Grattis du KI-student som läser detta då du antagligen har kommit in eller planerar på att söka till Mount Sinai School of Medicine (platsen där Miranda ifrån SaTC födde sin bebis för er som inte visste det). Om du i dagsläget skall komma in på MSSM krävs det rejält med LINK-poäng, med andra ord ett rejält kår-horande som det hela ser ut idag, för att ens ha en chans. Jag vet att LINK-kommitén säger att de ska göra om systemet men då det fortfarande ger lika mycket poäng att publicera en artikel i en stor vetenskaplig tidsskrift som att sälja biljetter till FLIX (alternativt fika lite med IFMSA) får vi se antar jag.
För oss som kom in denna termin tror jag att vi hade 8 av 10 poäng, möjligen någon som hade mer men i mina ögon var MSSM bland de högst prioriterade för samtliga med höga poäng. Jag tror de skiljde oss på personliga brev men antar att vi aldrig kommer att få veta om de lottade eller ej.
Men när du väl fått beskedet om att du å KIs vägnar blivit antagen till MSSM blir man rätt glad, samtidigt lite stressad. Nu börjar nämligen nästa äventyr, du har kanske kommit 15-20% på vägen vad gäller pappersarbete. För mig var det så att jag fick besked om MSSM i Mars 2008 och mina kurser började i april 2009, gott om tid för det mesta (hoppas man). KI kommer nu inte att göra mer mot MSSM utan nu är det upp till dig, såvida du inte får allvarliga problem.

Första batchen papper du kommer att skicka över innehåller bland annat en hälsoundersökning, CV, personligt brev och en där du listar vilka kurser du är intresserad av samt vilket tidsspann du vill läsa dem. Vad gäller hälsoundersökningen var jag tvungen att vaccinera om mig mot alla mina barnvaccinationer i princip (hade de kollat Polio hade jag säkert behövt ta den också men denna krävdes inte, däremot MPR och tetanus om du inte tagit senaste för 10 år sedan). Be att få alla titersvar, lungrtg och dyl. på engelska. Skolsköterskan på KI hjälper dig och dessa bör vara gratis, eller subventionerade på Wasa Vaccination. Efter en vaccination där nu om dina titrar är för låga behöver du inte ta nya titrar, skriv istället datum för vaccination.

Vad gäller den första ansökningen till dina kurser så säger jag bara lycka till. Sök nu vad du vill och på tiden för kurser skriv tiden du kommer att vara där och skriv ej en kurs flera gånger, MSSM prioriterar åt dig beroende på tid kursen går. 

Du kommer även att skriva in ett personligt brev (vilket ej står ifrån MSSM sida) där du förklarar att du blivit antagen och berättar lite kort om dig själv samt även varför du söker de kurser du gör (typ).
Nu skulle det bli så att jag inte fick någon av de kurserna jag sökte, tydligen är detta inte helt ovanligt vad gäller MSSM då deras egna studenter har förtur till kurserna och man helt enkelt tar de kurserna man får. De säger att man kan byta kurser på plats men man får se hur det blir med den saken (Och det skulle visa sig att det gick, läs på!). 

När du nu hur som helst har skickat in dessa papper (vilket för övrigt var det enda jag skulle komma att skicka via post) så börjar en väntan. Jag skickade mina papper 1 september och trots att jag skrev en del panikartade mail som mer eller mindre bara frågade om de hade fått våra papper så fick jag inget svar (kan bero på att en av de jag mailade har bytt adress, Yovanna Torres heter numera Lopez i efternamn med ändrad mail, däremot ej uppdaterat på hemsidan). Den 20e December kommer däremot ett mail som går igenom allt. Jag fick min kurs samt vidare beskrivningar hur jag skall gå tillväga för att få ett J1 visum (vilket krävs för MSSM), bostad samt Letter of Eligibility. Just nu står de tidigare nämnda kvinnorna i gången och blockerar de mesta som heter utrymme. I ögonhöjd har jag kanske inte den vackraste utsikten utan består av kvinnornas backdelar vilka samtliga sett bättre dagar.
Visumet kräver ett DS2019 vilket du kommer att få ifrån MSSM när du skickar in det som står mailet. Fördelen med nu om du har några frågor om detaljer är att de svarar inom timmar på ett mail, antagligen är man på andra sidan nu bland de ”antagna” istället för utanför systemet och blir prioriterad därefter. När du har fått ditt DS2019 (vilket du får i ett rekommenderat FedEx brev de bär hem till dig) bokar du tid på ambassaden (bokade 23.12 på måndagen en tid 08.00 på tisdagen så nu går det undan). Ta med dig de saker som står på pappret som skall med till ambassaden fast du kan göra lite modifikationer;
- För SEVIS avgiften räcker det ett utskrivet kvitto ifrån internet (du behöver inte vänta på det riktiga kvittot som kommer efter någon vecka)
- För avgiften du behöver betala på internet, där det tydligt står att det räcker med ett kvitto ifrån internet, så räcker det nog trots allt med ett kvitto ifrån internet. Jag hade däremot en person ifrån SEB vilken intyga att det verkligen var ett kvitto ifrån internet med stämpel och underskrift och då var det ”verkligen” inget problem.
De kommer att läsa igenom alla dina DS156-158 du lämnar åt dem och redan där i receptionen, då de inser att du kommer att vara på MSSM, blir du väldigt väl bemött. Intervjun på ambassaden är mer en formalitet där du lämnar dina fingeravtryck och om du gör som de säger på hemsidan blir de mer än glada. Jag kan säga att då jag var där så var det 10 andra personer i väntrummet. Nästan ingen av dem hade fyllt i alla blanketter man dagen innan var tvungen att säga att man gjort på deras hemsida, många hade väskor och mobiler med sig och en del ställde dessutom till med scener efter att fyllt i en DS157 fel.. Som sagt, gör du bara som det står på hemsidan kommer de att älska dig.
Vad gäller boende så finns det som bekant två olika sjukhus i N.Y KI har kontakt med. Ett som ligger på Manhattan (MSSM) samt ett ute i Queens (Albert Einstein). De som pluggar på AE kommer att vilja bo på Manhattan, för att sedan acceptera en längre pendling på morgnarna istället för att liksom Eddie Murphy bo i Queens (en mycket underskattad B-film, måste medges). MSSM erbjuder däremot boende precis vid sjukhuset vilken du får dela med några kursare på sjukhuset (återkommer med hur det är den 5e april då boendet blir mitt). Jag skäms fortfarande lite över mitt handlande då jag först sa att jag ville bo med de andra lite längre söderut på Manhattan fast då jag senare ändrade mig och valde MSSMs boende. Antar att jag även senare kommer att kunna utvärdera om detta var ett bra eller dåligt beslut.
Har glömt att säga en sak. Det enda jag skickade in via papper till MSSM var det första papprena då jag ansökte om kurserna. Efter det skickade jag allt via pdf-filer på inscannade dokument. USA är verkligen ett U-land när det kommer till vissa saker men fax och post känns väldigt 1980-tal resp. 1500-tal. Boendet fick jag bekräftat efter 2 h efter att ha skickat in blanketten (du måste ha visumet först då det kräver ett Visum-nummer) då jag tydligen skulle bo på 97e gatan/park avenue tillsammans med 3 andra i en 3:a. 

