Reserapport - KI-student
Lärosäte: National University of Singapore
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: INK
Termin: Vårtermin 10/11

Innan avresa

Ansökan

Det hela börjar med en ansökan till KI - som för en person som jag, som inte kan planera längre än till nästa dag - ska vara inne i lång tid innan utbytet tar plats. Själva ansökningsproceduren till KI minns jag inte som särdeles besvärlig, men man ska redan här ange vilka kurser och vilket sjukhus man önskar att få utbyte till, vilket kan vara nog så besvärligt, särskilt om man ska söka till flera städer. Om man har tid och ork så är det bra och kolla var sjukhusen är belägna inom staden så man slipper timslånga resor varje dag.

KI:s urvalsprocess till utbytet och hur man får meriterande poäng kan man tycka vad man vill om, det som retade många av oss var att de ändrade vad som var meriterande strax innan ansökningen så det var mer tur med vad man hade gjort inom kåren och ambassadörsskap. Det som också retad en del var att högt meriterade personer sökte åtråvärda platser för att sedan tacka nej till dem och på så sätt kunde ingen åka dit. Tänk också på att om du en gång har sökt, så kan man inte enligt KI:s regler ställa sig på en restplats till en stad eller ett land som man inte sökte vid ursprungsansökan – även om ingen annan åker.

 

Ett tips som jag kan ge men inte själv följde är att vara ute i god tid – det mesta löser sig ju ändå – men det blir ju mycket enklare om man är ute i tid så man slipper ta förhastade beslut i sista sekunden. Det ska tilläggas att jag tvekade in i det sista och bestämde mig först en vecka innan jag skulle åka och hade egentligen inte kollat upp mer eller gjort mer än att ordna med ansökningshandlingarna.

     Vad gäller ansökningshandlingarna till universitet i Singapore var det en hel del papper som skulle in – vaccinationsbevis på engelska (som studenthälsan kan ordna), CV:n, Ladok-utdrag, bevis på HLR-utbildning och jag vet inte vad mer. Utbytesstudievägledaren hjälper dig med mycket och fråga där om du inte vet hur du ska gå till väga.

     En annan sak som är bra att vara ute i god tid med är ansökningar om stipendier- vilket jag var för sen med och blev utan – detta är nog den del som inte går att lösa i sista minuten, så kolla upp lämpliga stipendier (genom studievägledaren och olika betalsajter på nätet som kan sortera ut lämpliga stipendier åt dig).

     Ett annat tips för dig som hade tänkt söka till AT efter examen är att kolla upp ansöknings- och intervjutider och försöka få in dem innan du åker och kanske efterfråga tidigarelagd intervju.

 

Visum

Som svensk medborgare får man ett 90 dagars visa on arrival – dvs ingen ansökan behövs på förhand (dock tror jag att du måste ha en returbiljett ut ur landet – men jag är inte säker).

 

Vaccinationer

Jag behövde inte ta några extra vaccinationer – hepB vacc och grundvaccinationerna räckte.

Ankomst och registrering

Jag anlände Singapore två dagar innan kursstart. Detta för att kunna lokalisera mig i staden, veta var jag skulle ta vägen osv. Men om man är knappt med tid räcker det absolut att komma dagen innan och bara hoppa in i en taxi på morgonen och säga var man ska. Men det kan ju vara ganska skönt att ha fixat boende innan.

Utbytet inleds med ett besök och registrering hos mrs Pushpa som är dean för elective students. Henne träffar man på National University of Singapore (NUHS) Vid detta besök talas om vad som gäller, var och när man ska vara var, påskrifter, närvaro, klädsel och synen på skäggväxt(!). Här finns också en chans att stifta bekantskap med andra utbytesstudenter som börjar samtidigt – detta är enda gången man organiserat träffar andra utbytesstudenter, förutom de som är på samma avdelning. Det finns ingen organiserad fadderorganisation eller möjligheter att organiserat träffa andra studenter på universitet i Singapore.De andra utbytesstudenterna var till mestadels asiater som läser medicin i något asiatiskt annat land eller har flyttat med sin familj utomlands och åker ”hem” och gör sitt utbyte men det var också en hel del utbytesstudenter från västländer. 


Ekonomi

Ekonomi

Singapore är ett relativt dyrt land att göra utbyte till, Singapore har ungefär samma BNP per capita som Sverige. Det som är dyrt är framförallt boendet medan mat är mycket billigare. På det hela kanske det går på ett ut. Att betänka är att Singapore är mycket dyrare att leva i än många andra asiatiska länder och sina grannländer. En lunch på sjukhuset kostar 15-30 kr och att äta på en food court eller hawker center som de kallas i Singapore kostar oftast under 50 kr.


