Reserapport - KI-student
Lärosäte: Vanderbilt University School of Medicine
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: INK
Termin: Vårtermin 11/12

Innan avresa

Läser du det här har innebär det att du har tankar på utbyte. Fortsätt läsa så kommer du att förstå att det jobbiga förarbetet du föreställer dig inte är så illa som du tror, och att behållningen av utbytet, på alla plan, är bättre än du kan tänka dig.

Jag fick en sen återbudsplats på Vanderbilt University, detta innebar att jag påbörjade ansökningsprocessen i oktober,  åtta månader efter ordinarie ansökningsdatum. Trots den sena starten kunde jag, med hjälp av de fantastiska studenthandläggarna på KI och Vanderbilt, få in alla papper i tid.

Ansökningsprocessen till Vanderbilt hör antagligen till de smidigare bland de amerikanska universiteten då du på ett enkelt sätt laddar upp dina ansökningsdokument på deras hemsida. Andra viktiga steg är ansökan av VISA där all viktig information finns på amerikanska ambassadens hemsida. För en komplett ansökan krävs även bl.a. utdrag ur straffregistret samt vaccinationstäckning.

Vanderbilt University ligger i Nashville, Tennessee, således i den amerikanska södern. Även om det inte är "the deep south" så finns det en speciell känsla, och dialekt, i den här delen av landet, varför du enligt mig verkligen bör överväga utbytesstudier här.

Ankomst och registrering

Jag och några kursare passade på att resa runt i Kalifornien innan kursstart. Att dela en hyrbil på fyra personer är ett relativt billigt och definitivt roligt sätt att uppleva USA. Vi anlände till Nashville en vecka innan kursstart vilket gav oss gott om tid att utforska staden och campus.

Introduktionen bestod av en genomgång av journalsystemet online och sedan en introduktionsförmiddag efter vilken vi anslöt oss till kliniken. Det finns en utbytesorganisation på Vanderbilt som anordnar en del aktiviteter, men ingen direkt fadderorganisation utan det är upp till dig att ta del av utbudet.

Ekonomi

Prisnivån i USA är generellt sett något lägre än i Sverige. Trots detta blev utbytet relativt kostsamt. De stora utgiftsposterna är främst boende, flyg och mat. I ansökan tillkommer ansökningsavgifter för bl.a. VISA.

Vi valde att äta de flesta mål ute då tiden till egen matlagning var knapp. Lunch på sjukhuset kostade 6-11$, middag på restaurang 15-35$. I närheten av vår bostad låg  "Harris Teeter", en mataffär med stort organiskt sortiment med svensk prisnivå som rekommenderas starkt.

Då vi saknade bil antingen promenerade vi eller tog taxi, att åka tre kilometer kostar ca 11$. Med studentkortet från Vanderbilt kan man även åka gratis med stadsbussarna.

Boende

Jag och en kursare hyrde ett hus med två sovrum i Hillsboro West End från en hyresvärd som tidigare KI-studenter rekommenderat. Totalt pris 1700$/månad. Standarden var något lägre än genomsnittet i Sverige, dock i min mening helt acceptabel. När ni bokar huset är det viktigt att på förhand tydligt avtala om antalet personer som skall dela på lägenheten samt hyran, båda totalt och per person.
    Läget var onekligen bra med ca 10 minuters promenad till campus samt närhet till det livliga Hillsboro med restauranger och pubar. Utöver Hilsboro rörde vi oss främst på östra/norra sidan av campus i området kring 21st Ave South och West End Ave.

Den tredje KI-studenten fixade lägenhet på plats i Nashville vilket gick smidigt och till samma hyra, ca 800$ per person och månad, som för oss.

Studier allmänt

Som läkarstudent förväntas man vara på plats i tid, påläst och intresserad. På det stora tyckte jag inte att stämningen på sjukhuset skiljde sig så mycket från i Sverige. Man bör dock titulera folk Dr./Mr/Mrs tills de ber en att använda förnamnet. Läkarna är för det mesta undervisningsvilliga och ställer ofta frågor, inte för att sätta en på plats utan i pedagogiskt syfte.

Klädkoden är "bussines casual". Vilket för män innebär kostymbyxor eller chinos, skjorta, slips (till viss del valfritt) och lågskor. För kvinnor kostymbyxor/kjol och en blus. På kirurgi och anestesiplaceringar är man klädd i scrubs förutom på mottagningsdagar. Utöver detta tillkommer en speciell rock för läkarstudenter, en kortare variant som täcker ungefär halva låren.