Betalningen på 1800$ skulle här ske med antingen;
1. Check (liksom för att betala letter of eligibility, fast denna var enbart på 30$). Om du är SEB kund är check inte en helt lätt uppgift. Du får gå till en bank, försöka berätta om din situation, fylla i en blankett. Denna blankett kommer sedan att processas då du kommer att få tillbaka den först med ett kvitto, sedan med en check. Detta är första gången jag ser en check men den ser faktiskt autentisk ut. Ett stort problem är att mer utvecklade länder används ej checkar så bankerna är mkt ovana att arbeta med dem i Sverige, därför tas en avgift ut på 300 SEK (ironiskt när checken skall vara på 30$). Se bara till att det någonstans står att den kan passera en amerikansk bank.. Vet ej hur allvarligt det är om den inte gör det fast man kanske inte ska gamble:a. Måste erkänna själv att för de två checkarna jag fixade i samband med mitt MSSM äventyr gjordes de båda av en kontakt jag hade på SEB (jag är dig mycket tacksam Anna). Min 1800$ check för boendet är i skrivande stund på tryckning för att snart anlända till mina föräldrar. Dessa ska sedan express-skicka den till USA där jag hoppas kunna plocka upp den senast 3:e april, lite spännande är det alltid att eventuellt stå bostadslös här på manhattan. 
2. Du kan också betala med resecheckar. Dessa kan man köpa på t.ex. Forex eller annat växlingskontor. Problemet är att växlingskursen suger (för mig var skillnaden ifrån 8 kr till 8,3 kr / dollar vilket innebar att jag sparade nästan 550 kr.. Fast får se hur bra det var nu när min check kanske inte kommer fram i tid).
3. Money Transfer står även där på sidan.. Man blir rätt glad när man ser det och tänker att äntligen ett uns av teknologi. Money Transfer är däremot inte samma sak som bara skicka över pengar ifrån din internetbank utan det du måste gör är att ta dig till ett western union kontor (finns tydligen ett i sthlm) där du sätter in pengar, berättar vem pengarna är till. Dessa kommer sedan att sändas till mottagaren som i sin tur skickar ett kvitto på att pengarna är mottagna. Såklart inte gratis utan Western Union tar ut en provision (someone has got to put food on the table!).. Antagligen hade denna varit mer än för checken som oavsett belopp kostar 300kr (även om jag kunde pruta ned den 30$s checken till 200kr, testa själv!) så jag testade aldrig alternativet. 

Alright.. Vad har jag glömt? Jo, Letter of Eligibility. Det som behövs i detta är ett bevis ifrån Anna Dahlerus (som för övrigt är ett ovärderligt stöd I denna process vad gäller resebidrag, blanketter, försäkringar liknande.. fast denna del är så pass smidig att jag inte behöver skriva om den egentligen) där det står att du är inskriven på KI, sista sidan ifylld på Letter of E-blanketten som finns på MSSMs hemsida för studenter, 30$ checken, samt en kopia ifrån antagningsbeskedet ifrån MSSM. Det var nu 1,5 månader sedan jag skickade in detta men jag har inte hört något ifrån dem. Funderar på att ringa nu när jag är i staterna och har lite tid innan men har hört att skolan ska få en kopia av det där ändå så det är nog inte särskilt viktigt.. Såklart är det bara MSSM som kräver detta och inget annat sjukhus, liksom den krångligare visumspreferensen J1 (B1 mkt mindre byråkrati).

Ett J1 visum innebär att du får stanna 30 dagar innan och 30 dagar efter tiden för dina kurser där och det finns inte några egentliga sätt att kringgå detta (t.ex. att åka till Kanada och försöka ta sig över med ett turistvisum) så ett hett tips är att när det tar slut så åk ur landet en vecka eller två och åk senare tillbaka på turistvisum (vilket gäller i 90 dagar, även om du då inte får arbeta) så kan du iaf spendera tid på ev. nära och kära du hunnit skaffa under din tid här (och de måste betala för ditt uppehälle eftersom du inte får arbeta).. Om du väljer att trotsa lite på deras regler så kan det bli svårigheter att komma in i the U.S of A i framtiden.
Pengar är en sak jag skulle vilja ta upp också. Som jag förstått det på många som berättat är det många som hoppar av sina USA utbyten då det är svårt att finansiera detta äventyr. KI ger lite resebidrag men detta är mycket lite och CSN hjälper även de till att dra sitt lilla strå till stacken (ett mycket litet strå till en mycket stor stack, tyvärr). You are now on your own, och det kommer att bli dyrt. Säg att du ifrån CSN + KI kan få ihop mellan 5000 och 10000 kr / månad. Detta innebär att om du tar de billigaste alt. i boende ifrån MSSM (900$) i månaden så är det precis vad som klaras av, detta är däremot pengar du behöver i en engångssumma när du kommer dit så dags att kanske föräldralåna eller motsvarande? För faktum är att många har CSN som gått ut alt. håller på att betala tillbaka samt en lägenhet, underhållsstöd, hunddagis, kattpensionat (vad vet jag?) som skall betalas av där hemma. Jag tror att det finns fonder och andra stöd att söka ifrån KI, eller jag hoppas verkligen det, om det skulle vara så att det är en finansiellt knaper situation som håller en hemma. Annars så är hela ansökningsäventyret dyrt. Med allt porto, fotografier, checkar och 2000 kr i visumavgift så blir det mycket till slut.. räkna med att du är kring 3000 kr fattigare innan du ens köpt din flygbiljett. Flyg kostar väl kanske 3-4k kr för billigaste variant (finns säkert billigare) och rekommenderas av ambassaden först efter det att du fått visum men jag tror nog att om du känner att det blir riktigt mycket billigare av att boka innan så gör det..

Som sagt, vet inte hur dyrt det är på plats men har hört olika kalkyler som säger att man gör av med ca 10.000 kr /månad i NYC utan att leva alltför extravagant.. men vi får se (Skulle visa sig att jag skulle göra av med mer än 50.000 kr totalt men det är en annan historia)

Tänkte ge en liten beskrivning om första dagen/uppropet:

07.00 stiger upp och duschar då det ändå verkar som att Trinidad/Tobago (mina grannar) tar lite sovmorgon så stör jag nog ingens morgonrutin alltför mycket med att ockupera toaletten. Passar även på att raka mig för vem vet hur de behandlar orakade människor här, om de behandlar oss på samma sätt som om vi skulle ha haft jeans på oss vet jag inte vart de slutar (har ej prövat ännu, kanske kommer senare när provocerar-Eric vaknar till liv). 

08.00 Får hjälp med att komma till sjukhuset i duggregnet samt hur man tar ut pengar (gå upp Madison ingången där det står Mount Sinai Medical Center, lura dig förbi vakten och ta trappen upp. Gå till höger och rakt fram vid hissarna för två ATMs), dehövs 200 dollar i deposit avgift som du kommer att betala till en kassörska mittemot ATM apparaterna lite senare under dagen. GLÖM EJ KVITTO om du vill ha tillbaka pengarna sedan av KI.

