut papper och kopiera om man skulle behöva. Dessutom finns det WiFi på universiteten, dock behövs inloggning, vilket inte säkert att man har tillgång till direkt när man anländer.

I början kände jag mig lite vilsen i språket men det ändrade sig snabbt och jag började snabbt snappa upp deras små knorrigheter på orden och sättet de uttalade vissa ord på. Är en tjusning i att upptäcka att man faktiskt lyckas härma deras accent!

Jag anlände mer än en månad innan jag skulle börja med mitt projekt. Jag befann mig första 10 dagar i Sydney och lärde känna staden (tappade bort mig), hängde på en mängd olika ”beacher” och letade boende. Efter mina 10 dagar i Sydney reste jag i 3 veckor (mer om detta under fliken fritid och sociala aktiviteter). Jag återkom tillbaka till Sydney på en fredag och började mitt projekt måndagen efter. Jag hade då under mina 3 veckor på resande fot lyckats hitta ett boende, inspekterade det på lördagen efter min återkomst till Sydney och flyttade in redan på söndagen. Dagen innan jag skulle börja på universitetet. Jag hade tur med att allt fungerade som det gjorde och hade tur med att hitta just det boende jag gjorde. Det  blev verkligen perfekt! (berättar mer om det under fliken boende).

Jag skulle rekommendera att vara i Sydney minst 2 veckor innan ni skall börja, men om ni har tid, möjlighet och om ekonomin tillåter, så gärna tidigare. Gott om tid är bra och gör att allt går lättare! Då hinner man även vara turist och det är ett väldigt bra sätt att träffa människor på. Och stressa inte upp er över något, allt löser sig. Alla australiensare är verkligen hjälpsamma och lätta att få kontakt med.

 från KI och mitt Kandidatprogram, som även de var i Sydney och på UNSW)Jag, tillsammans med 2 andra studenter från KI, bokade in ett introduktionsmöte med Michelle Kofod, ansvarig för utbytesstudenterna på UNSW (motsvarigheten till vår Malin Ahlén). Hon gick igenom allt man kan tänkas behöva veta, t.ex. gällande betalning av anmälningsavgiften för Practicum Exchange Program, öppettider på biblioteket, vilka lunchställen det fanns och vilka som var billigast, hur bussarna gick, hur det fungerade med bussbiljetter och hur man lättast tog sig till och från UNSW. En mycket vettig introduktionskurs som gav mycket hjälp i hur det är att bo i Sydney. Hon tipsade även om bra sidor att leta boende på och hon var mycket snäll och hjälpsam.

Vi fick även veta att det fanns grupper på Facebook att gå med i för utbytesstudenter vid UNSW. Där kunde man få mängder med vänner, det var faddrar som arrangerade aktiviteter och det var folk som hyrde ut boende och folk som ville surfa och behövde sällskap. Mycket trevliga grupper och klart värt att gå med i!

Jag kände mig väldigt snabbt hemma i Sydney och ankomsten var jätterolig med allt nytt och jag trivdes med att uppleva nya platser, träffa folk och upptäcka ett helt nytt land.

Tips!

·       Ett grymt bra hostel är Wake up! som ligger mitt i smeten i Sydney, det är dock rätt ljudligt, inte så väl isolerat. Det är fullt med backpackers och de har en grym bar nere i källaren som är värsta haket för backpackers och ett perfekt ställe att träffa vänner på och knyta nya kontakter. Det är  rent och fräscht och de har ett café där de har både frukost, lunch och middag till billiga priser för boende.

·       Ett annat bra hostel är YHA Hostel som finns nästan överallt i hela Australien, de är rena och fräscha och hör till en kedja med bra rykte. Här finns även fruost, lunch och middag till billiga priser och ligger ofta det bra till.  

·       På hostels finns det också alltid anslagstavlor där folk sätter upp annonser om boende,  jobb eller utflykter som man kan åka på, så även om man inte bor på just det ”hostelet” är det värt att gå in och kolla.

·       Jag tyckte att det var skönt att kosta på mig lite första veckan, t.ex. med boende. Då man kommer helt ensam till ett stort nytt land så kan det vara det väldigt känsligt om saker och ting går fel, så att  kosta på sig ett enkelrum första nätterna på hostel eller liknande  är en bra idé.

