Mina motiv för att söka utbyte var att jag alltid har velat uppleva nya saker och se så mycket av världen som möjligt, och att jag kunde kombinera det med mina studier var den perfekta kombinationen. Jag visste från början av utbildningen att jag skulle ta chansen till utbytesstudier om den presenterade sig. 

Man bör helst vara där ett par dagar innan man börjar för att lära känna sin omgivning och göra sig bekväm med att vistas i ett helt nytt möjligen främmande land, som det var i mitt fall. Tyvärr så fick jag felaktig information angående kursstart från KI och anlände för sent. Ett tips är att ha mailkontakt med en handläggare på partneruniversitet så att det kan undvikas. Jag fick själv ordna boende i förväg, ta mig dit och sen klura ut hur jag skulle ta mig till universitetet första dagen. Det fanns ingen pick-up service eller liknande. 

Kostnadsläget var likt Stockholm på alla sätt förutom boende som är väldigt dyrt i Dublin. Jag behövde inte betala några avgifter i samband med utbytet. Mat är ungefär lika dyrt som i Sverige och ett tips är att handla så mycket på Lidl som möjligt för vanliga affärer ger samma mat för mycket mer pengar. Det kan vara svårt att hitta bra mataffärer, det finns många Närlivs/7-eleven liknande butiker som är sjukt overpriced. Utöver Lidl kan jag rekommendera Tesco, de är snäppet billigare än resten. På sjukhuset jag var placerad på fick vi rabatt i kafeterian och där kunde man bli mätt för ca 3-5 Euro, vilket är väldigt bra jämfört med Sverige. 

Bostad i Dublin ordnar du själv. Det finns några rekommenderade "studentresidenser" att läsa om på universitetets hemsida. Själv bodde jag på Herberton student apartments;  http://www.chubbproperties.com/herberton.htm. Där delade jag lägenhet med 4 Irländska tjejer, det var en massiv 4:a med stort vardagsrum, fint kök och en enorm takterass. Lägenheten var verkligen helt underbar och superfräsch. Jag hade eget rum med balkong medan de andra bodde två och två. Det kostade mig 175 Euro i veckan, att bo två och två kostar 99 euro i veckan per person. Det är väldigt dyrt att bo på dessa studentresidens, allt som allt betalade jag runt 2000 euro och man kommer undan mycket billigare om man hyr en egen lägenhet. Å andra sidan är det kanske roligare att bo med andra studenter. Var dock beredd på att lägenheterna inte är lika väl "supplied" som de påstår. Det fanns exempelvis inga kastruller, dammsugare, mopp eller hink, som de påstod. Såna saker kan man ju inte ta med sig från Sverige, och man har heller ingen större lust att köpa sådant när man betalar så mycket extra för att boendet ska vara komplett. 

Då jag endast upplevt kliniska kurser kan jag endast uttala mig och relatera dessa till hur det är att studera i Sverige. Vad jag har hört från irländska studenter är att utbildningssystemet skiljer sig en del från de svenska vad det gäller teoretiska kurserna. De läser en rad kurser samtidigt under ett år och har i slutet av året eller terminen tentor på samtliga kurser. Utbildningen i Dublin för biomedicinska analytikerprogrammet, som där kallas biomedicin, är 4 år och inkluderar ett år av bara praktik. Det är detta år, deras och vårat trejde år, man som utbytesstudent hoppar in i. De irländska studenterna läser sedan ett fjärde år där de specialiserar sig på en av de olika områderna. 

Jag pratar personligen väldigt bra engelska då jag gått i engelsk skola under hela grundskolan, så för mig var det absolut inga problem. Det finns visserligen viss labbslang jag inte kunde sedan tidigare, men är det något man inte förstår är det bara att fråga. Jag skulle påstå att bra kunskaper i engelska är väldigt viktiga och det erbjuds inga språkkurser, du förväntas kunna tillräckligt vid ankomst. 

Det arrangerades som tidigare nämnt en introduktionsdag och fest för utbytesstudenter. Det fanns även möjligheter till idrott och rekreation, olika klubbar man kunde gå med i. Jag kan inte själv uttala mig om dem eftersom jag inte gick med i några klubbar. Det anordnades "friendship lunches" för utbytesstudenter då och då på universitetet men det var inget jag kunde gå på då mitt sjukhus låg på andra sidan stan. Jag kan säga att jag hade inte lätt att komma i kontakt med utbytesstudenterna alls, jag åkte själv och på introduktionsdagen verkade alla mest röra sig i stora klungor från sina hemuniversitet och prata sina egna språk. Väl ute på sjukhuset var det lätt att komma i kontakt med studenterna, dock var de endast 6 stycken på min sjukhus. Jag fick inte möjlighet att träffa några andra studenter från själva programmet förutom veckan på blodcentralen. Jag tyckte å andra sidan att det var trevligt att umgås med de irländska studenterna och på det viset fick jag uppleva Dublin så som de som själv bor där gör, istället för att springa runt och turista med en massa utlänningar. Sedan lärde jag känna mycket folk utanför universitetet och personalen på labben. Det hjälpte även att jag bodde med fem irländska studenter, tyvärr var det inga av dem som gick på samma universitet som jag. Jag hade gärna velat få en chans att träffa alla studenter på programmet och inte bara de 6 stycken på mitt sjukhus. 

Mina utbytesstudier i Dublin var något av det roligaste jag någonsin kommer uppleva. Det var särskilt roligt och givande eftersom jag åkte helt själv. Jag utvecklade mina sociala kunskaper väldigt mycket och lärde känna underbara människor. Jag tror att jag har mycket med mig till min kommande yrkesroll, det är intressant att ha ett annat perspektiv på hur det är att jobba på labb. Jag skulle starkt rekommendera att åka på utbyte, det är en oförglömlig upplevelse!