Jag åkte till Nederländerna första gången när jag var 14 år tillsammans med några vänner och hade väldigt trevligt. Min positiva upplevele gjorde att jag blev helt kär i landet, så när ett utbyte i Nederläderna dök upp på åttonde termin var det inte svårt att tacka ja. Tyvärr har vi inte så många alternativ på utbytesländer på tandläkarprogrammet, så Nederländerna kändes dessutom som det mest exotiska man kunde komma till.

     När man väl bestämmer sig för att åka, är det lite jobb med papper som ska fyllas i. Som tur är finns Malin Ahlen som har koll på allt och ser till att man fyller i rätt saker på rätt tid. Det är faktiskt ingenting specifikt man själv behöver tänka på. Man måste kunna bevisa att man fått HepatitB-vaccination när man väl kommer ner till Nederländerna, men det är det enda. Motsvarigheten till Malin på universitetet i Nijmegen heter Janny. Hon är väldigt tillmötesgående och har bott i Sverige under en tid och behärskar därmed språket. Hon har varit väldigt hjälpsam innan, under och efter utbytet.

     Alla vi som skulle på utbyte till Nijmegen skapade en facebookgrupp innan jul och kunde på så sätt lära känna varandra innan vi faktiskt träffades. Jag tycker det var en väldigt bra grej och man kunde innan få reda på vilka man skulle på utbyte med, vilka länder de kom ifrån osv.

Det finns lite olika sätt att åka till Nijmegen på. Man kan välja att flyga till Amsterdam och sedan ta tåget till Nijmegen (tåget tar ca 1h, 40 min). De flesta flygbolag åker till Amsterdam från Arlanda  och tågstationen ligger i anslutning till flygplatsen. Man kan köpa tågbiljtter vid stationen i automater och tågen går ofta (det är dessutom fast pris på biljetterna, så man behöver inte köpa i förväg för att få bättre pris).
     Man kan också åka till Weeze med Ryanair. Det brukar bli billigare, men å andra sidan kan man max ha 20 kg bagage (som man betalar extra för). Från Weeze tar man en airport shuttle till Nijmegen som tar 45 min. Man måste boka sin plats i förväg.

Tidtabell finns på:  http://www.airport-weeze.de/2-3-9_bus_nimwegen.php?lang=en .
     Möjligheten till att flyga till Düsseldorf finns även, men att ta tåg därifrån är krångligare och tågen går inte lika ofta som från Amsterdam, så jag skulle inte säga att det är det smidigaste sättet.

     Personligen flög jag med SAS till Amsterdam (då ingår 21 kg bagage), men när jag skulle hem till Sverige och hälsa på, tog jag Ryanair från Weeze. Dels för att det är närmare att åka till flygplaten, och dels för att det är billigare.
     När jag anlände till tågstationen i Nijmegen möttes jag av en annan utbytesstudent och kunde lämna mitt bagage hos henne medan jag ordnade mitt eget boende. Detta var väldigt praktiskt då man slapp släpa på bagage. Jag såg även till att under första dagen inhandla en cykel. Cykel är ett måste i Nijmegen! Tänk på att man måste ha cykellampa när det är mörkt, annars får man böter. Dessutom får man bara parkera cykeln på cykelparkeringar. Om man parkerar utanför, finns det ett företag som plockar bort cykeln åt dig. Det är halvkul. 

     Vår ankomst till universitetet var väldigt dåligt planerad av de ansvariga i Nederländerna med tanke på att vår första vecka där var en lovvecka. De har ”carnival break” i en vecka så vi var lediga från skolan. På ett sätt var det bra för då hade vi tid att lära känna landet. Vi åkte till Amsterdam och utforskade och sedan ner till Maastricht för att fira karnevalen. Det är en tradition där folk klär ut sig och just i Maastricht har man en parad som är trevlig att se på. Detta firas dock bara i södra delarna av Nederländerna. Alla vi utbytesstudenter åkte dit tillsammans och det var ett bra sätt att lära känna varandra på.

