Vid min ankomst blev jag väl omhandertagen av en av lärarna på UR - som hämtade mig med sin privat bil på flygplatsen, trots att det var en helgdag (söndag).

Boendet (hotellkedjan Viaggio)  bokade jag själv efter förslag från denna lärare. Den låg på promenadsavstånd till UR och priset var helt adekvat för standarden. Enda nackdel blev att jag fick byta hotell 2 gånger pga byggnadsarbete nära det hotell som jag hade ursprungligen bokat.

Språk

Undervisningen skedde på engelska, men nivån av förståelse samt förmågan att uttrycka sig på detta språk var mycket begränsad hos minst hälften av deltagarna. Samarbetet med de lokala lärarna ledde till en tillfredställande lösning (se "Undervisning").

En mer optimal lösning hade varit närvaron av en tolk under seminarierna - men detta blev inte möjligt.

Kulturskillnader

Interaktionen med studenterna kändes inte som kulturellt laddad. Colombia är numera en mycket "internationaliserat" samhälle, f.a. på akademisk nivå. Mitt sydeuropeiskt ursprung samt min tidigare erfarenhet av att arbeta i olika kulturella sammanhang (t.ex. arbetade kliniskt i Afrika under en period i början av min läkaryrke) var säkert en tillgång under vistelsen i Colombia.

Samtliga fritidsverksamheter (förutom ett par gemensamma måltider)  ordnade jag själv med hjälp av väldigt värdefulla tips av mina kontaktpersoner på UR.

Förutom ett grundligt besök av staden Bogota' innefattade dessa aktiviteter:

1.  ett tre-dagars besök till regionen Choco' situerad på kusten mot Stillahavet. Regionens befolkning är huvudsakligen av afrikansk ursprung eftersom den härstämmar av afrikansk befolkning som "importerades" under slaveriets perioden. Därefter är kulturen och  levnadsstandard mycket annorlunda i jämförelse med huvudstaden.

2. En utflykt till kaffeodling regionen Armenia-Pereira, där jordbruk dominerar och samhället är ekonomiskt självförsörjande

Samtliga besök var väldigt givande och gav mig en stor inblick i de regionala skillnaderna inom landet i termer av ekonomi, kulturantropologiska aspekter samt infrastrukturen.

Trots förvarningar från mina kontaktpersoner om bristande säkerhet i Bogota', där organiserad kriminalitet tycks vara fortfarande utbredd, jag har aldrig upplevd närheten till hot eller våld under min vistelse, vilket innebar att jag kände mig inte tvungen att tillämpa särskilda säkerhetsåtgärder.

En varning: att bli van med en höjd på 2500+ m på havets nivå kräver tid - även för en vältränad person!

Utbytestprogram jag deltog i är en mycket givande erfarenhet som jag kan starkt rekommendera till flera lärare på KI.

Det kräver dock ett genuint intresse , flexibilitet samt problemlösning attityd för att anpassa undervisningen  till de lokala omständigheterna, f.a. språket. 

Jag hade ett par informella möte om möjliga forskningsprojekt med den lärare på UR som utförde det faciliterande arbetet med de spansktalande studenterna under kursens gång. Samtliga projekt rörde utvärdering av interventioner på populationsnivå.

Jag bedömer potentialen för samarbete som mycket god i termer av kunskap och vilja. Är tyvärr inte väl insatt i organisationen och resurser för forskningsverksamheten på UR för att bedöma huruvida det finns en realistisk potential för samarbetet.

Jag har dock för avsikt att återuppta kontakten med lärarna på UR som organiserade utbytet för att undersöka om mer konkreta planer kan bli aktuella (t.ex. gemensam ansökan)

 Blev tillfrågad om lärarutbyte vid Universidad del Rosario (UR) av en kollega på Institutionen for Folkhälsovetenskap  som tyckte att ämnet av min undervisning på Masterprogrammet Folkhälsovetenskap/Epidemiologi (Utfallsutvärdering av Folkhälsoprogram) var mycket tilltalande för lärosätet i Colombia. Detta framgick också under ett preliminärt möte med en lärare från UR på besök hos KI. Jag har alltid varit intresserad av internationellt samarbete och denna möjlighet passade mig bra både organisatoriskt/tidsmässigt och innehållsmässigt/professionellt.

Förberedelse av undervisningen innefattade dock två utmaningar.

En av dessa var mig känd ifrån början och rörde formatet till undervisning. Det handlade om att lyckas komprimera en 5 veckors kurs - ursprungligt format på KI- till en 6-dagars kurs. Jag fick då fokusera väldigt mycket på det väsentliga i den teoretiska bakgrunden och prioritera övningar och exempel, vilket tog en lång förberedelsetid. Resultatet blev dock mycket bra (se "Reflektioner").

Den andra utmaningen blev tyvärr tydlig för mig bara några dagar före min ankomst till Bogota' (se flik "språk"). Jag blev meddelat att en betydande andel av kursdeltagarna kunde inte kommunicera på engelska (som var dock det officiella språket på kursen). Lösningen hittades på plats och blev till synes framgångsrik.