08.10 Blir tvungen att bryta en 20$ till min bagel och josfrukost då de ej tar kort (en sedel jag senare skulle behöva låna av den mycket snäll Jocke då ATMen plötsligt fick ett infall att ej vilja ta emot mitt kort, troligen en säkerhetsmekanism för att ej kunna ta ut pengar under kort tid)

08.40 Möter upp en mycket blöt Jocke då det förrädiska New York vädret slagit om till spöregn under tiden. Vi beger oss upp till Våning 13 i den vänstra byggnaden där det på Jeanneth Persauds dörr står att vi ska ta oss till våning fem istället. Här möter vi resterande utbytesstudentskara; 6 tyska tjejer, några asiater (Indien/Pakistan/Singapore) samt vi två svenskar då. Samt, och alla reserapporter som säger detta stämmer, en mycket otrevlig Jeanneth Persaud. 

09.00 Efter att fyllt i lite papper kör Jeanneth ett förhör med allt som skall göras under dagen. Trycker extra hårt på att om du inte klarar ett internetprov på sekretesslagar så kommer du att ”kicked out of your electives”.. Samt att du inte kan påverka din situation nu på något sätt. Lite som i svenska armén fast konstigare här måste jag säga. Efter denna lilla uppvärmande introduktion kör vi en registrering där vi får en namnbricka och lämnar den där lilla lappen där de står vilka skolan skall kontakta om det skulle hända oss något hemskt (dödslappen, också kopplingar till lumpen!). Vi skall då också betala en student medical fee på 40$ enligt Jeanneth och det roliga i det hela är att alla reseberättelser om detta säger precis samma sak. Att Jeanneth kommer att prompta på att vi ska göra detta. Jag berättar t.o.m det för henne att ”According to our foreign student supervisor you will tell us that we need to pay this but we do not need to do it” Jag får nu något som kan beskrivas som ett mycket ont öga och en uppläxning av att vår studentvägledning sitter i Sverige och inte har en aning om något som händer på Mount Sinai. Hon går iväg för att ringa men kommer sedan tillbaka med ett ännu ondare öga och säger att hon verkligen kommer att försöka höra med alla här och gå till botten med om det verkligen är så att vi inte skall betala avgiften.. Det skulle inte förvåna mig om Jeanneth, som verkar vara av karibisk härkomst, sitter hemma och stoppar nålar i en voodoo-docka föreställandes mig vid det här laget.

09.30 Jag och Jocke lämnar den trevliga studentvägledningen för att hämta våra ”rockar”; Tänk bussarong fast med krage.. Man ser lite ut som en bagare i dem. Detta gör man i deras kulvertar som ligger i huset mittemot, -2 våningar, ta till höger och sedan höger igen.

10.00 Vi beger oss till Yovanna Lopez (tidigare Torres, jag gratulerade henne för giftermålet vilket gjorde henne på ett än bättre humör om nu det var möjligt) som du måste besöka nere mellan 1-2 avenue, 96e (tror jag om jag minns rätt). Yovanna håller i alla frågor som rör Visum/uppehållsfrågor så om du får för dig att byta electives eller tappar passet (då ska du nog prata med fler iofs) blir Yovanna en av dem du ska prata med. Rätt skönt blir det också att få ett ansikte på alla du mailat till i snart 1,5 år nu också. Du slås av hur otroligt omodernt mycket kan vara också i USA som verkligen är kontrasternas land, du kan komma ifrån marmor och glasskulpturer till ful heltäckningsmatta (och barndiarré färgade väggar, Jockes anm) samt fula möbler i trånga skrymslen på bara några sekunder. Ta med dig DS2019, pass, kvitto på SEVIS avgift och cashier-kvittot (be att få tillbaka kopia!!!) för att detta skall gå att genomföra.
Träffar här även en indisk kollega som redan nu tagit sig på sin bagaruniform och försätt dess små fickor med pennor. Detta är någon som kommer att ta seriöst på sin uppgift, möjligen lite för seriöst.

11.00 Tillbaka till sjukhuset där jag och min pakistanska kollega bestämmer oss för att gå och göra HIPAA-testen på datorn man tydligen måste måste klara enligt fröken Perssaud. Jag tröttnar väldigt snabbt på alla repetitiva frågor och dumma, monotoma internetgenomgångar så fyller mest bara i dem de 6 internettester man ska göra. Detta resulterar i att jag inte för 75% på två av dem men då jag sedan får göra om dem hur många gånger som helst och då de inte gör om frågeordningen så känns detta mer löjligt än nyttigt. Dessutom kan man fuska rätt frisk med att ha svarsgenomgången uppe samtidigt som du gör provet. Detta är dumt på så många sätt möjliga, kanske alla sätt till och med.

14.00 Tar mig bort till en datorkurs (98th street, ner mot parken, en våning ned) i deras förlegade DOS-baserade journalsystem som används på vissa ställen på MSSM. Troligen inte i Bronx enligt föreläsande lärare men hon tyckte jag kunde vara med här i alla fall. Skulle bara vilja tillägga att bredvid mig sitter en amerikan och bara stirrar in i en tom datorskärm i 30 minuter.. Detta gav mig och Jocke möjligheten att socialisera lite med våra tyska kollegor som visste både ett och annat om kulturlivet här, fast (iaf den ena av dem) var betydligt sämre på datorsystemet. 

16.00 Passerar förbi underhållningssektionen (ingången bredvid närmare Madison Ave) där man erbjuds att köpa lite rabatterade biljetter till Baseball, basket och dylikt. Tydligen var nästan allt subventionerat slut fast vi fick iaf 2 $ rabatt på en bilmässa nere downtown (hurra!) dit det skulle kosta oss betydligt mer att ta oss, om vi säger så. Fast nu vet vi iaf vilka restauranger som har rabatt för oss samt vilka museum vi kan prioritera för billigare penning.

16.45 Betalar in Checken till Angela Mouria, som sitter i huset vi bor i längst in till höger.. Och är vi detta laget otroligt trött på det mesta. Går upp och skriver nu detta.
Om detta är sättet KI behandlar sina utbytesstudenter vet jag inte om jag skulle vilja vara sådan.. Några punkter som skulle kunna ha gjorts betydligt bättre.

- Koordination; Kommunikation mellan de viktigare människorna är tydligen mycket dålig (förstår om man inte vill prata med Jeanneth Persaud mer än nödvändigt iofs). Behöver Eric verkligen göra detta?

- Information; Jag har ingen aning om vart jag skall vara imorgon eller när, det enda jag vet är att jag ska sätta mig på en buss som tar mig till bronx som går ifrån sjukhuset, förhoppningsvis så finns det ett sjukhus där det stannar jag kan lära mig ett och annat på.

- Distanser; Hoppas att KI har det hela mer centrerat för vi har traska X antal meter.
- Humör; Anna Dahlerus är raka motsatsen till hennes motsvarighet här på Mt Sinai men hoppas bara att detta var en av Persauds dåliga dagar (även om man tycker att hon borde vara rätt van vid det här laget). Men detta var inte den enda utan samtliga under dagen ,förutom Lopez och hennes sekreterare, (Obs. Serviceyrken här igen då) känns forcerat trevliga, lite som om du har en working force med målet att leverera en tråkig, fantasilös fast fungerande produkt.
Men men men.. det blir nog bättre imorgon! Nu lagas det karibiska kycklinggryta här i lägenheten. Ska höra av mig till mina landsmän och höra vad de har för planer och om de vill bjuda mig.

