Jag hade haft siktet inställt på ett utbyte i USA under lång tid. Detta utav fler skäl. Dels är sjukvården väsentligt annorlunda där med fler inslag av privata aktörer och sen har jag själv funderat på att leva och verka i USA, detta var ett ypperligt tillfälle att få pröva det. Att det blev New York har att göra med att det är en otroligt härlig, mångfacetterad stad och i mina ögon den mest intressanta utbytesorten som KI har att erbjuda i USA. Ytterligare en fördel med New York är att staden är lättillgänglig tack vare goda kommunikation, således kan man få en bra uppfattning av staden efter två månader. I städer som förutsätter bil så som Los Angeles blir det nog svårare.

I New York finns två universitet som KI samarbetar med. Det ena ligger på Manhattan, det andra i Bronx. Jag valde Bronx. Detta eftersom de i mitt tycke erbjöd mer intressanta kurser och att Bronx på grund av områdets socioekonomiska situation erbjuder en verklighet som vi aldrig skådar i Sverige, ett tillfälle att se och uppleva något annorlunda helt enkelt. Här kan du se kurserna som erbjuds http://www.einstein.yu.edu/registrar/ Klicka på Senior Electives för att se kurserna.

Jag tyckte att två månader var lite kort, jag önskade förlänga min vistelse och dessutom gärna hinna hem till examensceremonin. Detta gjorde jag genom att läsa in Onkologi- och Allmänmedicinkurserna (2 veckor vardera) i förtid, genom att läsa dem parallelt och göra placering under jul- och nyårsuppehålllet. Detta medförde några extra veckor som jag kunde använda för min resa. Oklart hur detta kommer fungera på nya läkarprogrammet dock.

Det är nog viktigt att vara motiverad när man söker utbyte till USA för pappersexercisen som väntar är allt annat än snabb och smidig. Dels är söka utbyte via KI inte allt lätt men att bli nominerad via KI är faktiskt den enklaste delen. Därefter ska man:

- Få rätt hälsointyg av Studenthälsan

- Leta upp papper om genomgånget svenskt vaccinationsprogram vilket rekvireras från Stadsarkivet, såvida du inte har dem hemma.

- Ansöka om kurser och plats på värduniversitetet, i mitt fall Albert Einstein College of Medicine (AECOM). Instrutkioner om detta tillhandahölls från KI:s internationella studievägledning. Bland annat ska man skicka med en check för någon handläggningsavgift. Banken bistår med detta, men det kostar. Det kostar nästan mer att utfärda checken än själva beloppet som checken är värd. Svar på ansökan dröjde länge, och svar på e-post som man skickade under tiden kunde ibland utebli helt, då fick man helt enkelt ligga på och mejla igen. Jag ringde vid något tillfälle för att höra om ansökan överhuvudtaget hade kommit in. Det hade den. Totalt väntade jag kanske 8-10 veckor på svar.

- Ansöka om Visum, vi ansökte om studentvisum J1. Visumansökan i sig är lite knepig men mer stressande innan, för när man väl sätter sig ner och gör alla steg går det desto smidigare. Man måste till amerikanska ambassanden efter att ha bokat en tid med dem. Risk för väntan när man kommer dit så avsätt några timmar för det mötet även om själva mötet som regel tar fem minuter max.

- Flygbiljetter köpte jag via Mrjet.se som då erbjöd billigast resa. Jag flög multistop via Montreal då jag skulle hälsa på vänner där på vägen till NYC.