·       Tänk på solkräm för man bränner sig lätt! Det är lite billigare att köpa än hemma och tänk på att solen tar även om det är molnigt Ta för vana att smörja in er med solkräm varje morgon, speciellt om ni bränner er lätt. Och glöm inte ögonlocken, ett av ställena jag upptäckte att solen tar rätt bra på om man ligger och blundar på beachen.. 

Det är dyrt att leva och bo i Australien och kanske främst i Sydney. Dock finns det sätt att spara pengar på, återkommer om dessa längre ner.

Det är som sagt jättedyrt att bo i Sydney. Det boendet jag hittade betalade  jag 140 dollar i veckan plus 50 dollar i månaden för räkningar(el, vatten, internet och tv). Detta motsvarar ungefär 140 x 7 x4 = 3920 kr i månaden + 50 x 7 = 3920 + 350 = 4270kr i månaden. Då bodde jag i ett enkelrum i ett hus som jag delade med två andra tjejer. Vi hade delat kök och delad toalett och lagade vår egen mat. Vi hade trädgård och bodde i ett lugnt villaområde i Eastern Suburbs, ungefär 30 minuters promenad till UNSW och cirka 20 minuter med buss in till smeten i Sydney. Jag bodde alltså väldigt bra!  Jag betalade hälften av vad de flesta betalar. De flesta betalar mellan 200 – 300 dollar i veckan, vilket är ungefär mellan 7000 – 8000 kr i månaden, och då är det ofta betydligt sämre standard än där jag bodde.

Kläder och skor kändes lite billigare i Australien och kaffet är, till min stora lycka, billigare; en stor latte kostar max 4 dollar (annars är den för dyr) vilket är ungefär 28 kronor och här hemma är det snarare 35 kronor man får betala för en stor latte.

Det är klart dyrare att handla mat på Coles eller Woolworth (är som Ica och Coop) än att handla mat här hemma. Så ni kan redan nu förbereda er på att det blir mycket mjölk, flingor och yoghurt och även konservburkar, nudlar och soppa. Men som tur är, är det hyfsat billigt att äta ute och eftersom Australien har många invandrare från Asien har de en fantastisk representation och variation av asiatisk mat och man kan hitta allt man önskar sig för ungefär 10 – 12 AUS dollar och man får alltid mycket på tallriken.  China Town i Sydney är bl.a. något man måste uppleva, känns som om man är i Kina. Jag har i och för sig inte varit i Kina, men kan tänka mig att det känns ungefär som att gå runt i China Town i Sydney. Där ligger även Haymarket och Paddy’s Market som är perfekta ställen att shoppa allt man kan önska sig. Billigt och mysigt att snoka runt bland alla stånden och i affärerna. Sedan finns de mer exklusiva områdena, och  där är det också mysigt att gå runt och titta, även om ett par skor kostar som halva ens reskassa. Supré är även ett tips till er tjejer, det är som en blandning mellan HM och Gina Tricot, och de har grymma reor nästan hela tiden, där finns alla kläder man kan tänkas behöva.

Ett annat tips till att spara pengar är att gå. Åka buss är inte så farligt dyrt men lite sparar man allt! Och avståndet är inte alltid så stora som man tror. Och kolla alltid om det finns studentrabatter, så att man inte betalar för mycket i onödan.

Ett annat tips är att handla på Coles och Woolworth och inte handla mat på de små Convenience Store för det blir dyrare (i alla fall vad gäller frukt, grönt, mejerivaror och kött). Vattnet i kranarna går att utmärkt dricka dock smakar det inte jättegott alls (klorerat till tusen), så en tillbringare med inbyggt filter är en god investering. Finns redan i de flesta hem om man blir inneboende hos någon, alternativt kan man fylla upp lite flaskor på UNSW, då de har iskallt och filtrerat vatten i sina kranar, riktigt smidigt faktiskt.

Andra tips på ekonomin är att gå med i Qantas Frequent Flyer klubb, om man flyger med Qantas förstås (finns säkert för andra flygbolag med dessa klubbar, definitivt värt att kolla upp!). Då får man nämligen en väldig mängd poäng bara på flygresan ner och de kan man sedan använda till flygresor inom Australien, vilket gör att det blir mycket billigare att resa. Det är ett generellt tips att gå med i olika klubbar ( t.ex. på olika fik där men får var 10e kaffe gratis) och alla rabattgrejer så länge de inte kostar något för alltid får man lite poäng som man kan använda till något.

