Det är en hel del pappersarbete att utföra innan man väl kan känna sig färdig för utbyte. Ganska snart efter att man blivit nominerad att åka iväg på utbyte för KI, så kan det vara en bra ide att ta och kolla igenom vad Monash University vill ha i den specifika ansökan man ska skicka till dem.

Hepatitserologi plus en lista över vilka vaccinationer du har fått. Du måste gå igenom så att du får intyg från studenthälsan på att du har fått alla vacciner som krävs av Monash.

Efter att ansökan inkommit så är det visum och flygbiljetter man kan börja kolla på. Om du åker kortare än 3 månader, så behövs inte student visum enligt ambassaden. Beroende på vilket visum du åker på, så kommer du behöva åka till en klinik i Sverige för läkarundersökning, som är godkänd av australienska ambassaden. Det fungerar alltså inte att få undersökningarna gratis av studenthälsan, utan de kräver att det sker på de förordnade klinikerna, vilket för dig innebär att du måste betala ca 2500 kr ur egen ficka, för undersökningarna. Jag behövde inte detta för att få ut mitt visum. Antagligen eftersom att min placering var på Radiologen, men är inte säker varför mitt fall var ett undantag. Min klasskompis som var på Hematologen ansökte om precis samma visum och behövde göra hälsoundersökningen. I visumansökan som görs på internet så fyller man i vad man ska göra och då finns det några rutor där man beskriver vilken placering man har på sjukhuset, så antar att dem bedömde våra ansökningar olika.

Vad man väl vill ta med sig till utbytet varierar såklart mellan olika personer, men det som jag verkligen kan rekommendera för utbytet till Melbourne är: flera långa byxor (ej jeans) att ha på kliniken, flera skjortor att ha på kliniken (detta gäller åtminstone för killarna). Läkarna har inte sjukhuskläder på sig om man inte är på kirurgen eller akutmottagningen. Om man gör utbytet under den Australiensiska höst/vinterperioden så ska man veta att det blir ganska kallt och att en varm jacka, långkalsonger, mössa, ylletröja etc. kan mycket väl komma väl till hands när det är en kall dag. Speciellt när många hus och lägenheter här inte är så välisolerade och blir lika kalla inomhus, som det är utomhus. Temperaturen i april/maj kan variera mellan ca 6 till 20 grader.

När man anländer till flygplatsen, så kan personalen komma att fråga om du har kött, grönsaker, örter m.m. vilket i de flesta fallen inte är tillåtet. Jag hade tagit med mig några dalahästar som present till bl.a. handledare och då fick jag kryssa i att jag hade med mig träobjekt, vilket de kontrollerar, men för mig gick det bra att ta med det in. Smutsiga skor är också något, som dem kan klaga på vid gränskontrollen.

 Innan ankomsten, så är det som alltid när man åker utomlands, bra att ha kollat upp lite var man ska ta vägen åtminstone de första dagarna (om man inte redan ordnat med långtidsboende). Förslagsvis kan man ta in på något billigare ”hostel” med internetuppkoppling för att därifrån kunna hitta sig ett bättre boende alternativ (mer info under rubriken ”Ekonomi”).

Registrering utförs på Monash’s campus i Clayton. Där ska man fylla i en del papper. Personen som ansvarade för detta hette Jodie Vickers när jag var där, men jag fick aldrig träffa henne. Hon var tjänstledig, så det var bara att gå till receptionen där hon lämnat några blanketter, dels för registrering och dels för ansökan om ”concession card” för kommunal transport (mer info nedan under rubriken ekonomi). Efter man fyllt i dessa papper ska man gå och få sitt studentkort, vilket man bl.a. kan använda för att låna böcker på campus eller få billigare inträde på museer m.m.  För att få ut detta kort måste man först ha registrerat sig på deras hemsida (de skickar en länk med instruktioner till din E-mail flera månader innan du anländer). Om du missat detta finns datorer på plats, som du kan registrera dig på. Det är även en bra ide att ta sig till sjukhuset man har en placering på och fråga i Monash’s reception där om hur du bör gå tillväga och få information om när var och hur du ska dyka upp första klinikdagen.

Ekonomi: Boende kan variera beroende på var man ska bo. Ett alternativ är att bo i ett kollektiv, som man kan hitta annonser för på ”www.gumtree.com.au”. Ett annat alternativ är att bo ihop med den andra läkarstudenten från KI som också åker. För mig löste det så att jag och min klasskompis hittade en lägenhet som man kunde hyra för 320 AUD/vecka, vilket vid tiden för mitt vårat utbyte översattes till drygt 4500 kr/månad/person (9000 kr/mån för lägenheten). Matinköp är generellt några procent dyrare, men det kan finnas specifika undantag, såsom att bananer är mer värt än guld per viktenhet medan köttfärs är billigt som gatsten.

