Jag har alltid velat åka utomlands för att antingen studera eller arbeta, så för mig var det en självklarhet att hoppa på denna chans att få åka iväg till ett annat land. Jag anser att en person kan vinna väldigt mycket på att åka iväg, både på ett personligt plan och på ett yrkesmässigt plan.

Jag valde Universidad de Valencia, i första hand, då jag ville lära mig tala spanska. Jag hade läst till steg 5 på gymnasiet och tänkte att detta var ett utomordentligt sett att få fördjupa mina kunskaper i språket.

Från KI sida var informationen god. Information om uppgifter som skulle göras och vad som krävdes var tydlig. Från Valencia var informationen knapphändig och ofta sen. Men tog man bara det med ro och skrev många mejl, så löstes sig allt .

Jag behövde inga vaccinationer eller intyg med mig. Jag tog med mig allt KI hade gett mig och det räckte.  

På sjukgymnastlinjen var det så att man var tvungen att stanna  i Sverige på grund av föreläsningar, så jag åkte först två dagar innan jag skulle börja på praktiken. Det erbjöds en spanska kurs innan men jag kunde inte delta, på grund av föreläsningarna i Sverige.

Dagen innan praktiken fick jag reda på vilket sjukhus som gällde för första omgången och vilket jag sedan skulle vara på. Detta var lyxigt, för det var många som inte fick reda på sin andra placering innan den första var avslutad. Det var tur och skönt att jag fick reda på placeringarna, för det var inte lätt att få tag i koordinatorn.

Det fanns ingen fadderorginisation. Dock fanns det en utvecklat Erasmusorganisation. Det anordnades en välkomst afton där möjlighet fanns att träffa andra Erasmusstudenter och även spanska studenter som ville lära sig ett annat språk. De anordnade även andra saker. Det är rekomenderat att gå in i Happy Erasmus, som orginisationen hette.    

Jag klarade mig på bidraget.

Jag gjorde ett excelark där jag skrev in alla mina kostnader. Då hade man en överskådlig blick över hur mycket som gick åt per månad, vad som var dyrast och vad som det gick att skära ner på.

Rekomenderat att inte gå och köpa sin mat på supermarcados, utan att gå till så kallade pakistanier. De äger nästan alla frukt- och grönsaksaffärer. Gå till en och samma affär och prata vänligt, var almänt trevlig och nyfiken på nya frukter. På så sätt får man både rabatt och grattis frukt och grönsaker då och då.

Gå sedan och köp köttet hos chakuteristen. Jag gick till polleriet, där kan man hitta kyckling, kalkon och ägg för en billig penning.

Transport är billigast och bäst om man köper ett årskort på Valenbisi. Det kostar 10 euro per år. Mycket billigare än bussen och det finns cykelstationer överallt. Det är alltså lånecyklar som du får låna i 30 min utan att det kostar något förutom årskortet. Sedan kostar det 0,50 euro per påbörjad halvtimme. Man kan lämna tillbaka cykeln och ta en ny direkt efter - på så sett kan man åka gratis i flera timmar.

Det finns bra cykelgator över hela Valencia. Hjälm kostar runt 9 euro, men det är inte någon lag på användning av denna. Dock finns det lag på reflexer men jag såg aldrig någon polis som beivrade detta. Däremot är det att rekomendera att ha både hjälm och reflexer på sig.

Jag sökte min bostad på google.com. Det var inte jättesvårt att hitta bostad - det finns många som försöker få in en extra slant genom att hyra ut ett rum.

Jag bodde hos en dam som hyrde ut två rum. Det ena rummet hade en italienska och det andra hade jag. Det kostade 250 euro per månad.

Dock fick man ingen hjälp från universitetet i Valencia eller i Sverige. Däremot fick vi en mapp när vi kom till koordinatorn där det stod om olika bostadsförslag.

Jag rekomenderar att du letar upp en bostad som ligger centralt eftersom du inte vet var du kommer hamna på din praktik.  

På sjukgymnastlinjen så läser man in teorin i Sverige, därav den sena ankomsten till Spanien, så det är praktiken som görs i Spanien. Jag gjorde min ortopediska klinikperiod först och sen den neurologiska klinikperioden.

Jag hamnade först på sjukhuset Hospital la neuva fe för ortopedipraktiken. Sedan på en rehabiliteringsklinik för stroke och förvärvad hjärnskada som hette Valancia al mar.

Det var intressant och roligt att se hur olikt upplägget var i Spanien. Läkarna ordinerade exakt vad sjukgymnasten skulle göra, vilket är ovanligt hos oss. Sjukgymnaster i Sverige är väldigt självständiga och man får tänka fritt om den behandlingen som man vill ge. Även behandlingarna var i majoritet passiva, till skillnad från Sverige där vi vill att patienten tar ett stort ansvar i sin behandling och utför den både på egen hand och med oss.

I Spanien går sjukgymnaster 4 års utbildning istället för tre år. Det första året är det som skiljer mest då de läser datakunskap och grundnivå biologi, kemi och matte.   

Språket var ett problem precis när jag kom ner. Ingen pratade engelska efter det att jag klev av planet tills jag kom till min lägenhet.

Det jag kan säga är att efter två veckor, så gick det rätt bra. Be alla runt dig att prata spanska - då lär du dig fortare. Använd google translator om det är något du inte förstår, så går det att slå upp det på svenska. Jag pratade ibland genom google translator. Jag kunde skriva en mening på svenska och den översatte till spanska, sedan kunde den andra personen skriva sin mening på spanska och jag fick det översatt till svenska. Det hjälpte mycket i konversationen med min hyresvärdinna.

Be alla, por favor, habla muy lento eller dispasio. Det betyder snälla, prata sakta - den mest användbara meningen jag lärde mig. Oftast var problemet att patienterna eller personer i omgivningen pratade för snabbt.

Jag upplevde inte någon kulturkrock direkt, förutom på sjukhusen där hierakin var så påtaglig. Läkaren var nästintill allsmäktig, vilket ju inte är fallet i Sverige. Jag var förberedd på att det skulle vara annorlunda. Jag gick efter ett ordspråk som en av mina scoutledare hade - "It is not strange, it is just different".  

Min fritid bestod av scouting. Jag är med i scouterna här i Sverige och jag var på World Scout Jamboree strax innan min resa till Spanien. Där träffade jag ett par scouter från Valencia och de bjöd med mig på några möten och en hajk.

Man träffar inte några kursare då man kan bli ensam på sina praktiker, så gäller det att ha något fritidsintresse eller bli medlem i Happy Erasmus. Happy Erasmus erbjöd olika fester och aktiviteter. Med det kortet så ingick det rätt mycket rabatter också.

Jag delade praktik med en sjukgymnaststudent från Portugal. Han kom med sex andra personer från Portugal och de umgicks jag också rätt mycket med. Det var det som var rätt roligt med Happy Erasmus och dessa portugeser är att man får möjlighet att träffa en massa personer från olika länder. Även spanjorer är med i Happy erasmus för att kunna lära sig andra språk.

Detta var värt att göra. Tveka inte, gör det bara.

Det är en upplevelse för livet och extremt lärorikt, både personligt och yrkesmässigt. Man sätter sitt liv i ett annat perspektiv och man får en större förståelse för kommande patienter som kommer som invandrare och som inte kan språket.

Att kunna uttrycka sig lätt och ledigt är en otrolig lyx och som man uppskattar mycket när man kommer hem igen.