Reserapport - KI-student
Lärosäte: University of California Los Angeles UCLA School of Medicine
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: INK
Termin: Hösttermin 11/12

Innan avresa

Jag visste redan tidigt under utbildningen att jag var intresserad av att göra ett utbyte till USA under sista terminen. Möjligheten att få se det amerikanska sjukvårdssystemet från insidan är en möljlighet som kanske inte kommer tillbaka efter studietiden. Om man inte är villig att betala dyra pengar och lägga mycket energi och tid på USMLE förstås. Jag hade egentligen inga klara föreställningar om Los Angeles som stad men UCLA är ju ett både nationellt och internationellt väldigt välrenommerat universitet, varför ett par månader där var särskilt lockande. 
Jag tyckte att gamla reserapporter var ett stort stöd vid prioriteringen av amerikanska universitet, det framgick ganska tydligt att kvaliteten på de valbara kurserna varierade otroligt från ställe till ställe. Vad gällde UCLA uppfattade jag att de studenter som hade varit där tidigare var positiva inte bara till staden och det härliga klimatet utan också just den höga kvalitén på kurserna. Samma intryck fick jag av UCLAs hemsida, där alla kurser var detaljerat beskrivna, med schema timme för timme och tydliga kursmål och beskrivning av typ-patienter som man som student skulle få träffa. De var också ganska tydliga med att man kanske inte skulle få de kurser man sökte i första hand, att amerikanska studenter hade företräda. Därför hade jag inte så höga förväntningar på vilka kurser jag skulle få, något som dock visade sig falla ut väldigt bra i slutändan.

Ankomst och registrering

Kursen i Hälsa i Samhälle och miljö slutade en fredag och vi reste direkt på lördagmorgon, för att landa på LAX vid 20-tiden lördagkväll. Då hade vi bara en dag innan våra kurser började, vilket kanske var lite väl kort tid. Men eftersom vi hade hyrt ett hus som var betalat och klart, och bokat hyrbil som bara var att hämta ut på flygplatsen så var de mesta praktikaliteterna i sin ordning och det enda vi behövde göra söndagen innan kursstart var att åka till sjukhuset där vi skulle vara, på UCLA campuset, och kolla läget.
Det erbjöds ingen introkurs eller fadderverksamhet, men bra information fanns att få av UCLAs internationella studievägledare så väl som administrativt ansvariga på vart och en av kurserna. Information om var vi sulle befinna oss första dagen hade vi fått via mail långt tidigare.

Ekonomi

Generellt var allt billigare än vad jag trodde. Vi hade ju också en fördelaktig växelkurs på SEK 6,70 för en dollar. De utgifter som var obligatoriska, anmälningsavgift till UCLA och vaccination/PPD/röntgen stod KI för. Visumet kostade såklart, ungefär en tusenlapp. Flygresan var billig, ungefär 6000 kr med Lufthansa, bokat bara några veckor i förväg. Vl i LA var boendekostnaden den avsevärt största utgiften. Vi betalade nästan 7000 kr var, och då delade några av oss dessutom rum. Är helt säker på att det var ett överpris, men å andra sidan var det ett superläge mitt i Venice, bra möblerat, internet, liten trädgård med uteplats och bubbelpool och allt var ordnat tills att vi kom. Sen var det bilen, som vi delade på och på så sätt kostade den mig ungefär 2500 kr i månaden inkl bensin, vilket var långt under vad jag trodde det skulle gå på. Vi hyrde via rent a wreck, och det var ok, men det behöver inte vara avsevärt mycket dyrare att hyra någon annanstans.
Vi la ganska mycket pengar på att äta ute och handla på Whole foods, men som sagt så var dollarn låg och maten generellt billig, varför jag tycker att vi fick mycket för det vi betalde trots allt. 
Jag, som inte har körkort, åkte även buss från Venice till UCLA/Westwood rätt ofta. Bussen kostade en doller/resa.

Boende

Vi ordnade bostaden via en agency, som vi hittade på airbnb.com. Vi hade betalat innan vi kom, allt var i sin ordning. Det var mycket bra standard och bra läge, men det kostade också därefter (se ovan).
Vi kollade också mycket efter bostäder på craigslist innan vi åkte, men det är en sida som är lite svår att få grepp om tyckte vi och tillslut bokade vi alltså ändå via den dyrare agencyn, zen retreats.
Att åka bil från oss till sjukhuset tog allt från 15 minuter (5.30 på morgonen) till en timme (eftermiddagstrafik). Området var så pass trevligt och roligare att bo i än att bo i Westwood att jag tyckte det var värt den tiden. Att åka buss med big blue buses tog mellan 40 min och 1,5 timmar.



