Jag hade bestämt mig för att inte åka på utbyte under läkarprogrammet eftersom jag är ganska bekväm av mig och hade redan studerat en längre tid utomlands under en tidigare utbildning. Men mot slutet av utbildningen när allt fler började planera för sina spännande utbyten smittade det av sig på mig. Jag kände att det var en unik möjlighet som jag hade just då och tyckte även att det skulle bli en väldigt passande avslutning på läkarutbildningen.
Jag ansökte sent och det fanns då bl.a. restplatser till Sultan Qaboos University (SQU) i Oman. Jag tyckte Oman var ett utomordentligt spännande land att åka till för utbytesstudier då jag aldrig hade varit i ett arabiskt land. Att lära sig mer om den arabiska kulturen blev vid sidan om studierna ett viktigt mål med resan.
Före avresan tyckte jag att informationen från KI var bra. Strax före hemresan började jag läsa på kurswebben för att se om jag förstått allting varpå jag blev något förvirrad.
Informationen från SQU före avresan var i det minsta laget. Jag hade gjort andra val om jag hade fått mer information. Den viktigaste informationen som jag hade önskat få före avresan var att undervisningen på detta universitet alltid är på engelska, språket i det dagliga arbetet på sjukhuset är också lika naturligt på engelska och de flesta människor i Oman med undantag för gamla talar i någon mån engelska. Man behöver alltså inte ta större hänsyn till eventuella språksvårigheter när man gör sitt val. Jag undvek kliniska placeringar då jag trodde att all kommunikation skulle ske på arabiska alternativt väldigt dålig engelska. Patientsamtal sker ofta på arabiska men i övrigt pratas det nästan enbart engelska och många anställda på sjukhuset, även läkare, talar ingen arabiska.
En annan bra sak att förstå är att dessa s.k. clinical electives inte är kurser. Jag gjorde detta utbyte under SVK-perioden och tänkte att det skulle vara ungefär som när vi i Sverige går SVK-kurser. Då informationen i övrigt var mycket sparsmakad så reagerade jag bara lite grann på att 'kurserna' i ansökan bara benämndes med ett ämne. Det är alltså inga kurser. Man ska se sitt val som en placering och inte vänta sig att någon har tänkt särskilt på vad du kan tänkas vilja göra när du kommer.
Vi kom till Muscat, huvudstaden i Oman, kvällen före vår första dag. Vi hade planerat att komma tidigare på dagen men hade missat den tidiga bussen från Dubai. Förslaget från vår kontaktperson på SQU var att vi skulle bo första natten på hotell och komma till honom nästa morgon för att få nycklar till vårt boende. Efter ett sms där vi frågade om billiga alternativ för natten ändrade han sig och kom och hämtade oss samma kväll och körde oss till vår lägenhet.
En liten detalj som helt gick oss förbi är att veckan i Oman börjar på lördag och helgdagarna är torsdag och fredag. När bör man vara på plats då? Eftersom kurserna i Sverige oftast slutar på fredag är det ju svårt att börja nästa morgon i Oman så jag skulle ändå börja på en måndag om jag åkte dit igen. Kommer man så att man är i Muscat dagen innan (söndag) under kontorstid så kan man ta sig till universitetet med taxi och söka upp kontaktpersonen där för att sedan få hjälp att komma till boendet.
Det finns egentligen inte någon färdig struktur för att ta hand om utbytesstudenter så någon introduktionskurs var det inte tal om. Omanierna är dock väldigt hjälpsamma och tar sig tid att följa med och ordna med praktiska saker. Men det hela kändes lite improviserat och vissa saker som datorinlogg var vi tvungna att själva be om att få. Det finns ingen fadderorganisation men, som sagt, omanierna är hjälpsamma och tar gärna kontakt med utbytesstudenter. Nämner man något problem man har kommer de med stor sannolikhet att erbjuda sig att hjälpa till på något vis.
Att leva i Oman är något billigare än i Sverige. Boendet kostade ungefär 2400 kr/mån/person. Transporten till och från SQU sker med en buss-service som universitetet står för. På campus kan man äta frukost för kanske 20 kr och lunch för närmare 30 kr. Middag serveras visserligen men först efter den sista bussturen hem. Att äta middag ute kostar från 10 till 50 kr beroende på vad man kan acceptera som mat. Att laga mat själv går men blir antagligen inte värt besväret med dåligt utrustat kök, med mycket dåligt/annorlunda utbud av råvaror och egentligen utan någon ekonomisk vinst. Om man nöjer sig med detta blir livet inte så dyrt i Oman. Men för att ta sig in till stan blir man beroende av taxi om man inte bara åker längs med den stora motorvägen som går rakt genom Muscat varpå billiga (och trånga) minibussar finns till buds. Att åka taxi i Muscat kräver att man har överseende med utdragna prisförhandlingar och kommunikationssvårigheter.
Muttrah, hit kommer man med minibuss om man åker genom hela staden.
