Reserapport - KI-student
Lärosäte: University of Minnesota
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: INK
Termin: Vårtermin 11/12

Innan avresa

Ett utbyte såg jag som en kul grej att avsluta min läkarutbildning på samtidigt som det skulle ge  inblick i ett annat lands sjukvårdssystem. KI's kontaktnät över världen erbjuder flera alternativ och eftersom jag gärna förbättrar min engelska önskade jag USA.  

När du är antagen till UoM (University of Minnesota) får du detaljer kring allt som ska vara ordnat innan avfärd från universitetet. Ex. vaccinationer kollar du genom skolsjuksköterskan på KI. Saknas det något ordnar hon det. PPD-test och ev lungröntgen vill de också ha.


Inför visumansökan gäller det att vara ute i god tid! Det är ganska lång väntetid. Ansökan görs online och när själva intervjun ska bokas får du räkna med att det tar flera timmar. Har du otur är det först kö utanför ambassaden och därefter 1-2h väntetid inne. Intervjun är över på några minuter. Du ska ansöka om ett B1-visa, inte studentvisum. Detta eftersom din placering kommet att räknas som clearkship och du inte blir registrerad på universitetet som student.

Alla frågor kring det som ska ordnas kan den internationella handläggaren på UoM svara på. Dock kan man ibland få vänta på svaret då de verkar ha fullt upp där borta...

Val av kurs är i stort sett bara en intresseanmälan. Eftersom utbytesstudenterna får de platser som blir över är det ofta redan fullt på de mest populära kurserna. I ansökan är det därför bra att ge flera alternativ på kurser du vill läsa eller en generell specialitet.

Ankomst och registrering

Tyvärr är flygförbindelserna mellan Stockholm och Minneapolis inte lysande så det tar minst ett halvt dygn drygt att ta sig dit.  Jag och min klasskamrat flög via Düsseldorf och Toronto. Resan tog 17h och  vi hittade biljetterna online.

Vi landade sent en torsdag. Planen var att hinna träffa den internationella handläggaren, ordna sökare, passerkort mm och lära känna campus och stan lite innan kurserna skulle börja på måndagen. Tyvärr lyckades vi pricka in Spring Break-veckan så ingen jobbade fredag. Vi använde tiden till att lokalisera de ställen vi skulle vara på måndag morgon, kolla på S:t Patricks day-paraden och handla mat.

University of Minnesota har ca 50 000 studenter och dess huvudcampus delas av Missisippifloden.
Minneapolis gränsar till Minnesotas huvudstad St Paul.  De två städerna kallas the Twin cities.
Populationen i Minneapolis ~390 000.  Populationen i hela området, inkl St Paul, ~3 200 000

Ekonomi

Då vårt boende blev betydligt dyrare än vi planerat för sprack min budget. Vi fick heller inget stipendie som tidigare studenter fått från UoM. Kolla upp om den möjligheten finns INNAN ansöka om det är så att din resa hänger på det.

Att äta ute är ganska billigt i Minneapolis. Restaurangen på sjukhuset har lunchalternativ  för ca 25-45kr (finns tom popcorn om du skulle bli sugen på det!). Vissa dagar levde jag på gratis yoghurt, frukt och fikabröd som finns i alla läkarlounger. Runt campus finns det några jourlivsbutiker med ok utbud och runt samma prisnivå som hemma. Man kan ta sig lite längre bort till de större butikerna på helgerna om man vill variera sig.

 

 

Boende

Tidigare erbjöds svenska utbytesstudenter att hyra en lägenhet via UoM. Tyvärr finns inte det alternativet mer. Vi spenderade åtskilliga timmar på nätet med att leta boende. Det slutade med att vi hyrde in oss på ett sk Guest House (www.Facultyhouse.net) vilket inte var billigt, men i princip det enda alternativet vi hade. Det låg ca 15min promenad från sjukhuset i området  dinkytown. Det ingick frukost och trådlöst internet. Det fanns tvättmöjligheter och ett kök där man lagade sina egna middagar. Alla rum hade tv.  

Har man tur kan man hitta boende på craigslist eller liknande. Tänk bara på att inte hamna för långt från universitetet då kollektivtrafiken i stan är ganska långsam och avstånden stora. Vissa studentföreningar hyr också ut rum och internationella studenthandläggaren kan också tipsa om några uthyrare i området. 

