Vid tiden för ansökan var jag lite fundersam på om jag verkligen skulle få någon plats, då jag inte har arbetat särskilt aktivt inom kåren eller liknande under utbildningen. Jag ville helst av allt komma till Dublin, men fick en plats i London. Till min stora lycka, ville en kursare till mig byta sin plats till London, och på det sättet fick jag den plats jag önskat!

Jag var aldrig särskilt nervös inför utbytet. Utbildningen under det fjärde året är inne i en intensiv period och det som stressade mig mest var huruvida jag skulle "hinna klart" med behandlingarna av de patienter jag har på skolan i Sverige. Jag kan inte säga att vi fick någon större hjälp från skolans sida. Känslan av att planera ett utbyte utan att vara riktigt säker på att man kommer iväg, beroende på hur det går med ens behandlingar, var den klart största stressfaktorn inför utbytet.

Kontakten med utbytesansvariga på både Ki och Trinity College i Dublin var exemplariska. Jag upplevde att vi fick bra information från värdskolan och en känsla av att vi var väntade och välkomna!

Första mötet med skolan var väldigt positivt! Vi möttes av omtänksamma människor, både i form av utbytesansvariga, lärare och studenter. Jag minns att vi var förvånade över hur många av studenterna från andra kurser som faktiskt kom fram och välkomnande oss spontant, något jag inte tror skulle ha hänt i samma utsträckning i Sverige. Värt att notera är att klasserna i Dublin är mindre, ca 40 personer i varje klass, vilket kan bidra till en tätare känsla av gemenskap mellan klasserna. Vid ombyggnaden av skolans lokaler har man också lagt fokus på att skapa en öppen social atmosfär genom att bland annat ha ett gemensamt fikarum för studenter, lärare och övrig personal med fri tillgång till kaffe/the i ett stort öppet rum med mjuka soffor. Detta bidrog till att dagarna startade på ett positivt sätt, då de flesta studenter möttes upp för en kaffe en halvtimme innan dagens första lektion!

Trinity College är ett otroligt vackert! Tandläkarutbildningen är förlagd i ljusa och vackra lokaler, och det finns ett otroligt fint bibliotek med utsikt över grönområden för den som gillar att studera i stora, mjuka fåtöljer med fri tillgång till ett brett utbud av odontologisk litteratur i form av såväl kursböcker som vetenskapliga tidsskrifter. 

De första dagarna ägnades åt introduktion. Vi blev informerade i hur vi skulle använda skolans nätresurser, rutiner för hur klinikens bås skulle hanteras, samt en kortkurs i det något komplicerade journalprogrammet Salud. Man blev genomgående vänligt bemött och uppmuntrad att be om hjälp om man skulle stöta på problem.

Vaccinationer fick vi gratis via KI. Det är dock viktigt att man är ute i god tid, då de har andra gränsvärden vad gäller uppnått vaccinationsskydd här jämfört med i Sverige. Detta kan medföra att man kan bli tvungen att komplettera sina vaccinationer vilket i sin tur kan dra ut lite på tiden.

Boendet var i en form av en sorts lägenhetshotell. Hyresvärden hade ett stort antal lägenheter och är det någon som är intresserad av att hyra i området, kan man kontakta mig så ska jag vidarebeforda vår hyresvärds kontaktuppgifter. Man ska vara beredd på att depositionsavgiften är hög och i vårt fall skulle betalas kontant, vilket vi fann lite suspekt. Något man ska vara lite uppmärksam på är att elkostnader oftast är separerade från hyran och kan bli mycket dyra! Lägenheterna är inte lika väl isolerade, eller ventilerade, som i Sverige, och elkostnaden kan snabbt bli orimligt höga!

Mitt spontana första intryck av Trinity var förmodligen färgat av att jag var utbytesstudent. Vi blev klart positivt särbehandlade, med lektioner som inte ingick i schemat för våra övriga studenter. Det var också lätt och väldigt roligt att få tillgång till pass på skolans oralkirurgiska avdelning, där man fick chansen att se ingrepp utförda under intravenös sedering. Under påskveckan, då övriga studenter var lediga, fick vi också möjlighet att tillbringa tid på sjukhuset St. James, för att askultera på käkkirurgen.

Med tiden insåg man dock att klimatet mellan lärare och elev skiljer sig ganska betydligt från hur det är på KI. Studenter kallar lärare med respektive titel, dr eller professor, samt efternamn. Ett större ansvar på den egna utvecklingen läggs på den enskilde individen, i form av inlärningsformer såsom PBL (problem based learning), presentationer av egna "case-reports (man ska inför resten av klassen presentera ett patientfall samt under kritisk utfrågning kunna motivera och stå för sin utförda behandling), betygsättning efter varje klinikpass etc.

