Reserapport - KI-student
Lärosäte: Makerere University
Utbildningsprogram: Barnmorska
Utbytesprogram: Linnaeus-Palme
Termin: Vårtermin 10/11

Innan avresa

Jag har länge varit nyfiken på hur det kan vara att arbeta inom vården i ett land med knappare resurser än Sverige. Har också rest en hel del i västafrika där jag trivs mycket bra. Ett utbyte skulle också ge möjlighet att uppleva en annan del av afrika. 
Jag hittade information om möjlighet till utbytesstudier på barnmorskeprogrammets kursweb då jag blivit antagen. Tänkte då att det inte skulle vara möjligt för mig att åka då jag har två dagisbarn. Vid ett informationstillfälle om utbytesstudier fick jag höra att andra studenter rest med sina familjer och tänkte då om.
Vi blev från skolan erbjudna utbyte med Makerere samt ett universitet i England.
Informationen från KI om utbytet var bra och tillräcklig. Den internationella studentkoordinatorn på KI hjälpte oss att fylla i nödvändiga blanketter. Tillsammans med våra lärare på KI gick vi igenom hur upplägget skulle se ut, vilka studieuppgifter/tentor som skulle göras under utbytet. Fick inte så mycket information från partneruniversitetet innan avresa.

Flygbiljetter
Flera olika bolag trafikerar Entebbe. Vi reste med Bryssels Airlines. Då jag köpte biljetter, ca två månader innan avresa, kostade en vuxenbiljett ca 6700 kr vilket var det billigaste jag hittade. Dessutom hade Brussels bekvämast flygtider och endast ett byte.

Visum
Visum köps lättast på flygplatsen i Entebbe då man kommer fram. Det kostade 50 USD då vi reste i april 2011. Var beredd på att vänta då kön kan vara lång. Vi väntade uppemot en timme.

Vaccinationer
Man behöver se över sitt vaccinationsskydd i god tid innan resan. Studenthälsan och vaccinationscentraler hjälper till med detta. Wasa vaccination har studentrabatt. Malariaprofylax behövs. Jag och barnen använde Lariam. Myggnät är bra att ha. Det fanns i det boende vi hyrde men det är klokt att ta med eget från Sverige.

Boende
Om möjligt är det bra att själv ha ordnat boendet innan avresa. Se avsnittet om boende.

Bra att ha med sig
Skolan höll med två uppsättningar arbetskläder, handskar, plastförkläden och handsprit. Det är skönt med fler arbetskläder. Man får ofta stänk av div. kroppsvätskor på sig och det är skönt att inte vara tvungen att tvätta varje dag. Vi fick två paket handskar var av skolan och hade med oss två till dvs sammanlagt 200 par handskar per person. Det fanns handskar på plats eftersom kvinnorna hade med sig men jag upplevde ändå handskar som en bristvara och det var skönt att ha egna att kunna vara lite "frikostig" med.
Egen trätratt/Pinards stetoskop är bra. Även detta ska finnas men de får fötter så egen är att rekommendera. Det är ständig brist på material. Blodtrycksmanchett, stasband (man använder en handske som knyts runt armen), PVKer, katetrar uppskattas om man har möjlighet att få med sig det hemifrån. Vi köpte skyddsglasögon på plats. Vi träffade många studenter som fått stänk av blod eller fostervatten i ögonen.
Jag och min kurskamrat delade på kurslitteraturen. Det blev färre kilon i bagaget då.

För privat räkning är det bra med reseadapter till brittiska eluttag. En billig, vakumpackad kudde från IKEA om man inte gillar höga, knöliga, hårda kuddar. Om man vill laga mat kan det vara klokt att ta med potatisskalare, kniv, osthyvel tex. Kökssaker var lite dyrare och ibland svårt att hitta.
En enkel mobiltelefon är bra. Vi köpte kontantkort hos Orange. Det är billigt att ringa, både inom landet och hem. Vi hade också med laptop som vi köpte mobilt internet till, även det hos Orange. Vi hade ju en del skrivuppgifter att göra för skolan. Datorn användes också till att se film, Skype-samtal mm. Det finns datorer på universitetet men uppkopplingen där är långsam och det är ofta kö till datorerna.
En av alla bebisar vi hjälpte ut i världen

