Jag åkte på utbyte till Etiopien under min SVK period på läkarprogrammet, termin 11. Jag spenderade 9 veckor på Addis Ababa University och deras universitetssjukhus Black Lion Hospital och Gandhi Memorial Hospital och 3 veckor på Gonder Hospital i norra Etiopien.

De praktiska detaljerna innan resan gick ganska smidigt, men man behövde ha lite tålamod. Emailkommunikationen är inte lika snabb som i Sverige och det finns inte någon hemsida att läsa om kurser och hur undervisningen är upplagd. Men jag fick ”invitation letter” och överenskommelse om vilka kurser jag skulle resa i tillräckligt god tid för att skaffa visum (arbetsvisum för 6 månader), köpa flygbiljett, kolla immunitet för Hepatit B, komplettera stelkramp och MPR-vaccinet och känna mig förberedd inför resan. Jag letade upp ett vandrarhem som låg inom gångavstånd till Black Lion Hospital och kollade upp att det gick att ta taxi från flygplatsen till vandrarhemmet.

Kommunikationen hade varit som trögast precis innan avresan, så när jag kom fram till Addis, tre dagar innan utbytet skulle börja, hade jag ingen koll på vart jag skulle ta vägen första dagen, vilken tid, osv, sånt som man som läkarstudent på KI är van att få serverat i god tid innan kursstart. Jag spenderade de första dagarna med att bekanta mig med den Etiopiska verkligheten, som skiljer sig en hel del från vår och försökte få tag på min kontaktperson i Addis. Måndag morgon klockan nio, utan att ha fått kontakt, gick jag till Black Lion Hospital och frågade mig runt tills jag hittade ”Dean's Office”, där jag hittade en av överläkarna på sjukhuset, som jag träffat i Sverige någon månad tidigare. Jag fick berätta igen vilka ”clinical rotations” som jag skulle göra och fick ett papper i handen att visa upp på institutionen för psykiatri, där jag skulle göra min första ”rotation”. Överläkarens sekreterare pekade på byggnaden där institutionen låg och en lång dag av väntan började.

Jag fick klara mig väldigt mycket själv, vilket var tufft, men mycket lärorikt. Vi pratade efter utbytet var klart om att organisera med en studentkontakt innan ankomst, så man både har läkarkontaktpersonen och en student, som man kan vända sig till. Mycket av organisationen på sjukhusen kan vara svår att förstå sig på när man är van vid ordning och reda, men det finns, insåg jag när jag varit där i några månader, ordning i kaoset, man måste bara lära sig kulturen.

Då jag var den första studenten som åkte på utbyte till Etiopien, kunde jag inte erbjudas Linneus-Palme stipendie, utan fick LINK-resebidrag, som täckte flygbiljett och visum. Etiopien är ett väldigt billigt land att leva i som Europé, så det var inga problem att klara sig ekonomiskt. Jag spenderade ungefär 2000 kr på boende per månad (på vandrarhem) och en måltid restaurang kostade allt från några kronor till en hundring, beroende på vilken standard man söker. Jag spenderade mellan 100 och 200 kronor per dag (inklusive boende, mat, kommunikationer).

Jag hittade som sagt ett vandrarhem innan avresan, som jag kom att stanna på under nästan hela min vistelse i Addis. Det var en stor blandning på människor och kulturer och det var skönt att träffa människor från hela världen när man kom hem från sjukhuset på kvällarna. De inhemska läkarstudenterna, AT-läkarna och ST-läkarna bodde i korridorsrum på campus på Black Lion Hospital och det diskuterades att det i framtiden skulle finnas möjlighet för utbytesstudenter från Sverige att också få bo där, men korridorsrummen var en bristvara även för de inhemska studenterna i dagsläget. Några länder har avtal som låter deras studenter få bo på campus och jag fick inofficiellt bo med några studenter från Schweiz under en tid när jag gick många jourpass på akuten. Går man med på jourer brukar det alltid lösa sig med sängplats om man inte har höga renlighetskrav.