Taxi är heller inte så dyrt i Sydney, mycket billigare än i Sverige, vilket är skönt om man bor en liten bit från city och skall hem sent efter att utforskat utelivet i Sydney, vilket för övrigt är riktigt bra!  Hittar man någon att dela taxi med är det riktigt bra.

Ett annat tips är att faktiskt åka buss till och från flygplatsen och inte ta tåget. Tåget kostar betydligt mera  och t.ex. buss 400 från Bondi Junction går till flygplasten, både inrikes och utrikes terminalen, och kostar betydligt mindre än tåget. På flygplaster finns det även transport med minibuss (hostel transfer) till en stor mängd olika hostel och hotel, kostar cirka 15 – 20 dollar och man får du skjuts till sitt hostel. Väldigt smidigt!

Vad gäller bussbiljetterna tjänar man på att köpa TravelTen, vilket är ett kort med tio resor.  Men reser man väldigt mycket kanske ett multikort är bättre, speciellt om man reser mycket med både tåg och buss så tror jag att man tjänar på det, beror även på hur länge man skall vara i Australien. Det är något man får räkna på beroende på hur mycket man tror man kommer resa. Biljetterna går att köpa på alla små kiosker och Convenience Store eller i automaterna på vissa större busshållplatser, t.ex. Bondi Junction och alla tunnelbanestationer.

Jag är en stor kaffedrickare och jag kom för sent på tanke att om jag köpt en liten latte istället för en stor, hade jag tjänat en hel förmögenhet. Är ni en enorm kaffedrickare som jag, så är detta ett hett tips; nöjer ni er med en liten latte har ni snart sparat in till en utekväll/utflykt/en latte till.

Som jag skrev i förra avsnittet om ekonomin, lyckades jag hitta ett riktigt bra boende. Jag hittade det genom min studiekompis från KI som också var i Sydney och pluggade, Hon mailade till sin handledare, liksom jag gjort till min, och frågade om boende. Hennes handledare mailade sedan ut till alla på sitt labb och då svarade Emma. Emma hade ett enkelrum, men eftersom min kompis ville ha ett dubbelrum, tog jag kontakt med Emma .  Det blev väldigt lyckat!  

Jag, Emma och Karen som bodde där, kom väldigt bra överens och de blev som två systrar för mig.  Jag saknar dem mycket. Emma hade en labrador på 15 månader, Mardy, som jag lekte mycket med och han var en hejare på att tugga sönder flipp-flopp, Flipp-flopp är för övrigt nästan de enda skor man behöver i Australien.

Det är konstigt nog väldigt populärt med heltäckningsmattor i Australien, de har det överallt, till och med i korridorerna på UNSW. Det är en standard man får räkna med och alla vet hur mysig en heltäckningsmatta blir efter ett antal år…

När det gäller boende så vill jag att ni som skall ut i världen till våren, tänker på detta:

·       Accepterar aldrig något med bedbugs (gäller även på hostel!) Nu lät det som om det är bedbugs överallt, men för att lugna er lite så kan jag säga att under mitt ½ år i Australien och efter boende på fler än 30 hostel, har jag aldrig stött ihop med ”bedbugsen”.

·       Titta alltid på rummet eller lägenheten innan ni betalar eller bestämmer er

·       Var kräsna, pruta och ifrågasätt

·       Vågar säg nej

·       Ta inte första bästa

Här är några sidor som är riktigt bra:

http://www.gumtree.com.au/

http://www.sydney50.com/

http://www.australienguiden.se/

http://www.realestate.com.au/buy

http://www.furnishedproperty.com.au/

Ett tips är att googla alla varianter av ”boende Sydney” och verkligen gå igenom allt. Det tar tid, är faktiskt rätt kul och man får en jättebra överblick över hur utbudet faktiskt ser ut.

Ett annat tips är att ta kontakt med alla möjliga real estate agents, de har en bra överblick över utbudet. De bestämmer träff, visar olika alternativ och man får hjälp med att skriva kontrakt.. Men boka inte med någon som tar betalt utan ta bara de som är gratis. Jag hade kontakt med ett gäng på furnishedproperty (se webbadress ovan), de var väldigt trevliga och hjälpsamma.

Man kan även bo på campus, men det verkade vara svårt att bara bo en del av en termin och det var rätt dyrt, men söka kan man alltid göra och är värt att kolla upp. Jag kände att jag hellre ville bo mer som en riktigt Sydney – bo,  än på campus.

