Vem är jag?       

Jag är Åsa Söderblom, en 23 årig tjej ifrån skogarna i Hallands inland. Jag flyttade med min pojkvän till Stockholm för studier 2010, trots att jag alltid lovat mig själv att aldrig bo i en sådan storstad då jag behöver natur och naturliv, sann orienterare som jag är. Men flytten blev kanon, staden är underbar och mitt plugg i strävan att bli en optiker är något jag inte ångrar. Att plugga till optiker innebär djup lärdom om ögat, mycket mer än jag någonsin kunnat tro, men det är ju sååååå intressant! Jag pluggar mycket vilket har gjort att jag klarat av skolan i Stockholm bra och nu kände att jag ville ha en utmaning i livet. Hur skulle jag få det? Svaret blev Utbytesstudier.

   Varför Sydafrika?

Inför valet av utbytesstudier så pratade jag och en klasskamrat om att göra resan ihop.  Jag skulle vilja säga att det är tack vare att vi triggade och lovade varandra att göra detta ihop som jag kom iväg, då jag annars är ganska trygg i min vardag och lite rädd för att våga göra sådana saker som utbytesstudier, även om det alltid har varit en stor dröm som i hemlighet legat och lurat inuti mig. Och tänk, nu fick jag genomfört den!

Att valet blev Sydafrika och staden Durban beror på att jag har en pojkvän sedan 6 år tillbaka som jag inte ville vara ifrån för länge, plus att jag älskar min familj och släkten som jag står väldigt nära och inte kände att jag ville vara utan så länge som ett helt år. Alltså var USA och Canada redan uteslutna, tyvärr måste jag säga, men kvar fanns Norge och Sydafrika som båda innebar utbytesstudier under en termin. Men Norge = Sverige så valet var ju inte så svårt, Sydafrika fick det bli. Valet blev också ännu mer självklart när en av våra underbara optikerlärare pratade oerhört varmt om landet och gång på gång gjorde reklam för detta utbyte.

   Utbytesstudierna kortfattat:

*  Plats: Durban, KwaZulu-Natal, Sydafrika

*  Skola: University of KwaZulu-Natal

*  Utbildning: Optometry programme, 5th semester (Termin 5 i sydafrika = termin 4 i sverige)

*  Tidsperiod: Januari – Juni 2012

   Reaktioner på mitt val:

Det de flesta i Sverige tänker på när man säger Sydafrika och Afrika i allmänhet är kriminalitet, fara och osäkerhet. Inga positiva ord. Jag kan inte påstå att jag hade en annan uppfattning heller, men ändå gjorde jag beslutet att åka till Sydafrika. Visst var det stundom tufft att berätta för folk vart man skulle, för i sådana här lägen söker jag snarare support och stöttning än negativa fördomar som gör mig om nåt än mer orolig. Men självklart finns det också människor som är avundsjuka och peppande, vilkas ord man får se till att bära med sig närmare hjärtat istället. Jag skulle göra denna resa oavsett vad folk sa, jag skulle få min dröm uppfylld, och det med min klasskamrat.

   Innan avresa

Innan avresa är det mycket som skall göras, jag och min klasskamrat liknade det vid att ha en extra kurs. Bra i detta läget är att vara två stycken om det hela och samarbeta med att komma ihåg allt som ska göras. A och O är att vara ute i god tid.

Efter att ansökan om att vilja åka på utbytesstudier är inne hos KI (personligt brev på engelska och CV) och man har fått beskedet att man får åka, då är det massor av dokument som det ska pysslas med. Först handlar det om ansökan till värduniversitetet (även om man är antagen från KI:s sida, så är det ingen garanti på att man får åka). Till vårt värduniversitet, University of Kwa-Zulu Natal, hittade vi på deras hemsida ett dokument på 5 sidor att skicka in innan ett visst datum. Det var inget jättesvårt dokument att fylla i, men lite klurigt är det ju alltid med facktermer på ett annat språk så för att få det korrekt ifyllt tog vi hjälp av våra lärare. Dokumenten innebär inte mycket mer än adresser och personuppgifter, men man skall också ange om man önskar bo i studentlägenheterna tex, vilket vi önskade. Utöver det var det förstås även nödvändiga dokument som skulle bifogas:

• Ett bevis på att man kan tala och förstå godtagbar engelska skall skickas med. Vi löste det inte genom att göra ett prov vilket ansökan önskar, utan vi bad vår studievägledare att skriva ett enkelt intyg, och det visade sig fungera lika bra (hade vi inte kunnat grundengelska hade vi ju inte ens kommit in på programmet i sverige eftersom Engelska A är obligatorisk överallt).
• Ett CV på engelska skall skickas med. Jag översatte det jag redan hade för jobbansökan i Sverige, men lade till punkter med alla uppdrag och jobb som jag gjort för Karolinska Institutet för att göra det mer aktuellt för värduniversitetet.
• Ett ”learning agreement” skall fyllas i med alla kurser som skall läsas där. Det är svårt att veta och hitta vilka kurser som behövs för att det skall motsvara Sveriges termin, men lärarna på skolan hade dokumenterat tidigare utbytesstudenters kurser så vi kopierade i stort sett vad som stod på det pappret men uppdaterade kursenas koder.
• Ett motivationsbrev för utlandsstudier skall också det skrivas på engelska. Ett viktigt brev anser jag där man får trycka på hur man brinner för att få åka utomlands och motivera varför man skulle klara av det.
• Slutbetyg från gymnasiet.
• Betyg från optikerprogrammet utskrivna ur Ladok gällande alla kurser avslutade vid detta tillfälle.
• 2 intyg från lärare/studievägledare som visar att man är godkänd och antagen av KI att få åka på utbytesstudier.