Ankomst och registrering

Ankomst
Vi hörde oss för ifall det skulle vara bra att vara på plats några dagar innan kursstart men fick veta att det inte skulle vara nödvändigt. Vi kom, pga att vi lyckades hitta billigare biljetter just denna dag, fram en dag efter kursstart och det spelade absolut ingen roll, vi ingick ju inte i någon kurs på plats utan hade eget upplägg. Vi gjorde del av vår förlossnings-VFU i Kampala och de barnmorskestudenter som läste på Makerere var ute i mödravården. 
Vi blev hämtade på flygplatsen av universitetets chaufför. Ett tips är att så snart som möjligt efter landning gå ut och leta upp chauffören. Han tyckte att vi tog lång tid på oss för att komma ut och var på väg att åka utan oss just då vi kom ut. Det tog lite tid dels pga visumkön, dels för att en av våra väskor fastnat i Bryssel. Ingen i vår ressällskap tyckte dock att det kändes som det tog onormalt lång tid.
Vi landade vid tiotiden på kvällen och var framme vid boendet någon gång efter ett. Det tar ca en timme att åka från Entebbe till Kampala. Vi möttes av vår hyresvärdinna som välkomnade oss och körde oss till en mataffär så vi kunde köpa frukost, trots att det var mitt i natten.

Morgonen därpå blev vi hämtade av chauffören och körda till studentkoordinatorns kontor. Där fick vi fylla i nödvändiga blanketter för registrering mm. Vi blev sedan runtvisade på sjukhuset av en ugandisk läkarstudent. Det fanns ingen fadderorganisation, vad vi vet.

Vi kom fram i påskveckan vilket skulle visa sig lite problematiskt. Vi var angelägna om att komma igång så snart som möjligt med vår praktik. De första drygt två veckorna var en barnmorska/lärare från Huddinge sjukhus på plats som vår handledare. Naturligtvis ville vi "utnyttja" henne så mycket som möjligt innan hon reste hem igen.
Den som var ansvarig för oss, chefen på 'Department of Nursing' var ledig påskveckan och det fanns ingen som kunde fatta beslut i hennes ställe. Det är ganska formellt med allt som rör placeringen på sjukhuset. Rätt papper måste fyllas i, man måste bli introducerad av rätt person. Till slut fick vi ändå komma till avdelningen för förväntade normalförlossnigar och titta. Sedan blev det ledigt över påsken trots att vi gärna "jobbat".
"Våran" gata

Ekonomi

Vi åkte med Linnaeus-Palme-stipendiet som var 19000 kr. Utöver det sökte vi pengar ur Samfonden och Stockholms barnmorskestudenters stiftelse och fick 3-4000 från respektive ställe. 


Jag hade med MasterCard. Visa fungerar mycket bättre och är att rekommendera. Det finns gott om uttagsautomater för VISA men rätt få för MasterCard. 

Boendet är det som kostar. Vi hyrde en lägenhet för 800 USD/mån. Vi delade det på tre då vi var tre vuxna. Jag vet att Edge house brukar ta 10 USD per natt. Akamwesi hostel är billigare, ca 5 USD per natt.

Mat, transporter etc är billigt. Lunch på sjukhuset kostade runt 10 kr. Snabbmat på stan kostar 25-35 kr, resturangbesök 50-90 kr. Transport med "buss" inom Kampala kostade 1-3 kr lite beroende på hur långt man skulle och vilken tid på dygnet det är. Mat på supermarket är lite dyrare än på marknaden men fortfarande billigare än hemma. Frukt och grönsaker är billigt.


Vil man köpa tyger, kläder, smycken etc finns det marknader för det. Man ska där, liksom överallt, vara beredd på att betala "muzungo-price" alltså pris för vita.

Frukt- och grönsaksförsäljare utanför vårt bostadsområde

Boende

Studentkoordinatorn på Makerere ordnade boendet. Vi ville ha en lägenhet då jag reste med mina barn. Ville då inte bo på korridor och dela dusch och kök med andra. Lägenheten låg i "Bukoto Brown Flats", ett område med många hus. Standarden var med Ugandiska mått hög och det var inte så många ugandier som bodde där. Vi hade två sovrum och ett "vardagsrum" samt kök. Det fanns inte plats för bord i köket men det var välutrustat med kyl, frys, micro och vattenkokare. Vi fick även en brödrost efter någon vecka, vilket vi uppskattade då brödet i Uganda inte är det roligaste.

Att gå till sjukhuset tog en dryg halvtimme, med buss ca 10 minuter. Restiden var helt beroende av trafiksituationen.

Det var en del oroligheter i stadskärnan i början av vår vistelse i Kampala. Då var det skönt att bo en bit utanför.

Vi träffade flera utbytesstudenter. De flesta bodde på Akamwesi hostel eller Edge house. Båda belägna närmare sjukhuset än vad vi bodde. De flesta var nöjda med dessa boenden.

 

Tips! Försök gärna att ordna boendet själv innan du åker ner. E-postkommunikationen, innan avresa, med studentkoordinatorn på Makerere var svår, vi missförstod tydligen varandra och det tog ofta tid att få svar. Det var i sista stund oklart om det fanns någon lägenhet fixad åt oss.

