Reserapport - KI-student
Lärosäte: Northwestern University Feinberg School of Medicine
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: INK
Termin: Vårtermin 10/11

Innan avresa

Att åka på utbytesstudier är en fantastisk chans att få uppleva en annan kultur och ett annat sjukvårdssystem. Ansökningsförfarandet kan vid första anblicken verka avskräckande, men är i själva verket en smidig process. Anledningen till att jag valde att göra utbytesstudier i just Chicago beror på att Children’s memorial hospital i Chicago enligt beskrivningen i KI:s utbyteskatalog är världsledande på barnhepatologi. Då jag genomför ett forskningsprojekt med fokus på just leversjukdomar hos barn blev jag intresserad av att fördjupa mig i ämnet där.

 

När man väl har blivit antagen för utbytesstudier är det viktigt att i god tid börja med ansökan till det universitet dit man ska åka. Att tänka på om man ska åka till USA är att det kan ta flera veckor att få en intervjutid på den amerikanska ambassaden, och det är därför bra att börja samla ihop alla blanketter till visumansökan så snart som möjligt (se nedan). Till ansökan om amerikanskt visum behövs antagningsbevis från det amerikanska universitetet. Utbytesstudievägledaren har en hel del bra information om vilken typ av visum man behöver, samt ytterligare information om ansökningsförfarandet vid respektive universitet.

 

Blanketter som kan ta tid att ordna:

·         Intyg på vaccinationer/immunitet. Vilka infektioner som skall täckas varierar mellan olika universitet, information får man från studievägledningen. Kontakta Studenthälsan för hjälp med att utfärda intyg/provtagning. Tänk på att det kan ta tid att bli färdigvaccinerad om man skulle sakna något vaccin (ex varicella, som ges i två doser med flera veckors mellanrum).

·         ”Personbevis med alla uppgifter”, ett speciellt personbevis som beställs via telefon från Skatteverket, och skall bifogas visumansökan.

 

Utöver ovanstående behövs även intyg och försäkringspapper från KI:s studievägledning, LADOK-utdrag och CV samt i förekommande fall personligt brev för ansökan till universitetet i fråga.

Ankomst och registrering

Northwestern (NW) är strikt med att kontrollera sina studenter för TB innan kursstart. Man kan välja att antingen göra en PPD-test (med avläsning senast samma dag som kursstart) alternativt lungröntgen innan kursstart. Vid mitt utbyte var det endast accepterat att få ovanstående gjort på plats i Chicago (intyg på PPD/lungröntgen från Sverige gäller ej). Således är det bäst att anlända ett par dagar i förväg för att kunna starta kursen i tid. Jag valde att göra en PPD.

 

Vid ankomst letar man först upp studievägledaren (för läsåret 2010/2011 Jen Banys) för utbytesstudenter på NW. Det var väldigt lätt att komma i kontakt med henne via email, och det följer naturligt av ansökningsproceduren att man avtalar ett mötesdatum med henne innan avresa.

 

Det är mycket lätt att hitta i Chicago, då det finns ett väldigt bra system för kollektivtrafik. NW:s huvudcampus ligger mycket centralt ett par kvarter från Chicagos paradgata, The Magnificent Mile, och är omöjligt att missa.


Från studievägledaren får man vidare instruktioner till TB-test och annat man kan behöva göra innan kursstart (ex dataövning i journalsystemet, vilket vanligtvis avhandlas under första kursdagen).

Ekonomi

Dollarkursen var relativt låg under våren 2011, men det var trots det dyrare att leva i Chicago jämfört än hemma, till stor del beroende på den höga hyran. Det finns goda möjligheter att värma egna matlådor på sjukhusen. Att äta ute kostar mindre än i Sverige, medan vissa livsmedel är dyrare i jämförelse än hemma.

Boende

Jag delade en etta med kokvrå och badrum med en kursare från KI som också var på utbyte, vilket gjorde att vi kunde bo i ett bra område (Gold coast) ett stenkast från strandpromenaden längs Lake Michigan med bra kommunikationer till såväl campus i centrum som Children’s memorial hospital i området Lincoln park. Vi bodde i ett flerbostadshus som specialiserar sig på uthyrning för korttidsboende, Canterbury court apartments (http://www.canterburycourtapartments.com). Hyran var 1400 dollar per månad (för hela lägenheten). Läget var mycket bra och det var tryggt med en reception i bottenvåningen till vilken man måste anmäla sig för att komma in, men det var en stor nackdel att hyresvärden inte mottog betalning med bankkort, så att all betalning, inklusive handpenning, måste ske kontant. Internet ingick inte, men gick att ordna på plats på bara ett par dagar via leverantören Comcast.

