Reserapport - KI-student
Lärosäte: Addis Ababa University
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: INK
Termin: Höst- och vårtermin 11/12

Innan avresa

Jag åkte på utbyte till Etiopien under min SVK period på läkarprogrammet, termin 11. Jag spenderade 9 veckor på Addis Ababa University och deras universitetssjukhus Black Lion Hospital och Gandhi Memorial Hospital och 3 veckor på Gonder Hospital i norra Etiopien.


De praktiska detaljerna innan resan gick ganska smidigt, men man behövde ha lite tålamod. Emailkommunikationen är inte lika snabb som i Sverige och det finns inte någon hemsida att läsa om kurser och hur undervisningen är upplagd. Men jag fick ”invitation letter” och överenskommelse om vilka kurser jag skulle resa i tillräckligt god tid för att skaffa visum (arbetsvisum för 6 månader), köpa flygbiljett, kolla immunitet för Hepatit B, komplettera stelkramp och MPR-vaccinet och känna mig förberedd inför resan. Jag letade upp ett vandrarhem som låg inom gångavstånd till Black Lion Hospital och kollade upp att det gick att ta taxi från flygplatsen till vandrarhemmet.

Ankomst och registrering

Kommunikationen hade varit som trögast precis innan avresan, så när jag kom fram till Addis, tre dagar innan utbytet skulle börja, hade jag ingen koll på vart jag skulle ta vägen första dagen, vilken tid, osv, sånt som man som läkarstudent på KI är van att få serverat i god tid innan kursstart. Jag spenderade de första dagarna med att bekanta mig med den Etiopiska verkligheten, som skiljer sig en hel del från vår och försökte få tag på min kontaktperson i Addis. Måndag morgon klockan nio, utan att ha fått kontakt, gick jag till Black Lion Hospital och frågade mig runt tills jag hittade ”Dean's Office”, där jag hittade en av överläkarna på sjukhuset, som jag träffat i Sverige någon månad tidigare. Jag fick berätta igen vilka ”clinical rotations” som jag skulle göra och fick ett papper i handen att visa upp på institutionen för psykiatri, där jag skulle göra min första ”rotation”. Överläkarens sekreterare pekade på byggnaden där institutionen låg och en lång dag av väntan började.


Jag fick klara mig väldigt mycket själv, vilket var tufft, men mycket lärorikt. Vi pratade efter utbytet var klart om att organisera med en studentkontakt innan ankomst, så man både har läkarkontaktpersonen och en student, som man kan vända sig till. Mycket av organisationen på sjukhusen kan vara svår att förstå sig på när man är van vid ordning och reda, men det finns, insåg jag när jag varit där i några månader, ordning i kaoset, man måste bara lära sig kulturen.

Ekonomi

Då jag var den första studenten som åkte på utbyte till Etiopien, kunde jag inte erbjudas Linneus-Palme stipendie, utan fick LINK-resebidrag, som täckte flygbiljett och visum. Etiopien är ett väldigt billigt land att leva i som Europé, så det var inga problem att klara sig ekonomiskt. Jag spenderade ungefär 2000 kr på boende per månad (på vandrarhem) och en måltid restaurang kostade allt från några kronor till en hundring, beroende på vilken standard man söker. Jag spenderade mellan 100 och 200 kronor per dag (inklusive boende, mat, kommunikationer).

Boende

Jag hittade som sagt ett vandrarhem innan avresan, som jag kom att stanna på under nästan hela min vistelse i Addis. Det var en stor blandning på människor och kulturer och det var skönt att träffa människor från hela världen när man kom hem från sjukhuset på kvällarna. De inhemska läkarstudenterna, AT-läkarna och ST-läkarna bodde i korridorsrum på campus på Black Lion Hospital och det diskuterades att det i framtiden skulle finnas möjlighet för utbytesstudenter från Sverige att också få bo där, men korridorsrummen var en bristvara även för de inhemska studenterna i dagsläget. Några länder har avtal som låter deras studenter få bo på campus och jag fick inofficiellt bo med några studenter från Schweiz under en tid när jag gick många jourpass på akuten. Går man med på jourer brukar det alltid lösa sig med sängplats om man inte har höga renlighetskrav.


