Jag valde att läsa vid Bolognas universitet för att där finns en kurs som heter Clinical Applications of Positive Psychology. Jag tyckte det lät väldigt spännande så jag ansökte och hade turen att komma in. Tyvärr så var inte kursen på tillräckligt många poäng så jag var tvungen att hitta en till kurs att läsa. Detta var inte så enkelt eftersom utbudet av kurser på engelska inte var så brett. Det var inte heller så enkelt att navigera sig på universitetets hemsida och jag hittade inte kurser som jag sedan fick reda på fanns. 

Jag kom ner på fredagen och min första kurs skulle starta på måndagen. Jag tycker inte man behöver komma dit tidigare än så, de flesta andra som jag lärde känna kom på lördagen. 

Eftersom Cesena är en liten stad så var det relativt billigt. Om man delar lägenhet så är hyran rätt låg (runt 250 euro i månaden). Jag bodde nära en stor Coop-affär så jag kunde handla mat billigt. Att gå ut i Cesena var billigare, allt från glass till pizza till vin är billigare än i Stockholm. Att åka tåg i Italien behöver inte heller vara så dyrt, det gäller att veta vilken sorts tåg man ska välja (det finns fem sorter) och var man ska byta (det är t.ex. billigare att byta tåg innan Bologna om man ska till Florence). Man lär sig ganska snabbt och det finns alltid någon att fråga. 

De har ett lite annorlunda system, kurserna som jag läste vara alla på mastersnivå. De flesta som jag pluggade med hade läst i fyra eller fem år men det var inte svårt att hänga med. Jag läste två kurser, positiv psykologi under sektionen för klinisk psykologi och ekonomisk psykologi under sektionen för arbets- och organisationspsykologi. Dessa var ganska olika. I ekonomisk psykologi var vi 18 studenter varav hälften var Erasmus, professorn kunde allas namn och var de kom ifrån och vi hade många presentationer och diskussioner i klassen. I positiv psykologi var vi runt 60 studenter och professorn kunde bara några namn. Eftersom det bara var 2 utbytesstudenter där så lärde hon sig snabbt vilka vi var. 

Mina kurser var på engelska så det fungerade bra. Bortsett från några powerpointbilder här och där så var även litteraturen på engelska. Det som var svårt var allt runt omkring. Jag bodde i en liten stad med få turister och det var ovanligt att hitta någon som kunde engelska. Jag blev snabbt kompisar med en spanskt gäng och de hjälpte mig mycket med språket. 

Det arrangerades en del sociala aktiviteter men organisationen som skulle hålla i det drog inte igång aktiviteter förrän ganska långt senare och då hade de flesta redan fått kompisar. Jag umgicks mest med andra utbytesstudenter till en början. Senare lärde jag även känna ganska många italienska studenter via studentbaren som fanns i staden. Det fanns inga andra svenskar eller studenter från engelsktalande länder. Det fanns många studenter från Spanien och det var lättare för mig att förstå spanska än italienska. Jag blev i alla fall väldigt bra vän med två spanska tjejer och vi reste även till Toskana ihop under påsklovet. I en studentstad blir det mycket fest och trots stadens ringa storlek fanns det stort utbud av barer och restauranger. Vi hade riktigt kul tillsammans. Det var också nära till kuststäderna Cesenatico och Rimini så dit åkte vi för att sola och bada eller gå ut på kvällarna. San Marino ligger också nära och det är väldigt mysigt att åka dit och vandra runt, antingen i den gamla borgen eller i resten av republiken. 

Jag har haft en väldigt bra utbytesperiod och är mycket nöjd med det jag fått med mig. Det var mycket arbete innan jag åkte och jag var stressad över boendesituationen och hur det skulle gå att tillgodoräkna mig det jag läst. Allt löste sig verkligen och allt slit var det värt. Dessa månader är bland de allra bästa jag haft under utbildningen och kursen i positiv psykologi har fått mig att tänka lite annorlunda. Dessutom tror jag att jag har mått bra av den italienska kulturen eller mina spanska vänners påverkan att ta det lite lugnt och inte ha stenkoll på allt. Det mesta ordnar sig trots allt.