 

Northwestern har en bra hemsida för utbytesstudenter (http://www.feinberg.northwestern.edu/AWOME/visiting-students/accepted-students/index.html), där det finns flera tips på boenden. Jag var i kontakt med Just Passing Through (länk via NW:s hemsida), vilka också verkade väldigt bra, innan jag och min rumskompis i stället bestämde oss för Canterbury court apartments.

 

Om man kommer ensam och bara har kurser på Children’s memorial i Lincoln park kan man även överväga Getaway hostel (länk via NW), ett par kvarter från sjukhuset. Här får man ett bra pris på boende om man tar kontakt med dem och berättar att man ska stanna en längre tid. Här bor många andra utbytesstudenter. Rummen är små men rena och frukost ingår.

 

Man kan även kolla på Craigslist, den amerikanska motsvarigheten till Blocket.

Studier allmänt

I USA förväntas man som student att vara mycket ambitiös och punktlig. Kom i tid! Det är en tydlig hierarki mellan överläkare (attendings), subspecialister under utbildning (residents), läkare under utbildning (interns) och slutligen läkarkandidater. Alla överordnade tilltalas med fördel Dr ”Efternamn” om man inte uttryckligen ombetts använda förnamnet.

 

Som kandidat blir man oftast omhändertagen av en resident, och det kan hända att denne i utbildningssyfte ställer en mot väggen med frågor som hör till ett aktuellt patientfall. Min uppfattning är dock att de gör det för att lära, och man behöver inte ta det som att de försöker ”sätta dit en”. Alla handledare och annan sjukvårdspersonal jag mötte var mycket hjälpsamma och gästvänliga.


Kraven på att komma i tid och vara påläst kan upplevas som hårdare i USA jämfört med i Sverige, men jag tycker att dessa är rimliga krav på en student. Tyvärr hade jag inget tillfälle att diskutera likheter och skillnader mellan utbildningssystemen med andra studenter då jag var ensam student på mina kurser, men efter vad jag förstått från residents jag träffade är amerikanska studenter mer beroende av goda omdömen från handledarna för att få bra "internships" än vad svenska studenter är, varför det råder högre konkurrens studenterna emellan. Detta kan nog bidra till att handledare är vana vid en viss standard på studenterna.


Beroende på vilken kurs man har valt får man olika möjligheter till att själv praktisera under handledning, generellt finns det goda möjligheter till praktik förutsatt att man har en handledare som känner sig trygg med detta. Patienterna var i allmänhet mycket positiva till studenter.


Avseende klädsel gäller, om ingenting annat angetts, propra kläder (ej jeans) och vit rock. Ta med egen rock eller köp på plats.

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 11 på KI

Jag läste Pediatric gastroenterology and hepatology samt Pediatric allergy and immunology inom ramen för SVK motsvarande stadium C på termin 11. Till båda kurserna antogs endast en student i taget, då man skulle delta i det dagliga arbetet på klinikerna tillsammans med residents och attendings. Det var utbildningsmässigt en stor fördel, eftersom man då fick mycket utrymme för att ställa frågor och kunde välja de intressantaste fallen att följa på mottagningarna, vilket man inte hade haft samma möjlighet till på motsvarande SVK i Sverige. Det var dock synd att man inte träffade andra studenter på kurserna. Jag tycker att kurserna följde kursbeskrivningarna i katalogen väl. Vid inskrivningen på Northwestern fick jag lämna in de bedömningsformulär som jag hade fått med mig från KI. Utbytesansvarig på NW såg sedan till att formulären fylldes i av kursansvariga och skickade dem till KI efter avslutad kurs.

 

En vanlig dag på Pediatric gastroenterology and hepatology började klockan 8, då jag läste på om de gastroenterologiska och hepatologiska patienterna på en avdelning som bäst beskrivs som ”pediatrik-MAVA”. Därefter gick jag till avdelningen med min handledare, en resident, för att ”pre-ronda” patienterna. Klockan 9 började sedan sittronden som leddes av överläkarna inom hepatologi respektive gastroenterologi. Under ronderna, som oftast varade till lunch, brukade överläkarna hålla miniföreläsningar inom sina områden. Som student var man dock inte ansvarig för några patienter, detta var förbehållet interns. På eftermiddagarna deltog jag i mottagningar. Dessa följde ett schema med ett ”tema” per veckodag, t.ex. IBD, post-levertransplantation, gallstas, osv. Om det pågick flera mottagningar av olika ”teman” samma eftermiddag, fanns det stor möjlighet att själv välja den mottagning som var mest intressant. Residents träffade patienterna först, för att sedan rekapitulera besöket med en överläkare, som därefter också träffade patienten. På mottagningarna fick jag ofta inta samma roll som en resident och träffa egna patienter innan överläkaren kom in. Det hände att man fick spontana föreläsningar av överläkarna i samband med någon intressant patient, samt läsa artiklar som överläkarna tyckte var intressanta. Det fanns även möjlighet att närvara på endoskopier och andra undersökningar av patienterna på avdelningen. På denna kurs bedömdes man efter sitt dagliga deltagande i klinikens arbete och interaktion med övriga i klinikens team, ingen särskild examination fanns. Sammanfattningsvis en väldigt lärorik kurs med engagerade handledare (särskilt flera av överläkarna var mycket pedagogiska) och stora möjligheter att fördjupa sig i det man tyckte var intressantast av klinikens verksamhet.