Utifrån en organisatorisk synpunkt blev resan väldigt smidig. Inga vaccinationer var obligatoriska och procedurerna för visum var enkla en gång man kom överens med Ambassaden att det bästa för et sådant kort besök var att be om en turist visa.

En positiv erfarenhet

Erfarenheten i Colombia var överlagd positiv. Bemötandet från både mina kontakter vid värduniversitetet, studenter, lärarna som deltog i mina seminarier, var präglat av entusiasm, respekt och tacksamhet. Denna erfarenhet delade jag med mig av med mina närmaste KI kollegor  som deltar i undervisning på masterprogrammet.

Den värdefullaste behållningen av detta lärarutbyte gäller just insikterna jag fick om hur undervisningsmetoder och innehåll  av kursen som jag leder på KI:s masterprogramet kan förfinas och anpassas till en bredare deltagargrupp. Under detta perspektiv har språksvårigheterna  varit till och med en positiv utmaning.  Till exempel jag har erfarit att varvning av teori av diskussion om konkreta fall kan  göras mycket mer levande genom att ställa flera och kortare "brytpunkter" under ett seminarium , enligt principen "ett koncept, flera exempel".

Problematiska aspekter

Språksvårigheterna hos många kursdeltagare var säkert den största utmaningen och orsakade i början en del frustration. Men lösning vi hittade i samarbete med mina värdar blev väldigt lyckad

Framtida kontakter

Under ett möte med en av mina kontaktpersoner, som har en mer uttalad forskningsverksamhet diskuterade vi ett projekt fokuserat på utvärdering av  ett nutritionsprogram riktat till en särskild grupp av den Colombianska befolkningen som lever i knappa omständigheter i ett öknen område. Om själva insatsen blir möjlig det kan leda till ett samarbete i dess utvärdering, vilket jag ser naturligtvis väldigt mycket fram emot.

Jag har fortsatt kontakt med lärarna i UR och hoppas på ett framtidsamarbete

Kursdeltagarna och kursens upplägg

Utbildningen jag bedrev på UR var en del av den lokala masterprogram i folkhälsa.

Studenterna var en mycket blandad grupp, allt från en lokal politiker intresserad av folkhälsofrågor till studenter med intresse för framtid forskning, däribland två utbytestudenter från KI. En ganska stor andel av studenterna var heltidsarbetande, en påtaglig skillnad från studenterna som registreras för en liknande utbildning på KI. Detta var huvudanledning för kursens upplägg (fredag kväll och lördag).

Studenternas teoretiska bakgrund var adekvat för nivån jag hade bestämt för min kurs. Interaktionen med klassen var väldigt positiv - mitt intryck är att studenterna (åtminstone den andel som kunde följa kursen på engelska) var vana till den interaktiva undervisningsmetoden som jag brukar använda i Sverige, med mycket tid för fallanalys, gruppdiskussioner och egna reflektioner.

Språk som utmaning

Den stora utmaningen för undervisningsupplägget var dock språket. Jag blev uppmärksammad cirka en vecka före min resa att hälften av deltagarna kunde inte uttrycka sig på engelska och hade begränsad förståelse av detta språk. Blev dessutom informerad på plats att undervisning med assistans av en tolk i klassen var inte aktuell.

Vi löste problemet genom en "komplementär parallell undervisning" som genomfördes av Masterprogrammets direktör på UR, en mycket duktig epidemiolog som bedriver den ordinarie undervisningen i ämnet. I praktiken började varje lektion med hela klassen, där jag undervisade på engelska. Vid tiden för övningar och grupparbete separerade vi klassen i engelsktalande och spansktalande grupper. Studenter i den spansktalande gruppen  togs hand om av den lokala läraren, som gjorde en sammanställning av min lektion på spanska, översatt mina bilder till detta språk, samt ledde grupparbetet. Efter övningen för vi klassen samman  igen och en sammanfattning av diskussionen i den spansktalande gruppen rapporterades av läraren. Ibland uppmuntrade jag studenterna att fråga eller uttrycka sina åsikter på spanska eftersom jag har en god förståelse av detta språk.

Öppna seminarier

Förutom kursen på masterprogrammet höll jag också 2 fristående öppna seminarier som involverade deltagare från hela medicinska fakulteten. Seminarier hade följande rubriker:

1: Methodological challenges in outcome evaluation of public health interventions

2: Non-pharmacologic interventions for smoking cessation: evidence, future challenges and suggestions for implementation and evaluation Båda seminarier blev väldigt väl besökta (ungefär 50 deltagare) och lärarna på UR försäkrade att deltagarna var mycket nöjda.

 Kursundervisning innefattade i genomsnitt 10 timmar per vecka (exkluderad förberedelsetid). Hela undervisningen var utformad som föreläsningar/seminarier/grupparbete. Individuell handledning förekom inte.

Förutom kursundervisning tillbringade jag följande tid på UR:

1. Öppna seminarier (se "Undervisning") totalt 5 timmar

2. Avstämningar och möte med de lokala lärarna: totalt 20 timmar

Samtliga tider ovan inkluderar inte förberedelsetiden.