     När skolan väl började hade vi ett möte med Janny och Dr. Karsten och fick sedan en rundtur på skolan av två elever. Vi fick aldrig några faddrar eftersom det inte fanns tillräckligt många villiga studenter för det. De första 3 veckorna skulle bestå av preklinik och auskultation på kliniken. På prekliniken hade vi en 5:e årsstudent som lärare och vi fick sitta och öva på plasttänder. Det visar sig att Oscar även finns i Nederländerna. Under prekliniken lärde vi oss att arbeta med deras material, men det var också ett sätt för dem att se vilken nivå vi var på. Men det var väl inte jättespännande att sita och göra klass III preparationer. Dessa 3 veckor av preklinik blev till 2, efter att de sett vårt arbete.

     Vi skulle också välja våra valbara kurser. Det hade varit väldigt oklart tidigare kring vilka kurser dessa skulle vara, och i princip blev vi rekommenderade två stycken. Detta skedde lite sent, och det hade varit bättre att veta på förhand så att man snabbare kunde delta i kurserna och därmed inte förlora så mycket kliniktid.

Det är generellt  lite billigare i Nederländerna men det beror lite på hur billig euron är för tillfället. Särskilt alkohol är mycket billigare. Min hyra för mitt korridorsrum låg på 310 EUR. Min cykel köpte jag för 50 EUR som är standardpriset för en begangnad cykel. Utöver dessa kostnader behöver man bara betala mat, dryck och nöjen. Vill man dricka billigt är torsdagspuben i skolan att rekommendera där man kan få ett glas öl/vin för 80 cent. Ibland är alkoholen dessutom sponsrad vilket betyder att man ibland får dricka gratis. Väldigt ekonomiskt. Även om man skulle gå till någon av pubarna i stan betalar man sällan mer än 3EUR för ett glas vin.

     Det jag spenderade mest pengar på var egentligen tåg- och flygresor.

     Att ta med sig matlåda till skolan är inget som de andra gör. Det finns dessutom inga mikrovågsugnar (nåväl, det finns en i kårrummet). Holländarna gillar mackor till lunch. Det finns ett café på skolan där man kan köpa dagens soppa och en macka för ca 3 EUR. Det var det vi brukade äta.

     Värt att nämna är att cash is king i Nijmegen. Visa och Mastercard fungerar inte överallt av en helt oklar anledning. Det går bra i de flesta klädaffärer men absolut inte i mataffärerna. Så om man inte vill skaffa ett holländskt bankkonto får man lära sig hantera kontanter.

     Det vanligaste är att man handlar mat på Albert Heijn, och där kan man skaffa sig ett bonuskort som gör att man får vissa matvaror billigare. Man kanske inte tjänar mycket pengar i längden på detta, men man känner sig lite mer som en local med bonuskortet.

Man kan välja att kryssa i om man vill att skolan ska ordna boende åt en, och det gjorde jag. Verkade lite väl krångligt att skaffa på egen hand. Jag fick reda på ganska sent var jag skulle bo och dessutom var det ganska långt från skolan. Jag tänkte chansa med att maila och fråga om det fanns något annat, och det var inga problem. Till slut blev jag satt i en korridor i Hoogeveldt, som ligger 5 min cykling från skolan och ca 10 min till stan. Jag var väldigt nöjd med mitt boende, men mest för att de som bodde i min korridor var så trevliga. Det har sina fördelar att bo i korridor, särkilt när man är på utbyte bara i 3 månader. Man får snabbt nya vänner, har folk att äta middag med och de som vet var närmsta mataffär ligger. Det blir så lätt att man bara känner folk som pluggar till tandläkare, så det kan vara roligt att ha vänner utanför den kretsen. Det enda negativa med korridorsrum är att det delade köket kanske inte alltid är av fräschaste kvalité. Men å andra sidan ska man bara bo där i 3 månader och det slutar med att man äter ute väldigt ofta ändå.

Kliniken i Nijmegen är väldigt lik den hemma, egentligen. Självklart är det mycket nya saker, men många studenter är hjälpsamma och svarar gärna på frågor. Vi fick inte mycket hjälp från skolan att lära känna kliniken utan det var upp till oss själva att lära oss journalsystemet och röntgen (de har inte en digital röntgensensor, utan man måste scanna in bilder, tex). Man måste vara lite uppmärksam och fråga mycket för att lära sig hur det fungerar.