Sammanfattningsvis kan jag beskriva shoppingen i New York som följande;

Utländska märken är mycket dyra. Johan Lindeberg plagg kostar säkert 500 kr mer här liksom PS och andra liknande märken (vad kan man förvänta sig i New York egentligen då många av världens rikaste människor kommer här och shoppar?). Utbudet däremot är relativt stort vad gäller lite mer nischade märken om man jämför med Stockholm men ett stort utbud innebär inte att du hittar vad du söker, glöm inte det! Jag kan generellt tycka att det saknas det där lilla extra i många butiker även om detta kanske beror på rådande mode och smak. Stockholm kanske inte tar in lika mycket men vi får in en kondenserad del som designers tror kommer att slå på hemmaplan vilket förenklar det hela lite för oss. Som sagt, ett stort utbud här i NYC behöver inte betyda rätt utbud (med undantag av PS då kanske). Amerikanska märken är billigare, har jag hört, men efter att ha besök Polo Ralph Lauren i SoHo måste jag medge att tyvärr är även det fel, i New York är allting dyrt egentligen.. Så enkelt är det. Vintage finns det däremot gott om och det är lätt att bli förälskad i plagg, vilket man märker snabbt att prissättarna har noterat. Vill man försöka sig på second hand finns möjlighet att göra det i t.ex. Williamsburg (vårt nya söder och trendiga område tack vare Håkan) eller om du vill prova på outletshopping så finns alltid Century 21 vid Ground Zero Downtown vilket är en butik som har det mesta innan kläderna går ut till alla factory outlets ute längs med motorvägarna. Jag köpte två par Hilfiger kalsonger för 15$ ute på ett av dessa innan jag åkte in till New York.. Här kostar en Polo Piké 25$ och Calvin Klein har kläder i ungefär samma prisnivå. Så Amerikanska märken må vara billigare men inte i New York, utan försök att fynda dessa ute på Outlets istället.. Kan bara säga lycka till vad gäller all shopping i det här landet.. För snygga saker finns det, försök bara att lägga det på rimlig prisnivå. Som vanligt gäller det att leta, leta, leta.. Allt finns här trots allt, gäller bara att hitta det.

En av de stora trenderna här nu för tjejer är extrema klackar vilket märks i de där butikerna tjejer man shoppar med går in i. Vissa antar modell absurdum vad gäller detaljer och kommer nog snabbt att hamna längst in i skoförrådet hos många efter att burits max en gång, fast antar att detta är trender som kommer och går. Vissa tjejer kanske tycker annorlunda, men inte deras fötter.. tro mig.
Vi svenskar får dessutom lite problem med pengar i det här landet då man lätt får för sig att man sysslar lite med låtsaspengar. Allt kostar och man ger bort 1 dollar till höger och vänster.. Jag menar, hur mycket kan en sedel med en etta på vara värd egentligen (denna filosofi blir alltmer påtaglig efter några drinkar)? Tror att våra Euro-vänner är mer bekanta med en sedel av ungefär samma värde fast vi svenskar är dåliga på det även om vi dagligen försöker följa den där dollarkursen som aldrig verkar vilja gå vår väg (ergo 6,5 kr /dollar eller lägre :P).

Att ta ut pengar i USA kan bli ett problem även om det finns ATM-maskiner överallt, tom. inne på barer som jag har berättat. När du kommer fram så kommer du att få dra ditt kort (VISA,AmEx,Mastercard t.ex.). Sedan välja Withdrawal, transfer, standings eller liknande.. Har aldrig gjort något annat än withdrawal så jag vet inte vad för spännande saker som väntar där, antagligen fungerar det inte om du inte har konto i en amerikansk bank (eller kanske t.o.m konto i den bank som driver automaten á la Svenne-land princip). Efter withdrawal kommer debit, credit eller savings. Känns alltid lika hårt att ta ut pengar ifrån sina ”savings”, känns lite som om man tar ifrån sina pensionspengar eller sparkapital man har lagt undan för oförutsedda utgifter när ens barn blir sjuka. Hur som är det det enda som verkligen fungerar, debit/credit brukar strula med mitt VISA och credit med mitt mastercard.. vet inte om det går att debita med Mastercard, får se om jag vågar göra det i framtiden. Medan du nu förväntar dig att få dina pengar så står det även att de kommer att ta en 2$ avgift för uttaget vilket jag kan tycka är lite väl att ta i. Oftast så är de motståndare att ta kort i butiker då det antagligen är belagt med en avgift (eller principen fungerar så enkelt som en restuarang i China Town för en vecka sedan skulle förklara för oss; ”NO CARD!! CASH! CASH!”) och vill gärna att man gör det bara om man betalar för 30 dollar eller mer (!).. Jag kräver någon form av vänligare kontanthantering i det här landet, någon form av universal pay-pal eller liknande, prompt! Och Varför är alla sedlar lika stora? Galet när en 20a smiter in mellan en massa 1or..

Kan ge lite prisexempel inne på baren the Annex i Lower East:

"Kön in till detta ställe var mycket kort efter att vi insett att vi stått bakom människorna i rökrutan utomhus som inte rörde sig framåt. Väl inne så blev det 10$ inträde och 3$ i garderob (skulle bli ytterligare 3$ efter att jag lämnat in min tröja i min jacka, highway robbery alright). Stället har nu rakt fram en bankomat (ATM) vilket bara känns lite väl underbart på något sätt. En kamikaze-shot senare börjar man komma igång, detta är en dryck jag kommer att försöka ta med mig till mitt egna barliv i Stockholm och det är Vivekas förtjänst. 3 shots för 21$, 2 shots och två drinkar för 34$.. Känns det som rimliga priser? Lite billigare än Stockholm men vi närmar oss då ni ska ha dricksen i åtanke.

Totalt sett gjorde vi svenskar av med nästan 50.000 kr under vår tid i NYC. Det är för mycket egentligen fast vi hade också en otroligt rolig tid här. Jag kan säga så här, om du vill leva på riktigt.. Och du vill gå på Yankee' Stadium, du vill hitta The Killers biljetter på stubhub.com.. Du kan tänka dig att betala den där summan pengar för den där drinken även om det resulterar i att du också måste dricksa än mer därtill.. Så gör det medan du är här, du kanske inte kommer att få chansen igen på mycket mycket länge (i alla fall inte under tiden det kommer ta att samla ihop pengar igen :P).

Se "Innan avresa"

Vad gäller boende så finns det som bekant två olika sjukhus i N.Y KI har kontakt med. Ett som ligger på Manhattan (MSSM) samt ett ute i Queens (Albert Einstein). De som pluggar på AE kommer att vilja bo på Manhattan, för att sedan acceptera en längre pendling på morgnarna istället för att liksom Eddie Murphy bo i Queens (en mycket underskattad B-film, måste medges). MSSM erbjuder däremot boende precis vid sjukhuset vilken du får dela med några kursare på sjukhuset (återkommer med hur det är den 5e april då boendet blir mitt). Jag skäms fortfarande lite över mitt handlande då jag först sa att jag ville bo med de andra lite längre söderut på Manhattan fast då jag senare ändrade mig och valde MSSMs boende. Antar att jag även senare kommer att kunna utvärdera om detta var ett bra eller dåligt beslut.

Har glömt att säga en sak. Det enda jag skickade in via papper till MSSM var det första papprena då jag ansökte om kurserna. Efter det skickade jag allt via pdf-filer på inscannade dokument. USA är verkligen ett U-land när det kommer till vissa saker men fax och post känns väldigt 1980-tal resp. 1500-tal. Boendet fick jag bekräftat efter 2 h efter att ha skickat in blanketten (du måste ha visumet först då det kräver ett Visum-nummer) då jag tydligen skulle bo på 97e gatan/park avenue tillsammans med 3 andra i en 3:a. 