Vi hade önskat en lägenhet med tre sovrum och hade uppfattat att det var det som var ordnat men då vi kom fram var det bara två sovrum och hyresvärdinnan blev förvånad då vi var tre vuxna som kom. Hon hade uppfattat att två vuxna skulle komma. Vi var trots det nöjda med det boende som ordnats åt oss.


Det är klokt att i början göra tydligt vad som ingår i hyran och inte så det inte kommer överraskningar eftersom. Vår hyresvärdinna ville absolut att vi skulle ha en städerska/tvätterska. Vi betalade henne ca 130 kr per månad för att städa och tvätta två gånger i veckan. Vi stod för tvättmedel. Bra att veta om man lämnar sin tvätt till tvätterska är att det är mycket ofint att lämna med sina underkläder. Dessa får man tvätta själv. Vi fick denna info lite sent och efter att vi klagat på att hon plötsligt börjat tvätta dåligt.

Vårt bostadsområde

Studier allmänt

I Uganda måste man inte vara sjuksköterska för att bli barnmorska men du kan vara det. Då är utbildningen lika lång som i Sverige dvs 3+1,5 år. Om du läser direkt till barnmorska är utbildningen 3 år. Då kan man läsa 1,5 år till för att bli sjuksköterska.
Vi gjorde bara VFU och deltog inte i några föreläsningar, vi följde ju ingen kurs på Makerere. Vi hade en lektion/övning med vår svenska handledare. Vi gick igenom sätesförlossning och skulderdystoci och lånade då lokal och fantom av institutionen. Vi blev mycket väl bemötta av alla på "Department of Nursing", den institution på Makerere som vi tillhörde under utbytet. 
På Mulago Hospital finns två förlossningsavdelningar. En för förväntade normalförlossningar, avd. 14, och en för alla andra, the Labour Suite. Vi började på avd. 14 och efter knappt halva tiden gick vi över till Labour Suite. 
Det var ganska mycket studenter på avdelningarna, både inhemska studenter och utbytesstudenter. Man får ingen handledare som vi har i Sverige och trots att det finns instruktioner om att studenter inte får arbeta självständigt händer det hela tiden. Vi blev satta i jobb! Så de har varit mycket "learning by doing" och liten möjlighet att diskutera med och få råd och tips av någon erfaren så som vi gör i Sverige. Upplever det ugandiska systemet som mer hierarkiskt än det svenska. De inhemska studenterna har särskilda uniformer så man ser direkt vem som är student.
Det pratades ofta luganda mellan personal och inhemska studenter vilket gjorde det svårt för oss att förstå allt som sades. 
Det var vanligt att patienterna inte behärskade engelska så det var ofta svårt att kommunicera med dem.

Vanligtvis åker barnmorskestudenter på utbyte i termin 3. Vi åkte termin 2. Tycker inte det var något bekymmer att inte hunnit ha så mycket förlossningspraktik hemma innan vi åkte. 
Expeditionen på ward 14

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 2 på KI
Vi åkte på utbyte under kursen Sexuell, reproduktiv och perinatal hälsa 2. Vi gjorde del av vår VFU i Kampala. Vi skrev en tenta i normalförlossning under utbytet. Vi hade en svensk handledare/lärare på plats de första två veckorna och skrev tentan med henne. Hon hade också genomgång i praktisk obstetrik med oss.

De första fem veckorna var vi på "ward 14" som är en avdelning för förväntade normalförlossnigar. Man hänvisar rätt frikostigt allt som kan tänkas bli avvikelser till "the labour suite". I början av tiden på ward 14 pratade personalen nästan uteslutande luganda med varandra vilket gjorde att vi kände oss åtsidosatta och det var svårt att komma in i "jobbet". Efter någon vecka blev det bättre. Det var lite som att vi blev accepterade efter att ha fått visa att vi faktiskt kunde något.
De resterande veckorna tillbringade vi på "the labour suite". De tar hand om alla sorters förlossningar. Men har 60-100 förlossningar per dygn. Ca 20 av dessa är kejsarsnitt. Det är färre barnmorskor här än på ward 14 konstigt nog. Här fick vi verkligen jobba! Vi försökte så långt som möjligt att jobba tillsammans, jag och min kurskamrat. På så sätt kunde vi stötta och bekräfta varandra när vi kände oss osäkra och inte fick tag på någon inhemsk barnmorska som kunde bekräfta våra undersökningar. På the labour suite har jag fått vara med det mesta i obtetrikväg, tvillingförlossningar, sätesförlossningar, navelsträngsprolaps, ansiktsbjudning, stora blödningar, uterusrupturer, patienter med eklampsi tex. Det var också många barn som var i dåligt skick efter födelsen och behövde hjälp med ventilering/hjärtkompressioner. 
Det finns på the labour suite, en liten enhet, PET, för de mer komplicerade förlossningarna. I praktken är det bara mammor med preeklampsi/eklampsi där. det finns inte plats för några andra. Vi tillbringade några pass där vilket var lärorikt. Vi var även ett pass på HDU, High Dependency unit, ett mellanting mellan IVA och BB. Där fanns förlösta mammor som av olika skäl behövde extra övervakning men som inte var tillräckligt dåliga för IVA (eller som inte fick plats där).
Vi passade också på att göra studiebesök på andra enheter. Vi var två dagar på SCU som motsvarar neonatalen och en dag på en preventivmedelsmottagning. Den hängde ihop med en klinik för uppföljning av barn til HIV-positiva mammor så majoriteten av de vi träffade var HIV-positiva.