Det är egentligen inte svårt att hitta boende, så länge man letar flitigt, ringer på alla annonser man ser och åker och tittar. Samtidigt om man är lite kritisk, inte allt för kräsen och prutar, så hittar man definitivt någonstans att bo.

Tänk även på att man inte måste bo mitt i smeten och heller inte vid Bondi, det är oftast mycket dyrare och med sämre standard. Våga ta ett kliv ifrån Bondi och hitta era egna pärlor, även om Bondi för övrigt är grymt. 

Tips!

·       Ta det lugnt vad gäller boende, är mycket lättare på plats. Man ha gärna ordentligt med koll innan ni åker ner. Surfa gärna runt på sidor innan och ni kan alltid maila och boka in visningar innan ni kommer ner. Tänk dock på att på dessa sidor så kommer det upp boende ungefär 1,5 vecka innan de vill att folk skall flytta in så det är svårt att börja leta för tidigt men att alltid ha koll på utbytet gör det mycket lättare.

·       Var beredd på att det är dyrt att bo i Sydney. Kostar ungefär mellan 150 (då har man riktig tur) och 300 dollar i veckan!

·       Be er handledare skicka ut mail och kolla om någon på labbet vet något om någon bostad eller om han eller hon vet något. Det var så jag hittade min bostad och det var även ett tryggt sätt, då jag hade en koppling till dem jag hyrde hos och de visste vem jag var etc.

·       Åk på alla visningar ni hittar, då får man lite träning i hur det går till och man får ett hum om vilka priser och vilken standard det är.

Jag gjorde mitt projekt på School of Psychology på UNSW och jag forskade på människor. Jag använde studenter som läste en psykologikurs som mina subjects i min forskningsstudie. Detta tyckte jag var suveränt då jag inte alls ville forska på möss, bakterier eller celler Min handledare var en mycket kunnig kvinna och hon var helt enkelt grym på elektroencefalografi (EEG) vilket var den metod jag använde på ”mina” studenter.

Det var lite läskigt när jag första gången skulle gå till labbet, klart pirrigt i hissen upp till 7:e våningen skulle man kunna säga. Men min handledare visade sig vara jättesnäll, hon tog väl hand om mig, visade mig runt och visade vart jag skulle sitta, vilket var i ett kontor som jag delade med 3 andra. Vi blev ett härligt gäng, vi gick alltid och åt lunch ihop, vi drack kaffe på eftermiddagarna och vi skvallrade alltid extra mycket efter helgerna. Jag blev mycket bra kompis med Marie, som gjorde ett år av sin PhD i Sydney. Hon är från Belgien och henne umgicks jag mycket med på fritiden och vi hittade på mycket rolig ihop. Hon är en av dem jag saknar mest! 

Jag gjorde bara mitt examensarbete på UNSW (det ingick inte kurser i avtalet mellan KI och UNSW), vilket gör att jag inte vet hur det är att läsa kurser på UNSW och jag vet inget om lärarrelationerna och liknande.  Men jag skall berätta det jag vet, utifrån hur det är att göra sitt examensarbete på UNSW.

Jag uppfattade relationerna mellan studenter, lärare och professorer som väldigt avslappnad, ungefär som i Sverige. I början trodde jag att det skulle vara hur viktigt som helst med titlar och att det var dödsstraff på att inte nämna någon med titel, insåg rätt fort att så inte var fallet. Självklart är det viktigt med titlar om man skriver brev, e-mail eller berättar om någon i sammanhang där det skall vara formellt och det är en självklarhet att använda titlar första gångerna i en relation med en lärare, professor eller högt uppsatta forskare men märker man att man själv säger professor till dem och dem säger ”G’day mate” tillbaka så upptäcker man snabbt att titlar inte var riktigt så viktiga som man trodde.

I Australien har de inte riktigt samma utbildningssystem på universiteten som vi har här i Sverige. De läser först en Bachelor/Kandidat på 3 år, liksom vi. Men den innefattar inte något examensarbete, utan bara de bästa från sin Bachelor får chansen att göra ett ”honours year” och man är då vad man kallar en ”honours student”. Man får alltså sin bachelor utan att man gör en honours, men man har inte alls samma möjlighet att ta sig vidare efter detta. Det var ”honours student” de kallade mig, även om jag inte gjorde en ”honours” men det projekt och den nivå jag gjorde mitt projekt på, motsvarade vad en ”honours student” gör. De som sedan klarar sin honours kan bli antagna till Masters.

