Reserapport - KI-student
Lärosäte: Northwestern University Feinberg School of Medicine
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: INK
Termin: Hösttermin 11/12

Innan avresa

Att jag skulle söka utbyte till USA under sista terminen hade jag klart för mig redan några terminer tidigare. Jag var, som många andra, främst ute efter att få lite andra perspektiv på sjukvården och utbildningen - men även ta tillfället att bo utomlands några månader. Valet av ort stod mellan Chicago (Feinberg) och Nashville (Vanderbilt), av skälet att jag ville söka mig någonstans där jag inte tidigare varit och även att de båda är två mycket bra skolor. Eftersom Vanderbilt inte var tillgängligt att söka under hösten föll valet på Chicago. 
Som de flesta har skrivit i tidigare rapporter är ansökningsprocessen, både den hos KI och senare hos de olika värduniversiteten, ganska omfattande men är oftast lättnavigerad tack vare bra information på KIs hemsida och otroligt god hjälp från studievägledning och studenthälsan. Processen är lång från att söka första gången på KI till att man faktiskt är på plats, men i mitt fall gick åtminstone den biten väldigt smidigt. För att åka till Chicago är det framförallt vaccinationsblanketterna som tar tid, där även intyg på immunitet (provtagning för antikroppar) behövs för bl a hepatitvaccinationen. 
Ett problem som visade sig först i efterhand, och inte riktigt är uppklarat i skrivande stund, är frågan om reseförsäkringen som tillhandahålls via KI och Kammarkollegiet. Den godkänns av Feinberg, men den inkluderar inte tuberkulosprovtagningen som utförs på plats innan man börjar. Detta ingår om man köper deras egna försäkring (120-130 USD per placering) och kostar annars drygt 430 USD. Eftersom detta inte verkar ha uppstått tidigare vet jag inte just nu om Kammarförsäkringen eller KI står för detta i efterhand - alltså något att läsa på ordentligt i samband med att de sista blanketterna skickas till Feinberg innan avfärd. 

Ankomst och registrering

För att få påbörja kurserna vid Feinberg behöver man först ha genomgått tuberkulos-test på sjukhuset, något som tar minst 2 dagar att få svar på, samt oftast även bli auktoriserad för att använda journalsystemet. Därför är det vettigt att vara på plats 1 vecka innan start ungefär. Framförallt gäller det tuberkulosprovet, då ett negativt sådant är en förutsättning för att få påbörja placeringen. I övrigt finns inget organiserat mottagande av utbytesstudenter. 

Ekonomi

Det innebär en merkostnad att åka på utbyte till de flesta ställen, även så i USA. Största kostnaden för ett utbyte i Chicago är utan tvekan boendet. I övrigt är det mesta billigare än hemma. Inga ytterligare avgifter tillkom under utbytet (bortsett ev extra kostnader för TB-testning, som nämnts tidigare). Bil finns det absolut inget behov av i Chicago, varför man undkommer en annars stor kostnad för utbyte i andra amerikanska orter. 

Boende

Boende ordnade vi på egen hand, innan vi åkte över. Detta är inget som Feinberg själva hjälper till med, även om de har några länkar på sin hemsida som kan vara av nytta. Vi hittade dels boende genom en kontakt på Northwestern, men valde senare att ta en lägenhet som vi hittat själva via Craigslist. Kostnaden per person (2 KI-studenter som delade) blev ungefär 8000kr/mån för en lägenhet på ca 40kvm med ett stort sovrum, vardagsrum (som blev 2a sovrum) och stort utrustat kök. Lägenheten höll hög standard. Vi valde att bo bara 1,5 kvarter från sjukhuset, vilket också är stadens absoluta centrum, varför boendekostnaden också blev något högre än vad den kunde ha blivit. Beroende på vilka kurser man väljer (och därmed hur tidigt man börjar på morgonen) är det inget krav att bo så nära då goda tunnelbane- och busskommunikationer finns i hela staden. För de första 4 veckorna då vi var på plats senast 5 betydde det väldigt mycket att bo så nära. 
Som vanligt gäller att man ska vara försiktig när man bokar lägenheter via Craigslist eller dylikt, och man skall vara mycket försiktig med att betala några större summor i förskott (ska inte behövas). 