Den enda kostnaden vad gäller skolan är att du får betala en registreringsavgift, som betalas med en postcheck innan registreringen på ett singaporianskt postkontor, på 109 singdollar (ungefär 570 kr). Spara kvittot så får du igen pengarna från KI. 

Boende

Boende

Universitet ordnar inte med något boende. Det finns något campus, men jag vet inget om det då det låg vid universitetet, ganska långt från det sjukhus där jag läste, så det var aldrig något alternativ.

     Det är säkert bra att fixa boende innan man åker men vi åkte dit utan att ha kollat upp ett dyft. Vi bodde de första två nätterna på ett hostel och hittade därefter ett boende. Det finns flera olika sajter där det läggs upp bostadsannonser – jag tror vi hittade vår på easyroommates men det finns även andra. Det gick igenom en agent som man får betala en avgift till – hur mycket lite beroende på hur länge man stannar och handlar om en halv månadshyra och nedåt. Vi var två stycken som åkte från KI och vi delade ett rum i en lägenhet på kanske 12m2. I lägenheten delade också två fransmän ett rum och så bodde där tre kineser och med dem delade vi kök och vardagsrum och två toaletter. Lägenheten låg i ett 30-våningshus i ett nybyggt komplex med hög standard som heter City Square Residences med 50-meterspool, gym, kareokerum, bowlingbana, grillplatser m.m. Vi fick betala ca 8000 SEK (!) för rummet per månad – kanske i det dyrare spannet, men, boende är dyrt i Singapore. I komplexet bodde många expats (typ kaukasier boende i Singapore under en längre tid). Huset låg i kanten till Little India, en stadsdel myllrande av människor och dofter och till synes aldrig sovande och som fick en att tro att man befann sig i Indien och inte i Singapore.

Studier allmänt

Jag gjorde utbytet under SVK på termin 11. Jag läste samtidigt en distanskurs och gjorde därför bara ett utbyte på 8 veckor (minimum för LINK-utbyte), detta är att rekommendera då man annars måste åka direkt efter att sista allmänna kursen slutar i Sverige och att man missar examen. De 8 veckorna delade jag lika mellan gyn & obstetrik och plastikkirurgi. På båda kurserna var jag placerad på Singapore General Hospital (SGH) som ligger centralt i staden.

      De inhemska studenterna fick man inte jättebra kontakt med, för dem var utbildningen på blodigt allvar och man fick inte visa sig svag eller okunnig. De inhemska studenterna var också betydligt yngre än jag, oftast 21-22 år och de och läkarna förundrades och förstod inte varför jag som var 28 fortfarande pluggade.

     De största skillnaderna med att läsa i Singapore är framförallt den rådande hierarkin. Som studenten förväntas man att hålla sig i bakgrunden och lyssna och titta och svara på plötsligt utkastade frågor – ofta ganska svåra detaljerade sådana. Beroende på handledare kunde man få delta i undersökningen. Man tilltalar läkaren med Dr. eller Prof. och efternamn (kan vara svårt att avgöra vilket namn man ska välja då många kinesiska läkare har tre namn).

Som utbytesstudent – särskilt som kaukasier – hade man dock något av en särställning och jag upplevde att handledarna ansträngde sig något mer för oss.

     Sjukhuset tar emot både privata och de statligt subventionerade patienterna (de får dock betala sjukvården själv genom olika sjukförsäkringar). Skillnaden mellan grupperna är att privatpatienterna fick träffa specialister och fick mer tid på mottagningarna och enkelrum medan de subventionerade fick nöja sig med mer av en löpande band-princip. Ett mottagningsbesök kunde vara i fem minuter, några oläsliga kråkor i pappersjournalen och så var det bra med det. Men överlag höll sjukvården bra standard.


Klädsel

På sjukhuset är det ganska strikt klädkod som gäller, för män är det skjorta och då enfärgat eller diskret mönstrat, inga storrutiga i brokiga färger, som gäller. Till det ett par prydliga långbyxor, antingen kostymbyxa eller chinos, och ett par snygga skor, inte sneakers eller foppatoffla. På första dagen förväntas du också ha slips, men den kan man ofta ta av under placeringen. Kavaj har man inte, då skulle man nog avlida i värmen.

     Som kvinna är det lite mer fritt, men klänning eller kjol nedanför knäna och ett par snygga skor gäller. Tänk att du skulle kunna gå på en finare middagsbjudning i Sverige med samma kläder så hamnar du nog rätt.

     Det är också bra att ha med en vit rock som man kan låna från landstinget, fast det varierade om man behövde använda den.