Utförliga beskrivning av det amerikanska utbildningssystemet finns i andra reserapporter. Sammanfattningsvis motsvarar "Attending" överläkare, "Resident" ST-läkare och "Intern" första året på ST, där läkaren antingen roterar mellan olika medicinska eller kirurgiska specialiteter beroende på typ av specialistutbildning, en slags nischad AT. Subspecialister kallas "Fellows" och utbildning till detta sker genom s.k. "Fellowship". T.ex. är endokrinologi ett två-årigt "fellowship" som sker efter den treåriga internmedicinska STn.

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 11 på KI

Neurological Surgery - Sub internship

För dig som är intresserad av neurokirurgi är detta ett ypperligt val. Jag blev snabbt en i gänget bland residents och de flesta tyckte att det var roligt att ha en student från "the Karolinska" på sektionen. Flera av kirurgerna kände till historien kring strålkniven och Lars Leksell, som också gett namn till en av de mest använda verktygen inom ryggkirurgi, "the Leksell". 

     Det finns fyra olika sektioner med inriktning på vardera tumör-, rygg-, vaskulär- eller funktionell neurokirurgi och man spenderar en vecka på varje. Den femte sektion, pediatrisk neurokirurgi, ingår inte i standardrotationen, vid önskemål finns det dock möjlighet till placering där. Det finns även möjlighet att följa med på mottagning med överläkarna, fråga dem personligen om tillstånd och avtala sedan en tid med deras sekreterare.


Arbetsdagen börjar kl 0530 sex dagar i veckan med rondning av inneliggande patienter. Detta avklaras med imponerande hastighet av två residents och en attending som snabbt går igenom ca 26 patienter. På morgonen finns det även möjlighet att utföra mindre åtgärder såsom dragning av drän. Som student förväntades jag ej ansvara för egna patienter och hade ingen skyldighet för journalförning.

     Runt kl 0800 påbörjas operationerna som sedan pågår dagen ut, sista operationen brukar sluta runt kl 1700, men ibland drar de ut på tiden och det var inte ovanligt att bli kvar till efter kl 2100, många dagar till 1830. Vissa dagar kunde jag å andra sidan gå hem innan klockan fem. Ett 24-timmars pass i veckan förväntades, men då med ledighet dagen efter. Under helgpassen, där man ofta kunde gå hem innan lunch, fanns det mer tid för bedsideundervisning och praktiska åtgärder.


Då Vanderbilt är ett stort neurokirurgiskt centra får man en bred exponering av olika operationer. Genom att gå igenom operationsschemat i förväg kan du själv styra vilka operationer du vill se och assistera vid. Jag var stort sett alltid sterilklädd och oftast förstaassistent vid öppning och slutning, beroende på operatören fick man även genomföra viss intrakraniell instrumentering. Man lärde sig snabbt vilka av läkarna som var mest undervisningsvänliga.

      Det rekommenderas att noggrant läsa på om patienterna, operationsmetoden samt relevant anatomi på förhand. Främst för att undervisningsvärdet blir betydligt högre, men även för att slippa vara helt svarslös inför de frågor som kommer din väg under operationen.

     I USA utförs ryggkirurgi omväxlande mellan neurokirurger och ortopeder, på Vanderbilt dock enbart av de förstnämnda. Detta innebär att en stor del av de operationer jag assisterade vid var diskektomier, laminektomier samt fusering, såväl cervikalt som mer kaudalt. Eftersom detta var en stor artikel på kliniken var ST-läkarna ofta ensamma under operationen och välkomnade därför gärna en assistent. Några dagar gick jag med primärjouren och fick då medverka vid inläggning av ventrikeldrän bedside och annat kul.


Stämningen på kliniken var god mellan överläkare och underläkare, men framförallt ST-läkarna emellan. Vi var ute och åt tillsammans både på dagarna och under jourtid, dock självklart alkoholfritt då man är jour!




Endocrinology -Elective

Under denna placering spenderas två veckor med konsultlaget och två veckor på mottagning. Som konsult finns det stora möjligheter att ta egna patienter, på mottagningen handlar det främst om auskultation.