När antagningen är godkänd även ifrån deras sida finns ytterligare papper som skall in till värduniversitetet, men de innebär inte lika mycket jobb, tack och lov:

• Två papper som bara kräver signatur om att man förstår att resan är på egen risk, att man skall uppföra sig och att man inte får pengar av Sydafrika för att plugga etc.
• Ett papper gällande sin ankomst, så därför behöver resan vara bokad. Här finns alternativ att kryssa i gällande bemötande av universitetet på flygplatsen, vilket ju är att starkt rekommendera om man inte fixat annan privat logi och någon annan som möter upp.

Viktigt att tänka på i detta läget är att posten inte var så snabb som vi trodde. Vi skickade in ansökan till UKZN (utbytesuniversitetet) ca en till två veckor innan slutdatum, men det visade sig att ansökan kom fram först efter ca 4 veckor så vi fick lösa det genom att hastigt scanna in alla våra dokument för att de skulle få ansökan i tid eftersom vi då inte visste hur lång tid posten tog. Så viktigt är att posta med minst 3 veckor till godo och gärna med prioriterat porto!

Men det roliga var inte slut än, jag sa ju att det var som en extra kurs. Eftersom vi skulle tillbringa en längre tid i landet var vi tvugna att söka visum för 6 månaders uppehälle. Och det är en jobbigare process på minst 13 sidor... Vi arbetade med detta i säkert  2 månader, kruxet är ju också att man inte kan ansöka om visum innan man är bevisligen antagen av värduniversitetet då det måste bifogas dokument därifrån (vilket tog tid att få). Visumansökan som skall fyllas i kan skrivas ut på ambassadens hemsida eller hämtas på ambassaden (ligger mellan fridhemsplan och centralen). Dokumentet skall fyllas i speciellt för studier.  Hämta detta dokumentet först av allt då det kan finnas papper för andra personer att skriva på. På ambassaden bokade vi även tid för att få hjälp att fylla i visumet korrekt för att se till att inte missa något. Ansökan innehåller uppgifter till kontaktpersoner i Sverige, allmänna uppgifter, anledning till att besöka landet för så lång tid osv.

Dokument att bifoga omfattar:

