Reserapport - utresande lärare
Lärosäte: Pravara Institute of Medical Sciences
Utbildningsprogram: Fysioterapeut
Utbytesprogram: Linnaeus-Palme
Termin: Hösttermin 16/17
Antal dagar: 21
Namn: Carina Boström
E-postadress: carina.bostrom@ki.se

Boende

Jag erhöll information från en lärare från KI som arbetat två månader i flera år vid detta universitet och därtill fick jag e-mail från värduniversitetet om hur jag skulle ta mig till Loni där universitetet ligger och var jag skulle bo. Jag blev hämtad med taxi i Bombay för ca 5 timmars resa till Loni. Boendet var ordnat i en universitetsbyggnad där både lärare och studenter på utbyte från hela världen bodde. Standarden var bra och jag kände mig trygg (vakter vid entrén dygnet runt) och detta till en rimlig summa pengar. Det mesta är relativt billigt i Indien, särskilt på landsbygden där Loni ligger. Jag blev sedan väldigt väl emottagen av internationella studiehandläggaren och ledningen vid universitetet anordnade fest där nya utländska gäster bjöds på traditionell indisk mat och erhöll priser (detta var annorlunda jämfört med hemma i Skandinavian, här erhöll man priser och blommor innan man haft sin undervisning och fullföljt sin gärning). Rektor och lärare på Sjukgymnastprogrammet tog också mycket väl hand om mig.

Språk och kultur

Jag undervisade på engelska och det gick hyfsat bra. Det var dock mycket svårt att förstå indisk-engelska den första tiden men det blev bättre mot slutet.
Att man inte talar samma språk är en barriär i sig.
Relationen till patienter och studenter var annorlunda än hemma i Skandinavien. Patienterna hade stor respekt gentemot sjukvårdspersonal, studenter och lärare. Studenter hade i sin tur stor respekt gentemot lärare.
Det verkade som att fysioterapeuter hade ett bra rykte bland sjukvårdspersonal och allmänheten. Det gav ett mycket kunnigt intryck.
Jag och mina kollegor som var där på utbyte samt studenter blev hembjudna till de indiska kollegorna vid flera tillfällen och det var mycket trevligt. Vi blev bjudna på mat och då åt vi som gäster först och värdfolket satt vid sidan om - det blev lite av en kulturell chock.
Första dagarna hade jag också lite svårt för att alla skakade på huvudet men jag förstod ganska så snart att det är som att nicka på huvudet men visst skulle det kunna leda till missförstånd.
Många indier som jag mötte var förvånansvärt öppna personer, någon jag uppskattade mycket.

Fritid

Inbjudningsfesten som universitetsledningen ordnade uppskattades mycket liksom de privata middagar som jag/vi blev bjudna på.
Staden var liten men där fanns det mesta. Den kretsade kring en mycket trafikerad gata som man tyvärr måste ta sig fram på för att komma till olika dela av staden. När man skulle över gatan var det med livet som insats kändes det många gånger.
Marknaden som var ca en gång i veckan var spännande att gå på, där såldes det mesta.
Det blev mörkt en timme efter det att jag slutat för dagen och i början vågade jag inte gå ut när det var mörkt men efter ett tag så blev jag lite modigare och vågade mig ut i mörkret. Staden kändes relativt säker men visst hade det hänt saker som man inte skulle vilja vara med om.
Jag hann inte med så många kulturella aktiviteter för jag hade en virusinfektion under stora delar av min tid i Indien. Jag noterade dock att det fanns en biograf och att de svenska studenterna spelade basket med andra studenter vid Pravara universitetet och vid något tillfälle var jag publik.

Övrigt

Tveka inte, åk!

Annan verksamhet

Jag skulle gärna vilja samarbete i form av forskning och har kontakt med en fysioterapeut som är intresserad av att skriva en vetenskaplig artikel.
För att kunna ha fortsatt samarbete krävs finansiering.
Jag hade velat delta i flera examinationer.

