Nytt och spännande
Jag har alltid haft ett intresse för andra kulturer men jag har aldrig studerat i ett annat land. Därför lät en utbytesperiod i Kampala, Uganda, som helt rätt för mig. Enkelheten och möjligheten att se hur begränsade resurser påverkar sjukgymnastens roll var lockande. Karolinska Institutet hade god information om tidigare utbyten och om vad jag skulle tänka på i samband med utbytet medan partneruniversitet inte hade samma service. Mailkontakt med kommande handledare i landet bidrog till att jag fick svar på de flesta av mina frågor.
Inför avresan följde jag de vaccinrekommendationer som gavs av mottagningen: Gula Febern, Tuberkulos, Tyfoid, Hepatit A och B, Meningokockinfektion samt kolera. Malariaprofylax hämtade jag ut i Sverige men när jag bestämde mig för att stanna längre i landet upptäckte jag att det fanns malariaprofylax i apoteken i Uganda till ett lägre pris.
Lätt bagage
Mycket gick att få tag i Kampala. Kläder kan du köpa i någon av de många second hand affärerna som finns och vill du ta med något hemifrån så är klädkoderna något annorlunda i skol- och sjukhusmiljön. "Proper clothes" innebär för en kvinna: blus/topp som inte visar axlar och kontorskjol med hög midja/kjol som slutar nedanför knäna och för män: skjorta, slips och finbyxor. Att ha ett par slutna skor (ej flip flops) är också att rekommendera i de här miljöerna.
I väskan kan du också packa ner: Handdesinfektion, vätskeersättning, vindjacka till kvällen, solskyddsfaktor (är nästan lika dyr på plats och finns på ett fåtal ställen, ex Garden City), lite myggmedel (du kan köpa en salva på apotek i Kampala som heter Odomos o doftar betydligt bättre än MyggA), solglasögon, gå ut-kläder. (Ska du gå ut på kvällen så kan det vara kul att ha något mer festligt med sig, nya kläder -utbudet är inte så brett på plats). Träningskläder, lakan, handduk, pannlampa, tvättlina, badkläder, litet engelskt ficklexikon och extra USB-minne. Impregnerade myggnät finns till bra pris i de lokala affärerna i huvudstaden Kampala. Så kallade "top locks" = adapter som man sätter i kontaktuttaget för att kunna använda svenska kontakter kostade ca 3000 USD och fanns ute vid lokala marknadsstånd.
Learning agreement, Gula kortet och försäkringspapper är bra att ta med. I övrigt kan du ta med sådant som har med dina studier eller vardagsliv att göra. Visum är lättast att fixa på flygplatsen i Entebbe vid ankomst och kostar 50 USD (september 2011).
Ha marginaler
Vad du än kommer att studera så är det bra att vara i landet några veckor före kursstart. Intrycken är många och det kan vara skönt att ha marginal ifall något skulle behöva ordnas som till exempel läkarrockar (kan sys upp på plats). Jag och min kurskamrat trodde att allt var förberett men fick ägna drygt tre veckor till att introduceras för olika nyckelpersoner inom universitetet och de aktuella sjukhusavdelningarna. Etiskt godkännande av C-uppsats ordnades också på plats och extra tid gick då åt till att göra efterfrågade kompletteringar som krävde kommunikation med vår svenska handledare.
Upptäck staden
En före detta sjukgymnaststudent som hade haft utbyte i Sverige visade oss runt på sjukhusområdet och delvis i staden. Det blev mycket intryck att bearbeta på en gång och vi lärde oss mer om Kampala genom att lägga några dagar själva på att åka/gå runt och hitta till olika platser i staden. Gratisbroschyren "The Eye" med kartor fanns på hotell och turistställen och hade adresser till olika restauranger och annat. Introduktion i fördjupningskursen fick vi själva styra över genom att öppet kommunicera med handledare på ortoped- och ryggmärgsavdelning om våra önskemål. Detta var till en början något svårt då vissa sjukgymnaster inte hade samma öppna handledarstil mot sina studenter som jag är van vid i Sverige.
När vi kom till Uganda hade landet inflation (september 2011) och våra svenska pengar var värda mycket. Detta ändrades senare men det var ändå billigt. 400 UGS= 1 SEK. Vi betalade ingen kåravgift men fick betala vaccinationerna innan vi fick tillgång till stipendiepengarna. Det går att leva väldigt billigt genom att köpa en vattenkokare och fixa nudlar, ägg och havregrynsgröt på rummet. Vi fick förbereda oss på att det kunde bli strömavbrott, men då fanns det chapati (bröd) eller rolex (bröd med omelett i) att köpa ute runt hörnet. Det går också leva väldigt dyrt om man äter på de finare restaurangerna i Bukoto eller runt Garden city.
Mat
Chapati (favoritbrödet med lök som steks över eld på gatorna) =300 UGS för en liten, 500 UGS för en stor.