• Personbevis. På Klara Västra Kyrkogata 13 fixade vi 3 personbevis var, 2 på engelska och 1 på svenska. Personbevisen är specifika för utlandsstudier och skall vara stämplade och underskrivna utav skatteverket. Kostar inget och det finns en specifik kort och smidig kö så det tar inte tid lång tid att fixa.
• Medical certificate. Vi bokade möte med KI:s studenthälsa och fick via dem bokat tid hos skolläkaren som i sin tur ställer frågor i typ några minuter (går väldigt smidigt om man är frisk) för att sen ge oss ett engelskt ”Medical Certificate” och en remiss till lungröntgen. Vi fick även intyg på vilka vaccin som skolan står för via samarbete med City Akuten. Mycket viktiga möten för att spara pengar och komma igång. Dock ligger studenthälsan i Huddige, men läkaren kunde vi möta upp i Solna.
• Vaccinationsintyg. Vi vände oss till City Akuten på Hötorget då de har studentavtal med KI; alla vaccinationer blir det 15% rabatt på. De är mycket kunniga på City Akuten så om man inte har googlat redan på vilka vaccin man kan tänkas behöva så vet de det bara man säger vart man skall åka.  Skolan stod för Hepatit B, TBC (Tuberkulos vaccin), och testerna därtill (PPD&BCG). Jag betalade 200:- per Twinrix spruta som jag inte hade sedan tidigare, och vi köpte Tyfoidvaccin och kolera/diarré vaccin = 670 :- för båda . Möjligen kan man också behöva Malaria och Gulafebernvaccin, men det beror på vart man reser och vi rörde oss aldrig i berörda områden och planerade inte det heller så vi tog inte de vaccinationerna. Vaccinationer är superviktigt att komma igång med i tid eftersom en del kräver att man tar de med ett visst intervall. Studenthälsan vill sen ha vaccinationsbevisen så ett riktigt vaccinations certificat kan skrivas och skickas med. Viktigt är att ha med papper på all vaccination man har fått under livet, även de man fick som barn då de måste journalföras och skrivas med. Leta upp det hos föräldrarna!
• Lungröntgenutlåtande för att bevisa att man inte har tuberkulos. Remiss för detta fick vi via KI till Sabbatsbergs sjukhus, vilket sparar en hel del pengar (Gratis). Det var Drop-in tider som gällde men det gick mycket smidigt och tog kort tid. Vi fick t.o.m med remissvaret med hem efter bara 15 min väntan. Viktigt är att se till att de skriver på ambassad pappret och inte bara ger ett intyg i handen! Studenthälsan vill sen ha remissvar på lungröntgen också så att ytterligare ett medicinskt certificat kan skrivas och skickas med.
• Passfoton, foto till passet togs på polisstationen i samband med beställning av nytt pass, men 2 foton behövdes utöver det för Visum och skolansökan. Dessa tog vi i en vanlig fotobutik på stan, dock anser jag det ganska dyrt med 249:- för 4 foton så vill man hålla ner kostnaden skall man inte göra som vi och bara gå in på första bästa.
• Giltigt pass är en självklarhet, men att fixa giltigt pass kostade 400:- hos Polisen i Solna. Man måste ha ett pass som är giltigt 6 månader efter hemkomst. En kopia av passet skall också bifogas i visumansökan.
• Utdrag ur belastningsregistret för utländska ändamål fås av Rixpolisstyrelsen. På www.polisen.se/services kan man fylla i, signera och scanna in ansökan om ”utdrag ur belastningsregistret för utlandsändamål”. Detta papper skall skickas/mejlas in till polisen tillsammans med ett personbevis alt kopia på pass. Kostnad är 192 kr och då får man hem ett utdrag i brevlådan via vanlig post, och utdraget kommer på 5 olika språk. Dessa utdrag ur straffregistret med personbevis tar hos rikspolisstyrelsen ca 2 veckors behandlingstid för utredning, men det kom till oss efter 2 dagar.
• Bankutdrag. Med Visumansökan måste man skicka med bevis på hur mycket pengar man har på banken allt som allt. Vi kontaktade våra banker och bad om bevis på vad vi äger. De vet vad för sorts papper och underskrivt som behövs om man förklarar att man skall utomlands. De skrev våra sparpengar i SEK, men vill man kan man be dem översätta sin ekonomi till annan valuta, lämpligen Sydafrikanska valutan; Rand. Tjänsten är gratis och de skickar hem pappret på posten.
• Intyg från CSN. Vi ringde och fick de att skriva ut ett papper som bevis på vad man har rätt till för bidrag och lån utav dem under sin vistelse i Sydafrika. Kan vara bra att skicka med då man behöver visa sina finansiella medel. Pappret förbinder en inte till lån, utan bara vad man har rätt till. Också kostnadsfritt.
• Flygbiljett tur och retur. Bokade vi via Kilroy inne vid centralen. Där fick vi bra hjälp att hitta billiga resor till studentpriser med bra avbeställningsskydd. 12430:- per person tur och retur och då åkte vi med British Airways hela vägen med mellanlandning i London och Johannesburg. Ingen av oss har tidigare bokat liknande resor så det var skönt med proffshjälp.
• 8500 SEK skall betalas in till ambassaden som deposition. Dessa får man alltså tillbaka vid hemkomst. 480 skall dock betalas för själva Visumet och dessa fås inte tillbaka. Viktigt att spara kvitton/utskrift på att pengar är överförda!
• Antagningsbevis från värduniversitetet i Sydafrika (fås på posten) och från Sverige.
• Försäkringsbevis. Vi fick av studievägledaren en försäkring som gäller under vår resa från Kammarkollegiet och pappersbeviset på detta skall alltså bifogas.
• Stipendieintyg. Av studievägledaren skrivs ett skriftligt intyg på stipendiet KI ger oss. Eftersom det är en inkomst måste det dokumenteras.
• Kuvert med 67 kr prioriterat porto då passet lämnas på ambassaden under tiden handläggning om visum pågår och sedan postar de passet, vilket man kan hämta ut på närmaste postombud.

Det viktiga är att se till att få alla dokument på engelska och se till att folk stämplar och skriver under allt för att eliminera senare extrajobb. Vi var ytterst noga med allt och jobbade mycket med detta, men så fick vi också beröm för exemplarisk visumansökan.   :)  

Övrigt inför resan handlar det bara om tid. Vi hade inte så mycket mer tid att ta reda på saker om landet så tiden fick utvisa vad vi hade att vänta. Glöm dock inte ta reda på vad flygbolaget har för bagagekriterier. Vi reste med för många väskor och var därför beredda på att betala extra, vilket vi såg till att göra via nätet innan avresa för att spara pengar. Tanken var också att vi skulle hinna kolla upp boende ordentligt, men det hann vi tyvärr inte utan nöjde oss med möjligheten att bo på skolans campus första tiden. Tidigare optikerstudenter vet vi dock har bott på B&B ordnat via skolan, men det erbjudandemejlet fick inte vi så därför bodde vi på annat sätt än tidigare års nöjda utbytesstudenter.