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 11 på KI

Gyn och obstetrik

Jag läste som sagt gyn & obstetrik där jag hade läst grundkursen hemma vilket föranledde detaljerade frågor om hur vi behandlade olika tillstånd, utförde operationer osv., frågor som man ganska ofta inte kunde svara på. Som manlig student upplevde jag det svårt att vara placerad på gyn i Singapore. Många kvinnor ville inte ha med en student och särskilt inte en man och det anses helt okej från sjukvårdens sida att patienten bara ville ha kvinnlig personal. Handledaren frågade ofta patienten om det VERKLIGEN var okej med en manlig student (även om han själv var man) och man kunde ibland få höra att det inte var lämpligt att man var med för patienten inte var gift. På gyn fick jag en handledare och hans schema men vi kom överens om vad jag ville se och vad han tyckte att jag borde se, vilket blev en blandning mellan avdelning, olika mottagningar och operation. Patientflödet på mottagningarna var högt och man fick inte undersöka väldigt många patienter. Fördelen var dock att man fick se väldigt många patienter, men att det ibland var svårt att hänga med i de snabba besöken, vilka av många hölls på kinesiska (oftast kantonesiska för den som är språkintresserad). På operation var det lättare att få vara med och jag fick ofta skrubba in och vara med i såret, även om det inte alltid var så stort intresse att berätta vad man gjorde utan hellre ställde frågor om strukturer osv. Placeringen på gyn var helt okej, även om ingen visade något större intresse att man var där eller inte eller var särskilt intresserade av att undervisa, om man ville veta något eller få lära sig så var man tvungen att hela tiden själv ställa frågor. På grund av detta rekommenderar jag inte, särskilt inte som manlig student, att göra grundkursen i gyn på SGH i Singapore, men om man är intresserad av gyn så är det helt okej som utbyte efter kursen.

 

Plastikkirurgi

På plastikkirurgen handlade det så klart mycket om operationer. Dock fanns det inte mycket utrymme till att stå i såret då det var redan fanns överläkare, specialister och st-läkare stående runt såret (och oftast några av dem i andra ledet). Vilket så klart begränsade sikten för de mängder av utbytesstudenter som var där samtidigt, ibland kunde vi vara åtta utbytesstudenter och sex läkare på en operation. Annars var man med på mottagning där man fick se olika plastikkirurgiska patienter. Jag hade inte sett eller läst någon plastikkirurgi i Sverige så det mesta var ganska nytt för mig. Man blev inte tilldelad någon egen handledare utan alla fick chefsläkaren som officiell handledare, och honom såg man inte mycket av.

     Kursen var i huvudsak uppdelad mellan att deltaga på olika mottagningar och närvaro i operationssalen. På morgnarna fanns det ett löpande schema med storronder på brännskadeavdelningen och den vanliga plastikkirurgiska avdelningen, föreläsningar, vetenskapliga presentationer och lektioner bland annat med chefsläkaren. Efter dessa morgonsammankomster närvarade man antingen vid mottagningar eller operationssalen för resten av dagen. Om det inte fanns tillräckligt med patienter på mottagningen var det operationssalen som gällde. 

     Som student på mottagningen handlade det framförallt om att auskultera och stundtals lämna förslag på åkomma och lämplig behandling på denna. På klinikerna var det en blandning mellan nybesök, återbesök och uppföljningar efter operationer. Jag deltog i både vanliga mottagningar samt mottagningen för privatpatienter. På klinikerna såg man en mängd patienter med otaliga tillstånd och jag såg till exempel patienter med traumatiska skador, olika mjukdelssjukdomar och hudsjukdomar såsom maligniteter men också patienter med estetiska åkommor. På mottagningen för de privata patienterna handlade det mer om de estetiska frågeställningarna och åkommor såsom bröstoperationer, fettsugningar, näsplastik och ögonplastik. Men man mötte också till exempel många kvinnor med bröstcancer som skulle få eller fått bröstrekonstruktioner. Jag deltog också på brännskademottagning och brännskadekirurgi, vilken var en underavdelning inom den plastikkirurgiska kliniken.

     I operationssalen såg man operationer efter brännskador, posttraumatiska rekonstruktioner och maligniteter, käkrekonstruktioner, mjukdelsförändringar som lipom och neurofibrom, hudmaligniteter, maligna melanom, näsplastik, bröstrekonstruktioner, många operationer var också sårdebrideringar.

     Operationsmetoderna handlade framförallt om transplantat; hudtransplantat av både fullhudstransplantat och delhudstransplantat, till att täcka skadad hud och vävnad efter trauma, brännskada eller rekonstruktion. En annan stor del av operationerna handlade om lambåkirurgi.

     Som student handlade det framförallt om att auskultera i operationssalen men om möjligheten fanns gavs det tillfälle till studenten att steriltvätta sig och deltaga aktivt i operationen, vilket för mig var en gång.