Studier allmänt

Att sjukhussystemen i USA och Sverige skiljer sig ganska markant är nog ingen nyhet för någon. Även utbildningen skiljer sig åt jämfört med hemma. Många saker kan kännas märkliga, men om det blir frustrerande kan det vara klokt att påminna sig om att man är där som gäst och inte för att upplysa dem om hur mycket bättre vi upplever vårt eget system. 
En av de största skillnaderna är arbetstiden. Även om det nyligen införts en gräns på 80 timmar/vecka för ST-läkare är det en långsam process att ändra ett system som alltid gått ut på att de juniora läkarna förväntas ägna all sin vakna tid på sjukhuset för att bli bra doktorer. Detta är framförallt tydligt inom specialiteter med hög konkurrens, såsom kirurgi. I praktiken innebär det att många arbetar 6 dagar i veckan, ofta sammanlagt en bra bit över 100 timmar/vecka. För studenterna är inte situationen speciellt annorlunda. Deras framtid hänger på goda omdömen från sina placeringar, och de förväntas vara på plats samma tider som 1års ST-läkare (interns). Utöver detta har de även ett roterande jourschema för kvällar och nätter (i snitt hade de 1/vecka).
Hierarkin är också tydligare än i Sverige. Allt från vilken sorts rock man har på sig till vilka uppgifter man förväntas göra. Detta är dock starkt beroende av placeringen man är på och, kanske ännu mer, vilka personligheter man arbetar med. 
Överlag påverkade detta mitt utbyte mycket mindre än vad jag hade förväntat mig. 
Sammanfattningsvis kan sägas att amerikanska läkare jobbar mycket hårt under sin utbildning och ST, men att de också blir otroligt duktiga både teoretiskt och praktiskt i slutändan. 
De har som ST-läkare undervisningsmoment dagligen, inklusive några längre tillfällen 2-3 gånger/vecka, praktiska övningar och egna presentationer regelbundet. Det är en otroligt gedigen utbildning, och som utbytesstudent får man ta del av allt detta. 
Läkarstudenterna är duktiga på att ta in teoretisk kunskap, men är ändå jämförbara med oss hemma. De kan ofta ha haft mindre praktisk exponering, kanske främst för att det är större fokus på detta senare under ST, men jag upplevde de som mycket professionella i patientkontakter och slipade vad gäller presentationsteknik och utfrågningar. 
Som student på 

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 11 på KI

Trauma Emergency Surgery, Northwestern Memorial Hospital (4 veckor)

Chicago är en stad plågad av otroligt mycket vapenvåld. Områden som Englewood i södra Chicago är bland de värst drabbade i hela USA och bara under förra året mördades drygt 350 personer med skjutvapen i staden. Den stora majoriteten av dessa är män av afroamerikanskt ursprung mellan 16 och 25 år. Detta är ramarna för arbetet på en traumaenhet i Chicago. 

Alla dessa kommer inte in till Northwestern Memorial, beläget i downtown, men alltid någon till flera per dag tillsammans med trafikolyckor och andra olycksfall. Som student på den här kursen ingick jag i ett team med 3 andra studenter, 2-3 interns, 1-2 senior residents och 1-2 attendings - ett stort team med andra ord. Tillsammans tar man hand om alla inkommande traumalarm, en hel del akutkirurgiska patienter (allt från cholecystiter, appendiciter till mycket svåra fall från kirurg-IVA) och rondar flera gånger dagligen alla patienter som lagts in (från 10 - 30+ patienter kunder det vara från dag till dag). Teamet kan synas överdrivet stort men behöver vara så med andra ord. 

En vanlig dag på traumakirurgen innebar för mig att vara på plats 4:45 - 5:15 varje morgon för att förbereda första förronden med interns och senior resident som startade senast 6. Detta tog allt som oftast ända till 8 då hela kirurg-IVA laget och traumalaget samlades för morgonkonferens under vilken någon av överläkarna undervisade i en halvtimme (oftast mycket lärorikt tillfälle). Därefter gick vi en andra rond med överläkaren. Under ronderna har man som läkarstudent ofta rollen att presentera patienterna, berätta om senaste labvärden/undersökningar mm samt att hjälpa till med omläggning av sår (många sådana på trauma) och hinna göra en kortare statusundersökning på de patienterna som du ansvarar för och senare kommer skriva anteckning på (oftast 2-5 st beroende på totala antalet). 

