Reserapport - KI-student
Lärosäte: Keck School of Medicine of the University of Southern California (USC)
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: INK
Termin: Hösttermin 11/12

Innan avresa


Jag hade varit på utbyte tidigare, i Paris under termin nio samt på några IFMSA-sommarlovsutbyten (Paris och Nairobi). Det har alltid varit jätteroligt, lärorikt och tankeväckande. USA kändes spännande för mig, jag har inte varit där så mycket förut. Dessutom är det ju svårt att åka och arbeta som läkare i USA, så att få komma dit på utbyte kändes som världens chans! Jag sökte egentligen NY i första hand men såhär i efterhand är jag väldigt glad att det blev LA istället. Dels hade jag aldrig varit i LA och Kalifornien förut, dels är det precis som någon annan student redan påpekat i sin reserapport inte alls lika lätt att lära känna LA som turist som det är i t.ex. NY. Framförallt är LA en sån spännande och rolig stad! Det är så stort, så spretigt, så intensivt. Jag visste inte vilket universitet jag skulle välja, men i efterhand är jag jätteglad att jag hamnade på ett county-sjukhus. Det gav en inblick i baksidan av det amerikanska sjukvårdssystemet, men också en chans att ta del av väldigt många spännande och gripande människoöden.

Det är en del som ska fixas innan man åker på utbytet: ansökan till USC, visumansökan, hälsodeklaration (inklusive diverse serologiska titrar och Quantiferon-test). Men från KI:s internationella studievägledare får man jättemycket bra hjälp, och en checklista som det bara är att följa för att alla papper skulle vara i ordning inför utbytet.

Ett tips om ni ska åka med en klasskompis är att läsa kursbeskrivningarna och kanske försöka välja kurser som har lite liknande schema och där man är placerade på samma sjukhusområde. Jag och en klasskompis gjorde utbyte på USC samtidigt, och hade hyrt bil tillsammans. När vi kom till USC första dagen insåg vi dock att vi under våra första kurser skulle vara placerade på två sjukhus i olika delar av stan, och att jag under min andra kurs skulle gå två veckor nattjourer.. Hon lyckades tillslut byta kurs under första blocket för att vi skulle vara på samma ställe, och jag lyckades byta ut mina nattjoursveckor mot dagpass, så det ordnade sig, men det hade varit lättare om vi vetat det i förväg.

När jag fick utbytet hade jag inget körkort, så jag satte igång och började övningsköra för fullt. Jag lyckades aldrig ta svenskt körkort innan jag åkte, men fixade ett amerikanskt körkort ganska snabbt efter att jag kommit dit. Både teoriprov och uppkörning var lättare än hemma i Sverige, och det kostade bara 30 dollar att skriva teori och köra upp. Det går att klara sig utan bil/körkort i LA, men det kräver väldigt mycket tid, tålamod och planering. Jag var jätteglad för all övningskörning innan jag åkte och att jag kunde ta ett amerikanskt körkort (även om det inte gäller i Sverige), det gjorde det både roligare och lättare att vara där!

Ankomst och registrering

Vi kom några dagar innan kursstart och det var förstås väldigt skönt. Vi hann komma in i rätt dygnsrytm, hyra en bil, fixa med mobilabonnemang, kolla upp vart sjukhuset låg. Dessutom var det skönt att landa lite och typ kolla in kvarteret och bada i havet innan skolan började, sen blev det ju ganska lite tid för sånt. Men det hade nog gått bra att komma dan innan kursstart också, man kan ju hyra bil på flygplatsen och kolla in vart skolan ligger på google maps. Alla papper som behövdes för registreringen på skolan hade man redan ordnat i förväg hemifrån, det var ingenting sånt som behövde ordnas på plats i LA. Det enda som är bra att tänka på om man kommer dan innan skolstart är att man måste ha fixat en karta över LA, eller en GPS, och att man ska ta extremt god tid på sig för att köra till sjukhuset första dagen. LA är mycket större än man kan fatta innan man är där, och trafiken är väldigt oberäknelig. På mornarna när vi åkte före klockan sju tog det bara ca 25 minuter att åka från Venice till USC, på kvällarna när vi hamnade i rusningstrafiken tog det ofta mer än en timme. Kör försiktigt!