Betalningen på 1800$ skulle här ske med antingen;

1. Check (liksom för att betala letter of eligibility, fast denna var enbart på 30$). Om du är SEB kund är check inte en helt lätt uppgift. Du får gå till en bank, försöka berätta om din situation, fylla i en blankett. Denna blankett kommer sedan att processas då du kommer att få tillbaka den först med ett kvitto, sedan med en check. Detta är första gången jag ser en check men den ser faktiskt autentisk ut. Ett stort problem är att mer utvecklade länder används ej checkar så bankerna är mkt ovana att arbeta med dem i Sverige, därför tas en avgift ut på 300 SEK (ironiskt när checken skall vara på 30$). Se bara till att det någonstans står att den kan passera en amerikansk bank.. Vet ej hur allvarligt det är om den inte gör det fast man kanske inte ska gamble:a. Måste erkänna själv att för de två checkarna jag fixade i samband med mitt MSSM äventyr gjordes de båda av en kontakt jag hade på SEB (jag är dig mycket tacksam Anna). Min 1800$ check för boendet är i skrivande stund på tryckning för att snart anlända till mina föräldrar. Dessa ska sedan express-skicka den till USA där jag hoppas kunna plocka upp den senast 3:e april, lite spännande är det alltid att eventuellt stå bostadslös här på manhattan. 

2. Du kan också betala med resecheckar. Dessa kan man köpa på t.ex. Forex eller annat växlingskontor. Problemet är att växlingskursen suger (för mig var skillnaden ifrån 8 kr till 8,3 kr / dollar vilket innebar att jag sparade nästan 550 kr.. Fast får se hur bra det var nu när min check kanske inte kommer fram i tid).

3. Money Transfer står även där på sidan.. Man blir rätt glad när man ser det och tänker att äntligen ett uns av teknologi. Money Transfer är däremot inte samma sak som bara skicka över pengar ifrån din internetbank utan det du måste gör är att ta dig till ett western union kontor (finns tydligen ett i sthlm) där du sätter in pengar, berättar vem pengarna är till. Dessa kommer sedan att sändas till mottagaren som i sin tur skickar ett kvitto på att pengarna är mottagna. Såklart inte gratis utan Western Union tar ut en provision (someone has got to put food on the table!).. Antagligen hade denna varit mer än för checken som oavsett belopp kostar 300kr (även om jag kunde pruta ned den 30$s checken till 200kr, testa själv!) så jag testade aldrig alternativet.

Boendet var det lite sisådär med. Jag som bodde på 1249/Park avenue (kommer alltid att kunna säga till mina barn att jag bott på park ave!) kanske inte bodde så flott som man kunde hoppats på. Boendet ligger precis i gränsen mellan Harlem och Upper East. Nära till Metro North (pendeltåget) som låter otroligt mycket när det passerar den obefintliga isoleringen i fönstret. Själva inredningen var rätt asketisk. Många hade bott i denna trea för tre innan mig om vi säger så. Den hade tre rum i varierande storlek, tror jag bodde i mellanstorlek-rummet. Hade jag bott i det stora hade jag haft balkong men hela bostadssituationen var efter betalande av hyran lite icke-omdiskussionsbar om vi säger så.  Inredningen gick i brunt trä med en alldeles för liten säng att sova i. Som tur var hade jag lyckats få fatt på en riktigt skön kudde i samband med ett stort kuddkrig nere på Wall Street så den saken var redan fixad. Köket fungerade. Gasspis med fyra plattor samt ugn. Kyl och frys (nära till Gourmet Garage om du vill handla det mesta, som t.ex. finsk lingonsylt med märket "Skansen" på), nu åt jag väldigt lite lagad mat hemma, det finns bra take-away ställen bara runt knuten. Toaletten var väl det sämsta med stället. Det första jag gjorde var att slänga badrumsmattan som var bland det mest mögelinfesterade jag stött på (och jag klarar av rätt mycket har jag insett). Duschdrapperiet var inte mycket bättre utan hade mer mörka fläckar än den gräddvita färg jag tror att det en gång hade någon gång på 70-talet då det införskaffades.

Kvalitén på en toalettstädning kanske inte skall överdrivas när det bor tre killar i en lägenhet fast det mesta vi egentligen hade i lägenheten för att upprätthålla en mänsklig standard var en kvast.. Sant, jag ljuger ej.

Men jag ska inte klaga.. Lägenheten ligger väldigt nära 96th streets tunnelbanestation som effektivt tar dig ned till midtown på bara 15 minuter vilket verkligen är guld!

Hur är det då att plugga i USA och hur är läkarprogrammet här? Förutom det jag tidigare skrev med en liten senareläggning i ansvarsuppgifter vad gäller invasiva ingrepp är det rätt mycket som skiljer oss ifrån dem.

Först och främst så läggs mycket tonvikt här på direkt kunskap (inte så att detta är oväsentligt i Sverige fast det ser annorlunda ut här). De mer erfarna läkarna frågar en ofta frågor om saker och ting rörande patienter eller läkemedel generellt. Vissa gör även detta i Sverige fast här måste undervisande läkare göra det. Det största problemet du kommer att ha med att besvara dessa frågor är inte nödvändigtvis brist på kunskap utan att de slänger ur sig enheter, preparat och framförallt akronymer du inte har hört talas om (de som saknas i akronymordlistorna, dessa borde revideras). De kommer däremot på intet sätt att negativt behandla dig om du inte förstod utan vill ha det i andra enheter eller inte vill höra något generikanamn utan substansnamn. Svarar du att du inte vet är det också helt okej, om det inte är så att ditt ego behöver all bekräftelse det kan för att överleva.

Amerikanska läkarstudenter får väldigt tidigt lära sig att presentera patienter (så som ni ser läkarna på Greys/Scrubs göra). De följer då olika system; SOAP (Subjective/Objective/Actual/Planning tror jag det står för) är ett rätt bra system jag lärde mig av Neville tidigt. Innebär att du går till syrran först och hör hur patienten mått under natten (eller de senaste 24h) och sedan in till patienten och om han/hon är sederad så lyssna på lungor, registrera ventilatorinställningar och inspektera pat (samt ev annat man kan göra på en medvetslös patient). Om han är vaken så fråga hur han har mått, de har lite akronymscheman för detta men huvudvärk, illamående, bröstsmärtor, kräkningar, buksmärtor och andnöd brukar vara standard. 

Nu har du gjort det Subjektiva du kan göra samt även delar av de Objektiva. Du kommer enbart att presentera positiva kliniska fynd under dessa ronder, effektivitet is teh shit! Resterande del av det objektiva du ska presentera finns oftast dokumenterat. Input/Output, labvärden (fokusera dig på de vanligaste och sådan som eventuellt ska följas eller är avvikande för patienten).. En av största avvikelserna (förutom att de kör olika decimalvärden för de flesta blodprover och olika enheter för serumprover) är att de kör vita som CRP (CRP tas enbart vid oklara infektioner, autoimmunitet etc. då det tas tillsammans med SR). 

Nu kommer vi in till Actual, kallas även head-to-toe av de flesta. Gå igenom alla organsystem, one by one, uppifrån och ner och berätta vad som medicineras mot de olika systemens patologi. Oftast vet alla detta där det står på rondpapper (i alla fall på Bronx VAs IVA), liksom mycket av det andra, så den här presentationsbiten känns riktigt dum stundtals. But when you are in Rome.. 

