Mina motiv till att söka utbyte var framförallt möjligheterna att förbättra mina franska kunskaper samt att få inblick  i annat land vård.

Valde Paris då det verkade vara en fin stad som jag besökt tidigare men aldrig bott i.

Informationen var nog ganska god egentligen iallafall från KI sida däremot var det väldigt oklart vad som förväntades av mig kände jag när jag väl var på plats för min första "stage" (placering).

Jag skaffade inga vacciner innan resan och det var inget som efterfrågades. 

Min termin började i oktober men jag åkte dit tidigare och studerade franska i slutet på augusti, därmed förlorade jag SVK poäng under terminen, men annars kan det rekommenderas beroende på vilken språk nivå man befinner sig innan avfärd. Det var i praktiken bara franska som talades mellan mig och kollegor och patienter.

 Jag var  inte intresserad av fadderorganisationer och dylikt och använde mig inte av detta.

Paris är ganska dyrt, boende framförallt.

Obligatorisk avgift var det för rocken om jag minns rätt, på ca 10 euro.

Inga vaccinationer.

Jag hade jobbat som underläkare hela sommaren och fick bidrag av skolan (ca 200 euro) per månad så, jag behövde inte bekymra mig överdirvet mycket över ekonomin, men generellt tror jag att jag levde för ca 9.000:- / månad men tipsen är de vanliga bo billigt, och laga egen mat. Drick inte massa sprit. I Paris är Belleville fint och billigt käk. Mer centralt ofta dyrare.

Man kan om man ansöker får extra CSN för utlands studier och har man inte jobbat ihop en fin slant tycker jag att man  ansöka om detta, så att man har råd att göra saker under sin utlandsvistelse.

Bodde på city universitaire.

Som har små rum delade kök och totalt massa studenter i olika hus.

Det är billigt och ganska skoj.

Har man råd kan man hyra lägenhet via förmedling, men har man mindre budget skulle jag rekomendera att man bor på City Universitaire.

Jag betalade 445 euro i månaden där. Min vän som hyrde egen lägenhet bodde väldigt fint men betalade runt 10 000:- / månad. Det beror på att man betalar både för lägenheten och en avgift till den som förmedlar lägenheten.

Jag studerade två "stage" under min tid i Paris. Och det motsvarade då min praktik för Barn och Gynekologi hemma.
Dessa studier bedrevs på samma sjukhus som hette Necker men personalen och uppgifterna skiljde sig markant.
Vissa saker var dock gemensamt.
Det är obligatorisk närvaro på förmiddagarna och friare under eftermiddagarna. Då man antingen kunde stanna kvar på sjukhuset eller gå på föreläsningar. Jag tyckte att föreläsningarna gick lite snabbt och valde oftast att stanna kvar på sjukhuset eller att bedriva självstudier.

Min barnplacering gjordes på en endokrin avdelning. Där träffade jag mest barn med diabetes, eller som utreddes för att de var tillväxthämmade, man vill då gärna utesluta eventuell tumörsjukdom.
Då träffade jag patienterna på egen hand och tog anamnes, det var sällan problem att min franska inte var vad den borde men barnen skrattade ibland åt mig. Sedan förmedlade jag anamnesen till min handledare och vi träffade patienten ihop. Och bestämde vilka prover som skulle tas.
Gällde det Diabetes så hade barnen med sina böcker där de skrivit upp sina blodsocker värden sedan senast en uppgift de ofta slarvat med och föräldrarna bad om ursäkt. Man  anpassade sedan doseri av insulin efter resultaten.  
Befarades tumör sjukdom var så togs hormontester och röntgen och därefter följde två scenarior, antingen avskrevs fallet och barnet fick åter träffa mig för att motta goda nyheter. Men kvarstod misstanke om allvarlig sjukdom fick patienten istället träffa en specialist och då var jag tyvärr inte delaktig längre.
Detta skedde på "hopital du jour" dit barnen kom och stannade i några timmar. Utöver där var jag på mottagning med Madame Pinto och placerad på "Hopital de semaine".
Mottagningen med Madame Pinto skedde i en varm källare, dit barn med endokrina sjukdomar utöver ovan nämnda, vanligast var hypo/hyper thyreos sjukdommar som var madame Pintos special område. Madame Pinto var väldigt snabb och kände alltid sina patienter sedan tidigare. Min uppgift blev tyvärr mest att sitta brevid men jag mätte och vägde barnen och Madame Pinto frågade om teorier.
"Hopital de semaine" betyder vecko sjukhuset typ och är inneliggande avdelning, typfallet är barn som misskött sin diabetes och blivit uttorkade, de låg inne under observation och gavs dropp. Ibland fick dessa barn träffa mig och gavs då kost råd för att undvika att det skulle hända igen.