 http://www.airbnb.com

Studier allmänt

Amerikanska läkarstudenter har först läst fyra år på college innan de börjar grad school. Sen är de två första åren på med school mest teoretiska, ungefär som vår preklin. När de sen kommer ut på kliniken år tre är det ganska mycket som krävs av dem rent praktiskt. Det blir långa dagar på avdelningen, med avbrott för morgonseminarier (morning reports) och noon conferences. Ofta från 6 till 6. Utöver det är det inte så mycket föreläsningar och teori men det beror helt på vilken kurs man läser.
Systemet är hierarkiskt, och man har mycket tydliga roller beroende på hur långt man kommit i sin läkarutbildning, residency, fellowship osv. Det är svårt att greppa som svensk tycker jag och det var rätt mycket fjäskande för läkarna från de amerikanska studenternas sida. En enda fördel med det systemet är dock att man HELA TIDEN blir undervisad av de som "kommit längre" i utbildningen. Som fjärdeårsstudent förväntas du undervisa tredjeårsstudenterna och de äldre residentsen håller ofta i seminarier för både varandra och "interns" och läkarstudenter. Generellt tyckte jag att både läkare och studenter hade en annan, mer villig inställning till att undervisa. Läkarna tog sig alltid tid att förklara, och kanske hålla en kort presentation av ett relevant ämne på eftermiddagarna utöver att gå igenom ens handläggande av patienterna. Även läkarstudenterna förväntades hålla presentationer för de andra på avdelningen, läkare och studenter. Det var ett väldigt bra inlärningstillfälle och möjlighet att öva på att hålla presentationer.
Patientkontakterna såg ganska anorlunda ut från de man är van vid, av flera olika anledningar. Först och främst var det det ständiga problemet med patienter med dåliga försäkringar som inte täckte det de behövde. Tog OTROLIGT mycket tid att vid varje besök rodda i det. På onkologi/hematologmottagningen där jag var hade de två heltidsanställda socialarbetare som gjorde sitt bästa för att ordna upp det för patienterna, ändå blev det inte alltid bra. För det andra upplevde jag att läkarna var mer i ett "försäljningsmood" än vad svenska, iaf sjukhusläkare, är. Det var mindre rådgivning och konsulterande mer erbjudande av olika tjänster som läkaren stod för. Jag gillade det inte, men dt var en väldigt bra erfarenhet att se det.

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 11 på KI

Pediatrisk onkologi och hematologi

 

Varje morgon klockan 8.00 började morning rounds, en timmes seminarier som hölls av underläkarna på barnkliniken, tillsammans med alla andra läkarstudenter där. Det kunde röra vilket ämne som helst, inte bara onkologi och hematologi, vilket jag först var lite oförberedd på. Generellt höll seminarierna bra kvalité, det kunde vara allt från jeopardy till case reports. De hade dock ett tydligt fokus på läkarnas kommande board exam, vilket ibland kunde bli lite absurt för mig som kom utifrån. Bjöds alltid på frukost!

 

Efter morgonseminariet var det mottagning. På måndagar var det sarkom, på tisdagar hematologi, på onsdagar hjärntumörer, på torsdagar leukemier/hematologi och på fredagar långtidsuppföljning. Jag förväntades ta patienter själv och presentera för överläkaren, komma med förslag på uppföljning och slutligen journalföra besöket. Oftast så krävdes det inte så mycket, då de flesta inte kom till mottagningen första gången utan var välkända av kliniken. Jag fick se många olika diagnoser och tyckte att de la lagom mycket ansvar på mig. Ibland var det flera volontärer som var med och ”skuggade”, inför att det skulle börja läsa till läkare eller sjuksköterskor, då kunde det bli lite för mycket folk inne hos patienten tycker jag.

 

Till lunch var det ”noon conference”. Ungefär samma upplägg som på morgon seminarierna, men oftare en extern föreläsare, typ överläkare från kliniken. På eftermiddagen fortsatte antingen mottagningen från morgonen eller så var det klinikkonferens, journal club eller patologkonferens. Jag hade också fått en bunt med frågor som jag förväntades svara på och arbeta med på egenhand när det inte var schemalagd mottagning, såväl som en presentation av valfri patient som skulle hållas för läkarna på kliniken. Ibland gick jag upp till avdelningen och hängde med på ronden där. Beroende på vilken läkare som var ansvarig för läkarstudenterna blev jag varierande omhändetagen. Vissa veckor fick jag en timmes ”privatundervisning” på eftermiddagen, valfritt ämne. Vanligtvis slutatde jag vid fyratiden, om det inte var någon särskild konferens.

 

Varje fredag var det Grand rounds tillsammans med alla läkare och studenter på barnkliniken. Ofta lite bredare, kanske t.o.m. populärvetenskapliga fokus och stora namn. Ingen examination, det var nog egentligen meningen men jag tror att de glömde det.

 

Akutmedicin

Läste denna kurs på Veterans administration, vilket innebar att patienterna endast var gamla krigsveteraner. Började klockan 8.00 och slutade kl. 16. Däremellan tog jag patienter på egen hand, förväntades presentera dessa strukturerat för överläkare och sedan skriva journalanteckning och handlägga patient. Jag hann oftast inte ta fler än tre patienter på en dag, inte bara på grund av mig utan också att vi var väldigt många underläkare på akuten, och få och inte så sjuka patienter. I början tyckte jag att det var svårt att få ordning på hur jag skulle presentera, de har en väldigt tydligt struktur som jag inte riktigt kände igen hemifrån.

