Det finns en charm i den ohämmade jakten på materiell rikedom. I galloperande ekonomiers smoggiga luft som vibrerar av stolthet över det som uppnåtts, men framför allt över det som komma skall. 

Jag läste kursen i gynekologi (8v) på National University of Singapore. Detta utbyte var bland de bättre upplevelserna från min tid i branschen. 

Administration&byråkrati

Inte så mycket att säga. Följ instruktionerna så går det smidigt. Läs noggrannt och försök inte bluffa dom bara för att du inte orkar leta fram alla intyg som behövs. Byråkrati är ett globalt språk och talas i allra högsta grad i Singapore. 

CSN + LINK-stipendium räcker fint. Billigt och gott!

I Singapore får du äntligen möjlighet att hyra den där flådiga takvåningen med swimming pool, palmer och utsikt över en världsmetropol. Du kan sitta på poolkanten med stora solglasögon (Rayban) och paraplydrink (alternativt öl på flaska (glöm inte limen!)). Kan läggas i samma fejsbook-album som sommarens sköna seglarbilder. Ett tips är att ta bilder i solnedgången från en vinkel där drinken täcker solen så att det strålar orangt och man får till den där ”jag är i paradiset, fakk alla andra”-känslan. Folk kommer tycka att du har ett bra liv. De kommer bli lika imponerade som jag blev 1996 i äckliga Bergshamraskolan när min klasskompis Edward berättade att de hade byggt en swimmingpool vid villan. Sen blev han omplacerad till Karlssons där han lärde sig rabbla namnen på alla svenska konungar (allmänbildning). I Singapore var det äntligen min tur att ha en egen pool! Revansch.

Nej skämt åtsido. Jag bodde på golvet hemma hos en gammal kompis från Lappis. Utan luftkonditionering. Men med internet. Och gratis hyra. Ett mycket bra beslut. Att bo hos en local ger dig bra koll på livet i landet och du kommer in i ett etablerat kompisgäng direkt vilket är bra för att undvika ensamhet. Och du slipper att ständigt hänga med andra supande utisar som du måste teama upp med för att ha råd med takvåningen. Men det är förstås en smakfråga, vad man föredrar i livet. (Jag tog också massa solnedgångbilder för att marknadsföra mitt intressanta liv och det gick utan att betala dyr hyra) 

Gynekologi är jag inte så intresserad av. Svårt att våga säga något annat. Det var en av anledningarna till att åka just på gynekologi-kursen. Ironiskt nog är gynekologi  ett av de områdena inom den kliniska medicinen som jag nu bemästrar bäst. Detta på grund av de höga teoretiska kunskapskraven och att det minst sagt inte var så uppmuntrande att inte kunna sina grejer. Det gällde att vara ”on top of things” som det kallades. Det var inte aktuellt komma oförberedd till seminarium och köra snillen spekulerar. Varje dag 08:00 och 18:00, dubbla seminarier och man lärde sig faktiskt det man skulle. Det kliniska utbildningsupplägget var snarlikt det i Sverige med en blandning av mottagning, kirurgi och kandidatmottagning. (Och visst ska jag inte sticka under stol med att det var intermittenta episoder av enorm långtråkighet och frustration vilket verkar vara en del av alla läkarutbildningar i världen (som när man tittar på sitt 10:e stresstest i rad eller när en övertänd ST-läkare drar hela POPQ klassificeringen av prolaps i repeat*4 o.s.v.))

Klassen bestod av 16 personer. Efter mina erfarenheter som utbytesstudent i Frankrike hade jag förväntat mig att det skulle vara svårt att hitta en mer fördelaktig position än den i periferin, ätandes smulorna av förbarmande och välgörenhet som kastas till en då och då. För vem orkar egentligen ta sig an en utis? Hemma i Sverige är jag inte heller någon förebild i detta avseende. Skruvar på mig besvärat och ler tillgjort när jag diskuterar något opersonligt, generellt och politiskt/religöst totalt ofarligt med snubben från Uganda samtidigt som jag önskar att istället kunna slappna av med mina närmaste kollegor och hemfalla åt ironin och befrielsen från allt som är stifft under min enda timme av ledighet från dagens knegande på kliniken. I Singapore var det annorlunda. Klasskamraterna var högst tillmötesgående och måna om att jag skulle trivas och få ett gott intryck av dem, NUS och Singapore. Eftersom vi hängde tillsammans från tidig morgon  till ibland sen kväll lärde vi till och med känna varandra och kunde prata om annat än väder och den klassiska och ack så uttjatade ”skillnader mellan våra länder”.