Förberedelser

Att i ett annat land och i en annan kultur få lära mig mera om mitt yrke och mig själv lockade mycket och att få åka på lärarutbyte till Indien hade stått på min önskelista i ett antal år. Det var inte helt lätt att få information om vad det var jag skulle undervisa om men några ämnesområden fick jag veta innan jag åkte så att jag kunde förbereda mig i form av utkast till power point presentationer mm.
Vaccinationer och visum var förstås obligatorisk förberedelse och därtill vissa intyg till bl a den internationella studiehandläggaren vid Pravara universitetet.

Reflektioner

Jag har mest positiva erfarenheter.
Mitt självförtroende som lärare och att undervisa på engelska har ökat.
Jag vill gärna ha fortsatta kontakter med Pravara universitetet och lärarna där för forskningssamarbete.
Jag har sedan jag kommit hem hållit ett undervisningspass på engelska om metoden Pedagogisk café på kursen Community Based Rehabilitation som ges av sektionen för arbetsterapi i samarbete med sektionen för fysioterapi, inst NVS, för lärare och studenter på utbyte från hela världen. Vad jag förstår blev den undervisningen varmt uppskattad.
Så fort jag har möjlighet inkluderar jag mina lärarutbyteserfarenheter för mina studenter på grund och avancerad nivå.
Jag kommer att vilja undervisa på kurser som tar emot utländska studenter från och med nu och ingår nu i lärarstaben i ovan nämnda kurs.

Undervisning

Jag var på lärarutbyte i 3 veckor på Fysioterapeutprogrammet vid Pravara university: College of Physiotherapy. Programmet är på 4 år (Bachelor of physiotherapy) och därefter 6 månaders " internship". Sedan fortsätter de flesta 2 år till för att erhålla en Master of physiotherapy. Vill man sedan disputera är det ytterligare 2 års studier till Doctor of Philosophy. 
Den stora skillnaden mellan KI och Pravara universitetet när det gäller Fysioterapeutprogrammet är att utbildningen är direkt kopplad till patientvården och fysioterapin på sjukhuset i Loni som ligger i direkt anslutning. Undervisningen utgår i stor utsträckning från de patienter som studenterna träffar på sjukhuset, dvs teori och praktik är intimt förknippade. En annan skillnad är att det är master-studenterna som undervisar grundutbildningsstudenterna i stor utsträckning. Lärarna i Indien har stor auktoritet gentemot både patienter och studenter och är styrda av många olika regler och kontroller.
Jag undervisade både lärare och studenter om min forskning och gav exempel på både kvantitativa och kvalitativa studier som jag utfört. Därtill undervisade jag i kvalitativ forskningsmetod samt hur man finansierar forskning (ett önskemål från lärarna). Vidare höll jag i en akademisk debatt kring för och emot kvalitativ forskning inom fysioterapi samt introducerade metoden Pedagogisk cafe´. Denna metod uppskattades mycket och ett fokus vi hade var lärares stress vid Fysioterapeutprogrammet på Pravara universitetet. Rektorn tyckte att denna metod var så givande att han bad alla lärare använda sig av den i sina respektive ämnen och det startades omedelbart när jag var där och utvärderades också med mycket gott resultat.
Jag deltog i case-presentationer där lärarna ställde många och svåra frågor till studenterna samt i diskussioner kring examensarbeten och forskningsprojekt (master-studenter och doktorander).
Vidare deltog jag i fältstudier i ämnet socialmedicin där vi besökte olika primärvårdsenheter i bergen, flera timmars bilfärd från Loni. Vi besökte också en skola för syn och hörselskadade där fysioterapeuterna hade en viktig roll i de fysiska aktiviteter och lekar som barnen utövade. Vidare var vi på studiebesök på sockerfabriken i Loni där flera av patienterna kom ifrån.
Jag deltog också i stavgång och fysisk träning, något som lärare från KI har introducerat.

Undervisningstimmar

10 timmar/vecka, ca hälften föreläsningar.
Jag deltog i lärarnas arbete från ca kl 9.00-17.00 varje dag samt mellan ca 9.00-13.00 på lördagar när jag inte var på studiebesök eller fältstudier.