Inför avresa är det värt att betona extra hur god hjälp skolan har varit. Studentvägledningen och lärarna på programmet är ovärdeliga men sin kunskap och hjälp. Utan dem hade ansökan blivit ännu jobbigare. Våga ta hjälp!

   Ankomst

Inför ankomst hade vi mejlkontakt med skolans utbytesansvarige och han såg även till att möta oss på flygplatsen när vi kom, vilket kändes jättebra, för efter den långa flygresan på 19 timmar börjar man bli smått överväldigad över beslutet man tagit och inser att man är någon helt annan stans än där man är van vid att vara. Värmen som mötte oss var av en värme jag aldrig tidigare mött. Den hettan var lite för  varm och tillsammans med hög luftfuktighet fick jag nästan lite panikkänsla då det var dags för lugnorna att vänja sig vid något nytt, liksom svettlökarna ;)

Vi fick ett väldigt bra mottagande, då människorna här är väldigt glada och öppna för nya gäster. Vi blev tillochmed körda till en stor galleria nära skolan det allra första så vi kunde köpa mat, hänglås till våra korridorsrum och ev kuddar och andra tillhörigheter man behöver så här i början. Sen krånglade tyvärr login på skolan men det fixades ett annat temporärt boende för första natten så början blev bra tillslut...

Vi anlände ca 1,5 vecka innan skolan började för att hinna få tid att lära känna stället och se oss om vilket kändes bra. Det var också lite fördelaktigt då vi var bland de första utbytesstudenterna att anlända och fick mer tid med utbyteshandledaren där och då också bättre hjälp till en början vilket var mycket tacksamt. Men sen var vi extra tidiga också, för optikerprogrammets årskurs 3 och 4 börjar alltid 2 veckor innan själva läsåret egentligen börjar i februari. Detta är dock inget de säger vid ansökan, det fick vi ta reda på själva. Tidigare utbytesstudenter missade detta nämligen...

In i vecka 2-3 på skolan, utsattes skolan återigen för en tradition som inte är att leka med - en veckolång strejk framförd utav massa studenter. Man får inte strejka utan tillåtelse, så tillåtelse har dom, men det spårar alltid ut, det är inte så kontrollerat som på 1 maj i Sverige. Skolan blev inställd nästan varje dag efter lunch när våldsamheterna ökade, och i 2 dagar var skolan helt inställd. En lite skrämmande upplevelse, filmer ligger uppe på youtube för den som är intressad, men likväl en intressant upplevelse – det är ju sydafrika! I stundens hetta är det stenkastning och sabotage i mängder, klasskamraterna är rädda och lärarna stänger in oss i mörka klassrum med låsta dörrar. Men oftast skadas ingen. Dock medför detta att en veckas plugg missas och resten av terminen lider. Men allt hanteras så bra det går av skolan. Det är det läskigaste vi var med om på resan vill jag bara säga, var inte rädda för Sydafrika!

   Ekonomi

Vi fick Linnaeus/Palme stipendie på 25 000 SEK var vilket anses täcka ett halvårsstudier i Sydafrika, men det gör det ju sjävlklart inte helt och hållet. Inte när man som jag har en hyra att täcka upp hemma i Sverige också. Jag tar inga CSN lån, men fick fortsatt CSN bidag under min utlandsvistelse. Det bidraget är något omräknat efter kursen i värdlandet ingen markant skillnad. Skillnaden var dock att CSN bidraget kom som en klumpsumma istället för lite varje månad som man är van vid. Det är alltså viktigt att se till att man har sparade pengar.

Eftersom jag och Johanna levde ihop hela tiden och inte hade för avsikt att dela på oss så kom vi överens om att det var enklast att ha delad ekonomi och mat (kontanter) för att slippa krångel med vem som köpt vilken mat osv. Eftersom det alltid tillkommer en liten kostnad när man tar ut pengar i automaten så tog vi alltid ut lika stor summa, maxsumman tillåten av automaten, vilket var 2500. VISA fungerar bra.

Valutan i landet är Rand och kursen är ca 0.9 gentemot svenska kronan, alltså kan man tänka i stora drag att 1Rand är 1kr, så det är lätt att räkna, men samtidigt blir det lite billigare för oss ;) Om man tittar på kläder och matvaror tycker jag att skillnaderna inte är jättestora jämfört med i sverige. Man kan hitta grymt billiga klädaffärer, men då dalar snabbt kvaliteten också. Vad som är riktigt billigt är istället snabbmaten. Hamburgare, fish & chips mm är bara 1/3 av priset här hemma, så på skolområdet de dagarna vi inte han göra mat att ta med var det inte så svårt att gå och köpa billig lunch. Dessutom var bio till min stora glädje SUPERDUPER billigt! Vad sägs om en bio för 20-40 kr? :) 

I övrigt var det inga kåravgifter etc men lite andra kostnader för material till kurserna tillkom (här bidrar inte skolan med all utrustning), men mer om det under rubriken kurser.

