Jag visste att jag inte ville jobba i USA på grund av deras hälsosystem men var ändå nyfiken på hur det ser ut i det som anser vara västerlandets stjärna. Därför tyckte jag att det passade perfekt med ett lagom långt utbyte i New York. Staden, trots dess lokalisation i USA, är ju en av världens coolaste städer. Mount Sinai School of Medicine var sjukhuset jag åkte till av den enkla anledningen att det låg på Manhattan.

 

Processen att skaffa studentvisum och själva ansökan till värduniversitet är tålamodsprövande och tar en ofantligt mycket tid men avkastningen är värd det senare, ha det i åtanke.

Några punkter att tänka på:

 

* Vaccinationer- måste vara up to date. Mount Sinai krävde titrar på Rubella, Mässlingen mm. Studenthälsa hjälper er med den här delen men titta på universitets hemsida innan var det har för krav för att vara på den säkra sidan.

* Hygienkurs- för de som läser kurser i New York state krävs att man gör en kurs på nätet i basala hygienrutiner och infektionslära. Denna kurs kostade 30 dollar. Intyget för kursen lämnar man till utbytesansvariga Mrs. Jeannette Persaud första dagen i skolan. Detta är nytt sedan 2011 och tar 1-3h att göra beroende på hur noggrann man vill vara.

* Letter of eligibility- skall betalas med check (!). har man ingen kompis/anhörig i USA är det lättast att gå till sin bank och be att de utfärdar det. Swedbank exempelvis tar halva priset för sina egna kunder (ca 150 kr jmfr med icke swedbank kunder som fick betala 300kr).  

* Räkna SVK-poäng i förväg. Ta gärna en kvällskurs terminen innan för att gardera dig med antalet poäng. 

* Packa lätt- du kommer oavsett planer ha mycket att ta hem. 

 

Jag var på plats två veckor innan kursstart, mest för att jag redan hade tillgodoräknade poäng sedan tidigare och kunde därför vara lite ledig. Det var skönt att komma lite tidigare då man kunde ta in allt nytt i portioner. Skaffade mig MetroCard, bibliotekskort, amerikansk telefon och en uppfattning av stadens alla delar och sevärdheter.

 

 

 

 

Det som är dyrt i NY är boendet. Jag bodde i Mount Sinai housing i två olika lägenheter. De kostade 900 och 1200 dollar i månaden. Det kostar nästan lika mycket att gå ut och äta (beror såklart på vad och var man äter ute) som att handla matvaror och laga maten hemma så de mesta måltiderna inmundigades på restauranger.

 

Mount Sinai har en matsal där de säljer frukost och lunch till skapliga priser. Utanför sjukhuset under lunchen finns också mycket goda shwarma, falafel och kebab för ca 5 dollar.

 

Se till att avsätta pengar för din tid i New York så du kan shoppa, gå ut, se konserter och uppleva staden till fullo.

MetroCard 104 dollar/mån

Amerikansk telefonabonnemang 50 dollar/mån (inkl 4G för Iphone)

Jag valde att bo på Mount Sinai Housing. Jag bodde i två olika lägenheter. Den första delade jag med två andra tjejer som jobbade på Mount Sinai. En mikrobiolog som hade kommit för forskning och en ST-läkare från Spanien. Man hade var sitt rum och delade vardagsrum och kök. Mycket mysigt o och kul sätt att lära känna nytt folk på. Kostade 900 dollar/mån. Lägenheterna ligger nära sjukhuset och det tar ca 3 minuter att promenera dit! 

 

Den sista månaden bodde jag i en egen lägenhet, också Mount Sinai housing som jag betalade 1200dollar/mån för. Lägenheten var på ca 35 kvm och man kunde använda sjukhusets wifi för att det var så himla nära.

 

Observera att det officiellt inte finns varken köksbestyr eller sängkläder men jag hade lite tur då gästerna innan mig hade lämnat kvar kastruller, tallrikar mm.

 

 

Under de två kurserna som jag läste på Mount Sinai så fick jag se två mycket olika saker. Dels det lite tuffare tidsschemat (läs mycket tuffare) på kirurgen och ett lite lugnare tempo på pediatriken. Schemat är en sak men attityden är också en annan. Neurokirurgerna som lägger i snitt ned 80-88h/veckan på sitt jobb investerar i att locka en viss patientgrupp till sina framtida privatkliniker och de som kommer till kliniken utan försäkring får ett något annorlunda bemötande. Om man inte lyckats köpa sina MR-bilder och ta med sig till mötet med läkaren får man snällt komma tillbaka när man lyckats skrapa ihop pengarna och tar med sig CD: n med bilderna på.

 

Skillnaden mot Sverige är just systemet som samhället är uppbyggt på. Detta gör sig ju extra påminnt när det handlar om de mest utsatta som behöver vård. På grund av de stora klasskillnaderna får man se ett bredare patientpanorama än här hemma som ändå är mer homogent. Denna klasskillnad tar sig uttryck i olika former. Tex föräldrar som kan puscha för en extra MR då man har råd med det och är oroliga och barn som givits Coca-Cola i nappflaskan och inte längre har några tänder utan svarta streck på tandköttet.

 

Utbildningsmässigt kände jag inte lika stor skillnad. Ibland har man tur och är med en undervisningsinriktad handledare och ibland inte. Kliniken var blandad med föreläsningar och ibland seminarier. Ganska likt studierna här på KI faktiskt.

Hierarkin på sjukhuset är väl det som skiljer sig från Sverige. Den är mer framträdande och tydligare än hemma. Alla ÖL kallas för Dr. X eller Y och residents duar man med förnamn. Detta märks också i arbetsfördelningen, ÖL kan närsomhelst skyffla uppgifter nerför hierarkitrappan. 

Språket går bra om man pratar hyfsad engelska, det som är lite meckigt är alla medicinska förkortningar. Man snappar upp ganska mycket där och om man inte har något emot att ställa mycket frågor den första tiden behöver man ingen förberedelse innan.

Ja, vad ska man säga! NY är staden som aldrig sover (på riktigt). Här finns verkligen allt! Underbara restauranger, klubbar, takbarer, shopping och såklart människorna (inte riktigt alla dock). Jogga i Central Park (supernära sjukhuset), barrunda i Brooklyn eller Lower East Side, jazzklubbar i Harlem, performance art MED MERA. Stressa inte med allt som finns att göra utan bestäm att du åker tillbaka snart! 

Som alla innan mig också har nämnt är det helt klart värt att slava för och förbanna all byråkrati innan man kommer iväg för det kommer vara värt det.