     Kläderna är annorlunda, man har tex på sig sina vanliga utomhusskor på kliniken och har bara som en kortärmad rock över sina vanliga kläder. Det kändes lite märkligt i början, men sen var det ganska skönt att slippa byta om hela tiden. Det är värt att nämna att man inte får ha strumpbyxor under rocken och man måste ha kortärmat under rocken. Med andra ord har alla alltid på sig jeans och t-shirt.

     Precis som hemma får man en patientlista och man måste ringa och kalla sina patienter själv. De har kort man kan skicka, men det visade sig vara mindre effektivt. Det går bra att prata engelska med patienterna. Via telefon var det lite krångligare, så ibland fick man be någon holländsk student om hjälp.

     Lärarna är trevliga men hårdare än de i Sverige. Man måste vara noggrann med att kalla alla för Dr, eller Professor. Eftersom vi fick gå med 5eårsstudenterna var det mycket frihet på kliniken, dvs inga signaturer att jaga för minsta sak man ska göra. Det är lite mer på eget ansvar. Jag har en känsla av att vi frågar våra lärare mycket mer hemma, medan man i Nijmegen visar upp när man är klar med sitt arbete. Det var lite ovant i början att göra allt själv, men väldigt lärorikt! Självklart går det bra att fråga lärarna, men de förväntar sig att man ska veta vad man håller på med.

     Vi hade en del tentor hemma som vi naturligtvis inte slapp skriva bara för att vi var på utbyte. Vi ordnade med Janny att vi fick skriva alla våra tentor på plats i Nijmegen. Detta var otroligt bra, då det inte är så roligt att komma hem till tentor som ligger och väntar. Jag trodde det skulle vara klurigt att missa alla föreläsningar och plugga in allt på distans, men det var ganska skönt faktiskt.  

Frågor att reflektera över:Hur gick det att följa med i undervisningen på det främmande språket? Erbjöds språkkurser? Hur upplevde du den nya kulturen? Ge gärna exempel på kulturskillnader och eventuella kulturkrockar som du upplevde under utbytet.

Holländska är inte så svårt att förstå i skrift, man kan faktiskt läsa lite och förstå sammanhanget. Befolkningen är dessutom kända för att kunna bra engelska, och detta stämmer. Jag tycker inte vi hade några språkliga problem egentligen. Kulturen är dessutom väldigt lik den svenska så det är inte svårt att anpassa sig.

International Office ordnar aktiviteter då och då för alla internationella studenter på universitetet. Vi åkte tex med till Haag för en billig peng.

     Eftersom allt är väldigt nära i Nijmgen och man lätt tar sig runt på cykel är det inte svårt att vara spontan. Studenterna på skolan är väldigt trevliga och roliga att umgås med. Vi var totalt 9 utbytesstudenter på tandläkarprogrammet och hade varje tisdag en internationell middag, där en person från ett land var ansvarig och bjöd på typiska maträtter från sitt land. Vi bjöd även in holländska studenter då och då. Det var väldigt trevligt att varje vecka ha en fast punkt att samlas vid.
     Varje torsdag är det även pub i skolan (Dappenglaasje)  och det är alltid trevligt att gå dit för att möta folk. Efteråt blir det ofta att man åker in till stan och äter eller tar en drink till.

     Det var generellt mycket fester man kunde gå på, men det gäller att känna lite folk så att man vet när och var det är. Vi var alltid väldigt välkomna och studenterna tyckte det var väldigt roligt att vi kom.

     Om man inte bara vill festa under sitt utbyte finns det goda möjligheter för träning. Det finns ett stort sportcenter som erbjuder i princip allt. Det kostade 42 EUR för hela utbytesperioden och då ingår allt, även kurser. Man bör dock vara lite uppmärksam på när man ska anmäla sig till kurserna, det är först till kvarn så man måste vara lite snabb. Själv gick jag en kurs i poweryoga och gick sedan lite sporadiskt till gymet (som också är ett bra ställe att träffa folk på). Såhär i efterhand blev det inte så mycket träning som jag först hade trott, men det var ändå värt pengarna.