Det är alltså lite som i Sverige,  fast det examensarbete som alla gör i Sverige för att få ut sin examen, är det bara toppskiktet från Bachelor som får göra i Australien. 

Många jag pratade med tyckte att vårt system lätt tuffare, då alla behövde en honours för att få ut sin Bachelor.

Jag träffade en mängd studenter, både på fritiden och under mitt projekt, och jag fick intrycket av att kurserna var upplagda på ett sätt som var väldigt likt Sverige, att det var ungefär samma typ av lärarrelationer som vi har här i Sverige (d.v.s. väldigt avslappnade).

Upplägget med föreläsningar, uppgifter och tentor verkar vara ungefär samma som här hemma. Dock fick jag intrycket av att de har betydligt mera ”1 – X – 2- frågor och svar” på sina tentor än vad vi har i Sverige, eller i alla fall om man jämför med Biomedicinprogrammet (vilket är det enda program jag egentligen kan uttala mig om), där sådana tentor inte förekommer (förutom i ett fall och då var det en ytterst liten del av tentan).

På ”mitt” labb hade vi forskningsassistenter, vilka var guld värda i många lägen. De var studenter som väntade på att få börja masters eller som precis hade avslutat sin honours och de hade koll på det mesta. Jag kunde alltid be dem om hjälp om jag hade kört fast eller om något program krånglade. Självklart kunde jag be min handledare också, men då jag delade kontor med en av forskningsassistenterna blev det lätt att jag vände mig till dem.

Tips!

·       Våga be om hjälp

·       Var nyfiken och visa alltid intresse allt, oavsett om du tycker det är intressant eller inte Var inte rädd för att göra fel

·       Var utåtriktad och öppen, för du kommer få  mycket tillbaka

Eftersom jag endast gjorde mitt examensarbete på UNSW och inte läste några kurser kommer det inte finnas någon kursinformation under fliken Kurser, utan allt är samlat under denna flik.

Istället satte jag in en liten bild =).

Kulturskillnader var det väldigt ont om, då Sverige och Australien är hyfsat lika. Den absolut största krocken var; de kör på fel sida! Som tur var har de skrivit ”Look Right” med stora bokstäver i gatan vid nästan varje övergångsställe, för att folk inte skall glömma bort att de kör på fel sida. Ibland kunde de även lägga till en pil för att poängtera vilket håll höger var åt. Väldigt gulligt och faktiskt väldigt nödvändigt.

Eftersom det kandidatprogram i Biomedicin jag läst på KI är på engelska, upplevde jag aldrig språket som ett hinder, jag var bara glad att jag fått en fantastisk chans att utveckla min engelska. Och utveckla min engelska fick jag verkligen, min tid i Australien var som en 6 månaders lång engelska lektion (dock inte alls lika tråkig) och jag har framförallt blivit mycket säkrare och vet att det gör inget om jag säger något litet fel här och var, det är bättre att bara köra på. Vilket är ett stort steg för mig, då jag alltid tyckt det varit ”pinsamt” att prata engelska och jag har aldrig litat på mina kunskaper, men nu vet jag att jag har mycket goda kunskaper i engelska som jag kan luta mig tillbaka på och fick på så sätt lättare att lära mig nya ord och uttryck, något jag tyckte var värdefullt.

En annan skillnad är hur mycket öppnare, rakare och mer hjälpsamma och genuina australiensare är jämfört med de flesta svenskar, vilket jag tyckte var en underbar egenskap som jag saknar här hemma.  De älskar verkligen öl, att surfa och barbecues. Plus att de inte är ett dugg fascinerade över sina kängurur (de ser på dem som vi ser på harar) och de är heller inte rädda för alla farliga djur de har i sitt land. Hela den Australiensiska mentaliteten genomsyras av ”No worries”, som för övrigt, bortsett från mate, är den fras australiensare använder mest.

Ytterligare en skillnad är att deras pengar är vattentäta och man behöver inte bry sig om man råkar tvätta eller bada med dem. En smart idé tycker jag, vilken Sverige nu skall ta efter. 

Det fanns väldigt mycket att göra på universitetet, tror att det är mer jämförbart med USA än med Sverige. Det fanns grupper och klubbar för allt och man kunde ställa upp i vilken sport som helst och oftast hade de ett lag för nybörjare  och ett lag som tävlar för universitet och med spelare som ofta tävlar på nationell nivå i sporten.

