Mitt upplägg var att läsa hela Termin 9, Klinisk medicin -
Neuro, Sinnen och Psyke, i Grenoble. Detta fungerar utmärkt och jag hade bara
två psykjourer och en BAS-jour att ta igen då jag kom hem. Primärvården ersattes
av längre tid på Sinnen. Beroende togs igen genom att göra ett test på PingPong
samt den ovan nämnda jouren.
Tentamen skrev jag sedan i Sverige och blev godkänd för hela
kursen med övriga kursare. För detta var jag tvungen att studera på två språk
samtidigt, vilket inte var så jobbigt som det kanske låter. Jag kan varmt
rekommendera kurswebben, seminarier och läkemedelsboken för att ta in det
viktigaste av de svenska teoretiska målen. För de franska studierna finns bra
böcker att låna på biblioteket vid sjukhuset.
Systemet i frankrike är på flera sätt annorlunda än det i
Sverige. Där finner du Externes (läkarstudenter), Internes (ST-läkare på 4’a
årig utbildning), doktorer och professorer. Var medveten om att hierarkin är
mer uttalad än i Sverige och var medveten om att som internationell externe
”Erasmus” är du absolut längst ner.
Det kliniska arbetet för externes sker främst på
förmiddagarna, med föreläsningar under eftermiddagarna. Föreläsningarna rör
alla ämnen och erbjuds till alla läkarstudenter och man får alltså vara
uppmärksam på vilka föreläsningar som rör ens eget intresseområde.
Externes väljer och spenderar flera månader på varje
placering till skillnad från i Sverige. Detta innebär att du aldrig kommer
följa exakt samma studieplan som de franska studenterna. Alltså kommer du vara
ansvarig för att ta reda på vilka lärandemöjligheter som varje placering
erbjuder. Det finns ofta mer än du tror i form av mottagningar (consultations),
operationer, specialbehandlingar, specialavdelningar osv. Fråga, var trevlig
och armbåga lite så får du se allt!
För externerna centreras arbetet mycket kring de patienter
de tagit ansvar för och som de följer under sjukhusvistelsen.
Arbetetsuppgifterna utgörs av statustagning, EKG-tagning, remisskrivning,
informationsinsamlande och andra administrativa uppgifter som internes och
doktorer tilldelat dem. De är även ansvariga för att presentera sina patienter
på klinikens storronder. Man lär sig på detta sätt mycket om den enskilda
patienten men tyvärr kan detta ta upp väldigt mycket tid för en utbytesstudent
som varken kan systemet eller språket fullt ut. Då du tar patienter så välj dem
noga, annars har du som utbytesstudent stor frihet att välja de aktiviteter där
du känner att du lär dig mest.
Som avslutning på varje placering skall man ha gjort en s.k.
observation pedagogique, ett moment som jag anser att den svenska utbildningen
borde anamma. Du skall där presentera ett patientfall och visa att du förstått
hela utrednings- och behandlingsgången. Detta kan ske antingen skriftligt eller
muntligt. Hur upplägget skall se ut skiljer sig även mellan placeringarna och
mitt råd är därför att alltid fråga externes och sedan låta en intern titta
igenom ditt arbete innan du ställer dig för att presentera. Man lär sig extremt
mycket om den patient och diagnos man väljer så välj noga!
En liten varning: Journalerna är i pappersformat,
handskrivna. Be om hjälp och lycka till!
I början kommer du nog reagera på hur patienter behandlas
jämfört med i Sverige. Storronder med tretton personer inne på en döende
patients rum var ingen ovanlighet, ofta kunde samtal mellan doktorer pågå rakt
över patienters huvuden, en konsultation kunde utan problem avbrytas av ett
längre mobilsamtal. Även patienterna verkar dock vara vana vid detta och den
som tog mest illa vid i slutändan var nog jag.