Konsultlaget ansvarar för såväl inneliggande endokrinologiska patienter och vid behov akuta fall. Typpatienterna är nyupptäckt eller svårkontrollerad diabetes samt postoperativa hypofysrubbningar. Variationen var dock stor och jag hann handlägga de flesta akuta endokrinologiska typfall likväl som ovanligare diagnoser såsom akromegali och hyperthyreos. Diabetes handläggs även något annorlunda i USA med mycket stor användning av insulinpumpar, i alla fall till de patienter som är försäkrade, vilket var intressant att lära sig mer om då jag ej använt dessa i Sverige.

     Dagen börjar kl 0830 med att dagens inkomna patienter gås igenom, därefter tilldelades jag en till tre patienter att bedöma och skissa upp en behandlingsplan för. Patienten och planen presenterades sedan inför en överläkare och en ST-läkare. Oftast kunde jag gå hem vid 1600.

    

Tanken med mottagningen är att man roterar bland läkarna så att samtliga endokrina sjukdomsområden täcks in. Detta fungerar för det mesta väl och samtliga läkare var väldigt undervisningsinriktade. Vissa av läkarna lät mig ta egna patienter medans det hos andra handlade om ren auskultation. Får du möjlighet att styra val av läkare rekommenderar jag särskilt Dr Lakhani, Dr Utz, Dr Fowler och dr Dahir.


Sammanfattningsvis en mycket lärorik kurs med engagerade handledare. I och med det fria upplägget på konsultsidan finns det viss risk att bli sysslolös om man inte sysselsätter sig. Visar man dock framfötterna kan man få stort ansvar.


    

Språk och kultur

Det gick snabbt att smälta in i det amerikanska språket och kulturen. På klassiskt sydstatsmaner är de flesta man möter i och kring sjukhuset ytterst hjälpsamma. Amerikaner blir snarast nyfikna på personer med ovanliga brytningar och försöker sig ofta på att gissa sig fram till ens ursprung, uppenbarligen är den svenska och den franska brytningen förvillande lika för många.

Fritid och sociala aktivteter

Nasvhille är en medelstor stad med fokus på musik. Kring campus finns det gott om mindre resturanger och barer, här rekommenderas särskilt Chuys för mexikansk mat och the Tavern för deras bacon-cheeseburger.
     Stadskärnan ("downtown") ligger cirka tre kilometer från campus och domineras av Broadway med sina s.k. "Honky Tonks", barer med livemusik. För de som gillar klubbar av europeiskt snitt är utbudet däremot mer begränsat.
     Ett annat nöje är att åka till de stora köpcenter, bl.a. Green Hills Mall som ligger några kilometer söder om campus, för att äta, handla eller gå på bio.
     Det finns även mycket att göra för den sportintresserade. Nasvhille är hem för såväl NFL- och NHL-lag och på Vanderbilt finns lag för basket och baseball. Tyvärr var NFL-säsongen över under vår tid i staden men NHL-slutspelet är i full gång under april-maj. Stämningen under Predators hemmamatcher är helt klart värt ett besök, trots biljettpriser runt 80$. Priserna för basket och baseball på College ligger på ungefär samma nivå.

För den som har tillgång till bil finns det flera sevärdheter för dags- och helgturer, bl.a. Belle Meade Mansion, Jack Daniels-bryggeriet, Great Smokey Mountains Nationalpark och Graceland i Memphis.

Som student kan man även köpa månadskort på Student Recreation Center för 50$, en stor träningsanläggning med allt från gym, squash, badminton och simbassäng till löparbanor.

Sammanfattning

Utbytesstudier ger dig mer än bara medicinsk kunskap, utöver suturering, insulinjustering och annat som finns i vårt curriculum ger det en inblick i ett annat lands utbildning- och vårdkultur. På gott och ont finns det stora skillnader i hur sjukvård bedrivs, att få arbeta inne i ett annat lands sjukvård ger dels en uppskattning av det vi gör rätt i Sverige men även ideér om inom vilka områden vi bör -och inte bör- låta oss inspireras av andra.
     Från mitt utbyte tar jag med mig dels den självklarhet med vilken undervisning sker mellan kollegor på alla nivåer men även bilden av den ojämlika amerikanska vården, dels den imponerande arbetsmoralen och professionaliteten men även det icke-rationella antibiotikabruket och det kostnadsdrivande ersättningssystemet.
     Det är svårt att skapa sig en enhetlig bild av ett annat lands sjukvård, och likaledes svårt att kritiskt granska det sjukvårdssystem man är utbildad inom. Genom ett utbyte kommer du dock en bra bit på vägen ur både avseendena.

Sammanfattningsvis: Tveka inte, åk!