Min placering i Gynekologi var på samma sjukhus men i annan byggnad. Service de professor Ville. Professor Ville är en Obstretiker som dagdrömmer om nobelpris, varpå man blir väl bemött om man representerar KI. Han är specialist på tvillingtransfussions syndrom operationer. En operations metod där man stänger blodkärl som genererar en skuntning av blod från den ena tvillingen till den andra, detta medför att det ena barnet blir undernärt och riskerar att dö. Så jag deltog i sådana, vilka tyvärr ofta inte utfaller så väl. Jag var också med på flera vanliga förlossningar samt kejsarsnitt.
De vanliga förlossningarna genomfördes med barnmorskor och min roll blev att ta emot bebisen, klippa navelsträngen samt påheja mamman i hennes värkarbete. Pappor närvarar i förlossningsalen men har generellt sett en mer passiv roll än svenska blivande fäder.
Vid kejsarnitten fungerade jag som en assistent och assisterade då opererade kirurg. Det var ganska häftigt faktiskt. Min favorit  kirurg Janie var från Irland och det kändes ganska tryggt att kunna prata engelska som omväxling. För ibland var det ganska hetsig stämning på dessa operationer och även om assistentens roll är ganska obetydlig vill man göra sitt bästa. OP syrra är ett yrke som inte verkar existera i frankrike utan det är oftast läkar studenter som assisterar vid operationer, de franska studenterna måste från ganska tidigt in i utbildningen vara beredda på att gå jourer inte för att lära sig saker så mycket som att faktiskt arbeta. Så man måste vara beredd att lära sig franska namn på verktyg och man får inte glömma att räkna operationoshandukar, då blir alla arga.
Under gynekologi placeringen så fick jag också chansen att prova på ultraljud, men det är svårt.
Försök till att vända bebisar som ligger i sätesbjudning, analysera CTG och ge råd om preventivmedel.
Det var samma regler som gällde där som för barn placeringen, obligatoriskt på morgonen och valfritt på eftermiddagen. Men förlossningar drar ofta ut på tiden, därav kunde jag ibland stanna länge där. Men tyckte att det var kul.

På det stora hela var placeringen ganska givande i den bemärkelsen att man får vara ganska delaktig om man vill. Men det krävs att man ser till det själv för är man passiv är det ingen som tvingar en att delta i operationerna, eller övrigt.

Jag tror att jag hade lärt mig mer hemma i Sverige, och rekommenderar att man åker på utbyte i någon disciplin som man inte tänkt specialisera sig på.
 

Min termin började i oktober men jag åkte dit tidigare och studerade franska i slutet på augusti, därmed förlorade jag SVK poäng under terminen, men annars kan det rekommenderas beroende på språk nivån. Det var i praktiken bara franska som talades mellan mig och kollegor och patienter.

Det fanns även språkskola via Erasmus men den deltog jag inte i.

 

Mina kunskaper var egentligen inte tillräckliga för att kunna riktigt ta del av ett utbyte vore det önskvärt med bättre motsvarande engelska nivå, men det gick någorlunda. Men rent medicinskt hade en termin på KI givit bättre kunskaper. Jag rekommenderar utbyte till land där man har goda språkkunskaper innan avfärd.

Jag hade det bra. Jag hade flera vänner och franska folket är justare än vad som sägs.

Vi var 5 från KI under samma termin och jag hade tur som fick vara där samtidigt som.

Johanna Jorlin

Lotfi Khemiri

Louise Stolt

samt

Victor Yman.

 

Paris har massa biografer, affärer, barer men är sämre på klubbar.

dessutom åkte vi på roadtrip vilket var skoj.

 

De franska studenterna hade  jag inte mycket umgänge med, det är hårda bud för franska studenter så det pluggar väldigt flitigt och är något självcentrerade. Då fick jag bättre kontakt med fransmän i övriga sammanhang.

Jag är glad att jag åkte, skulle inte vilja ha det ogjort.
Det var ganska mycket språkförbistringar under min tid som utbytesstudent, men det får man kanske ta.

 En gång blev jag ombedd att hämta en rullstoll "fauteuil roulant" och hittade då en fåtölj med jul vilket inte uppskattades.

Ämnesmässigt, tror jag att jag lärt mig mer under mina terminer i Sverige och tycker kanske inte att man åka på utbyte under allt för många terminer och inte under de terminerna där man tror sig kunna läsa ens blivande specialist område.

Men åk. Och ta med en vän

MVH

Gustav Wingquist