Om man dricker kaffe (vilket jag i och för sig inte gör) så är det för er vetskap i alla fall inget man fick gratis på sjukhuset. Alla där köper kaffe, och den billigaste varianten kostar ca 3 dollar per kopp.

Kommunala Resor kostar ca 4 dollar för att resa i 2 timmar i zon A (centrala Melbourne) och ca 7 dollar för en dagsbiljett. Om man skaffar ett ”concession card”, så halveras dessa priser. Detta kan du få hjälp med när du registrerar dig på Monash’s campus i Clayton. Du måste nämligen fylla i en massa papper och få dessa underskrivna och stämplade tillsammans med 2 st passfoton och ett separat bevis på att du är utbytesstudent för att kunna få ut kortet vid någon Stationsdisk (vid t.ex. någon tågstation).

Om man har tid ledigt från sina placeringar och vill resa runt i Australien, så är flyget det enklaste sättet att ta sig långa sträckor, eftersom att långa sträckor verkligen är riktigt långa i Australien. Sedan kan man ta bussturer från de platser/orter/städer man besöker. De billigaste flygbolagen i lågprisklassen är ”jetstar”, ”Tiger airlines” och ”virgin airlines”, som alla flyger inrikes flyg, men även flyg till Nya Zeeland. Det kan vara bra att jämföra innan man köper biljett, eftersom att det inte alltid är samma bolag som är billigast på alla sträckor.

Som jag nämnt under rubriken "Ekonomi", så finns det en hel del olika alternativ. Det man främst bör tänka på är att det kan vara väldigt långt att åka mellan olika delar av Melbourne, som är en stad som främst breder ut sig över en stor yta (bortsett från några skyskrapor i centralaste centrum). Att det är långt avstånd betyder här nästan alltid lång restid, då kommunaltrafiken inte har samma standard som Stockholm. De flesta åker bil för att ta sig fram. Jag hade turen att få låna en bil under hela min utbytesperiod, vilket underlättade när man skulle åka någonstans längre än det som fanns på gångavstånd. Men det är en utmaning i början att under körning lyckas hålla sig på vänster sida samtidigt som man har körsäte, växelspak och blinkers på ”fel sida” i bilen. Lägenhet jag och min klasskompis bodde i låg ca 5-10 min promenad från Alfred’s Hospital som båda vi hade våra placeringar på vilket underlättade oerhört när vi båda började tidigt på morgnarna. Vårt boende hade otroligt dålig isolering. Om det var kallt ute var det definitivt kallt inomhus. Antagligen är man inte/(eller har man historiskt sätt inte varit) lika bra, som i Sverige på att bygga hus som är isolerade. Dubbelglas är något främmande för dem. Element finns i normalfallet, men fanns inte i lägenheten jag bodde i. Ett tips är att man kan köpa små eldrivna värmefläktar billigt i storhandelsaffärer, om element skulle saknas.

Kurser är inte möjliga att ansöka, så det är bara olika s.k. Medical electives/kliniska placeringar, som man har att välja emellan.

Efter att ha ansökt att få klinisk placering på både ”emergency medicine” och ”radiology”, så fick jag endast min placering på radiologen på ett av de största sjukhusen i centrala Melbourne: Alfred’s Hospital.

Min placering på radiologen började med ett förhörsseminarium kl 8.00 där jag, två andra läkarstudenter och tre st 1-3 års ST-röntgenläkare fick turas om att bli utfrågad i en röd stol med texten ”HOT CHAIR” inpräntat. Det var i denna stol seminarieledaren så klart fick för sig att först testa utbytesstudenten från Sverige som satt sig bekvämt längst bak. Jag lyckades med lite ledning av förhörsledaren konkludera att det nog var ulcerös kolit med kontrastupptag i mukosan, som patienten i fallet hade, vilket jag nog aldrig kommer att glömma bilden av. Denna utbildning skedde 3 ggr per vecka och hade liknande upplägg varje gång. Det var en bra balansgång mellan att sätta lite press på studenterna/ST-läkarna och att undervisa när det tog stopp för personen i ”the hot chair”. Jag upplevde ändå att det var en lite hårdare kultur där man testar studenter och läkare under utbildning mer än vad jag har upplevt att man gör i Sverige. Men det gjordes med en ödmjuk underton vilket jag tyckte var ett bra sätt att undervisa och jag träffade inte på någon som upplevde att undervisningsklimatet var för hårt eller strängt.  Vi fick även i uppgift att skriva en uppsats på 2000 ord om radiologins roll i klinisk medicin. Under sista veckan av placeringen fick vi även presentera  5-7 intressanta patientfall, som vi stött på under arbetsdagarna. Det gjorde att man ändå fick en egen agenda och inte bara kunde sitta bredvid och utan motiverades till att följa upp patienterna. T.ex. om en biopsi togs, så förväntades det att man kunde redogöra resultatet av den när det kom tillbaka från patologen.