Kunde sakna att inte ha någon handledare. Vi var ju två i klassen som reste och vi försökte att "jobba" tillsammans och vi diskuterade med varandra och stöttade varandra när det behövdes. Det är väldigt mycket patienter vilket innebär att man gör det mesta väldigt många gånger. Jag ser barnmorskeyrket som ett hantverk och har verkligen fått möjlighet att träna på det hantverket under utbytet. Har också fått se och vara med om sådant som inte så ofta händer i Sverige längre. Har lärt mig hur det är att arbeta med knappa resurser, både vad gäller personal, läkemedel och utrustning.
"Lätt-BB"

Språk och kultur

Det officiella språket i Uganda är engelska och det är det språket som talas vid ronder etc på sjukhuset. Det pratas också mycket luganda. Många av patienterna pratade inte så mycket engelska och det kunde därför vara svårt för oss att kommunicera med dem. Mulago är det offentligt finansierade sjukhuset i Kampala och all vård där är gratis. Det gör att det är de med minst pengar (och ofta inte så mycket utbildning) som söker sig dit. De som har råd går till privatkliniker.
Vi fick ganska sent under vår vistelse veta att det fanns luganda-kurs för utbytesstudenterna. 

Generellt är ugandierna mycket välkomnande och hjälpsamma. Flera gånger i början av vår vistelse, då vi frågade om vägen, gick den vi frågade med och visade istället för att förklara. Det är mycket viktigt att hälsa på de man möter så inled alltid med "Hello, how are you?". Det anses mycket otrevligt att inte göra det.

Fritid och sociala aktivteter

Kampala är en stad full av liv, människor och trafik! Både härligt och tröttande. Det finns en del att se och göra i staden. The National Theatre har program i princip varje kväll i veckan, inte bara teater utan också musik och dans. Vissa föreställningar var gratis. Det finns flera marknader bla en av afrikas största, Oweeno. Det är klokt att ha med sig en ugandier oavsett vilken marknad man går till. Det kan göra det lättare att få bättre pris på det man vill köpa och förhoppningsvis hittar någon ur lokalbefolkningen ut från Oweeno! Vi "gjorde stan" med en av barnmorskorna från Mulago. Kan rekommenderas! Hon tog med oss till ställen vi aldrig hade hittat annars. Hon fick en kyckling som tack för hjälpen och var mycket nöjd med det.
Det finns också flera museum/sevärdheter i Kampala. The Uganda Museum som ligger nära sjukhuset, Namirembe Cathedral, Ghadaffi moskén (en moské, betalad av Khadaffi, tänkt att bli afrikas största), Namugongo martyres shrine, Kasubi tombs tex.
Majoriteten av befolkningen i Uganda är kristna och i princip alla går i kyrkan på söndagarna.

Eftersom vi hyrde en lägenhet bodde vi inte i närheten av andra utbytesstudenter. Det är gott om utbytesstudenter på sjukhuset och vi var vid något tillfälle ute på restaurang med några av dem.
Jag reste ju med mina barn och ville vara med dem när jag inte var på sjukhuset. Det blev mycket lek på gräsmattan utanför huset där vi bodde men också besök på några lekplatser, simbassänger mm. Min kompis som var med som barnvakt hade inte något problem att sysselsätta sig och barnen på dagarna.
Det finns flera hotell som har pool man mot betalning kan använda. Det var ett rätt skönt sätt att vila efter en vecka på förlossningen.

Många passar på att resa runt i landet under utbytet. Det finns flera arrangörer på plats. Det är inte helt billigt men de jag träffade som gjort sådana resor tex till Merchison falls, var mycket nöjda. Jag var inte lockad att resa många timmar i bil och att sova i tält med mina barn så jag hoppade över det. 
Vi gjorde kortare utflykter bla till Uganda Wild Life Education Center. Ett zoo i Entebbe, absolut värt ett besök. 


På zoo i Entebbe

Sammanfattning

Jag säger bara: Åk om du får chansen!
Jag är otroligt glad över att jag reste. Har med mig erfarenheter jag aldrig kunna få hemma och känner mig mycket bra rustad för mitt kommande jobb som barnmorska.
Det har varit tufft, roligt, lärorikt och utvecklande både personligt och yrkesmässigt.