- Boendet ordnade vi via Craigslist. Vi blev erbjudna boende i Bronx, nära universitet, som var betydligt billigare än det vi betalade på Manhattan, men å andra sidan bodde vi på Manhattan. Både jag och Nina, min kursare som också läste på AECOM, är både överrens om att det var värt att betala så mycket mer, i synnerhet med tanke på att man bara är där två månader och vill göra det bästa av den tiden. Vi både på Upper East Side, korsningen 86th street and 2nd avenue, i en stor tvåa som gjords om till en liten trea. Den hade balkong, dörrvakt där nere och var möblerad. Där bodde vi tre pers. Vi betalade 3600 dollar i månaden för den (cirka 10000 kronor per person och månad), ett marknadsmässigt pris inte jättebilligt, inte jättedyrt. Vi hade en bekant som gick och tittade på lägenheten och mötte upp med mannen som hyrde ut den, vilket gjorde att det kändes tryggare. Läget var suveränt för oss. Det låg nära Mount Sinai School of Medicine (gångavstånd), vilken en av oss tre gick till varje dag och för oss som skulle till Bronx gick expresstunnelbanan två kvarter bort. Dörr till dörr tog det mellan 45 och 60 minuter beroende på vilket sjukhus man var placerad på. Tunnelbanekortet gick på 80 dollar för 30 dagar. 

Om du väljer att inte ta boende som erbjuds via AECOM, säg dock till om det för att inte skapa dålig stämning. Vi var lite otydliga och det var inte helt uppskattat även om det löste sig bra väl på plats.

- Ta med scrubs till sjukhuset. Vi fick inga. Det var iofs inte alltid man behövde scrubs men för egen del är det fräschare att ha scrubs och inte använda sina egna civila kläder på jobbet. Folk åker till och från jobbet i scrubs i NYC.

- Böcker är helt onödigt. Det mesta finns att läsa på internet ändå. Vi tog med oss några böcker men dessa öppnades aldrig. Onödig vikt som lätt kunde bytts ut mot annat.

Jag var på plats en vecka innan skolan startade. Det hade jag inte behövt vara men det var skönt. Det gjorde att jag hann slå mig till ro i lägenheten och staden innan. Jag hann fixa med lokal mobiltelefon etc. Vi gick till Sarifa Switzer en måndag och skrev in oss. Hon skickade oss till rätt personer för att fixa med all administration. Detta gick på någon timme. Sen var vi klara. Dag två var ungefär likadan fast då en introduktion till vår kurs på akuten, vi fick en rundvandring, ett passerkort osv. Således slutade vi innan lunch de två första dagarna. Därefter drog det igång som det var tänkt.

Vi hade egentligen bara kontakt med Sarifa Switzer från administrationskontoret (hon är ansvarig för inkommande utbytesstudenter och var mycket vänlig väl på plats, hon verkade något kyligare i mejlväxlingarna som först innan).
Våra övriga kontakter var ansvariga på respektiva kurs. Dr. Jennifer Provitaris på Traumakursen och eftersom Dr. Haughey var borta när vi var där, och i mitt fall Dr. Mordecai Koenigsberg på Ultraljud.

Vi hade ingen kontakt med någon studentorganisation, vi såg dock flera skyltade anslag på sjukhuset. Värt att tillägga var att vi inte var något på unversistetet i princip, utan mer på sjukhusområdet. Således fanns inte alla aktiviteter anslagna. Tänk KS mot KI.  

New York är dyrt och man vill inte snåla när man är där. Det går att leva relativt billigt men hur ofta får man bo i New York och varför vill man spara just när man är i en stad som har allt att erbjuda?

Fasta kostnader:
Utbytesansökan: Vi skulle betala någon avgift för visumet på cirka 200 dollar.
Flygbiljett: Från cirka 4000 kr tur och retur när vi bokade.
Boende: 1200 dollar per person och månad för oss.
Kommunaltrafik: 80 dollar per månad
Mobiltelefon: finns olika abonnemang jag valde ett som gick på 50 dollar i månaden och hade en prisplan som passade mig. Jag valde AT&T som operatör.

Vi åt ofta ute eller beställde hem mat. Det är givetvis billigare att laga eget. Likaså är ju universitetets boende avsevärt mycket billigare, tror att det kanska rörde sig om 2500-3000 per person och månad, eventuellt även billigare än så. Jag ångrar dock inte en sekund att jag valde det dyrare alternativet.