Första dagen var registreringsdag för alla "visiting students". Det kommer ganska många studenter från andra amerikanska universitet som gör en eller ett par kliniska placeringar på USC, så varje måndag hålls en "orientation" för oss besökare. Vi gick till skolhälsovården, fick ett passerkort mm. Jag tyckte att man blev väl mottagen och fick tydlig information om vart man skulle vara när, och hur man skulle hitta till sin kliniska placering etc. Registreringen tog nästan hela dagen. På eftermiddagen gick jag bara upp och hälsade på min överläkare, som vi hade kommit överens om innan per mail, och den kliniska placeringen började på riktigt först nästa dag.


Ekonomi

Boende och bil är de två stora utgifterna. Vi delade boende fem stycken. Det var både väldigt trevligt och jag tror dessutom att det gjorde att vi kunde hoppa upp ett snäpp i boede-standard jämfört med om man hade bott själv. Vi var alla inställda på att betala ganska mycket för att bo bra, vilket blev precis vad vi gjorde: Vi betalade typ 7500 var i månaden för att bo i ett jättetrevligt hus i Venice.

Jag och en klasskompis som också pluggade på USC delade bil. Vi hyrde bil hos rent-a-wreck på Pico blvd, efter tips av andra KI-studenter. Det var bra, vi fick en ganska risig bil men den funkade bra och vi betalade bara ca 5000 kronor i månaden (som vi alltså delade på två). Har man Kammarkollegiets försäkring behöver man inte ta någon liability-försäkring, däremot tog vi en collision-försäkring. Den fick vi också användning för.. Bensin är billigt. Vi hade långt till skolan och gjorde mycket bilutflykter på helgerna och jag tror att vi la några hundra var i månaden på bensin. Jag skulle verkligen rekommendera att dela bil om ni kan.

Både att äta ute och att handla mat i mataffär är billigare än hemma. Kläder och skor är också generellt lite billigare. Jag spenderade ganska mycket pengar på att äta ute, vilket kändes lyxigt och väldigt prisvärt. Ska man stanna kvar efteråt och resa runt (gör det, Kalifornien är så vackert och roligt att resa i!) måste man ju såklart ha pengar till det, men även om man inte stannar kvar efteråt kan det vara bra att budgetera för lite helgutflykter - både t.ex. San Diego, Santa Barbara och Las Vegas är på helgutflyktsavstånd.

Boende

Vi var fem klasskompisar som var i LA samtidigt och bestämde oss för att försöka hitta ett boende tillsammans. Vi letade främst på craigslist och airbnb.com, och ordnade med boendet i förväg hemifrån Stockholm. Huset vi hittade var inte ledigt hela perioden, utan första två veckorna bodde vi på ett annat ställe. Det gick dock rätt smidigt att flytta, och sen bodde vi i ett jättetrevligt hus i Venice med tre sovrum (eller egentligen två sovrum och ett typ litet kontor med en bäddsoffa i), ett bra kök och vardagsrum, och en liten trädgård där man kunde äta frukost på helgerna. För det betalade vi ungefär 7500 kronor per person och månad.

Venice och Santa Monica är trevliga områden och härligt om man vill ha nära till havet. Det finns gott om matställen och barer. Andra mysiga områden är Silver Lake och Los Feliz, som har mycket kvarterskänsla och massa mysiga restauranger, caféer, barer och små butiker. Jag tycker kanske att Silver Lake känns roligast/trevligast, men som sagt, utan hav. West Hollywood är hippt och med många uteställen.

Å ena sidan är det förstås väldigt skönt att bo nära skolan. Vi spenderade ofta en dryg timme på motorvägen på väg hem, och det kunde ju kännas ganska segt. Å andra sidan var det väldigt härligt att vakna upp i ett trevligt kvarter på helgerna, och jag tyckte jättemycket om att ha så nära till stranden, och att ha restauranger och barer på promenadavstånd (vilket är mer undantag än regel i LA). Man får känna efter själv vad som känns viktigt.