Väl på avdelningen gällde eget ansvar och man ansvarade nästan helt själv över hur man fördelade sin egen tid på avdelningen, men en vanlig dag förväntades det att man spenderade från kl 8.00 till ca kl 16-17 tiden. Man kunde alltså variera från dag till dag om man ville fokusera på att lära sig CT-undersökningar, MRT, ultraljud, eller vanlig slätröntgen. Det uppmuntrades även att man tog sig över till nuklearmedicin, som låg på samma våning. De flesta studenterna fördelade nog tiden ganska jämt för att få en överblick över radiologiska fältet, medan andra fokuserade på ett specifikt område som passade en själv. Det fanns även en uppdelning som inte bara var mellan de olika modaliteterna, utan även mellan några olika andra fält: Öppenvårdspatienterna kom till en egen radiologisk avdelning för att få sina undersökningar utförda och likaså arbetade radiologer separat från den stora radiologiska avdelningen, som hade hand om patienter inom slutenvården. Alfred’s hade det största akuta trauma centret i hela Australien och där fanns också en egen röntgenavdelning som arbetade separat.

Man hade dessvärre inte tillgång till eget dator-inlogg till en början, men fick väldigt bra handledning av vissa handledare som man satt med vid. Det visade sig efter 2 veckor att alla studenter blivit felinformerade och att vi visst skulle få eget inlogg, men att vi inte skulle kunna diktera, vilket är väldigt likt hur det fungerar i Sverige. Detta gav dock bara tillgång till röntgenprogrammet, och eventuella övriga journaler eller biopsisvar fick man tillfoga sig genom läkarna. Jag fick ändå känslan av att det var en väldigt undervisningsinriktad enhet som var van att ha studenter närvarande. Jag uppskattade att överläkarna bjöd med en till sina ”privatundervisningar” dem hade för dem fjärde års ST-läkarna, vilket var utöver de schemalagda undervisningstillfällena vi hade med de ej så långt gångna ST-läkarna.

Man fick även möjligheten att vara med på ST-läkarnas röntgen-test. Det var ett givande lärotillfälle, som inte betygsattes utan var mer ett tillfälle då vi kunde utvärdera våra kunskaper och kunskapsluckor. En skillnad jämfört med Sverige är att ST-läkarna här måste skriva flera examinationer i fysik och radiologisk anatomi efter första året och svårare radiologiska röntgenbilder efter fjärde året. Dessa riktiga examinationer fick jag dock inte chansen att se eller testa på. I slutet blev jag även examinerad tillsammans med tredje-års-studenterna. I den tentamen fick man 30 st röntgenologiska fall-presentationer från en mix av olika modaliteter med tillhörande röntgenplåtar och organspecifika undersökningar, som man skriftligen skulle svara på. Denna examination var utöver uppsatsen och slutexaminationen i form 5-6 fallpresentationer, som jag nämnt ovan.

På sjukhuset fanns även ett medicinskt bibliotek för studenter och anställda. Där kunde man nyttja alla datorer och alla böcker i, men jag fick tyvärr inte låna några böcker hem eftersom att min placering där var kortare än 6 månader. Det finns däremot bibliotek på Monash’s olika campus som man kan låna böcker hos.

Alla pratar så klart engelska perfekt, vilket gör det väldigt lätt att göra sig förstådd. Jag har inte upplevt någon kulturkrock, utan det var tvärtemot mycket lätt att känna sig som hemma där. Visst kan man tycka att vissa sätt människor där utrycker sig och interagerar kan skilja sig, men inte på något extremt sätt. Även maten kan ju skilja sig lite, men om man saknar Sverige, så kan man åka till IKEA och köpa lite sill och köttbullar. Jag har skrivit mer under rubriken "fritid och sociala aktiviteter" om vad som utmärker Melbourne gällande kultur och idrott.