Ett annat alternativ till boende är att hyra en lägenhet eller del i ett hus, vilket jag gjorde under min månad i Gonder. Det är lätt att hitta och kostar allt från några hundra i månaden till flera tusen, beroende på stadsdel och standard. I Gonder hyrde jag ett hus med två rum, kök och toalett för 1800 kronor.

Studier allmänt

Läkarstudierna i Etiopien ser lite annorlunda ut från här i Sverige. Man läser i 5 år och avslutar med ett års ”internship”, vilket motsvarar At-tjänstgöringen i Sverige och innehåller internmedicin, kirurgi, pediatrik och gyn/obs. Innan man börjar ”internship” har man en lång tentamensperiod för att examinera all teoretisk kunskap. Under tiden som student får man ta lite egna patienter och göra en del praktiska moment, men det är många studenter i varje årskurs och fokus ligger mest på teoretiska kunskaper under de första åren. Under året som ”intern” arbetar man dock helt självständigt under handledning av äldre kollegor och många upplever det året som tufft, men mycket lärorikt. En ”intern” har, förutom vanlig arbetstid mellan 8-5, även 2-3 nattjourer i veckan, oftast utan kompledighet dagen efter (alltså 36-timmars pass). Om man gör sitt utbyte under termin 11, så rekommenderar jag verkligen att spendera mest tid med ”interns”, då man får träffa mycket patienter och vara med och hjälpa till mycket praktiskt, eftersom deras arbetsbörda är stor.

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 11 på KI

Eftersom jag åkte under min SVK-period på termin 11, gjorde jag ”clinical rotations” istället för att läsa kurser, vilket mest innebar praktiskt arbete ute på klinikerna.


De första tre veckorna läste jag psykiatri och hade praktik på två olika sjukhus, ett för öppenvård och ett mentalsjukhus, det enda mentalsjukhuset i Addis. Jag blev faktiskt positivt överaskad av psykiatrin. Det finns en hel del kunskap och bra hjälp, men mentalsjukhuset var som att resa tillbaka hundra år i tiden och det finns bara en bråkdel av de mediciner vi har hemma (terapi finns i princip inte alls). Det var en bra start att börja med psykiatri. Jag fick en snabb inblick i hur människor tänker och vilka problem och svårigheter som folk tampas med. Förstås är det precis som hemma; relationer, familjen, ekonomibekymmer, droger och beroende, oförmåga eller ovilja att begränsa eller öppna sina sinnen och mycket mer.


Efter psykiatrin läste jag kirurgi i tre veckor. Jag började med att vara med på några operationer och ”ronda” på avdelningarna, men insåg ganska snart att det är på akuten jag lär mig mest och hängde därför på kirurgakuten till åtta på kvällarna den första veckan. I början var det en chock. Människor överallt, människor dör, blod som inte torkas av britsarna ordentligt innan nästa patient skyfflas upp, mycket oförklarlig väntan på livsupprätthållande behandlingar som blod och vätska och inget handfat! Jo, det fanns faktiskt ett handfat, men utan vatten. Händerna tvättas eller möjligtvis spritas (av de som har råd att köpa egen handsprit) efter arbetspasset är slut. Det fanns en blodtrycksmanschett och en saturationsmätare för hela akutmottagningen, vissa dagar fanns en termometer och det var ett ständigt letande efter plasthandskar som göms av sjuksystrarna. De kirurgiska fallen bestod till störst del av trafikolyckor med ryggmärgsskador, skallfrakturer, öppna frakturer på ben och armar och skador efter slagsmål och fallolyckor. Traumafallen behandlas i samma rum som alla andra och eftersom det inte finns så mycket resurser, väntar folk i veckor på akuten med olika brutna kroppsdelar för att få inneliggande vård. Många kommer också med tumörer som de väntat in i det sista med att få hjälp med (tills de inte kan svälja sin egen saliv, tills det vänstra bröstet är tre gånger större än det högra, eller stortån är större än en tennisboll) och oftast är det redan för sent att göra något åt det. Jag såg många olika fall under veckorna på akuten och fick bland annat lära mig sätta thoraxdrän och assistera vid olika akuta operationer.