Om man planerar att ha bil under utbytesperioden bör man tidigt via internationella studenthandläggaren komma i kontakt med de lärare som hyr ut bilar till studenter om man inte själv köper en begagnad bil. Jag och min resekompis behövde bara bil de 2 sista månaderna och hyrde då utav ett företag, som man kan göra i Sverige, men det är inte att rekommendera för det är inte så billigt.

   Boende

Normalt sett, har vi fått höra nu i efterhand, så ”brukar” de svenska optikerstudenterna bo inackorderade hos ett äldre värdpar som lärarna på skolan känner och har haft som värdfamilj i många år, vilket har fungerat bra. Jag och Johanna kan dock inte minnas att den informationen nådde oss i år, och inför resan hade vi faktiskt inte riktigt tid att leta eget boende så vi bestämde oss för att bo på campus. När vi anlände dock så krånglade det och det första vi hör är historier om hur campus kanske inte är ett jätte bra ställe. Men – det beror på vem som berättar i detta läget. Inga studenter trivs väl som fisken i vattnet där, men det är bara svarta människor på campus tråkigt nog, så pratar man med en annan folkgrupp blev de typ rädda för vår skull när vi sa att vi skulle bo där, vilket inte är så kul att höra när man är ny i landet och inte vet någonting. Iallafall, vi sov på campus endast en natt, då vi fick ett annat bostadserbjudande via utbyteskoordinatorn. Första tiden hyrde vi en lägenhet på stranden (2500:-/månad/person), precis vid Suncoast Casino, ett turistställe med restauranger och bio. Stranden var underbar, dock hade vi knappt tid att tillbrigna så mycket tid där, men några löpträningar hann vi med att göra ändå. Det kändes bra att komma ifrån skolområdet varje dag för att mötas upp av den vackra strandpromenaden och vår lägenhet. Området i sig var den säkraste delen av denna långa strand, men man bör ändå ALDRIG gå ensam och man bör undvika att vara ute när solen gått ner, vilket den gör runt 19-tiden. Lägenheten hyrde vi av en universitetsanställd biblotikarie, så varje dag körde han oss till och från skolan, han ändrade sina jobbartider för våra pluggtider. Han tog oss även på fritiden vart vi än ville; Lejonpark, shopping, parker m.m. Han tog verkligen väl hand om oss vilket var en bra början på vår vistelse. Sen ballade det ut, och rådet nu till kommande utbytesstudenter är som alla säger ”Lita inte på någon i Sydafrika som ger den minsta tillstymmelse till fel magkänsla”. Vi flyttade halvvägs in i terminen hem till en klasskompis. Det var underbara 2 veckor att komma en kompis så nära och kul att få uppleva hur det är att vara muslim i två veckor :) Klasskompisens föräldrar var under den tiden på semester så därför gick det bra att vi bodde där, men när de kom hem så hade vi precis hittat ny bostad och kunde flytta vidare. Denna gången hade en annan klasskamrat via sin kyrka hittat en ensamstående kvinna med hus som vi fick flytta in hos. Hennes båda barn var utflyttade så vi fick för första gången på 3 månader varsitt rum, vilket var enormt skönt faktiskt även om vi klarat av det bra att dela rum sen dagen vi anlände. Så sista tiden tillbringade vi inneboende hos en kvinna (2100:-/månad/person) alltså och vi skaffade även hyrbil på företaget ”Budget”. Det är inte alls billigt, men vi hade inget annat val (ca 4000:- i månaden för den enklaste bilen – utan AC! ). Jag är den av oss som har körkort så det var bara att inta vänstertrafik, vilket var en häftig upplevelse och inte alls svårt att anpassa sig till faktiskt. Trafiken i Sydafrika är mycket trevligare än i Sverige, för att uttrycka sig så.

Det positiva med att flytta 2 gånger var att vi fick verkligen uppleva flera olika liv i Sydafrika, alla skiljde sig ganska mycket åt då vi nu bott bredvid en indier, med en muslim och med en vit kristen. Hemskt att kategorisera folk på det viset, men det är tyvärr så man gör i landet Sydafrika än idag.

Det finns mycket alternativ till boende om man bara letar. På ”gumtree”, en hemsida som fungerar ungefär som blocket, finns många bostäder ute, dock för minst ett års uthyrning oftast. B&B är det gott om, men kanske inte alltid till det pris man önskar ha för ett halvårs vistelse om man vill bo i ett bra område. Campuslägenheterna är ett alternativ, kanske inte det bästa att rekommendera (vet inte priset men kanske 2000:-/månad). Man får ett eget rum som är ganska fint dock, med skrivbord och säng. Men man är 15 pers i en korridor, som delar samma kök, i vilket man inte kan förvara mat för det blir bara stulet. Alltså är det eget kylskåp på rummet som gäller, och om man vill överleva också egen fläkt för i sydafrika krävs AC för överlevnad. Toaletter och dusch delas också på campus, lite små ofräsha båstoaletter och duschar där man måste hänga upp handduken på dörren för att ingen ska se in. Inte så bra ljudisolerat heller så är man känslig mot liv och rörelse bör man se upp, man ska ju trots allt plugga där och många studenter bor på detta område. Men visst är det ett bra alternativ om man inte har annan bostad. Mitt på campus med närhet till fint gym och grymt biblitotek.