Under hela denna tid kommer traumasökaren att ringa då och då, varpå alla snabbt skall finnas nere på traumarummet (mer om detta strax) eller så behöver man gå iväg till operation. 

Eftersom ingen vet hur dagen kommer se ut finns heller inga riktiga hålltider för dagens arbete. Operationer sker när de behövs och tid finns (från inga till 6-7 under ett dagpass), och vi som studenter turades om att assistera på dessa - då med en överläkare och senior resident. 

På operationsrummet är det väldigt olika vad du som student får göra. Du förväntas kunna svara på en del frågor under tiden (inget farligt, nästan alltid god stämning) men kan ibland inte förvänta dig att göra mer än sy ihop på slutet. Fördelen här är att du förmodligen kommer spendera större delen av kursen med samma team och därmed hinner bygga upp visst förtroende och bli mer involverad ju längre kursen går. Detta beror helt enkelt på att de amerikanska studenterna och även interns fått göra väldigt lite jämfört med vad vi ofta fick under kirurgkursen hemma.

På traumarummet är det mycket folk. Som student har man en ganska begränsad roll, men ändå aktiv roll oftast. Oftast kan det handla om att klippa kläder, hjälpa till vid skadeinspektion, vändningar eller anteckna vad som sägs under ATLS-processen för att sedan kunna skriva journalanteckningen. Men trots den begränsade rollen så lär man sig otroligt mycket bara på basis av den mängd traumafall som handläggs. Som student kan du också förvänta dig en plats i operationssalen om det blir aktuellt i akutläget.

Dagen fortsätter såhär fram till ungefär 18 som dagen tar slut. Beroende på vilka man jobbar med och arbetsbörda kan man ibland gå tidigare, men även behöva stanna kvar om det (som det ibland gjorde) kommer trauman strax innan 18. Generellt kan sägas att interns och senior residents är beroende av att läkarstudenter utför en del av arbetet vid ronder och med journalanteckningar för att systemet skall gå runt. Jag behövde inte gå några nattjourer (vilket dock amerikanska studenterna gjorde utöver vårt schema), men däremot förväntades 1 student vara på plats för att hjälpa till att ronda på lördag och söndag förmiddag. 

Varje torsdag och fredag, ibland oftare (fråga!), var det föreläsningar för alla interns, residents, eller båda, på kirurgen. Dessa var ofta väldigt bra och interaktiva med mycket utfrågningar. På fredagar var det också M&M konferens (Morbidity & Mortality) där alla på de olika kirurgklinikerna deltog och gick igenom nyligen handlagda fall med oväntat utfall eller tveksam handläggning. Utöver detta fanns det möjlighet att delta på diverse simulator och teknikövningar för residents vilket var kul. 

Sammanfattningsvis: kursen kan verkligen rekommenderas för den som är intresserad av allmänkirurgi och vill se och lära sig handläggningen av både enkla och komplicerade akutkirurgiska fall. Dessutom är det en exponering för traumakirurgiska patienter som inte finns i många andra städer i världen. Det är mycket patientkontakt, en hel del operation och tid på traumarummet och, med få undantag, extremt välvilliga och undervisningsminded residents och överläkare. 


Pediatric Hematology/Oncolocy, Children's Memorial Hospital (4 veckor)

Som andra kurs valde jag att läsa barnonkologi och hematologi på Children's Memorial, beläget 3-4 tunnelbanestationer norrut från Northwestern Memorial (men som i juni 2012 kommer flytta till ett mångmiljardbygge bredvid det stora sjukhuset). 

Jag gick kursen som ensam student, och fick stor frihet att efter intresse välja hur jag skulle lägga upp tiden. Som ensam student hade jag också hela klinikens 10-15-tal överläkare och 2-3 fellows (subspecialister) till ensamt förfogande för handledning och frågor - en mycket stimulerande miljö. 