Ett annat alternativ till boende är att hyra en lägenhet eller del i ett hus, vilket jag gjorde under min månad i Gonder. Det är lätt att hitta och kostar allt från några hundra i månaden till flera tusen, beroende på stadsdel och standard. I Gonder hyrde jag ett hus med två rum, kök och toalett för 1800 kronor.

Läkarstudierna i Etiopien ser lite annorlunda ut från här i Sverige. Man läser i 5 år och avslutar med ett års ”internship”, vilket motsvarar At-tjänstgöringen i Sverige och innehåller internmedicin, kirurgi, pediatrik och gyn/obs. Innan man börjar ”internship” har man en lång tentamensperiod för att examinera all teoretisk kunskap. Under tiden som student får man ta lite egna patienter och göra en del praktiska moment, men det är många studenter i varje årskurs och fokus ligger mest på teoretiska kunskaper under de första åren. Under året som ”intern” arbetar man dock helt självständigt under handledning av äldre kollegor och många upplever det året som tufft, men mycket lärorikt. En ”intern” har, förutom vanlig arbetstid mellan 8-5, även 2-3 nattjourer i veckan, oftast utan kompledighet dagen efter (alltså 36-timmars pass). Om man gör sitt utbyte under termin 11, så rekommenderar jag verkligen att spendera mest tid med ”interns”, då man får träffa mycket patienter och vara med och hjälpa till mycket praktiskt, eftersom deras arbetsbörda är stor.

Etiopien har en spännande och bred kultur. I Addis Ababa och till viss del Gonder är det ganska västerländskt och den Europeiska kulturen blandas med traditionell Etiopiska seder, mat och musik. Kristendomen genomsyrar samhället, ungefär 60 % är kristna, och på landsbygden lever man fortfarande väldigt enkelt och fattigt. Det finns 80 olika folkgrupper med olika språk och kulturnyanser. Fattigdomen är bland den mest utbredda i världen, men folket är fortfarande positiva och mycket levande.

Det finns som sagt 80 olika språk i Etiopien. Oromifa är det som talas av flest, men Amarinja är det som pratas i huvudstaden, blandat med Engelska som pratas av medel- och överklassen. Engelska är det språk som används i undervisningen på universiteten och läkare emellan, men det växlas en del mellan Engelska och Amarinja eftersom det ofta krävs ett tempo på arbetet på sjukhusen, som gör att kommunikationen behöver ske så smidigt som möjligt. Det underlättade att lära sig lite amarinja, framför allt vid patientkontakt, men även för socialisera utanför jobbet. Språkkurser finns i olika delar av Addis och det är lätt att få privatlektioner för en billig slant. Jag tog lektioner av en de anställda på vandrarhemmet där jag bodde.

De flesta läkarstudenter och läkare i Etiopien arbetar stor del av deras tid och mycket av fritiden spenderas åt att läsa medicinsk litteratur. Eftersom många är kristna är det även många som ägnar sig åt kyrkliga aktiviteter. På Black Lion Hospital, där de flesta av studenterna bor, finns fotbollsplan (som klipps en gång om året), basketplan och uppehållsrum där studenterna spenderar sin fritid. Det finns en studentorganisation som organiserar fritidsaktiviteter, som man får ta del av om man vill.

I Addis finns ett stort kulturellt och socialt utbud med muséer, traditionella klubbar, konserter/levande musik, barer, kaféer, juicebarer, nattklubbar, dans, kampsport, fotboll och mycket mer. Addis och hela Etiopien har minst sagt en social kultur, där man gärna pratar med alla och umgås över en kaffecermoni, injera, en paus på resan i kommunaltrafiken eller i den lokala ”hål-i-väggen” affären.

Min tid i Etiopien var fantastisk och jag kommer definitivt åka tillbaka och jobba i framtiden när jag fått mer utbildning och kan bidra med mer kunskap och tid. Jag har lärt mig mycket värdefulla kunskaper om livet och sjukvården när den behöver vara som enklast och jag vet att jag har fått en erfarenhet som jag kommer ha med mig och fortsätta att lära mig mycket av när jag arbetar som läkare i Sverige. Jag skulle rekommendera alla att åka på utbyte till Etiopien!