Jag gjorde den praktiska examinationen på plats i Singapore med en Dr. W skrikande i mitt öra. Han skrek av ilska eftersom jag undersökte precis som en av hans rivaliserande överläkare hade lärt oss att man skulle göra och den stackars deprimerade patienten som sökte för amennorre (troligen p.g.a. SSRI) såg förskräckt ut. Tror hennes MADRS ökade +8 bara under den halvtimmen (vilket ur patientbemötandeperspektiv inte är bra). Och den remitterande läkaren hade glömt fråga om läkemedel vilket fick Dr. W att gå i taket än en gång. Han började rabbla remittentens titlar ”MD PhD MPH MSc, board certified clinical specialist oooh Jesus all these titles and he can’t ask about medications? HAHAHAHAHAHA” Ja, vad ska man med titlar till? Viktigare är det med ordentlig anamnes. 

Vid hemkomst hade jag ett muntligt förhör med kursledaren för den svenska kursen där hon kollade att jag hade koll på mina grejer. Sen skrev jag den svenska tentan. Mycket smidigt!

Världens största brontosaurus. Än har de bara tre ryggkotor som ligger där i bibilioteket men NUS samlar kapital för att kunna köpa loss hela skelettet från några förutseende riskkapitaliser i Silicon Valley. Den ska stå i den naturvetenskapliga institutionen och drygt blicka ut över de hustlande studenterna (och framför allt de utländska besökarna). Bronto är prestige!

Landet är alltså prestigedrivet och går på högvarv. Studenterna har drillats från tidig ålder i att bemästra svåra prov. Logiken är enkel: ju svårare någonting är, desto bättre är det.  De memorerar och köttar konstant. Att hänga i malls (köpcentrum) på Starbucks och slöplugga över något koffeininnehållande är tonåringarnas sätt att umgås. (Istället för att dricka folköl i parken) Nästa prov lurar ständigt runt hörnet, och all tid som inte används till produktivitet ger ingen avkastning i framtiden. Den ackumulerade sömnbristen tas igen i biblioteket, åtskilliga nya inlägg på Asianssleepinginthelibrary, nervöst rabblande av utantillkunskap, tentastrategisk inlärning och ja, det är viktigt med kunskap, mycket viktigt, men ibland vill jag bara rycka dom åt sidan och säga till dom att ta sig i kragen, Ivy-leagueuniversiteten är fulla av köttande asiater som sätter de högsta betygen, men på management-nivå är dom färre, att vara konkurrenskraftig i en global ekonomi handlar inte så mycket om att rabbla telefonkataloger utantill eller att göra det man blivit tillsagd 20% bättre än snittet, det handlar inte om att göra samma som alla andra och jobba lite hårdare, och ja hårt arbete må vara ”båten på den oändliga oceanen av lärande” men det är viktigt att kunna skilja på relevant och irrelevant kunskap och hitta egna saker, identifiera problem,  lösa dom på eget initiativ och hitta nischer befriande från den mördande konkurrensen i mainstream-virvlarna. Att uppnå en kritisk massa i maktens finrum, i näringslivets styrelser och  akademins högborgar så att nepotismen blir jämnt fördelad och dit kommer ingen genom att pränta in existerande kunskap och göra som man blir tillsagd, skapa systemet själva, ta tillbaka initiativet, var subjekt i dina handlingar, och var inte den hårt arbetande och lättstyrda snubben som utan motstånd låter sig inkorporeras i maskineriet. Break the bamboo ceiling!  Men vem är jag att säga något sånt.  Och i slutändan, vem är det som kan köpa in världens största bronto? NUS eller Karolinska? (där det tog 3 års lobbande för att få in 4 nya mikrovågsugnar till hus 75)

Men är det något land som ska övervinna det asiatiska arvet av utbildningssystem som främjar likformighet och disciplinerat korvstoppande framför mångfald i outcomes och egen initiativkraft så är det Singapore. De har nämligen en högst pragmatisk och rationell inställning till utbildning. De flesta av mina klasskamrater var alumni av specialklasser för begåvade barn: ”especially gifted program”. I 9-årsåldern genomgick de ett begåvningstest och topp 1% placerades i specialklasser där de utbildades extra snabbt, extra svårt och med massa resurser. Utbildningsdepartementet gjorde sedan uppföljningar av systemet och kollade hur bra det gick för dessa specialbegåvade och specialutbildade individer. Resultatet visade att det inte verkade spela så stor roll om man varit med i programmet eller inte. Snarare skapade det en dryg elitism och segregation mellan ”begåvade” och ”mainstreamers”. Så de tog bort systemet.