   Studier

Skolan i Sydafrika är mycket annorlunda den i sverige, särskilt Optikerutbildningen är mycket olik de andra utbildningarna på universitetet också. I sverige läser vi 3 år + ett magisterår om man så vill. Dessa 4 åren är på UKZN komprimerade till 3 år, fast de läser ändå 4 år, men det första är enbart matte, kemi, fysik och biologi, alltså inget som har med utbildningen i sig att göra. Att det är komprimerat till 3 år gör utbildningen enormt påfrestande, stressig och mycket svår att klara av. En tredjedel av studenterna i årskurs tre borde nu gått i årskurs 4, men tvingas gå om ett år för att klara av kurserna. I sverige läser vi en, max två kurser i taget för att sen tenta av dom och börja på nästa. Här läser man alla terminens kurser parallellt. Dvs, en helårsstudent i sydafrika läser 7-8 kurser samtidigt, jag och min klasskompis läste som tur var ”bara” 5 kurser parallellt. Men knappt vi orkade emellertid med, vi är nördar och vill göra bra ifrån oss, vill känna att vi hänger med, är vana att plugga mycket. Vi pluggade MYCKET. Det är ett krav för att klara sig här och vi klarade oss, med nöd och näppe.

Det är mer press på studenterna här. I sverige har vi 6 chanser att göra om ett kuggat prov. Här har man en chans, 2 veckor efter sluttentan, klarar man inte den får man gå om ett år. Och då skall läggas till, att man måste klara 2 delprov under kursens gång och ha tillräkligt med poäng från 6-15 spottest (veckotest på ca 10 poäng) samt bra betyg på tutorials(muntlig genomgång/diskussion av läxa), vilka kan vara ca 2-5 per teorikurs. Alla dessa prov och tester ger en slutprocent som måste vara över 50% för att man ens skall få skriva sluttentan, vilken man måste klara med minst 50% för att få ett slutbetyg. Alla betyg räknas i procent, så det är lätt att räkna om till svenska betyg. Men det är mycket småprov under terminens gång, i mars en tentaperiod med delprov 1, i slutet av terminen en period med delprov 2, för att sen ha sluttentamensveckor för de kurser som skall avslutas. Detta är som sagt ett system med mycket plugg och stress då man hela tiden måste vara påläst för att klara proven i alla kurser, men också ett system som jag tycker mycket om och vill höja och berömma. Man blir mycket fokuserad och håller sig väl påläst under terminen, man har lätt att sammankoppla kurserna. Dock finns inte utrymme för någon med tex dyslexi eller andra inläsningssvårigheter, för det håller inte systemet för tyvärr. Extra hjälp är ingen självklarhet och extratid på prov absolut ingen sjävklarighet, snarare ett problem.

I tider för slutprov är alla skolans elever samlade i samma lokaler för att under 2 veckor tenta av allt. Vid varje tenta är man alltså 500-1500 studenter i samma lokal. Utöver skrivtenta så har de flesta kurser också en muntlig examen med extern (från helt annan stad som ingen tidigare träffat) bedömare. Lite läskigt för här märker de vad man verkligen kan och de försöker sätta dit en, men det är bara att lyssna på råden från klasskompisarna, ta det lugnt, och berätta att man är svensk ;p Trots att det är stressigt var det otroligt roligt att plugga på detta sätt, enormt lärorikt och framförallt intressant att lära sig nya tekniker inom optik. Jag kom ju trots allt hit för att få mig en utmaning. Vad som också gör det så jobbigt är att ämnena går in mycket mer på djupet och man behöver kunna mycket mycket mer små detaljer än i Sverige, men det är sånt jag älskar :)

Schemat är uppbyggt väldigt stategiskt. Eftersom kurserna läses parallellt hela terminen ut finns ett löpande schema, varje måndag varje vecka hade samma schema osv. Mycket bra då det gör det lättare att planera plugget.

Min fördom om studierna här var att lärarkontakten skulle vara mycket auktoritär och att det skulle vara svårt att få tala med lärarna. Tji fick jag. De är mycket glada i utbytesstudenter, och man kan ju säga att vi var privilegiade många gånger, men bara till viss grad. Det kändes som att de var glada att vi kom och rörde om lite i grytan då många klasskamrater inte vågar prata i klassen och ställa frågor, vilket jag och min klasskompis gärna gjorde. Det är skillnad på lärare och student, vilket inte allra minst märks i tilltal till lärare som Ms, Mr, Mrs. Dessutom förekommer viss favorisering bland studenter och nere i kliniken kan man råka ut för riktigt saftiga utskällningar (men inte om man är utbytestudent, hehe). Men miljön på skolan i allmänhet är mycket positiv, även om lärarna är ”elaka” mot eleverna så finns mycket respekt och förståelse för att vi måste lära oss av de bästa.

