Vi hade bokat rum på Tea House Kigali BnB (KG 121) som ligger på gångavstånd (ca 1,5 km) till Campus Remera – där undervisningen på avancerad nivå bedrivs sedan oktober 2018. Boendet är väldigt lugnt och rent med trevlig atmosfär. Nästa gång kommer jag absolut bo här igen! Bokningen gjordes via deras egna hemsida (bnbteahousekigali.com) och vi kunde erhålla ett bra rabatterat pris eftersom vi skulle stanna flera veckor. Hotellet erbjuder hämtning på flygplatsen för USD 5 och det är ca 10 min körtid från flygplatsen och har gratis men något svajigt WiFi. 

Undervisning och all kommunikation sker med enkelhet på engelska som är ett av de officiella språken. En del vi mött har gått grundskolan på det franska språket och är mer bekväma med det, men talar god engelska så det har inte upplevts som ett hinder. Jag upplevde rwandier som ett vänligt, civiliserat och välkomnande folk. Infrastrukturen är tydligt prioriterad och lika så säkerhet, du ser tungt väpnade vakter vid flera gathörn vilket kan upplevas som något obehagligt initialt.

Kigali är, ur ett svenskt perspektiv, inte en billig stad. Ett hett tips är att ordna ett lokalt telefonnummer och sedan ladda ner appen ”Jumia Food” där du kan beställa mat från många av Kigalis bästa restauranger med hemkörning för en billig peng. De restauranger vi frekvent beställde från är: Khana Khazana (indiskt), SoleLuna (italienskt), Zafraan (indiskt), Meze Fresh (mexicanskt?). Vi gjorde misstaget första gången att beställa varsin portion, men delade sedan på en portion två personer. Både Khana Khazana och SoleLuna är väl värt ett besök utöver hembeställning och bjuder på en fantastisk atmosfär. Maten kostar SEK 70–100 och kaffet ca SEK 25. Vatten köper du med fördel på Simba Supermarket där 0,5 l kostar ca SEK 3–5. I närheten av Campus Remera ligger caféet Aroma Coffee som serverar en ”ordentlig” cappucino. En bit bort (men väl värt ett besök) finner du Question ”Q” Coffee som bjuder på en härlig atmosfär och duktiga ”barristor”.

Vi kände oss helt säkra i Kigali och promenerade oftast dit vi skulle, både längre och kortare distanser. Även efter mörkrets inbrott. Kigali erbjuder en mängd olika transportmedel såsom cykel-taxi (på pakethållaren), motorcykel-taxi (Moto), taxi (bil), minibuss-taxi och linjebuss. Vi åkte använde linjebussen ett par gånger. För att åka med linjebussen behöver du ett ”Tap-and-Go”-kort som inte är helt enkelt att få tag på. De ska gå att hitta på ändhållplatserna, men vi fick köpa av en vänlig person en sen kväll när vi vill komma hem. När du väl har ett kort kan du ladda detta med resor på varje busshållplats hos en biljettförsäljare.

Trafikljus respekteras och vägarna är väldigt fina med bra trottoarer. Trafiken upplevde jag som ok, men kände mig inte trygg med att åka cykel- eller motorcykeltaxi. 

Övrig tid vid lärosätet innefattar: planeringsmöten med intressenter inför student- och lärarutbyte inom Linneaus-Palme samarbetet, planeringsbesök till nytt campus och möte med intressenter, studiebesök vid distriktssjukhus och hälsomottagning tilltänkt för verksamhetsförlagd utbildning för inresande studenter, planering av undervisningsaktiviteter, utvecklingsarbete gällande nystartad doktorandutbildning samt möten med och presentation av oss inresande lärare för fakulteten.

Flygresan bokades genom Kis avtalade arrangör TicketBiz/BCD Travel. Visum behövs för inresa i Rwanda. Det går att ordna på webben innan resan men även på flygplatsen i Kigali. Vi planerade besök till flera länder under vistelsen och ansökte därför om ett ”East Africa Visa” som inkluderar Rwanda, Uganda, Kenya och Tanzania (2018). I övrig har landet ett officiellt krav på vaccination mot gula febern – så ta med ditt gula intyg! Profylax mot malaria är även att rekommendera då det är vanligt förekommande. Jag tog Malarone och klarade mig helt utan biverkningar. Myggmedel och myggnät till sängen (finns oftast på boendet) är ett måste för att undvika smittorisken.

Vi var som lärare främst delaktiga i mastersprogrammen för sjuksköterskor, detta för att bachelors-studenterna nyligen hade flyttat till ett annat campus (Rwamagana) ca 1 timme bort med bil. Campus Remera har åtta specialistutbildningar med ca 25 studenter i varje program och när vi besökte universitetet hade studenterna schemalagd undervisning mån–ons, de flesta studenterna arbetade kliniskt övrig tid. 

Jag höll både föreläsningar inom mitt kunskapsområde, seminarier och även individuella ”speed-supervisions” med fokus på studenternas kommande examensarbeten. Dessa hölls i form av enskilda möten med studenterna under tre eftermiddagar där de fick boka sig på en lista och ta med specifika funderingar kring examensarbetet (vetenskapliga studier) som de hade.

I genomsnitt undervisade jag 10 timmer per vecka. Dessa koncentrerades främst till vecka två och tre då det hade varit svårt att få till ett program/schema innan resan och detta således behövde ta form och godkännas under första veckan. Fördelningen av timmarna var: 56 % individuell handledning ”speed-supervision” och 44 % föreläsningar och seminarier. Övrig tid vid lärosätet: ca 18 timmar.