Anledningen till att jag sökte utbyte och just till Etiopien var att jag verkligen vill lära mig mer om medicin i ett land med bristande resurser. Jag har tidigare varit i Tanzania och gillade det riktigt mycket, och ville nu se ett annat afrikanskt land och hur de hanterar sjukvården där. 

Innan jag åkte var det inte mycket jag visste om det jag skulle få se eller vara med om. Informationen från värdlandet var mycket bristfällig och jag hade inte fått någon närmare information angående var jag skulle vara eller vem jag skulle träffa första dagen. Utöver det rent studiemässiga hade jag försökt läsa på om landet, kultur, språk etc samt varit i kontakt med den tidigare studenten från KI för att få veta hur hon haft det och vad som var viktigt att tänka på.

Innan man åker bör man även titta över sina vaccinationer samt fundera på vart man vill resa runt i landet och om man då ska ha malariaprofylax med sig i beredskap.

Ett par dagar innan start kan det vara skönt för ens egen skull att komma dit. Detta för att hinna vänja sig vid landet och bekanta sig med staden.

Väl på plats blev det ungefär så rörigt som man kan tänka sig när informationen innan inte varit särskilt utförlig. Dagen innan jag skulle börja in placering gick jag en promenad i staden för att hitta till sjukhuset dit jag skulle första dagen. Då jag inte fick tag på kontaktpersonen på plats, trots upprepade försök, gjorde jag som den tidigare studenten gjort, nämligen gick till sjukhuset vid 9-tiden och frågade mig fram till dean office och kontaktpersonen. Efter ytterligare en timme kom han. Han var vädligt trevlig och frågade vad jag ville ha för placeringar, hur länge och så. Kanske inte helt förvånande att den ansökan jag tidigare skrivit antagligen inte blivit läst. Men det löste sig på bästa sätt och jag fick det papper med stämpel jag behövde för att påbörja min placering på barnkliniken.

Att bo och leva i Addis Abeba behöver inte bli speciellt dyrt. Det går att äta samtliga mål mat för max 100 birr/dag (nuvarande kurs ca 40 kr) om man tycker om traditionell etiopisk mat. Vill man bryta av och blanda med lite mer västerländsk kan man komma undan för ca 200 birr/dag. Då vattnet i Addis inte är drickbart tillkommer kostnader för det, men det är inte speciellt dyrt. En stor flaska på 2L kostar ca 8 birr. Det som annars kostar pengar är kommunikation hem till Sverige som är förhållandesvis dyrt medan att ringa och skicka sms i landet är väldigt billigt. Om man bor i lägenhet och kan laga sin egen mat så är det nästan västerländska priser för mat i supermarkets.

Det som kan bli dyrt är om man ska resa runt i landet till malariaområden, för malariamedicin är ganska dyrt.

I Addis finns många billiga hotell med varierande standard. Jag har bott hela tiden på ett hotell som heter Baro hotel och ligger i Piazza. Det är billigt, rent och väldigt trevlig och hjälpsam personal. Varje rum där har eget badrum med dusch och för det mesta varmvatten. Det ligger dessutom på gångavstånd (ca 15-20 min) från sjukhuset. På sjukhuset finns doorms för studenter och interns, men de verkar inte vara tillgängliga för utbytesstudenter och standarden där är väldigt låg. Det går att få tag på lägenheter att hyra, men jag vet inte var, var inte aktuellt för mig så kollade inte upp det. Men det är nog inga problem att fråga runt och tex höra med folk på sjukhuset, alla är väldigt hjälpsamma. Det finns ett svenskt guesthouse i Addis, i området som heter Arat kilo. Det ligger nära universitetet och granne med amerikanska ambassaden, men det är ganska långt till sjukhuset och man får ta två minibussar för att komma dit. Men Det är väldigt rent, man har ett rum i ett hus med tillgång till kök och tvättmaskin och så.  