De sista sex veckorna läste jag gynekologi/obstretik. Praktiken gjorde jag både på Gandhi memorial hospital, sjukhuset med flest födslar per dag i Addis och på Gonder Hospital i norra Etiopien. Jag bestämde mig för att fokusera på obstretik (förlossningar) och hjälpte ”interns” att följa mammor i förlossningens olika faser. Där följer man sammandragningar och alla mätvärden manuellt, vilket var otroligt lärorikt. Jag tappade räkningen på hur många förlossningar jag såg, assisterade vid många kejsarsnitt och genomförde egna förlossningar under handledning.

Språk och kultur

Etiopien har en spännande och bred kultur. I Addis Ababa och till viss del Gonder är det ganska västerländskt och den Europeiska kulturen blandas med traditionell Etiopiska seder, mat och musik. Kristendomen genomsyrar samhället, ungefär 60 % är kristna, och på landsbygden lever man fortfarande väldigt enkelt och fattigt. Det finns 80 olika folkgrupper med olika språk och kulturnyanser. Fattigdomen är bland den mest utbredda i världen, men folket är fortfarande positiva och mycket levande.


Det finns som sagt 80 olika språk i Etiopien. Oromifa är det som talas av flest, men Amarinja är det som pratas i huvudstaden, blandat med Engelska som pratas av medel- och överklassen. Engelska är det språk som används i undervisningen på universiteten och läkare emellan, men det växlas en del mellan Engelska och Amarinja eftersom det ofta krävs ett tempo på arbetet på sjukhusen, som gör att kommunikationen behöver ske så smidigt som möjligt. Det underlättade att lära sig lite amarinja, framför allt vid patientkontakt, men även för socialisera utanför jobbet. Språkkurser finns i olika delar av Addis och det är lätt att få privatlektioner för en billig slant. Jag tog lektioner av en de anställda på vandrarhemmet där jag bodde.

Fritid och sociala aktivteter

De flesta läkarstudenter och läkare i Etiopien arbetar stor del av deras tid och mycket av fritiden spenderas åt att läsa medicinsk litteratur. Eftersom många är kristna är det även många som ägnar sig åt kyrkliga aktiviteter. På Black Lion Hospital, där de flesta av studenterna bor, finns fotbollsplan (som klipps en gång om året), basketplan och uppehållsrum där studenterna spenderar sin fritid. Det finns en studentorganisation som organiserar fritidsaktiviteter, som man får ta del av om man vill.


I Addis finns ett stort kulturellt och socialt utbud med muséer, traditionella klubbar, konserter/levande musik, barer, kaféer, juicebarer, nattklubbar, dans, kampsport, fotboll och mycket mer. Addis och hela Etiopien har minst sagt en social kultur, där man gärna pratar med alla och umgås över en kaffecermoni, injera, en paus på resan i kommunaltrafiken eller i den lokala ”hål-i-väggen” affären.

Sammanfattning

Min tid i Etiopien var fantastisk och jag kommer definitivt åka tillbaka och jobba i framtiden när jag fått mer utbildning och kan bidra med mer kunskap och tid. Jag har lärt mig mycket värdefulla kunskaper om livet och sjukvården när den behöver vara som enklast och jag vet att jag har fått en erfarenhet som jag kommer ha med mig och fortsätta att lära mig mycket av när jag arbetar som läkare i Sverige. Jag skulle rekommendera alla att åka på utbyte till Etiopien!