Jag spenderade totalt 1,5 vecka med huvudsakligen onkologmottagning (främst leukemier, men även allt annat utom neurologiska tumörer - efter egen preferens). Detta är klinikens största verksamhet, med mottagningar hela dagarna varje vecka. Under dessa tog jag emot patienterna själv, presenterade dem för en av överläkarna och gick sedan tillbaka tillsammans för deras egna undersökning (såhär är systemet alltid upplagt, även om du är underläkare eller fellow). Dessa mottagningar är ett väldigt bra tillfälle att träffa många patienter och deras familjer, men också i detalj sätta sig in i olika onkologiska diagnoser med tillhörande behandling, uppföljning och prognos. 

Några eftermiddagar i veckan deltog jag på samma sätt i renodlade hematologimottagningar, oftast med specifika diagnoser som sickel-cell och hemofilier men även en hel del blandade utredningsfall. 

En vecka spenderade jag på avdelning, där jag ingick i ett mindre lag med ett antal ST-läkare och 1-2 överläkare. Om mottagningarna kan sägas vara den mest positiva, ofta glädjefyllda delen av att arbeta på en barnonkologisk klinik, representerade avdelning ofta den andra sidan. Här vårdas de nydiagnosticerade och de svårast sjuka. Det gav en god inblick i hantering av akutonkologiska frågor och att hantera svåra situationer med ibland otroligt komplicerade sjukdomsförlopp. 

En vecka spenderade jag på stamcellskliniken. Detta var en av de svåraste men också bästa delarna av min placering. Jag fick väldigt god kontakt med de fåtal överläkare som skötte kliniken, som alla var ovanligt vänliga och villiga att inkludera mig i allt arbete på kliniken. Patienterna och sjukdomarna som handläggs här är uppenbarligen långt ifrån vanlig pediatrik, men även om jag förmodligen aldrig kommer stöta på några av dessa diagnoser igen gav det väldigt praktiska insikter i basal hematologi och immunologi. 

Utöver det dagliga arbetet på olika delar av kliniken deltog jag i tumörkonferenser, journal clubs, dagliga rapporter/undervisningstillfällen med hela barnkliniken, allmänpediatriska föreläsningar nån gång i veckan samt grand rounds varje vecka med resten av ST-läkarna. 

Sammanfattningsvis: jag var mycket nöjd med kursen. Alla på kliniken var fantastiskt vänliga, intresserade av att undervisa och bidrog till en av de mest stimulerande placeringarna på hela utbildningen. 

Språk och kultur

Chicago är, om än en stad i Midwest, relativt progressiv likt New York eller andra kuststäder. Det enda som kan påpekas är att det generellt i USA diskuteras väldigt lite privatliv, politik och religion på arbetsplatser - av goda anledningar. Förhållningssättet på arbetsplatsen är tydligt professionell i detta avseende. 

Fritid och sociala aktivteter

Chicago är en fantastisk stad. Varenda byggnad utgör arkitekturhistoria, det finns ett brett musik och kulturliv, matkulturen är väldigt spännande med många unga amerikanska kockar som gör sitt namn i staden (överlägset New Yorks matliv bland annat). Tipset skulle vara att försöka se så många av de olika områdena som möjligt, åka ut till någon av förorterna västerut/norrut och missa absolut inte några av världens vackraste byggnader av Mies van der Rohe, Frank Lloyd Wright, Louis Sullivan, Bertrand Goldberg och många andra - ingen annan stad i världen har lika många hus och byggnader ritade av dessa arkitekter. Och om du inte är det minsta intresserad av arkitektur, det går inte att undvika i den här staden. I övrigt kan man gå och lyssna på Chicagos symfoniorkester, en av världens bästa, för bara 10 USD som student. Springa längs den enorma lake Michigans stränder, hänga i Wicker Park (ungefär Chicagos Williamsburg), gå på Bulls, Blackhawks, Bears, Whitesox, Cubs (alla sportlagen), eller bara gå runt och äta på några av USAs bästa nya restauranger (till helt överkomliga priser). 

Sammanfattning

Jag kan inte annat än varmt rekommendera ett utbyte till Chicago. Oavsett om man gör det för staden eller för en utbildning på mycket hög nivå så har jag svårt att se någon anledning till att inte åka. För egen del var det fantastiskt roligt och framförallt inspirerande inför fortsättningen efter examen. Det var stundtals långa och intensiva dagar, men innebar också att jag hann med att se och uppleva mer än på hela terminer på utbildningen hemma.