Studier allmänt

Att bli läkare i USA är väldigt strukturerat. Man vet precis vad som förväntas av en för varje år i karriären. De har en helt annan hierarki än vi är vana vid i Sverige. Som läkarstudent är du mer som en assistent till överläkarna och din chief resident (erfaren ST). Klädkoden är också annorlunda! På op har man scrubs. På mottagning och avdelning däremot är det vanligtvis finare vardagskläder (ej jeans, t-shirt) och vit rock ovanpå. Med kand har korta rockar! Dessa kan man köpa i studentbokhandeln om inte det finns att låna. Själv var jag på operation nästan varje dag och då var det ok att ronda avdelningen i scrubs.
På alla mina placeringar utom en var jag den enda läkarstudenten. Det var lite synd eftersom jag gärna haft någon att fråga om vad som förväntas av en student och andra saker man inte ville störa sin Chief resident med.  Det kanske hade gått att begära det i sin ansökan tillUoM studievägledare.

AT finns inte i USA. Efter sin läkarutbildning söker de flesta "residency" och då kallas man det första året "intern"
 "Chef resident" är den mest framstående ST-läkaren. "Attendant"= överläkare (kalla personen vid "Dr efternamn" )
"Fellow" är en person som gör ett slags år randning.

I Minneapolis- St Paul finns 4 stora sjukhus: UMMC ( University of Minnesota Medical Center, Fairview). HCMC (Hennepin County Medical Center). RH (Regions Hospital). VA (Veterans Affairs). 

UMMC är det sjukhus som ligger vid campus och som, precis som den, delas av Missisippifloden. "Riverside" ligger på den östa sidan och "UoM" på den västra. Vid "Riverside" ligger även det splitternya barnsjukhuset.

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 11 på KI

Surgery 7510- Advanced Surgery Subinternship, UMMC

Min första kurs var 6 v uppdelad på två placeringar. Inför kursstart fick jag bara ett kort mail om vem som var min Chief Resident på första placeringen och vad dennes sökarnr var. Som tur var kunde jag få tag på henne och hittade rätt första dagen. Tyvärr fick jag ingen introduktion i vare sig journalsystem, hur det går till på avdelningen eller på sjukhuset vilket gjorde min första tid rätt förvirrande.

MIS- Minimal Invasive Surgery, var min första placering på 3v. Teamet är specialicerade på överviktskirurgi, främst laparoskopiskt/robotstyrd. Dagarna var långa, ofta 10-14h! Ronden började de flesta dagar kl 05.30. Innan dess hade jag först och skrivit upp alla vitalparametrar, labvärden och annat av intresse på varje patient på en lista och kopierade upp den i ex till hela teamet innan resten kom. Eftersom utbildningssystemet ser ut så att de äldre lär de yngre hänger mycket av kvalitén på undervisningen på vem man har över sig. Min Chief Resident var tyvärr inte intresserad av att undervisa eller förklara något det minsta och övriga residents var så överbelamrade med jobb och stressade att de inte hann ta sig tid för mig. På avdelningarna skrivs det daganteckningar, suturer tas och lite annat småpyssel. Jag spenderade mycket tid på op, men då i princip all kirurgi var laparoskopisk var det otroligt svårt att få assistera. Konstigt nog förväntades jag vara scrubbed in i alla fall och då var det bara att stå med armarna i kors och försöka att inte vara i vägen. Överläkarna var trevliga och skickliga men dem såg man bara på op eller på mottagning. Mottagningarna var så fullspäckade att jag mest följde med som bihang. Gjorde och sa inte mycket. Min Chief ville att jag även jobbade lördagar så mina söndagar var verkligen guld värda! Utöver lördagarna gick jag även några nattjourer. De dagarna blev det 28h's pass så man var rätt vimmelkantig när man kom hem. Lunch finns inte på schemat och att hinna smita iväg till restaurangen ses inte med blida ögon om det är fullt upp. Jag lärde mig att ha med frukt eller äta av yoghurten som fanns i läkarloungen på op för att överleva.

Efter MIS-placeringen var det dags för att gå med Thoracic surgery-gänget. Avdelningsjobbet var i pricip samma där som läkarstudent. Jag kom först av alla innan ronden, fixade listan, vi rondade,  därefter op/mottagning, förberedde listan inför morgondagen. Tiderna var i stort sett detsamma med långa dagar. Dock slapp jag lördagarna! Operationerna var även här laparoskopiska många gånger men här kunde jag åtminstone sitta vid sidan av och kolla på tv-skärmarna. Någon dag i veckan avsattes en timme för undervisning av överläkarna till teamets grönaste residents och då fick jag hänga med. 


Informationen jag fick från kurssekreteraren var väldigt bristfällig och hon svarade inte på flera av mina mail/telefonsamtal när jag försökte få tag på henne under kursens gång med frågor. Tråkigt nog verkade det vara en ganska vanlig företeelse när man pratade med andra.


Då jag hade kontakt med en svensk kolorektalkirurg vid ett annat sjukhus i stan lyckades han ordna så jag fick komma på en veckas placering till honom och hans team. Det var väldigt intressant och skönt att få komma bort från det hårda klimatet hos kirurgerna på UMMC. Jag hann se mycket och blev bra behandlad!