Grillad kyckling= 14 000 UGS
Yougurt= ca 3000 UGS
5 liter vatten= ca 3000 UGS
Avokado= 500-700 UGS
Tomat= ca 7 st för 1000 UGS
Transport
Åka med Minibusstaxi (matato)= 500 UGS
Åka med Minibusstaxi (matato) till Entebbe= 3000 UGS
Åka 1 person med boda boda dagtid/kvällstid: 2000/3000 UGS
Åka Special Hire Taxi kvällstid= ca 15000 UGS för en bil
Nöje
Swimmingpool i Entebbe= 10000 UGS (Favoritstället: Lake Victoria Hotel)
-II- i Kampala= Grand Imperial Hotel: 15000 UGS, Kabira Country Club (Basket, squash och gym ingår): 30 000 UGS
Uteställen= 5000-20000 UGS
Bostaden var ordnad när vi kom fram: ett student hostel med hundratals studentrum. Rummet hade varsin säng, skrivbord, bänk och garderob. Vi betalade 730 000 UGS för en hel termin vilket är normalt. De föreslog först ett högre pris men genom att vara bestämda och samtidigt ha glimten i ögat fick vi ner priset. Detta gällde i alla situationer när vi skulle betala för något. De gav oss ofta ett överpris (2, 3 eller 4 gånger så mycket) men genom att vi behöll vårt lugn, var bestämda, kortfattade och samtidigt tog fram en viss charm så gick det bra. Strömavbrott var ett återkommande inslag och de dagarna satte hostelet igång en generator vid 19-tiden.
Gångavstånd till sjukhuset
Vi bodde nära slummen och hade gångavstånd till Mulago sjukhus och universitetsområdet. Vi trodde till en början att rummet var ett av de sämre vilket vi sedan förstod att det inte var, utan ett av de bättre. Vi valde att köpa en billig halm-matta (ca 7000 UGS) och hade afrikanskt tyg som överkast för att få det mer hemtrevligt. Kudde köpte vi själva i köpcenter. Vi hade toalett med dusch på rummet, endast kallvatten vilket gjorde att vi använde vattenkokaren till varma duschar samt tog oss till gym och någon swimmingpool när vi ville duscha varmt.
Privatkliniker fanns i området, ex Abuu clinic. Vi fick rådet att gå och ta malariatest så fort vi fick feber. Det kostade inte mycket och klinikerna sägs vara bra på att behandla malarian, speciellt i det tidiga stadiet,
Utsikten från vårt studentrum. Bortanför slummen kan du se Mulago sjukhus.
I allmänhet finns en tydlig uppdelning mellan de olika yrkeskategorierna på sjukhuset/universitetet och det var vid flera tillfällen viktigt att bli introducerad av en annan person. Detta istället för att gå runt själva och presentera oss vilket är vanligare i Sverige. Patientkontakterna som jag såg på de avdelningar jag hade praktik på var annorlunda. Patienten kan inte påverka behandlingen lika mycket som här hemma. Mål sätts upp utan att diskutera fram dessa med patienten och vid ronden kan patienten få ett svårt besked (ex, han kommer inte kunna gå) utan att någon följer upp hur detta mottas av patienten och anhöriga. Artighet och teoretiska kunskaper var vad som förväntades av studenterna.
Kurser motsvarande termin 6 på KI
Examensarbete i sjukgymnastik
Efter att ha fått vårt PM godkänt av etiska kommittén vilket tog drygt 3 veckor började vi med att samla in data på mödravårdskliniken, Mulago Hospital. Datainsamlingen krävde åtta tillfällen på cirka 1,5 timme och under resten av tiden bearbetade vi data och skrev examensarbetet.
Alla delmoment tog längre tid än vi hade räknat med så det var bra att vi hade tidsmarginaler. Mycket var upp till oss själva och den begränsade Internettillgången gjorde att vi inte kunde ha kontinuerlig kontakt med vår svenska handledare. Vi använde oss av Internetkaféer men det fanns även Internet-sticka att köpa i Orange-butiken.
Vi hade varsin dator med oss vilket var nödvändigt och vi försökte passa på att ladda dem när strömmen var igång. Vi kunde också åka till olika kaféer i Bukoto och Kisementi som hade internetuppkoppling.
Klinisk fördjupning i sjukgymnastik
Vi hade en introduktion i Sverige. När vi kom till Uganda fick vi möta passande handledare som vår ugandiska kontaktperson hade ordnat med. Vi valde att göra praktiken parallellt med data-insamlingen till examensarbetet och var varannan vecka på ortopedavdelning och varannan vecka på ryggmärgsavdelning. I efterhand skulle jag ha fått ut mer av att gå till en avdelning, samtidigt som man vill passa på att se mycket. I samband med praktiken letade vi forskning som var kopplat till vårt valda patientfall vilket försvårades av den begränsade internettillgången.
Vi höll i en presentation av patientfallet och det valda området som examination för ugandiska och svenska sjukgymnaster/lärare. Det skriftliga arbetet mailades sedan till vår svenska examinator. Det var bra att kunna examineras på plats och få höra de ugandiska sjukgymnasternas synpunkter på de olika ämnena.