Betygsättningen av de kliniska passen var en av de saker som jag upplevde som mest utmärkande under utbytet. Saker som höjde ens betyg var klassiska saker som väl utförd eller tidseffektiv behandling (många patienter per pass premierades), samt aktiv närvaro i form av att frivilligt presentera eller besvara en fråga. Betyget kunde sänkas av många olika anledningar, såsom dålig planering av ett visst moment. Mest slående var att betyget också kunde sänkas av att patienterna uteblev, oavsett om studenten kunde influera detta eller ej. Systemet föreföll orättvist då det lätt ledde till särbehandling av vissa elever. Detta kunde senare ge enskilda studenter problem vid den sammanlagda betygskvoten för året, som var ett sammanlagt resultat av examinationer, enskilda presentationer av patientfall och klinikbetyg. Detta drabbade inte oss utbytesstudenter, då vi inte betygsattes i samband med de kliniska passen.

Det var också positivt att studenterna fick ta mer ansvar, då de var betydligt mer självständiga än vad jag upplever att studenterna på KI är. Varje klinik leds av en lärare på en grupp av åtta studenter, och det är samma lärare varje vecka på passet. Detta gör att lärarna har en bättre uppfattning om studentens kapacitet, och de tillåts att arbeta under friare former utan kravet på signaturer vid varje delmoment. 

Under utbytet blir språket otroligt viktigt. I början slogs jag av hur snabbt människor pratade! Många är pratsamma och lättsamma, men många ord gör inte alltid förståelsen bättre! Slående var hur stora skillnader det var mellan olika människors dialekter man mötte. Vissa talar med en enkel och klar dialekt, medan andra får en att fundera på om inte irlänska är en form av blandning mellan engelska och danska -det går knappt att urskilja orden!

Med tiden måste man dock blivit bättre på att höra nyanserna, för det kändes lättare och roligare allteftersom. En fördel är att de flesta av de inom akademin har "slätat ut" sin dialekt, vilket underlättar när man får snabba instruktioner på nya moment under det kliniska arbetet. Emellanåt kunde man få problem med vissa patienters dialekter, men som med så mycket annat så löser det sig genom att man alltid har chansen att fråga om. Genomgående var att man aldrig kände sig ifrågasatt för att man kom utifrån som student, det kändes snarare som att folk såg det positiva i att man valt just deras kultur att studera i. De flesta var nyfikna på varför man valt att komma till Dublin, framförallt med tanke på att Irland under den här perioden har det tufft ekonomiskt och inte är den "keltiska tiger" som det var för fem-sex år sedan.

Promenera genom vackra delar av staden, spana in de färgade dörrarna, försök räkna antalet pampiga medeltida stenkyrkor, prova inte att dricka en öl på varje pub, spana in gatukonsten, upplev de mer eller mindre njutbara gatumusikerna, promenera på collegeområdet, smyg in på det fantastiska bilblioteket Book of Kells, drick billigt och gott kaffe i parkerna, eller åk ut ur staden för att uppleva kusterna och den vackra landsbygden!

Trinity som college har mycket att erbjuda i form av träning på campusområdet. Det är till exempel gratis att simma och styrketräna i deras fräscha träningscenter, medan man får betala en ytterst liten peng för att delta i olika kurser och pass. Dublin som stad har mängder med fina byggnader, och ett stort utbud av otroligt charmiga pubar och uteställen. 

Gillar man att se olika former av vacker natur och maffiga kuster, ska man dra sig utanför Dublin! Det är lätt att hitta dagsturer på nätet från Dublin. Man kan enkelt ta sig till Belfast, den vackra staden Galway på Irands västra kust, eller ner till Cork i södra delen av landet för att uppleva vacker landsbygd kombinerad med otroligt vackra kustområden!

Ett tips är att om man har möjlighet, stanna på Irland under en vecka eller två efter utbytet för att kunna se mer av landet man studerat i. Det är lätt och billigt att resa och det finns nästan lika många B&B's som pubar på ön!

Jag har inte på ett så tydligt sätt insett mina egna begränsningar som student som under utbytet. På många sätt kunde man se de områden som mina kursare i Dublin var mer effektiva och självständiga. Klimatet i undervisningssituationen är mer offentligt, och du förutsätts kunna/försöka redogöra och presentera dina fall kort och precist, ofta inför en grupp av studenter. Det är påfrestande, men gav också ett sug efter att se och prova så mycket som möjligt medan man hade chansen.

För mig var det positivt att bli utmanad under utbytet! Jag såg saker jag inte sett tidigare, gavs ansvar jag inte haft tidigare och kände ett sug efter att lära mig som jag verkligen gillade. Jag tycker att jag har fått en bredare syn på vad tandvård verkligen innebär (med alltfrån fyllningsterapi till kronisk smärta, akuta abscesser, till oral cancer), samt en djupare inblick i vilka områden inom tandvård jag själv skulle vilja fokusera mer på i framtiden.

Det finns en till aspekt av utbytet, man träffar så många bra människor! Folk är verkligen oerhört tillmötesgående, roliga och vänliga och det finns många jag gärna skulle vilja träffa igen!