Planning är precis som det låter, vad som komma skall nu eller inom 24h (samt ev då under helgen). Ett hett tips är att kolla detta med resident:en samt syrran innan ronden, brukar bli mindre missförstånd, tomma blickar och korrektioner då. Alla andra system bygger på liknande varianter av detta och i varierande omfattning.. Att försöka freestyle:a fungerar även det, men vänta några dagar tills du vet vad dina läkare vill höra för något på ronderna.

Nu har vi gått igenom vad detta egentligen handlar om. Jag har även närvarit vid seminarium med väldigt undervisningsvänliga läkare. Min resident sitter nog hemma i skrivande stund och förbereder kompendium i ventilatormedicin, får jag hoppas. Som tur är, ur ett rent integrationsmässigt perspektiv, spenderar jag mycket lite tid med andra utbytesstudenter utan enbart tid med amerikanska studenter (och anledning är att det inte finns några utbytesstudenter här och jag undrar varför, de verkar ju så bra på att ta emot utbytesstudenter på min avdelning). Detta har gjort att jag kunna bygga upp ett fungerande system då jag själv verkligen är aktiv med egna patienter snabbare om inte annat även om jag tror att en blandning med några fler i min situation hade varit bättre. 

Det är egentligen inte så mycket skillnad i övrigt. Patienterna är likadana och sjukdomarna finns de samma även här i USA även om vissa saker är något vanligare så som vissa svampinfektioner och immunosuppriverade sjukdomar då USA har en större befolkning HIV-positiva. Vissa traditioner vad gäller antibiotika och liberalism vad gäller undersökningar kommer nog många att se som uppseendeväckande (samt detta att man måste få allt man gör underskrivet av patienten eller deras anhöriga). Vet inte om kvalitén egentligen är så stor mellan Sverige och USA egentligen vad gäller undervisning. Jag tror att viljan att undervisa kanske är större här men hamnar du på en riktig drömplacering under en vecka på en intensivvårdsavdelning på t.ex. KS med riktigt bra handledning tror jag nog att du har en lika bra om inte bättre utbildning än om du är här. En sak är säker dock; Flertalet patienter i Sverige hade inte kunnat bli behandlade på samma sätt som de blir i Sverige. Bara att ta en neurointensivvård till exempel där en majoritet av patienterna är alkoholiserade utan arbete, om de inte hade varit krigsveteraner här i USA hade de fått det knapert om vi säger så. Lovar att uppdatera min syn på det amerikanska utbildningsväsendet eftersom.

Man ska i huvudsak inte välja ett utbyte för att få en bättre utbildning utan för att få ett annat perspektiv på sjukvård och hur den utövas. 

Även om mina kollegor slutade idag kommer det nya på måndag. Hoppas att de kör med samma principiella inställning till sin medicinska vardag och sin självdistans därtill (att de checkat ut för fyra veckor sedan). Det som Mt Sinai är mest känd för är deras geriatrikundervisning där de enligt källor är bäst i USA, deras Gastrointestinala department skall vara tredje bästa och även deras onkologi tillhör toppskiktet, i alla fall vad gäller forskning. 

Men vad amerikaner vill jobba som i framtiden är något annat. I USA har du en annan inställning till vad som genererar pengar än vad vi svenska blivande läkare har. Om du snabbt vill tjäna pengar i Sverige för att betala tillbaka dina studentlån så ska du i dagsläget antingen bli allmänläkare eller psykiatriker. Otroligt god arbetsmarknad och säkert upp emot 50.000 kr /mån i början av din ST om du är bra på att förhandla. Andra fält i Sverige tar längre tid att komma upp i samma lön och du får nästan vänta till överläkarnivå med undervisnings/chefsansvar för att nå samma resultat lönemässigt. I Sverige börjar vi få en privat marknad för sjukvård, i synnerhet vad gäller allmänmedicin, ortopedi, psykiatri och andra mer lättanpassade mottagningsverksamhets-grenar.. I USA finns det mesta på entreprenad då stora sjukhus antagligen är delvis eller helt finansierade av privata aktörer.

Amerikaner har ett annat problem. Då när de slutar med school har de i år betalat höga avgifter för sin utbildning varje termin och har förutom detta stora studielån som inte riktigt (men nästan) är lika fördelaktiga som i Sverige. Nu gäller det därför att tjäna stora pengar för att kunna undgå privat konkurs. Staten har som bekant i Sverige höjt lönerna till vissa grenar inom läkaryrket för att stimulera en omfördelning av platserna, detta har däremot inte hänt i USA. De mest betalda blir därför de jour-tunga kirurg och medicintjänsterna där du verkligen blir bra betald per timme och där du dessutom har ett riktigt högt tak på antalet timmar du kan komma upp i. Fast liksom i Sverige börjar vi få en yrkeskår som är mer och mer fokuserad på en fritid också.. De lata 70-talisterna och Why?-Generationen därefter. De som de flesta vill syssla med här är specialiteter som radiolog (tror det är det mest populära på Mt Sinai bland läkarstudenter), där du kan tjäna 450.000 $ / år relativt fort och som vi vet är relativt jourfria, nischade medicinska specialiteter där de kan jobba som konsulter och liknande, interventionister på neurosidan börjar även det bli populärt även om det innebär mer och mer jobb. Det minst populära är barnläkare, psykiatriker och allmänläkare. Anledningen till detta är att lönen är otrolig dålig för dessa jämfört med andra yrken.. Detta leder till att du helt enkelt inte kan betala tillbaka alla lån du har utan måste verkligen slita i starten av din karriär, och få betydligt mindre för det jämfört med dina kirurgkollegor, vilket ej uppskattas här i staterna.

Varför sökte du utbyte till New York, är du för att du ska jobba där senare? Om någon frågat mig denna fråga för någon månad sedan hade jag nog gett ett delvis bejakande svar, eller i alla fall hävdat att så kanske kommer att bli fallet men att jag nu först vill se hur det är på plats. Efter nu en månad på ett sjukhus här (och för ärlighetens skull, inte det bästa sjukhuset men likväl ett någorlunda funkande sjukhus med hög omsättning i en stor stad och i alla fall något så när fungerande läkare utbildade på det fina sjukhuset inne i staden) är jag inte så imponerad som jag trodde jag skulle vara och inser att den sjukvården vi kan erbjuda i Sverige aldrig kommer att vara sämre än denna utan många gånger bättre.

Jag kommer att vidröra detta ämne senare men tänkte börja med att gå igenom lite om detta land igen.