Studier allmänt

För att bli läkare i USA går man först fyra år på college, och därefter på med school i fyra år. Redan under tredje året gäller det att veta vad man vill bli för läkare, för då söker man valbara kurser till sista och fjärde året, och då är det bra att nischa in sig på det område som man sedan vill jobba inom. Detta verkade vara en stor källa till ångest hos många tredjeårsstudenter. I början av fjärde året börjar man ansöka om residency, som är motsvarande ST-utbildning, på olika sjukhus. Det är världens process och upptar mycket av fjärdeårsstudenternas tid: de besöker olika sjukhus i olika delar av landet, försöker jämföra de olika residency-programmen och åker på intervjuer hit och dit.

Första året på sin recidency (som ofta är fyra år, lite beroende på vilken specialitet man valt) kallas man för intern. Vissa väljer att subspecialisera sig efter avslutad residency, det heter att man gör sin fellowship. Överläkare är attendings. Under åren som resident är det otroligt hårt jobb. De flesta residents har en reglerad arbetstid på 80 timmar i veckan, vilket de dessutom överskrider hela tiden. Dessutom upplevde jag att de flesta "pluggade" väldigt mycket på sin fritid, läste in sig på nya forskningsrapporter och guidelines, gick på journal clubs etc. Jag uppfattade alla läkare som jag gick med som otroligt ambitiösa och väldigt kunniga! För läkarstudenterna är det också tufft, på många kurser hade de klinikplacering sex dagar i veckan och skulle sedan plugga till olika prov på den lilla fritid som blev över. De får skriftliga omdömen från de olika placeringarna, och ibland kunde det göra att det blev ganska smörig stämning.

På mina kurser fick man som student följa en resident och hade då samma schema som den läkaren. De amerikanska studenterna gjorde väldigt mycket avdelningsarbete och var till stor praktisk hjälp för sina residents. Jag var förstås inte alls lika effektiv, och inte heller lika intresserad av avdelningsarbetet.. Både residents och attendings var väldigt undervisningsinriktade. Så fort det blev lite dötid hölls det små föreläsningar om valfritt ämne, det var jättebra. Man fick också mycket frågor, vilket jag tyckte kändes jobbigt i början eftersom jag nästan aldrig kunde svara, men man vande sig. Dessutom insåg man snabbt att frågorna ställdes i inlärningssyfte och inte för att kolla vad man redan kunde.

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 11 på KI
Pediatric Infectious Diseases, 4 veckor, USC

Under kursen följer man med barninfektionsläkarna, som framför allt fungerar som ett konsultteam på sjukhuset. De blir inkopplade när det är svåra barninfektionsfall på NEO eller barnavdelningarna, och rondar sedan dessa patienter dagligen. Som student får man träffa de nya konsultfallen först, ta anamnes och status och sedan presentera för de andra i teamet (oftast en barn-ST-läkare, en överläkare och kanske en annan student). Sedan rondar man "sina" patienter varje morgon, går igenom dem med teamet och skriver journal.

En dag i veckan är man med på barninfektionsmottagning och en dag i veckan är det HIV-mottagning som man kan vara med på. Dessutom är det morgon- och lunchföreläsningar och fallpresentationer med hela kliniken flera dagar i veckan, dessa var oftast väldigt bra.  Det var en ganska teoretiskt orienterad placering, vi fick många artiklar att läsa, och diskuterade ganska mycket kring olika sjukdomar och behandlingsriktlinjer etc. I slutet av placeringen ska man hålla en liten presentation om valfritt ämne, eller kring en patient man har träffat.