OTOL 7501- Otolaryngology, UMMC
 
Mina sista två veckor hade jag ursprungligen blivit tilldelad Plastic Surgery. Vid ankomst till USA visade sig den kursen vara full. Därefter blev jag placerad på Neurosurgery-kursen som också visade sig vara full. Det var lite frustrerande med alla ändringar eftersom jag ville hinna repetera lite innan kursen. Till sist blev det Öron-Näsa-Hals vilket som tur var visade sig vara en fullträff!

ÖNH-folket var de mest trevliga, ödmjuka och utbildningsinriktade läkarna jag träffade under min tid på UoM! Morgnarna startade alltid kring halv 8 med rond. Därefter delades vi studenter (vi var 3st) upp på mottagning eller operation. Vår Chief Resident var noga med att vi alla skulle få hinna se så mycket olika patienter och ingrepp som möjligt. På mottagningen fanns stora möjligheter att själv få undersöka patienter och få saker och ting förklarat för sig, oavsett vem du gick med. Läkaren gjorde allt pappersarbete vilket var skönt att slippa. På operation kunde de ofta vara trångt men man fick alltid tillfälle att få komma fram till såret och se och bli undervisad även om det var fullt med folk. Jag uppskattade verkligen placeringen och atmosfären bland ÖNH-doktorerna. Hierakin fanns där, men var inte alls lika påtaglig som bland kirurgerna.

Dagarna kunde vara långa ibland men jag jobbade bara mån-fre och det var fullt möjligt att be om lov att få gå hem tidigare om det var behov av det någon dag. Som student behövde man inte heller skriva färdigt listorna med provresultat osv innan rond eller skriva daganteckingar.

Jag kan varm rekommendera Otolaryngology-kursen för alla!





Språk och kultur

Man kommer ganska fort in i att prata engelska tycker jag. Däremot var det kämpigt att hänga med i alla förkortningar som de använder eftersom de är MÅNGA och de ofta glömmer bort att förklara sånt.

I den amerikanska läkarkulturen ingår det att man ska jobba långa arbetsdagar, ffa fram tills man är specialist. Det verkar inte vara någon som ifrågasätter 80-100 h's veckor vilket för mig var en stor omställning. Att vara läkare är en  livsstil i USA! Uttrycket "Resident" kommer sig av att man under de åren praktiskt taget bor på sjukhuset 6 dagar i veckan.

Fritid och sociala aktivteter

Det var inte lätt att komma i kontakt med andra studenter när man vara själv på sin placering. Däremot lärde vi känna några andra utbytesstudenter från bla Österrike och Indien eftersom de bodde på samma Guest House som vi. Gratis/ billiga aktiviteter annonseras ut på universitetets studentkårs (motsvarande) hemsida. I deras lokal finns biograf, bokhandel, gratis Wi-Fi, utställningslokaler mmm. I Dinkytown (området kring campus) bor det mest studenter och där finns både träningslokaler, restauranger och uteställen. Shopping görs bäst i centrala Minneapolis, Mall of America (en av världens största gallerior), uptown eller utanför stan i någon av de andra köpcentran. S.t Paul är en mysig stad som är värd ett besök.

Sammanfattning

Som utbytesstudent får du ingenting serverat. Det kan vara ganska kämpigt att måsta styra upp allting själv och frustrerande att inte få någon introduktion men saker och ting verkar lösa sig på ett eller annat sätt till slut.

Även om mina kurser var tuffa och dagarna var långa ångrar jag inte att jag åkte. Det var intressant att se skillnaderna i våra olika sjukvårdssystem. Eftersom vården till stor del betalas av försäkringsbolagen passar sjukhusen givetvis på att göra alla tester de kan komma på, ge de nyaste (och därmed dyraste) medicinerna som finns och utföra de nyaste ingreppen. När patienten ses som en inkomstkälla istället för en kostnad. Därför upplevde jag  att vården är väldigt framåt i USA på ett annat sätt än hemma i Sverige. Däremot görs det då massor med tester osv i onödan vilket ju känns ganska galet ibland. Dock skulle jag blir fullkomligt vansinnig om ett försäkringsbolag dikterade vilkoren för vilken slags vård jag får ge min patient, vilka mediciner jag får skriva ut osv. Det är också otroligt i mina ögon att det i USA finns massor med människor som inte har råd med sina mediciner eller att uppsöka sjukvård pga att de inte har råd.

Som blivande kirurg i USA offrar du otroligt mycket av ditt sociala liv för ditt yrke. Jag träffade Residents som hade småbarn hemma de inte sett mer än ett fåtal timmar i veckan eftersom de spenderade så stor del av tiden på sjukhuset. I mina ögon skulle det inte vara värt det så därför är jag glad att kunna bo i Sverige och ha möjligheten till ett liv vid sidan av min framtida karriär.