 

Pediatric allergy and immunology ägde helt och hållet rum på mottagning från klockan 8 till 17-18, med undantag för residents utbildningstimmar, då man fick delta i journal clubs och liknande. Här fick jag en dags introduktion följt av vanligt mottagningsarbete, då jag fick ta emot egna patienter följt av godkännande från överläkaren. Jag sökte kursen då jag var intresserad av att lära mig mer om immunologiska defekter, men det var egentligen ett andrahandsval. På köpet fick jag även en hel del utbildning inom allergi, särskilt födoämnesallergier, och astma. Även på denna klinik fanns engagerade överläkare och mycket trevliga residents, men om jag fick välja om skulle jag nog försökt få en kurs med mera variation i schemat. Ett plus var dock att man fick mycket interaktion med patienter (och därmed övning i engelska) på grund av de många mottagningarna. Kursen avslutades med ett kort föredrag inom ett valfritt ämne inom allergi/immunologi.

 

Genom både kurserna fick jag se en hel del ovanliga diagnoser och lära mig om utredningsgång och behandling för flertalet hepatologiska, gastroenterologiska och immunologiska sjukdomar. Kurserna gavs på Children’s memorial hospital (CMH) i Lincoln park. År 2012 kommer ett nytt barnsjukhus att stå färdigbyggt, och CMH kommer då att flytta till NW:s campus i centrala Chicago.

 

Att tänka på när man väljer kurs är, förutom ämnesintresse, också hur mycket tid man är beredd att lägga ned. För mig var det med tanke på mitt forskningsintresse givet att gå barnleverkursen, som var en ”kontorstidskurs”, men jag hade gärna kunnat tänka mig en andra kurs som var mera jourtyngd än immunologikursen. I så fall hade jag säkert, likt min rumskompis, fått gå upp mycket tidigare på morgnarna och räkna med långa dagar samt en och annan natt på sjukhuset.

Språk och kultur

Jag hade inga större språksvårigheter. I sjukhusmiljön används många förkortningar, men man lär sig snabbt de vanligast förekommande och man kan alltid fråga om man inte förstår. Att skriva journaler på engelska var inget problem då man på CMH använde sig av ett journalsystem med mycket mallar. De många amerikanska tv-serierna till trots kan man ändå förvånas av att det finns kulturella skillnader man inte lagt märke till tidigare, vilket är en av de många behållningarna med utbytesstudier. ”The Chicagoans” var i allmänhet öppna och vänliga.

Fritid och sociala aktivteter

Chicago är ingen typisk turiststad. Man ser inga horder av turister vallade från turistbussar till sevärdheter, och vykorten ser ut att ha tillverkats på 80-talet. Detta till trots finns det väldigt mycket att se i staden. Om man går längs med Lake Michigans strand och därefter vandrar hela Magnificent Mile ner till Millenium Park är det svårt att inte bli imponerad av de många vackra (och stora) byggnaderna längs vägen.

                                                          

Se också till att åtminstone beta av följande:

·         Willis tower (fd Sears) alt Hancock center

·         De olika stadsdelarna; svensklämningen Andersonville, Damen och det lilla China town

·         Konstmuseet

·         Lincoln park zoo

·         Komedishow (Chicago är känt för stand-up och improv)

·         Baseballmatch på berömda Wrigley Field

·         Baby back ribs och all annan god mat man kan hitta.

 

Löpning är populärt i Chicago. Var och varannan medborgare joggar utmed Lake Michigans strand varje dag. Det finns också många inomhusgym till ganska bra priser.


Då jag var enda student under mina placeringar träffade jag tyvärr sällan andra amerikanska studenter, men hade i stället sällskap av min rumskompis samt besök hemifrån. På något konstigt sätt uppslukades fritiden av diverse aktiviteter hela tiden, då det finns mycket att se och göra i Chicago.

Sammanfattning

Att åka på utbyte termin elva, när man nästan är färdig med utbildningen, ger väldigt mycket då man redan har en bra bild av hur sjukvården i Sverige fungerar och därmed kan göra intressanta iakttagelser och jämförelser som man kanske annars inte skulle gjort. Jag tror definitivt att erfarenheterna från utbytet har påverkat min kommande yrkesroll.

Åk på utbyte, det är en fantastisk chans man får via KI att fördjupa sig i medicin, ett annat sjukvårdssystem och en annan kultur. Chicago är en kul stad med trevliga människor, mycket att se och göra.