Det som var bäst med placeringen var att överläkarna var väldigt trevliga och otroligt undervisningsinriktade! Jag tyckte inte att jag kunde nästan någonting om infektionssjukdomar när jag började, men lärde mig jättemycket under min placering. Det var också spännande att se vilka typer av infektionssjukdomar som finns i LA: förutom att t.ex. HIV och tuberkulos är mycket mycket vanligare än hemma, så ser man även t.ex. svåra svampinfektioner och tropiska parasitsjukdomar, många "importerade" från Sydamerika. Det som var mindre bra var att det kunde bli en del dötid de dagar man inte fick så många konsultfall, samt att jag tyckte att vi la för mycket tid på avdelningsarbete, framförallt journalskrivande. Inte så kul. Det var också en ganska krävande kurs, jag kände att jag behövde läsa på ganska mycket på kvällarna.

Emergency Medicine, 4 veckor, USC

Det här var en jättebra kurs tycker jag. Den bestod dels av klinisk placering på akuten, och dels av föreläsningar och seminarier en eller ett par förmiddagar i veckan. Man blev tilldelad en läkare att gå med på akuten varje vecka, och då följde man den läkarens schema. Två veckor skulle man gå med en läkare som gick dag-pass, och två veckor med en läkare som gick nattjour. Jag lyckades dock byta så att jag bara behövde gå med läkare som hade sina dag-veckor. Dag-passen är från sju på morgonen till sju på kvällen (vilket ofta blev bortåt åtta innan man hade rapporterat över till nattjouren), och nattpassen var från sju på kvällen till sju nästa morgon. Hade man något obligatoriskt moment dagen efter gick man dock kortare nattpass, jag tror att studenterna slutade vid typ två på natten de nätterna. Under de fyra veckorna ska man få ihop minst 120 timmar på akuten. Detta innebär att man inte behöver gå på "sin" läkares alla pass (förslagsvis skippar man helg-passen..). Att sluta tidigare på eftermiddagen var däremot lite svårare. Det var helt okej att ta ett extra pass med en annan läkare någon dag, för att kunna skippa ett av sina ordinarie pass (t.ex. om man i schemat hade fått en ledig onsdag, men behövde samla på sig timmar för att kunna vara ledig på helgen), men man måste maila den läkaren i förväg och fråga, samt prata med kurssekreteraren i förväg om att man ville byta pass.

Akuten är jättestor och indelad i olika sektioner: Resuscitation, dit de allra mest akut sjuka patienterna och svåra trauman kommer, North, dit de ganska akut sjuka patienterna och lite halv-svåra ortopediska fallen kommer, West, dit mindre trauman (typ hand- och skallskador som man kan sy på plats), samt mindre sjuka medicin-, kirurgi- (inklusive gyn- och ögonpatienter) samt psykiatripatienter. Det finns också en barnakut, samt en separat fängelsedel. Läkarna roterar på alla dessa sektioner, och som student följer man med på alla pass utom de i fängelsesektionen. Detta innebar att veckorna blev väldigt omväxlande. Man kunde vara på barnakuten en dag, se svåra trauman på Resuscitation nästa dag, sy sår och göra gynundersökningar på West nästa, etc.. Jag upplevde att man fick vara precis så självständig som man ville. Jag gick bredvid de första dagarna, men började sedan snabbt ta egna patienter. Alla läkare var jätteschyssta, och väldigt måna om att man skulle få vara med på allt "roligt" och spännande. Man fick välja att ta de patienter som verkade spännande, och om det var något som skulle sys, eller någon LP som skulle göras etc. blev man ofta tillfrågad om man ville göra det. Jag tyckte att det som var mest givande med akuten-placeringen var mötet med alla patienter, och att de som sökte dit indirekt berättade så mycket om samhället de levde i. Tonårskillar som skadat sig när de flytt från polisen efter att ha gjort inbrott, hemlösa familjer, tonårsmammor, religiösa fanatiker, knivskurna knarklangare, occupy LA-demonstranter - allt fanns där.

En förmiddag i veckan är det seminarier för studenterna och en förmiddag i veckan är det Grand Rounds för hela akutkliniken, båda dessa är obligatoriska. Seminarierna var väldigt mycket som seminarier hemma, med patientfall som man gick igenom tillsammans. Grand Rounds var trevligt, man blev bjuden på god frukost och det var flera olika föreläsningar på olika teman. Någon dag hade vi också en jättebra suture workshop. Dessa moment räknas inte in i de 120 timmarna som man ska samla ihop, utan tillkommer utöver dessa.