Jag hamnade av någon konstig anledning i ett av universitetets lag i Ultimate Frisbee Min housemate Emmas kompis spelade i laget, och då jag är en mycket sportig person som älskar att träna och röra på mig och då de behövde en tjej till i laget, ställde jag gärna upp och spelade tre matcher, varav en var seriefinal och jag gjorde sammanlagt 3 mål, vilket inte var dåligt för en nybörjare.

På universitetet fanns det även gym, simhall och en stor mängd aerobics att gå på, kostade inte mycket och var billigare om man är student. Sedan finns Finess first (ungefär som Friskis och Svettis) på mängder av ställen runt om i Australien( kollade aldrig upp vad det kostar så kan inte säga om det är dyrt eller billigt). Ett bra sätt att spara pengar är utnyttja de träningsmöjligheter som finns utomhus. En löprunda längs Bondi Beach (vilket hur många som helst sysselsätter sig med framåt 19-tiden) är inte fel, plus att det finns uppbyggda utomhusgym på vissa platser längs stränderna, de ser ut som en lekplats men består av olika maskiner och situps-brädor och liknande. På universitetet finns det även löpargrupper och andra grupper som tränar tillsammans, det är bara att haka på.

Det arrangeras även aktiviteter mer specifikt för utbytesstudenter, men även för alla studenter. Det kommer upp uppslag runt om på campus och även på Facebook dyker det upp en mängd inbjudningar. Det finns ett ställe som heter The Roundhouse inne på UNSW, precis vid badet och gymmet och där är det fester, spelningar och billig dricka, många dagar i veckan och speciellt på torsdagar. Där är det lätt att träffa folk och hitta nya vänner.

En regel jag hittade på och utnyttjade alla dagar och stunder, var att jag varje helg, kväll eller ledig dag besökte en ny del av Sydney eller av Australien. Att alltid testa en ny beach, ett nytt fik eller en ny restaurang är ett enkelt sätt att se sig omkring.

Min fritid spenderade jag på resande fot runt om i nästan hela Australien. Min första resa begav sig från Sydney längs hela östkusten upp till Cairns och Cape Tribulation. Under denna resa surfade jag i Byron Bay, snorklade vid Stora Barriärrevet, åkte jeep på stränderna på Fraser Island, seglade i Whitsundays och såg vilda krokodiler. Efter min tid på östkusten begav jag mig till Darwin och åkte runt i Kakadu National Park, badade i vattenfall och undvek att bada där det bodde krokodiler, i och för sig bor det krokodiler överallt uppe i Darwin…

På  min andra resa åkte  jag till västra Australien, där reste jag från Perth, ända upp till Exmouth och tillbaka till Perth. Under denna resa testade jag sand boarding, snorklade med Manta Rays (stingrockor) och simmade med Whale Sharks.

Min tredje resa gick från Melbourne, längs Great Ocean Road och hela vägen till Adelaide och vidare från Adelaide genom ”the outback” och upp till Alice Springs, Kings Canyon och Ayers Rock/ Uluru. Jag gjorde även mindra resor från Sydney, som t.ex. till Blue Mountains, Booti Booti National Park och åkte på roadtrip genom Queensland.

Resa runt och upptäcka Australien är verkligen något jag rekommenderar starkt!

Tips!

·       Res så mycket ni hinner med och har råd med!!

I juni 2011 tog jag min kandidatexamen i Biomedicin från Karolinska Institutet och jag åkte som utbytesstudent under vårterminen 2011 och gjorde mitt examensarbete på University of New South Wales i Sydney, Australien. 

Jag tror definitivt att min tid som utbytesstudent har gett mig viktiga erfarenheter för framtiden, jag har bl.a. fått utveckla min engelska och blivit mer självständig. Detta tror jag kommer vara mycket positivt i framtiden, både vad gäller min kommande yrkesroll och även mina möjligheter i min framtida yrkeskarriär.

Jag har fått uppleva otroligt mycket, träffat människor från världens alla hörn och verkligen varit med om ett stort äventyr. Jag ångrar inte en sekund och heller inte ett öre av min tid som utbytesstudent.

Jag hoppas att min reserapport har gett er en inblick i hur det är att åka som utbytesstudent och att den hjälper er i era förberedelser innan ni skall upptäcka ett nytt land och vara med om ett riktigt äventyr =)

OBS!! Min mailadress överst är felaktig.

Vill ni kontakta mig, gör det på:  andersson.mli@gmail.com