 

Jag såg ungefär samma diagnoser som på en svensk akutmottagning. Överrepresentation av äldre män såklart, vilket innebar att det var rätt mycket kardiologi. Inte så mycket trauma, men eftersom akuten tar emot både kirurgi och medicin blev det ändå några sår att sy. Och ögon har inte heller en egen akut, så även det förväntades det att jag skulle ta! Ingen examination, bara obligatorisk närvaro.

 

Morning rounds och noon conferences precis som på barnmedicin, men här bjöds det på lunch istället för frukost. Sjukhusen använder denna typ av undervisning för att sälja in sina ”recidencyprograms” till nya läkare varför de ofta är ganska påkostade.

 

Medicinsk Genetik

Också 3 veckors kurs på barnkliniken på UCLA, eller Mattel’s chidren hospital, och således samma morning rounds, mottagningar och noon conferances. Jag började vid 8 och slutatde mellan 16 och 18 beroende på vilka åtaganden jag hade på eftermiddagen.

 

Veckan började med ”follows course”, två timmar med undervisning som följde ett termins schema. Jag blev alltså inslängd någonstans mot slutet, men det var ändå väldigt givande. En vecka handlade det om intersex, nästa om genomics. Varierande och på lagom nivå för någon som är inresserad av genetik. De andra studenterna var doktorander och post docs, inte alls läkare.

 

På måndag eftermiddag var det sedan mottagning. Då blev jag tilldelad en läkare som jag skulle följa och fick således se den typen av patienter som han/hon var specialicerad inom. Vanligtvis bara ett par tre stycken, men läkarna lyckades också klämma in en hel del undervisning däremellan. Efter mottagningn var det klinikkonferans och vi gick igenom alla patienter som mottagningen hade haft, med foton och detaljerade anamneser. Mycket givande!

 

På onsdagar var det kraniofaciellmottagning, tillsammans med barnläkare, odontologer, audionomer och plastikkirurger. Många patienter med läpp/gomspalt men också ovanliga syndrom som Noonans syndrom. Mottagningen höll på hela dagen, och avslutades med konferens den med.

 

När det inte var mottagning gick jag med ett konsultteam och träffade patienter på sjukhuset. Ofta fick jag och underläkaren träffa patienten först och ta en ordentlig anamnes och status, sedan rapporterade vi till överläkaren som tog tillfället i akt och undervisade i dysmorfologi/metabliska sjukdomar eller vad det nu kunde vara. Roligt och oftast krävdes inte så mycket av mig vad gällde att dokumentera, jag fick bara lära!

 

Sista dagen höll jag en presentation på en patient jag hade träffat, det var standard på de flesta kurser märkte jag. Bra övning inför senare arbetsliv! Ingen direkt examination utöver det.

Språk och kultur

Jag gick inga kurser innan jag åkte dit, och tyckte inte heller att språket var ett problem. Det tror jag generellt inte att det är för oss. Det kan ju vara bra att införskaffa en amerikansk lärobok i det ämnet man ska läsa så kan man öva in rätt lingo, vad gäller labprover, röntgenundersökningar o.s.v. En tidigare student från KI hade också skrivit en liten sammanfattning och ordlista som jag kollade igenom en del i början.

Fritid och sociala aktivteter

Det var svårare än jag trodde att lära känna de amerikanska läkarstudenterna. De var så otroligt mycket på sjukhuset, och hade helt enkelt helt andra intressen än vad jag har. Eftersom vi åkte fem personer från samma kurs på KI och dessutom bodde ihop innebar det att vi umgicks väldigt mycket och inte deltog särskilt mycket i något studentliv. 
Många av läkarstudenterna under sista året var också "visiting students", det innebar att de provade på UCLA inför att de eventuellt skulle söka internship. Det innebar att de var väldigt fokuserade på att göra bra ifrån sig under de tre veckorna som de var där.
På campus fanns säkert möjlighet till både gym och simning, men det var inget jag utnyttjade. Sprang hellre på stranden i Venice...!

I övrigt är Los Angeles en helt otrolig stad, som jag verkligen rekommenderar och det var aldrig så att vi hade för lite att göra. Trots att jag precis spenderat tre månader där känner jag att jag inte sett en bråkdel av det som stan erbjöd. Jag måste tillbaka snart!

Framför allt vill jag rekommendera alla superkonstmuseeum: LACMA, Norton Simon museum i Pasadena, Getty museum och Getty Villa. I Pasadena finns också fotbollsarenan Rose Bowl, där de en gång i månaden (första söndagen?) har en gigantisk loppmarknad som verkligen är värd en förmiddagsutflykt. 

Sammanfattning

Jag är otroligt glad att jag gjorde ett utbyte på UCLA och i Los Angeles. Jag tycker att staden och människorna är fantastiska och är osäker på om jag hade hamnat där annars. Universitetet och sjukhuset var verkligen fint, men jag är också helt på det klara med att jag aldrig kommer arbeta som läkare under de förhållanden och premisser som amerikanska läkare arbetar under. Jag vet nu vart jag INTE vill att svensk sjukvård skall ta vägen. 
Jag är också väldigt tacksam gentemot KI att jag fick den här möjligheten att åka, jag kommer alltid ha dessa erfarenheter med mig.