Klasserna består av många unga studenter, största andelen kommer direkt från motsvarigheten till gymnasiet. Är man ”gammal” som jag och min klasskamrat ser de lite snett på en till en början och undrar varför man pluggar och inte har barn, haha, alltså lite annorlunda än i Sverige där också. Att de är så unga innebär dock att motivationen bland eleverna varierar då de inte haft skolpaus, men samtidigt är alla mycket smarta då de har höga intagningspoäng. Samtidigt betalar de för skolan så ingen vill ju behöva gå om då det innebär en extra kostnad.

Problemet med stressen bland studenter och lärare nu håller på att göra att skolan förändras och våra utbytesmöjligheter blir i framtiden mer osäker, just nu planeras att göra utbildningen till 6 år så att de skall få en doktorstitel dessutom. Vi får se vart framtiden bär UKZNs optiker och utbytesmöjligheterna med Sverige.

   Språk och kultur

Med engelskan kommer man långt, t.o.m längre än många invånare. Engelskan är väl på ett vis det huvudsakliga språket, men det beror på vart man rör sig. Landet är enormt mångkulturellt och det var inte längesedan (1994) apardheit slutade upphöra. Många olika folkgrupper finns och man klassificierar varandra fortfarande som vit, svart, indier eller färgad. Det måste vi till och med göra i undersökningsrummet då det skall stå i journalen. Helst skall man också ange om man är muslim, hindu eller kristen... (usch) Jag upplevde inte så mycket rasism ändå, men man märker av hur likadana människor dras till varandra och slänger någon dold kommentar om någon annan lite då och då, egentligen precis som många svenskar väljer att tala om invandrarna här. Men samtidigt så är gränserna mellan folk på väg att bli bättre, i den yngre generationen upplevde jag i skolan att man inte har problem att umgås över gränserna, men av vana håller man sig till ”sin sort” på fritiden. Pga att så många människor med så mycket olika bakgrund är samlade i ett och samma land finns det många olika språk att stöta på . Zulu/Xhosa m.m talas av de svarta och är en stor fördel om man kan, för eftersom jag inte kunde det fick jag ofta ha en klasskamrat att leka tolk vid mig när vi träffade patienter då dessa äldre personerna inte kan engelska. Afrikaans talas av det vita släktet och har ett Holländskt ursprung då de flesta vita är emmigrerade från europa en gång i tiden, så där kan man hitta många likheter och förstå en del ord.

Största skillnaden med Sverige upplever jag är att i Sverige är vi inte så överdrivet religiösa, många är ateister. I Sydafrika däremot utövar alla sin religion på ett eller annat vis minst en gång i veckan, av både principsak och för trons skull. Kontrasten mellan fattiga och rika är också riktigt påtaglig. Precis bredvid de största villor hittar man de fattigaste skjulen...

Människorna i detta land är mycket vänliga, även om man inte skall lita blindt på någon, vilket är typ landets ordspråk. De är vädligt sociala och glada att få träffa nya människor. Det är väldigt stora kulturskilnader, förstås, och en skillnad är bemötandet av nya människor. Jag kan känna att utbytesstudenterna som kommit till vårt programm i Sverige inte alls blev lika öppet bemötta om man jämför med hur vi blev bemötta här. Här är alla glada att se en och bjuder typ hem en till sig innan de vet vad man heter, det är liksom inte svenskt på nåt vis att göra det, men en väldigt tacksam kultur att anlända till som ny i landet.

Vädret. Ja, det är ju inte riktigt som i Sverige det heller. I januari och februari är det jobbigt varmt, temperaturerna är höga och luftfuktigheten enormt hög. När vi har sommar i Sverige är det ”vinter” i Sydafrika. Vinter innebär faktiskt svinkalla morgonar och kvällar, men fortfarande shortsbärande dagar. Iallafall i Durban, för det finns faktiskt snö även i Sydafrika om man åker till rätt områden.

= Mycket spännande land på det vis att livet kan skilja sig så mycket från människa till människa, land till land.

   Fritid och sociala aktiviteter

Durban är en stad som är väldigt laid-back, särskilt i jämförelse med Johannesburg som är mer av en stressig stad med fart och fläkt. Man märker av tydligt att det är ett annat tempo i Durban än Stockholm. Våra första dagar i landet koncentrerade vi oss mycket på att lära oss att gå långsammare för att smälta in bättre, haha, för det syntes så tydligt att vi inte var därifrån.

Fritid hade vi inte så mycket, det som kallades vår fritid var största delen fyllt av plugg. Klasskamraterna var nästan sura på oss så mycket vi pluggade, men med facit i hand – vilka kuggade och vilka klarade proven? Vi klarade oss.