Craigslist.org var den sajt vi använde för att leta boende. Det är bra om man har någon på plats som kan kolla på ställena. Det finns en del bluffannonser och allt är inte alltid så fräscht som det verkar. Man kan alltid be om fler bilder och ska som regel ALDRIG skicka pengar i förväg, eller åtminstone inte några stora summor. Spela på att ni är läkarstudenter, det smäller rätt högt och gör folk tryggare och mer benägna att låta er bli hyresgäster. Vår lägenhet var rätt fräsch, fult möblerad men ändå god standard. Köket var litet men fullt utrustat. Vi hade två sovrum, ett som delades av mig och en kursare (vi delade av rummet med en stor bokhylla som fanns på plats), och det andra som gick till den tredje personen. På så vis hade vi ett gemensamt vardagsrum. Vi fick besök i lägenheten och lyckades som mest vara 8 sovandes där. Det var extremt trångt, inte särskilt bekvämt men genomförbart.

Vi betalade som sagt 3600 dollar per månad för lägenheten. I det ingick alla avgifter. Utöver 3600 dollar per månad krävdes en deposition om 1800 dollar (en halv månadshyra). Allt betalades på en gång. Depositionen fick vi tillbaka efteråt, när vi var klara med lägenheten. Deposition fick vi i form av en check. Tänk på att avsätta tid för att lösa in checkar redan i USA, då det kostar mycket att lösa in dem i Sverige. Vi löste checken samma dag och tog pengarna kontant istället.

Jag är uppvuxen med föräldrar som talar engelska med varandra (ingen av dem har dock engelska som modersmål). Jag har även gått i en skola med en stor del av undervisningen på engelska. Jag tycker mig således behärska språket väl. Samtidigt var det till en början lite småtufft med det medicinska. Jag tror att anledningen var att det var små mycket nytt på en och samma gång; nytt land och ny stad, nya lokaler, rutiner, läkemedel, termer samt förkortningar. Allt sammantaget var man lite osäker i början. Allt eftersom man kände sig mer hemmastad lossnade allt och man kom ganska snabbt in i det medicinska språket också. Jag tror generellt sett att vi som läst i Sverige har en god medicinsk grund och så pass goda engelskkunskaper att språket i USA inte borde utgöra något problem för någon av KI kommande utbytesstudenter. AECOM tar emot studenter från flera olika länder och vår svenska engelska står sig oerhört väl i jämförelse. Att prata en bra engelska ställer dock till det på så vis att lärarna/läkarna ibland glömmer bort att man inte kommer från USA eller har studerat där och antar att man kan alla medicinska termer och förkortningar. Då får man helt enkelt vänligt påminna dem om att så inte är fallet. 

Vår kontakt med universitetet var ytterst begränsad. Jag tog kontakt med en tjej som gjorde motsvarande utbyte fast åt andra hållet. Hon var i Sverige när vi var i New York men kom så småningom tillbaka och då möttes vi upp och fick således lite kontakt med studenter från universitetet. Annars träffade vi några enstaka via kurserna vi läste, men det var inte så studenttätt på avdelningarna och vi gick dessutom konstiga tider. De studenter vi fick kontakt med var trevliga men inte så initiativstagande till kontakt utanför plugget så vi upptäckte staden på egen hand.

Jag är väldigt nöjd med mitt utbyte. Det var stressigt innan och krävde en del tid och energi men var helt klart värt det. Två månader i NYC var för kort, jag hade gärna stannat längre. Det var intressant och givande att  som blivande läkare verka i en annan miljö, ett annat sjukvårdssystem och möta patienter med en helt annan socioekonomisk bakgrund. Det är också alltid givande att få bekräftat att man kan fungera som läkare/läkarstudent i ett annat land med ett annat språk. New York som stad behöver ingen ytterligare PR eller reklam från mig utan är redan hajpad nog som det är, men sanningen är att ryktet är välförtjänt.