Melbourne är känd för att vara en modestad och bra för shopping. I stan finns flera gallerior, ett stort outlet många stora marknader för både mat, frukt/grönt, kläder souvenirer. Dessa är i de flesta fall väldigt stora och man kan hitta allt som man kan förvänta sig i en storstad. Rekomenderar att kolla in affärerna kring Swanston street, Bourke St. Mall, Collins st. Melbourne Central, Queen Victoria Market och Chapel street. Om man har tillgång till bil finns det största shoppingcentret ca 30-40min utanför centrum och heter Chadstone.

 Sport är också populärt, och inom sport är nog AFL- matcher störst där. Det är alltså Australiensisk fotboll, vilket är en sport jag aldrig sett någon annanstans, men här såg jag en match på en arena som tar hundra tusen. Det är alltså väldigt poplulärt här och också en rolig publiksport, som jag kan rekommendera att gå på. Biljetterna kostar ca 15-30 dollar och brukar gå att köpa vid arenan.

Jag rekommenderar även att gå och se en film på IMAX, som ligger bredvid deras naturhistoriska museum. Det är den 3:e största biosalongen i världen (nr 1 finns i Sydney), och den är helt enormt stor. Dem visar både vanliga biofilmer och naturrelaterade dokumentärer.

Om man vill gå ut och äta finns det restauranger lite överallt i hela staden, men de gator flest skulle rekommendera är nog den Italienska gatan ”Lygon St.” med italienska restauranger, samt kinesisk mat i China Town. Australiensisk mat får man nog bara uppleva om man blir inbjuden till ”Barbecue” hemma hos någon.

Det finns några sandstränder (t.ex. Saint Kilda Beach), även om dessa inte är lika stora och fina som stränderna i Sydney, så är det ändå riktigt härligt att kunna dra till stranden efter en heldag på kliniken.

Socialt så träffade man en del studenter från Monash på de kliniska placeringarna. Jag umgicks några gånger med dem på fritiden också. Jag upplevde att det var många av studenterna som var välvilligt inställda till utbytesstudenter.

Jag anmälde mig även i en löpningstävling som hette ”mothers day classic”, där anmälningspengarna gick till forskning m.m. och om man anmälde sig i Monash Team, så fick man deras tävlingströja gratis.

 ANZAC-day är en patriotisk dag som firas här med ledighet. Dem har en ceremoni för att minnas förluster i krig vid deras ”Shrine of Remembrance”, som jag tog mig upp kl 5 för att gå på eftersom att några studenter från kliniken hade rekommenderat detta. Detta rekommenderar däremot inte jag, det var inte värt det: mycket folk som trängs alldeles för tidigt för att lyssna på krigspropaganda.

Det finns en Facebook-grupp som ”Monash Exchange Club”, där kan man hitta andra utbytesstudenter och se ifall det arrangeras något för er.

Om du skulle ha någon vecka tillgodo, så rekommenderar jag även att åka till Cairns, som ligger i Qeensland i nordöstra Australien. Där kan man dyka i stora barriärrevet, promenera (och bada) i World Heritage Daintree Rainforest, gå på krokodilfarm, se vilda saltvattenkrokodiler, åka linbana över regnskogen, åka ut till exotiska småöar med fina stränder, se stora vattenfall och åka forsränning m.m. Om man har mindre tid, så kan man på en helg hinna se lite av Sydney som ligger relativt nära och är lätt att ta sig till med flyg eller buss. Där bör man så klart ta sig till de fina hamnarna, kända stränderna och om man har lite tid över åka tåg till Blue Mountains. Finare utsikter än där är oerhört sällsynta.

• Börja i tid att förbereda allt förarbete inför utbytet, så att det inte blir för stressigt i slutet.
  
• Kallare klimat än förväntat, så ta med varma kläder.
  
• Ta med flera skjortor att ha på kliniken om man är man och vilken proper klädsel som helst om man är kvinna.
  
• Sök ”rätt” visum, om du är osäker ring ambassaden och fråga eller kolla deras hemsida.
  
• Jag blev positivt överraskad till undervisningsklimatet på kliniken med bra handledare och strukturerat upplägg. Kan helt klart rekommendera en placering på Radiologen vid Alfred Hospital. Försök ta för dig och aktivt delta.
  
• Glöm inte att utforska Australien, som land. Det finns otroligt många ställen att resa till och det är bara din tid (som ekonomi så klart) som begränsar dig.
• Om solen är framme, använd solkräm med hög solfaktor. Solen är skoningslös!
  
• Utforska även Melbourne som stad, det är en sammanfattningsvis grym stad, som har det mesta: Shopping, bad, sport och kultur m.m.
  
• Bekanta dig med Australiensarna, så kommer du med stor sannolikhet bli hembjuden på grillning och få hänga med på utelivet för att festa på australienskt vis.