Lite hann vi ändå med. Vi gick på mycket bio då det är superbilligt, 25-45 kr för en bio! Vi såg säkert 10 st. Stolarna och utrymmet i biosalongerna är mycket bättre än Sverige så prisvärd bio var det allt! Genom en stor träff i början av terminen fick vi möta internationella utbytesstudenter, och träffade då två tyska tjejer som vi sedan hade kontakt med terminen igenom. Ibland gick vi och tog en frukost på söndagar vid stranden, ibland gick vi på bio, bara för att en kort stund komma från plugget med andra i vår situation, kunna snacka av sig lite och samtidigt umgås med nya vänner. 

Skolan hade ingen direkt studentorganisation som KI har för utbytesstudenter som sätter upp aktiviteter hela tiden, men å andra sidan, det kan inte funka på samma sätt i detta landet heller. Sydafrika handlar om att röra sig på rätt gator och inte vara ute på natten, att inte gå ensam, att inte gå runt med för mycket pengar. Det är svårt att skapa aktiviteter då många ungdomar har hårdare kontroll av föräldrarna än i sverige.

Det blev mycket shopping också. Durban erbjuder Måånga shoppinggallerior, stora som bara den i vilka man kan spendera lite för mycket tid. Men kul är det. :) Dessutom är det bara på dessa ställen som det är okej att i automat ta ut pengar. Dock finns det vissa gallerior att rekommendera före andra, de nyare är bättre/större/säkrare. Gateway är det största shoppingcentret i Durban och ligger ca 40 minuter med bil från skolan. Pavillion mall (15 min bilresa från skolan) och Westwood mall (5 min bil från skolan) är också bra ställen att åka till, googla på dem så lär du hitta en hemsida, ofta slutar hemsidorna med ac.za .

Våra Klasskompisarna, som var jättegoa, hann vi inte umgås med överdrivet mycket på fritiden eftersom skolan var stressig. Någon liten träff hemma hos någon blev det ändå vid fåtalet tillfällen.

Vår vision var dessutom att träna regelbundet då vi båda är vana att vara aktiva. Till en början gick det okej, men det spårade ut och tillslut tränade vi 2-3 gånger i månaden, max. Gick upp 5 kg då maten inte heller är så nyttig som i Sverige. Brunt bröd vet de nog inte vad det är. Det enda man kan köpa är rostebröd i massor av olika märken

   Hemkomst

Första dagen efter hemkomst hade vi bokat tid med studenthälsan för att ta tester för MRSA bakterien och få en allmän hälsokoll/pratstund, vilket är någon alla utbytesstudneter skall göra efter hemkomst så vi bokade tiden via mejl i Sydafrika. Dessutom skall man gå till ambassaden med kvitton för att få dispositionspengarna tillbaka.

Det var vädligt skönt att komma hem. Hem till trygga områden med ”vanlig” mat. Till familjen och vännerna. Att lämna Sydafrika bakom sig var inte så jobbigt som jag trodde det skulle vara, för jag vet att jag kommer tillbaka. Sen underlättar det ju också att facebook finns, för då kan man ha kontakt med vännerna ändå.

Hemkomst innebär också denna reserapport vilket tar lite tid eftersom sommarjobbet står ivägen, men det hör till och skall göras, då får man även ut den sista tusenlappen från stipendiet när rapporten lämnats in.

Annat plugg blir det tyvärr också. Eftersom en kurs, General Clinic var helt praktisk och inte innebar något teoritest, måste vi nu skriva en svensk tenta på. Kursen som gick i Sveirge i år, KlinOpt 1, är en tenta med teori som vi redan avklarat i Sydafrika egentligen, på fysikkursen, men det får vi inte tillgodoräkna... Men det är å andra sidan den enda kompletteringen som behöver göras, fast även om vi i princip redan gjort det i Sydafrika blir det ändå som att plugga till en helt ny tenta, då Sverige har lärt ut på annat sätt och med svenska ord.

Sammanfattning

Det var en oerhört tuff termin, med en skola med höga prestationskrav, men det var precis det jag ville få ut av resan så bättre kunde det inte bli! Jag behövde en utmaning i livet och den har jag fått. Dessutom kan jag nu glatt resa tillbaka och hälsa på underbara människor. Att jag reste med min klasskompis kommer jag aldrig att ångra. Vi är inte överdrivet lika och vi är envisa båda två, men vi bråkade aldrig. I en sån här situation blir man varandras bättre hälfter och jag kommer för alltid vilja göra om denna resa med henne. Om någon skulle fråga mig om jag vill göra om det nu på stört skulle jag utan tvekan svara Ja. Hade jag kunnat hade jag gärna gjort hela min utbildning där då jag anser att den håller mycket bra kvalité. Min framtida yrkesroll är absolut påvekad på det vis att jag nu lärt mig mer om olika kulturer och folkslag, jag har sett människor i mer utsatta situationer. Jag tror och hoppas att min ökade förståelse för hur olika liv man faktiskt kan leva kommer följa med mig i mina kommande patientbemötanden och vara till en god fördel utöver allt annat nytt jag lärt mig i undersökningsväg som jag inte hade lärt mig i Sverige. Det är alltid bättre att kunna mer än för lite.

Gör resan nu du också innan det  är för sent!