Jag vet att detta inte kommer som en chock för någon men USA, och i synnerhet storstäderna, är ett land med enorma sociala skillnader. Om du kliver på tunnelbanan ute i Bronx är du den enda som inte är svart eller latin-amerikan och detsamma gäller om du inte hinner av tunnelbanan vid 96:e gatan utan fortsätter norrut mot Harlem (lite som att norr om Vasastan så skulle Tensta eller Rinkeby ta vid och sträcka sig flera mil). Extremt uppdelat vad gäller etnicitet och hudfärg, detta avspeglas inte bara på den etnisk-demografiska geografin utan även på flera sätt. USA är nog det landet i världen där minst antal människor ifrån en samhällsklass kommer att ha möjlighet till avancemang till andra. Hollywood och annan media är gärna med och lyfter fram framgångsrika svarta i filmer och TV-serier är verkligheten en annan. Människor här vet att när det kommer rapporter med 10% genomsnittlig arbetslöshet ifrån ett område kan den vara upp till 3 gånger högre för den svarta befolkningen för om du i USA är född i ett visst område med en viss hudfärg är sannolikheten extremt stor att du inte kommer att bli något i den här världen. Jag ska inte vara populistisk och säga att det är så mycket bättre i Sverige för, så blind är inte ens jag då, jag vet att problemet existerar även hemma.. Jag vet däremot att problemet inte ens kommer i närheten av situation i Sverige. New York saknar en välmående medelklass, om vi säger så då om du kvalificerar dig för att kunna betala hyran här och samtidigt upprätthålla ett sunt leverne, i alla fall enligt svenska definitioner, hade du kallats överklass.. I alla fall vad gäller resursmässigt.

I USA kostar allting bra extra, egentligen är det så att USA är en fattig stat med rika invånare vilket man inser rätt snabbt när man kommer hit. Vill du ha två ungar på ett bra dagis kostar det. Vill du dessutom på det ha en bra skola med barnpassning så lägg till extra pengar där. Barnen ska väl gå på College/Universitet också? Och om de ska bli något av dem så kommer det att kosta säkert 400.000-500.000 $ per barn (kan vara dyrare), i alla fall om de väljer att gå vidare till Business-School, Law-School eller Med-School och det ska vara i närheten av Ivy-league. För faktum är att varför ska du som arbetsgivare och personalansvarig anställa någon om du kan välja på att ta en utbildad på en bättre skola, där du antagligen själv utbildades en gång i tiden. Varför ska du anställa någon ifrån Queens som må ha mycket extra-korrikulärt (ett möjligt svenskt ord) men som utbildades på ett community college utan möjlighet till vidare avancemang bli anställd efter samma ordning och manér?

Födds du i en familj utan pengar är den amerikanska drömmen väldigt långt borta. Jag kan ta sjukhuset ute i Bronx jag är på nu som exempel. Detta är ett systersjukhus till Mount Sinai inne på Manhattan som räknas till de bästa i NY så de förser detta förortssjukhus med personal och material. Av den ordinarie läkarkåren i Bronx finns ingen vit amerikan (inte svart heller för den delen) utan samtliga är indier, pakistanier, iranier (att de alla kan samsas), kineser eller ifrån länder i Sydost-Asien.. De vita läkarna kommer ifrån Mount Sinai och ut till förorten åker de för att försöka reda till den ibland smått miserabla organisation som råder här ute och hålla i undervisning för yngre kollegor. Det blir en sådan enorm skillnad på fattig och rik här, och det hela kan tyvärr hårddras till din hudfärg, hela din bakgrund.. och tyvärr också för alldeles för många, din framtid.

Jag träffade en svensk anestesiolog som av visum-trubbel fortfarande var kvar på detta sjukhus i Bronx. Han hade i slutet av 1990-talet examinerats ifrån lockats att arbeta i USA för att det var ju rätt bra här vad gällde löner samt att det var mycket svårt att få en bra tjänst hemma i Sverige. Sagt och gjort så flyttade han hit, gjorde de tre USMLE-proven man behöver ha gjort för att få börja arbeta här. Gått hela sin internship period samt residency här och nu även hunnit bli fellow, dvs. i princip specialistläkare hemma i Sverige. Däremot har han inte kunnat välja att jobba på ett bättre sjukhus eftersom hans visum förbjuder detta så han är kvar ute i förorten. Han har här hunnit hitta en grekisk läkare han gift sig med och han har nu tvillingar som precis har börjat gå på dagis. De har en bil och de bor i ett stort bostadskomplex i södra harlem/upper east.

Om en av dem skulle på något sätt få problem med arbetet (du får inte vara sjuk längre än 1-2 veckor i USA om du vill behålla jobbet) så hade det varit väldigt svårt att upprätthålla en för oss svenskar human livssituation, för det är precis så att de båda klarar det hela med de lönerna de har för tänk på att man måste börja spara för att de där barnen kanske vill gå på college? Bear in mind att de båda två är läkare som nu jobbat hårt i 5 år efter examen. De bor helt okej men inte super på norra Manhattan med en levnadsstandard som nog skulle kunna klassas som medel hemma med tanke på hur mycket de båda måste jobba dividerat på ersättning och fritiden de kan spendera med deras två barn.

Jag skulle nu vilja återkomma till vad jag först skrev och det var om jag skulle vilja arbeta här i USA och med tanke på hur den sociala situationen ser ut, kaoset på akuten, det orättvisa systemet med att bra sjukhus mättas med de bästa läkarna medan läkarna ute på de statligt ägda sjukhusen knappt kan Engelska samt att pengarna du kommer att tjäna även som överläkare är en hel del (350.000 $ / år) men om du kommer till att bo i N.Y.C med den lönen (och framförallt arbetsbördan) hamnar du inte där du skulle önska, om vi säger så.. Jag har mer att säga om den här frågan också, som är åt USAs fördel men tar det vid ett annat tillfälle.

Efter att ha skrivit detta känner man sig som en socialist utan motstycke fast faktum är det att systemet här är rätt så knasigt när det kommer till många aspekter av sjukvården. Man vet att ett samhälle lider då folk drar ut sina tänder istället för att laga dem (jag tror att tandsnittet ute i Bronx på patienterna på intensivvårdsavdelningen nog var 8 stycken). Det lustiga med USA är det också att en liberal är en vänstervriden person i amerikanska ögon för att vara en motsatts till ”conservative”.. Frågan är vem som verkligen bryr sig om USA.

Många studenter som är här ifrån andra länder har däremot inte riktigt samma dekadenta leverne som man själv slussats in i utan är kvar läääänge under dagarna för att försöka visa sig mer för de residensen/attendingen här. Jag och Mount Sinai studenterna brukar sucka lite åt dessa studenter och de har tydligen ett namn också i USA; ”Gunners”.. De som sitter längst fram och svarar på alla frågor samt alltid försöker visa sig lite bättre genom att vara nära handledare/överläkare.. Tänk Yang och Grey’s Anatomy så förstår nu lite. Men för att se till varför de beter sig lite så här kan relateras till en tjej ifrån Filipinerna jag umgicks med ute i Bronx. Hon hade en ambition att kanske komma hit på ett internship eftersom man kunde tjäna så mycket pengar här (även om hon blivit chockad över att man kunde tjäna 2000 € i Nederländerna som underläkare).. Och har man inte riktigt de ambitionerna (jag ska inte säga att jag latar mig i och för sig) så inser man att meningen med utbytet är primärt att se New York, inte att stanna till 20.00 på kvällarna för att kunna begrunda insidan av sjukhusväggarna.

Vad ska jag säga om språket. Allt är på engelska (även om du bör kunna spanska eftersom det är vad nästan alla pratar i Harlem och många i Bronx) och är du inte bra på det kommer du att lida. Språkkurserna (jag nu inte gick på men har hört av andra) ger inte särskilt mycket. Nästan inga av de abbreviationer eller förkortningar som jag hade tryckt ut ifrån den språkkursen som körs på KI används här så du kommer att få det tufft. Jag har fortfarande kvar patientjournalen ifrån första dagen på min IVA placering och om jag inte visste bättre hade den lika gärna kunnat vara på grekiska (då hade jag troligen förstått den bättre).. Tro det eller ej däremot, du lär dig.

