Att plugga distans fungerade väldigt bra. Kanske den svåraste månaden var mars eftersom då hade vi två tentor från Sverige som vi fick göra på distans. Vi hade en bra kontakt med lärarna och ibland när vi inte förstådd någonting, mejlade vi till lärare och fick förklaring från lärare.
Examensarbetet fungerade väldigt bra eftersom vi både bodde i samma ställe och det var lätt att planera och dela upp arbetet. Jag tycker att det var en fördel att vi gjorde examensarbetet tillsammans för att det var lättare att komma överens hur ska vi planera arbetet jämfört med de andra som fick vara fyra stycken i gruppen. Ju flera man är i gruppen desto svårare det är att hitta tider när man ska träffas osv. Nackdelen med examensarbetet var att vi fick inte prata muntligt med vår handläggare och det var lite krångligt med all mejl som vi skickade och som vi fick tillbaka, men till slut allt löstes.
Vi hade möjlighet med språkverkstad att boka distansmöte (endast på tisdagar) där vi fick gå genom arbetet och rätta grammatiska fel. Det var mycket hjälp.
I InHolland hade vi några teoretiska lektioner på engelska där vi fick feedback från lärare hur vi har utvecklat sig och vad vi själva är oroliga för osv. Dessutom hade vi en inlämningsuppgift med holländska studenter där vi fick göra tillsammans en uppgift och den sista veckan hade vi en presentation (det kallas table clinic) om detta.
Vi hade klinik 2 ggr i veckan och 2 patienter på förmiddag och 2 patienter på eftermiddag. Jag hade några patienter som inte pratade engelska och det var synd för att jag behövde hjälp av lärare eller holländsk student med att tolka allt vad jag vill säga till patienter. Jag tycker att alla lärarna i kliniken var väldigt hjälpsamma och lärde oss mycket.
Instrumenttekniken som de använder i Amsterdam är helt tvärtom som vi har lärt oss. Vi har lärt oss hävnstångsprincipen där man rör hela handen, men i Amsterdam InHolland rör de bara fingrarna.
Jag fick lära mig DPSI system och NICCP som de använder på patienter. Jag lärde mig även att skriva terapiplan mer konkret och uppdelad för varje behandlingstillfälle.
I början av utbytet kändes det att vi gick ett steg bakåt när vi jobbade i kliniken. Vi fick upprepa behandlingar som vi hade lärt oss i förta året och det kändes att vi kan inte utvecklas vidare. Vi förstod att vi oroade oss onödigt för att vi hann göra allt och vi hann vara också färdiga med patientbehandlingar. Vi hade dubbelt så många gånger patientbehandlingar i Amsterdam jämfört med vår skolan hemma.
Vår student koordinatior i Amsterdam fixade oss ett besök till grundskolan där vi såg hur tandhygienister jobbar ute i skolor och hur de lär barn att ta hand om sin tänder.
Jag och min klasskamrat, vi hade också flera besök hos pedodontology avdelningen eftersom vi missade det helt hemma i Sverige. Jag rekommenderar att informera student koordinator i Amsterdam om detta i god tid att du vill gå på det så att hon kan organisera det för dig. Det tog för oss ett tag innan vi hade möjlighet att gå dit eftersom avdelningar i ACTA hus kommunicerar och samarbetar inte på samma sätt som vi gör det i Sverige.