Ryggmärgsavdelning på Mulago sjukhus,
Språk öppnar dörrar och likadant är det med lokalspråket Luganda. Jag gick ingen språkkurs (vilket fanns) men fick lära mig fraser av nyfunna vänner och det uppskattades av lokalbefolkningen. Det var även lättare när jag mötte ugandier på marknaden eller vid transportsituationer att få ett bättre pris. Det visar att man har varit där längre och vet mer vad som gäller.
Ugandier i allmänhet är öppna för att lära känna nya människor och hjälper dig gärna att hitta guldkornen i Kampala. De har mycket känslor "utanför kroppen". De visar vad de känner, ilska eller glädje, och kan bli arga fort men sen går det snabbt över och de blir trevliga igen. Det finns inte samma effektivitets- och system-tänk som i Sverige. Gångtempot är mer lugnt och för att komma in i det fick vi tipset att sjunga på en lugn låt, vi valde "No woman, no cry" vilket funkade bra. I skol- och sjukhusmiljö var det viktigt att ha rena skor. Att ha rena skor innebär att man inte behöver gå i lera utan kan åka till jobbet vilket ger mer status. (Vi däremot tyckte att det var bra vardagsmotion att gå till sjukhuset.) Det finns en kulturell tradition av att kalla lärare och sjukgymnaster
för Mr och Mrs/Madam.
Mzungo, how you?
Folk i allmänhet trodde att jag var amerikanska eller tyska. Folk skrek Mzungo som betyder viting. Jag fick ta till tålamodet och bara acceptera att det hör till kulturen. Vissa dagar blev jag irriterad. Speciellt när jag var trött och hungrig. Då gällde det att ta ett djupt andetag och bara gå vidare, skaka av sig irritationen eller säga till och sedan fortsätta att gå.
På fritiden lärde jag mig att inte ge ut telefonnummer till alla som frågade. Det är status att känna vita människor och många ville lära känna mig just av den orsaken. Jag fick vara övertydlig om att jag inte ville träffa någon i Kampala. " You extend!" som betyder att man vill att de ska flytta sig användes flera gånger. De använder en väldigt basic engelska med få ord och i kommunikation var det lättast att prata på ett liknande sätt. Många är inte vana vid samma ironiska humor som vi har i Sverige vilket kunde leda till missförstånd. I allmänhet pratar ugandier tyst och otydligt. Vid möten med nya människor skulle man fråga How are you? Annars ansågs man som otrevlig.
Lär känna folk
Inga aktiviteter anordnades speciellt för oss utbytesstudenter men genom att lära känna andra svenskar och ugandier i Kampala fick vi tips om vad vi kunde göra. På måndag kväll hade National Theatre öppen scen vilket gav en skön start på veckan med covermusik på både hög och låg nivå. Tisdagskvällen var vår halva priset kväll med pizza vid Nandos och bio på Garden City, båda till halva priset. Onsdagar och torsdagar var lugna dagar.
Dans och underbar natur
När vi var danssugna på helgen hade stadsdelarna Kisementi och Bukoto mest att erbjuda. Under helgen gjorde vi utflykter till Entebbe och Jinja. Det var skönt att komma ifrån stadslivet och dammet för en stund och komma till mindre ställen. Vår absoluta höjdpunkt var vår 5-dagarsresa till Elisabeth National Park och Bwindi bergsgorillor. Vi åkte med Matoke Tours och var väldigt nöjda. Det var häftigt att komma så nära flodhästar, elefanter, lejon, vårdsvin, bufflar osv. Bergsgorillorna trekkade vi upp i deras naturliga miljö och fick sedan spendera ca en timme i deras närhet. Vi såg 11 av 16 i en familj och det var som att befinna sig mitt i en dokumentärfilm. Upplevelsen var dyr men värt varenda öre, det är en gång i livet man får en sån chans.
Motion och välmående
Kampala har många sega backar så konditionsträning på Garden Citys gym var värt pengarna. Där kunde vi även bada och duscha varmt. På flera hotell kunde vi betala en avgift för att få använda poolen och sola. Det var skönt att känna sig som en turist emellanåt.
Bergsgorillor i Bwindi, Uganda.
Min tid i Uganda har gjort mig till en tuffare person som klarar nya utmaningar på ett bättre sätt. "Embrace" är ett annat uttryck som hänger med. I konstiga situationer, omfamna situationen och gör det bästa av det. Jag försöker också tänka på det ugandiska lugnet när jag känner mig stressad. Fortsättningsvis är det alltid nyttigt att bo med en annan människa samt att lära sig samarbeta med människor som vuxit upp i en annan kontext.
När jag nu ska ut på arbetsmarknaden och söka jobb så har jag erfarenheter av sjukgymnastens och patientens roll i en helt annan kontext. Detta kan göra att jag förstår patienter från andra kulturer på ett annat sätt och också är öppen för andra infallsvinklar. i mitt arbete. Jag kommer uppskatta alla instrument, hjälpmedel och tillgång till ny forskning som alla tar så förgivet i Sverige.
Jag skulle inte byta bort min utbytesperiod mot något annat. Vi klarade våra kurser samtidigt som jag lärde mig otroligt mycket om ett nytt land/folk och mig själv!