Att hänga med mina klasskamrater från ”exceptionally gifted program” var något lugnande och gav mig nya insikter gällande utbildningsdebatten. Min destruktiva och nivellerande grundskoleutbildning på Bergshamraskolan (där den enda som fick specialklass var Stefan som sparkade ner rektorn vid juice-bunken i matsalen (han är en världsberömd DJ och flyger jorden runt nu så det kanske fungerade för honom)) har kanske inte orsakat så mycket skada som jag befarat. 

Språk

De pratar engelska. Inga problem. Ibland kör patienterna mandarin, men det är inte i en utsträckning som gör praktiken problematisk. 

They have no future leh! Ligamatch med läkarstudentlaget och vi möter ett aggressivt gäng byggnadsarbetare. Det är irriterat på planen och domaren har tappat greppet (relativt det som anses normalt i Singapore, vilket förstås inte är i närheten av testosteronet i Korpen här hemma). Vi står i en ring vid bänken och laddar för andra halvlek. Kaptenen manar till lugn, vi ska inte gå på motståndarnas provokationer och fokusera på det egna spelet, eftersom de, till skillnad från oss läkare, ändå inte har någon framtid. Matchen i livet har vi redan vunnit. Nu ska vi bara vinna fotbollen också. Och det gör vi med 7-0. Konkurrenskraft! Ur spår! Ja, de är ganska öppet räjsist och den meritokratiska fascismen kan vara besvärande. Men fotboll är en bra fritidsaktivitet i Singapore.

De har också en ganska seriös innebandyliga med många glada nyfrälsta spelare. Lite som på gamla goda nittiontalet när klubborna hette Jolly Light och man sprang runt i korta shorts på sträva parkettgolv i svettimpregnerade förortshallar. Fast i Singapore är det AC-installerade inomhushallar och perfekt innebandylinjerat golv (som Fyrishov) och premium-utrustning rakt igenom. (Att Singapore aktivt anammat och främjat innebandyn är både ett bevis på vilken bra sport innebandy är (billigt, lättillgängligt och intellektuellt utmanande) och hur rationellt och centralstyrt det Singaporianska systemet är)

Mycket nöjd med detta utbyte. Möjligheten att integreras i det lokala livet - tack vare Singaporianernas öppenhet och avsaknaden av språkbarriärer - var en stor anledning till att utbytet var givande. 

Det bör dock betonas att medelåldern på studenterna i Singapore är ganska låg, och därtill ska du multiplicera asiat-faktorn för att hitta deras mentala ålder. Hade jag varit några år äldre (har två år mellan gymnasiet och läkarstudier och är dessutom asiat) hade jag nog inte tyckt att det var lika kul. Som så ofta i asiatiska länder(?): ju yngre du är desto roligare kommer du att ha (tyvärr). 

Utbildningen var av hög kvalitet vilket är av relevans då jag läste en ordinarie kurs i läkarprogrammet. Vidare är Singapore också av intresse för sitt samhällsbygge och ett både filosofiskt och politiskt ganska speciellt socialt ingenjörskap. 

Singapore är alltså ett bra ställe. Det är ett samhälle i mitten av en tillväxtzon, en plats där saker händer och man kan se hur världen förändras från bästa åskådarplats. De vill vara sydostasiens SiliconValley. Men, Singapore kändes ändå bättre på papperet än var det var i verkligheten.  Svårt att sätta fingret på det, men landet saknar någon sorts... själ(?). Allt är nytt, rationellt och ekonomiskt orienterat och kanske är ett lands själ den delen av samhället som inte kan räknas ut genom samhällsekonomiska kalkyler och logik. Kanske var det de irrationella, oförståeliga och överraskande delarna som inte riktigt fanns där. 

Hursomhelst, givet att min upplevelse var representabel, rekommenderar jag detta ställe starkt för utbytesstudier.