Som sagt.. Om du inte är bra på engelska, tänk både en och två gånger innan du åker för det är roligare att umgås med amerikaner om du väl är här.

En sak du ska tänka på.. Amerikaner har det svårare med självdistans vilket är något man märker. Nästan lite autism-light vad gäller skämt innehållandes ironi kommer ni att märka. Men jag säger bara kör på. Jag blev nästan misshandlad en gång, utslängd ifrån sjukhuset en gång och hatad x flera.. Med tanke på hur många människor man fick att skratta så var det däremot värt det och jag hade inte gjort om något.

Jag kan skriva en hel del om kulturkrockar men skulle gärna göra det i ett mer ocensurerat forum än detta, gå gärna till min facebook-sida där jag mer i detalj har skrivit ned några incidenter.


 

Det arrangerades inget ifrån MSSM sida men vi svenskar är rätt bra på att festa i alla fall om vi säger så. Amerikanska studenter var något väldigt svårflirtade. Jag umgicks en del med andra utbytesstudenter i huset men annars har jag bara kontakt med 2-3 amerikanska i dagsläget, lite tråkigt då man ville vara i USA på riktigt men vad ska man göra om de valde att vara på den mer asociala sidan.

Jag var väl i snitt ute en gång var annan till tredje kväll på olika klubbar runt om i New York och jag saknar det faktiskt lite nu (även om jag försökt leva samma liv i Stockholm denna sommar). Detta var 5:e gången jag var i New York så jag har gjort allt det turistiska redan så läs någon annans reserapport om ni vill höra hur lång kön var till frihetsgudinnan eller hur hög Empire State Building är.

Ett väldigt bra tips är om en i gruppen är med i något som heter A Small World, eller någon liknande internet community som anordnar fester. Detta möjliggör inte bara det att du får reda på vart alla fester med stort "F" finns utan du kan dessutom passera långa dörrköer och få billigare drinkar.. Inte mig emot!

Skriver ned en liten lista på barer jag tycker att ni ska besöka:



230 5th - Rooftop bar med bra musik (electro-pop-mingel), goda drinkar och skönt folk. Enl recensioner jag ser nu så är det tydligen svårt för minoriteter att komma in, ngt jag inte riktigt tänkte på när jag var där.

230 5th Ave # 2000
New York, NY 10001-7714, United States
(212) 725-4300

Empire Hotel-New York - Rooftop bar med mer blandad musik och människor.

44 W 63rd St
New York, NY 10023-7029, United States
(212) 265-7400
empirehotelnyc.com


Aspen Social Club - Sjukt bra musik när det är DJs där, annars är det OK iaf. Mycket snygg lokal däremot. Ligger nära Times Square så det finns roliga ställen att gå till sedan när man är klar.

157 W 47th St
New York, NY 10036-1503, United States
(212) 221-7200
aspensocialclub.com



Om du vill vara lite mer söder rekommenderar jag Lower East som sagt:

Piano's - Ett av dem ställena. Live-band varje kväll och bra musik samt möjlighet till Kareoke på övervåningen också stundtals.

Klassificering 3.1 av 5.050 recensioner
158 Ludlow St
New York, NY 10002, United States
(212) 505-3733
pianosnyc.com

Annars är barerna som ligger kring Rivington street någon gata längre ned på Ludlow riktigt bra de också så testa allt i närheten.

Om du vill vara riktigt söder skall du däremot åka ut till Williamsburgh och gå på Union Pool eller någon annan bar där ute.

Union Pool
484 Union Ave # A
Brooklyn, NY 11211-3440, United States
(718) 609-0484

Om du vill festa modell Stureplan (fast utan brats då, finns inte i USA) utan med lite mer latinos.. så är det meatpacking som gäller. Vi var på två ställen där och Marquee (mer HipHop RnB) var väl något bättre folk fast lite sämre musik än Pacha (mer dance).. (som finns på Ibiza också)

Pacha NYC

618 W.46th Street
New York, NY 10036, United States
(212) 209-7500
pachanyc.com

Marquee Night Club
289 10th Ave
New York, NY 10001, United States
(646) 473-0202
marqueeny.com


Det första du skall göra i NY är att titta på Stubhub.com.. Alla kommande matcher på Yankee stadium, alla konserter i området, alla evenemang av dignitet kommer att finnas här.

För mer tips och tricks besök gärna min facebook sida alt. hör av er till mig direkt vad gäller New Yorks uteliv.

An Epilogue to the New York Fairy Tale

Det är svårt för en att förstå att mer än två månader har passerat när jag sitter här på JFK. Jag kommer ihåg när jag skrev min sista tenta (kanske en av de märkligare jag skrivit och instämmer till Amateur Transplants ”Finals”.. What the f*ck is public health?) i Mars.. Var då pressad att verkligen klara den eftersom jag bokad en flight som hade omöjliggjort närvaro på omtentatillfället.. Minns mycket väl också när jag fick beskedet att det var över på Huddinge Sjukhus, på riktigt. Termin 11, kanske den dummaste på läkarprogrammet, hade då nått lite mer än halvvägs. Jag trodde att det komplicerade studielivet skulle börja nu då jag ju skulle läsa kurser här i New York på ett prestigefyllt Medical School.. Men nu vet jag bättre. Termin 11 tog slut när jag satte mig på planet till New York. Livet här nu, när jag ser tillbaka på det, kommer att representera något otroligt annorlunda mot vad jag någonsin tidigare upplevt och, även om det är svårt att ge ett uttalande av denna dignitet rättvisa, så kan det ha varit de bästa två månaderna av mitt 25 år långa liv.. Det har inte varit jämförbart med KI-verksamhet vad gäller kvalitén på sjukvårdsrelaterad kunskaps-output, men New York City har kunnat ge mig så mycket mer upplevelser och erfarenheter att det kommer att ta tid för mig att bearbeta alla minnen.. Men redan nu är det något jag kan se tillbaka på och må riktigt, riktigt bra av.

När Pelle och Håkan kom hit bad de mig att skriva ut en New York Super Guide och jag har alltid kommit ihåg den för vad som stod på förstasidan och jag tänkte använda det som en röd tråd genom denna text eftersom vad som stod där ÄR New York;

“Arriving in New York always feels like you are arriving in the capital of the world – the world as it looked around the 1950 that is. Aesthetically it hasn’t exactly changed all that much since then, this isn’t Dubai, but at street level the worlds collide in an unmatched smorgasbord of mixed exotic cultures and contemporary urban life. From the penthouses to the pavement, anything can and does happen in this city, be totally prepared for the best and the worst”   

Utbildningen var kanske inte den bästa trots allt men att se Yankees göra en homerun i sista inningen och bli upplyft och kramad av en 100 kgs okänd amerikan i total glädjeextas bredvid en, att kunna beställa en "everything"-bagel bara för att inse att de blandat blåbär, chili, lax, vitlök och ost, att under en ljummen majnatt springa i centralpark med Midtowns-skyline i bakgrunden reflekterandes i vattnet och att kunna festa med de roligaste människorna på kanske de bästa klubbarna i världen är något jag alltid kommer att komma ihåg och något jag inte kunnat om jag inte fått denna möjlighet av KI, så lite cred ska de ha i alla fall!