Språk och kultur

Singapore är ett litet land med en blandning av invandrad befolkning som består av drygt 70% kineser, 14% malayer, och 8% indier. Det talas följaktligen flera språk i Singapore, kinesiska, tamil och malay samt engelska, eller singlish som den lokala varianten på engelska kallas. Man tar sig fram mycket bra på engelska även om singlish ibland är helt obegripligt. Två särdrag i singlish är att lägga till ett laaaa, i slutet av varje mening och använda ordet can så mycket det går (tex F: Can I go with this bus to the zoo? S: Can.)

     På sjukhuset är det officiella språket engelska och det är på engelska journalerna skrivs. Dock är många patienter kineser och många av konsultationerna hålls på kinesiska och ibland finns det tid till att doktorn översätter och ibland inte.

 

I Singapore är det ändå ganska strikt, det är mycket som är förbjudet som påtalas ofta genom skyltar om vad man inte får göra och hur höga böterna är om man ändå tänkte göra det. Detta resulterar i att det är rent och snyggt, särskilt om man jämför med andra närliggande länder men det finns också regler som man har svårare att förlika sig med, bl.a. att det är förbjudet att äta och dricka på tunnelbanan (att i 40 graders värme inte få ta en klunk från vattenflaskan när man håller på att få värmeslag kan tyckas löjlig, men jag prövade en gång och blev uttittad).

      Mycket i Singapore handlar om arbete, status och att tjäna pengar. Att allt handlar om att status och arbete och inget direkt alternativ till detta, gör i mitt tycke att Singapore blir en ganska själlös stad, det saknas den där spänningen och storstadspulsen som ger en känsla av att någonting händer i staden.

Fritid och sociala aktivteter

I Singapore finns det två stora fritidsintressen, att shoppa och att äta mat. Var man än vänder sig finns det stora shoppingcenter ”malls” som innehåller våning på våning med kläder, elektronik osv. osv. Det är inte så mycket billigare än i Sverige så räkna inte med att kunna gå runt och fynda, men det finns ju ett enormt utbud. Det som är trevligt är ju att det är luftkonditionerat, men ofta ganska låg temp, så man får chock på chock när man kastas mellan nästan 100% luftfuktighet och 40 grader, och iskall, torr 18 graders luft inomhus.

 

Det andra intresset som Singaporianer har handlar om mat. Det finns uteserveringar i nästan varje gathörn, så kallade hawker centers med olika diskar där man kan köpa mat från olika länders kök. Här kan man äta nudlar, stekt ris, grodlår, dumplings, fiskbollar, krabbor, kycklingfötter, och grisinälvssoppa för en billig peng. Verkligen gott och roligt sätt att ätas och umgås.

     Om man gillar att gå ut och festa finns det områden med otaliga barer i ett område runt Clark Quay, lite som en bargata à la disneyland, där det på onsdagar samlas studenter, ffa utbytesstudenter, och dricker öl på bron där för att sedan gå på klubb. Om man är kvinna så bjuds man på gratis inträde och drinkar på onsdagar (ladies night).

 

Singapore ligger väldigt logistiskt lägligt mitt i sydostasien och det går mängder med flyg kors och tvärs till kringliggande länder. Det de flesta tillfälligt boende i Singapore ser som sin fritid är resor. Det är nog det vanligaste samtalsämnet att prata kring var man har rest och var man ska resa nästa gång.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis så är jag inte helt nöjd med de kurser jag läste, dels pga av att det inte riktigt fanns något undervisningsintresse och dels för att det hierarkiska systemet gör att man blir en auskultant åter igen, och det är inte riktigt vad man vill termin 11. Om man har ambitionen att bli undervisad ska man nog söka sig till ett annat sjukhus, i alla fall, ingen hade några större ambitioner av att undervisa på SGH och ingen gjorde någon större notis om man var där eller inte. Jag tycker också att det blir ganska tröttsamt att hela tiden ställa frågor för att få veta vad som sker.

    Och vad man tycker om Singapore är ju högst personligt, jag var inte stormförtjust då jag tyckte att staden saknade själ och spännande puls, men andra som man träffade tyckte det var fantastiskt. Dock tycker jag mycket om området kring Singapore och reste en del, det som känns lite avigt är att det jag tyckte var bäst med Singapore var att resa därifrån.

Jag var flera gånger över till Malaysia dit man enkelt kunde ta bussar, flyg och tåg. Malaysia är ett trevligt land med spännande städer, djungel, sol, bad och dykning. Det var inga problem med att ta ledigt någon dag kring helgen och åka på långhelgsutflykter. Jag reste också efter utbytet i Filippinerna, ett land som verkligen starkt kan rekommenderas.

Om jag skulle bli tillfrågad om utbytet så skulle jag absolut rekommendera att åka, men kanske överväga att åka någon annanstans i första hand, särskilt om jag behärskade ett tredje språk tillräckligt bra, men det handlar ju i första hand om smak och tycke.