I slutet av kursen är det ett multiple choice-prov med 50 frågor, varav man måste klara 75% tror jag. Det var inte så svårt och man hade gott om tid.

Språk och kultur

Språket var inga problem alls. På sjukhuset liksom i LA i stort är ju många invandrade från andra länder och alla är vana vid personer som inte har engelska som modersmål. Som svensk pratar man bättre engelska än många andra, vilket jag ofta fick höra. Det enda som var lite klurigt var alla medicinska förkortningar som används på sjukhuset, men var inte rädd för att fråga om det är något som du inte förstår! Alla var väldigt vänliga och hade stor förståelse för att man inte kan hänga med på allt i början. De amerikanska studenterna tycker också att det är svårt med alla förkortningar. Men man snappade snabbt upp de vanligaste termerna och förkortningarna.

Generellt upplevde jag att människor var öppnare, vänligare och mer pratsugna än hemma. Det är lätt att lära känna folk, och många var också väldigt nyfikna på Sverige, vårt samhälle och vårat sjukvårdssytem.

Fritid och sociala aktivteter

Det finns ju hur mycket som helst att göra i LA. Man kan hänga på stranden, bada, surfa, hyra cyklar. Om man är konstintresserad finns massor av museer och gallerier (t.ex. LACMA och Getty center!). Griffith observatory och Griffith park var jättefint. Man kan shoppa, spana på kändisar, åka på någon studio-tur. Gå på konserter eller sportmatcher. Nöjesparken Six Flags har sjukt härliga bergochdalbanor! I Pasadena vid Rose Bowl ordnas en fantastisk loppmarknad en gång i månaden. Jag tyckte att det var superhärligt bara att åka bil genom stan på typ Sunset boulevard, eller på Mulholland drive, med världens utsikt över stan. Att äta ute är billigt och gott, och man kan hitta precis all sorts mat! Jag är vegetarian och då visade sig LA vara en jättebra stad om man vill äta ute. Särskilt i Venice där vi bodde finns ett jättebra utbud av vegetarisk och vegansk mat.

På helgerna gjorde vi utflykter till bl.a. Santa Barbara och San Diego - båda städerna var på perfekt avstånd för helgutflykt. Jag tyckte att San Diego kändes roligare, där fanns supertrevliga kvarter med roligt uteliv med många barer och klubbar.

När jag bilade runt lite efter utbytet tyckte jag att de nationalparker jag besökte var kanske det bästa av allt: mäktig öken i Death Valley, underbar natur med vattenfall och superstora fina träd i Yosemite, jättevacker kust i Big Sur. Har man inte så mycket tid efteråt kan man nog åka till i alla fall Big Sur över en helg!

Jag tror inte att det ordnades några sociala aktiviteter för utbytesstudenterna. Under mina två kurser hade jag ganska lite kontakt med andra läkarstudenter. De studenter jag träffade på sjukhuset var trevliga att hänga med där, men var inte särskilt intresserade av att umgås utanför skolan. De som var tredjeårsstudenter hade ett otroligt tufft schema med klinisk placering sex dagar i veckan, och fjärdeårsstudenterna var fullt upptagna med att söka internships inför det kommande året. Inte så mycket fokus på sociala aktiviteter alltså. Jag var glad att jag hade mina kursare från KI att hänga med!

Sammanfattning

Jag är jätteglad att jag åkte på det här utbytet och det påverkade mig mycket. Det är svårt att förstå att människor kan leva så fattigt och utsatt i ett så rikt land. Man känner sig förstås oerhört tacksam över det sociala välfärdssystem vi har i Sverige, men också över de arbetsförhållanden vi har som läkare. Jag fick också ta del av så många fantastiska människoöden, och träffade patienter som jag alltid kommer komma ihåg. LA-borna är också så öppna och trevliga och det är väldigt lätt att känna sig välkommen. Det var tufft, särskilt mina första veckor var väldigt intensiva med långa dagar, men det var verkligen värt det.