Utbildningssystemet i Etiopien är på många sätt väldigt annorlunda än hemma i Sverige. Läkarutbildningen här är 6 år, där sista året är internship (AT). Som läkarstudent på de kliniska terminerna (year 3-5) har de klinisk placering oftast på förmiddagar och sen föreläsningar på eftermiddagarna. Deras kliniska placering innebär att de får en patient som de ska ta anamnes och status på och sen presentera för de andra. Studenterna är inte involverade i det dagliga arbetet på klinikerna. Innan de får börja sin AT har de en stor tenta som de måste klara. Deras AT ser väldigt annorlunda ut än vår. De har placering på gyn, barn, medicin och kirurgi. De arbetar som en form av underläkare och har väldigt långa dagar men inte mycket utbilning under den tiden.

ST (residency) i Etiopien är på totalt tre år. Det är oftast en senior resident (sista års-ST läkare) som leder ronden.

En vanlig dag på kliniken börjar med morgonmöte för AT, ST och specialister kl 8.00. Dessa möten är antingen till för att ta upp inskrivna och utskrina patienter, storrond där ett speciellt fall tas upp eller undervisning av något aktuellt ämne. Därefter går AT-läkarna till avdelningen för att undersöka patienterna innan ronden startar. Ronden startat ca 9.30 och då är AT-läkare och ST-läkare med. Någon enstaka gång är även ansvarig specialist med.

På eftermiddagarna utför AT-läkarna det som blivit bestämt på ronden medan ST-läkarna gör andra saker som tex att ha mottagning.

 

Det jag tycker var en stor påtaglig skillnad gentemot hemma var kravet på teoretisk kunskap och sättet det skulle presenteras på. På ronderna var det väldigt vanligt att någon ST-läkare, oftast senior, ställde massa frågor kring en patient till AT-läkaren och det kunde vara på riktigt detaljerad nivå. Kunde läkaren inte svara fick den i uppgift att gå hem och läsa på och presentera det någon dag senare. Det var också väldigt vanligt att ST-läkarna läst på om olika patienters sjukdomar och presenterade det för resten av gruppen under ronden. Presentationerna var ofta väldigt detaljerade och gick ner på molekylnivå, något som inte är speciellt vanligt hemma. Kursboken för studenterna är den stora Nelson’s textbook of peadiatrics, något som hemma anses vara för ST-läkarna.

Generellt är utbildningen här mycket mer teoretiskt orienterad fram till att de gör sitt AT år. Hierarkin som är väldigt tydlig här gör att kunskap inte heller förs nedåt i leden på ett utbildningsvänligt sätt. 

Etiopien är ett land med ca 80 olika språk, varav amarinja är det officiella medan engelska är det affärsmässiga. För min del innebar det  att alla ronder, undervisning, litteratur och journaler var på engelska. Detta underlättar självklart utbytet i Etiopien men något som är svårt är patientkontakt och samtal. Väldigt få patienter pratar engelska och många gånger inte ens amarinja så även för de inhemska läkarna kan det bli svårt och krävas tolk. Däremot var det lätt att följa med i patientarbetet och läsa sig till anamnes och annan information då denna alltid var på engelska. Kontakten med läkarna blev också väldigt lätt då de är vana vid att prata på engelska. 

Universitetet ordnade inga träffar för utbytesstudenterna och även om man i cafeterian kunde se studenter från olika länder var det svårt att få kontakt med dem om de inte var på samma klinik som en själv. Det var lättare att få kontakt med de inhemska studenterna då man dagligen umgicks med dem i kliniken. För killar fanns det möjlighet att delta i olika fotbollslag som universitetet hade men för tjejer verkar det inte finnas lika mycket aktiviteter att delta i. Studentorganisationer finns det men de var inte helt lätta att få kontakt med och träffa dem. 

Sammanfattningsvis kan jag bara säga att jag är otroligt nöjd med detta utbyte och väldigt glad och tacksam över att jag fick möjligheter att tillbringa några veckor i Etiopien.