Universitetet ordnade bostad åt oss samt transporten till och från campus. Jag utgår från att detta är ett minimum som alltid kommer att ske. Först var det tal om kostnadsfri inkvartering i s.k. student hostel men då det inte fanns plats där blev det istället en lägenhet som vi fick betala 2400 kr/mån/person för. Detta var en ganska stor lägenhet för oss två. Vi fick varsitt rum med tre sängar i. I anslutning till rummen fanns varsin toalett med dusch. Vi hade ett stort vardagsrum, stort kök, liten tvättstuga och gästtoalett. En lägenhet som inhemska studenter i Muscat bara kan drömma om till ett pris som var en bra bit under marknadsvärdet. Huset var bara några år gammalt och allting var helt och rent. Tyvärr fanns inte mycket av intresse i området. Allmänt kan man säga att det går inte en dag i Muscat då man inte önskar att man hade bil.
Jag valde två prekliniska ämnen, mikrobiologi & immunologi samt anatomi. Jag har inte sett mycket av vare sig patienter eller andra läkarstudenter under mina placeringar. Läs min resekamrats rapport för information om detta.
Första dagen på båda placeringarna fick jag träffa chefen för respektive avdelning som tog emot mig på ett mycket varmt sätt och som sedan frågade mig något i stil med vad kan vi göra för dig? I det läget var det bra att kunna föreslå ett specifikt intresseområde som jag ville lära mig mer om inom det breda ämne som jag hade valt. På sjukhuset, där de är vanare att ha studenter omkring sig, var detta sannolikt inte lika nödvändigt. Sedan fick jag hälsa på ett stort antal människor som jobbade där och jag kände mig som en hedersgäst. När detta var klart satt jag med en person som fick ansvaret för att lägga upp en plan för min tid där och vi pratade då mer i detalj om vad jag skulle vara intresserad av att göra. Bortsett från att de var mycket angelägna om att jag skulle vara nöjd var lärarrelationen ungefär så som jag är van vid hemifrån. Det var avslappnat och jag behövde inte vara rädd för att ställa dumma frågor eller svara fel. Min erfarenhet på SQU skiljer sig troligtvis ganska mycket från både min resekamrats och de omanska läkarstudenternas. En av medarbetarna på immunologen hade ett kontor över som jag fick använda som mitt eget under hela min vistelse.
Kurser motsvarande termin 11 på KI
Som jag redan har varit inne på var det inte frågan om några kurser i dess vanliga bemärkelse. Jag var i Muscat under den åtta veckor långa SVK-perioden termin 11 och hade därmed ganska fria händer vad tiden skulle ägnas åt. Ämnena som jag hade valt var som sagt immunologi & mikrobiologi samt anatomi.
Första dagen förklarade jag att jag var framförallt intresserad av immunologi och ville lära mig så mycket som möjligt om olika laboratoriemetoder. Jag fick då träffa en klinisk immunolog som satte sig ner med mig och pratade om hur uppläget skulle kunna göras. Vi sa då att jag kunde få vara en vecka på ett visst lab och göra ett visst antal metoder under handledning, en vecka på ett annat lab för andra typer av labmetoder osv. Jag kände mig väldigt nöjd efter samtalet. Faktum är att denna placering blev osannolikt bra. Under större delen av tiden hade jag personlig handledning av någon erfaren disputerad immunolog eller denna specialistläkare i klinisk immunologi. Det ordnades också så att jag kunde få vara några dagar på andra avdelningar för att göra immunologi-relaterade saker som t.ex. HLA-typning som skedde på genetik-lab. Undervisningsformerna var generellt så att jag dagen innan fick besked om vilken labmetod jag skulle göra följande dag, fick ett protokoll som jag kunde läsa för att förbereda mig och sen nästa dag i lugn o ro ägna mig åt testet eller experimentet med mycket omsorgsfull handledning. Blev det tid över hade jag ordentliga sessioner med den kliniska immunologen där vi diskuterade frågor som rörde den kliniska applikationen av dessa tester vid autoimmuna sjukdomar. Hade jag varit där längre hade jag fått tillfälle att hjälpa till i ett forskningsprojekt men det räckte inte tiden till. Det var ingen examination under placeringen. Jag inser att jag hade tur att hamna med just dessa människor på immunologen. Mina tre dagar på genetiklabbet var nästan outhärdligt tråkiga då jag inte fick göra något själv. Jag stod och tittade en labtekniker över axeln som pratade obegriplig engelska och inte hade något som helst intresse att svara på frågor eller diskutera det han gjorde. Men bortsett från detta var tiden under placeringen effektivt använd och jag har lärt mig massor om vanliga labmetoder och dessa tolkning inom området autoimmuna sjukdomar.
Den andra placeringen var anatomi. Välj inte det.
Jag förklarade att jag var intresserad av neuroanatomi och ville ägna mig åt detta under de tre veckorna med fokus på korrelationen mellan symtom och skadelokalisation. Det kändes bra i början man ganska snabbt gick luften ur hela arrangemanget. Andra dagen fick jag några fallbeskrivningar och beskedet att jag kunde studera för mig själv och komma in till handledarens kontor när jag 'kände för lite interaktion'. Jag försökte komma in en gång om dagen men oftast fanns inte tid att prata mer än tio minuter och gränsen för hans kunskap tycktes vara nådd ganska tidigt. Efter lite övertalning fick jag spendera sista veckan på röntgenavdelning för att få möjlighet att följa arbetet inom neuroradiologi. Detta blev tyvärr inte så lyckat heller. Det fanns ingen struktur för min tid där och den ansvarige neuroradiologen hade väldigt mycket att göra på olika håll och kunde bara antyda ett engagemang för att jag skulle lära mig något. Ingen examination heller förstås.
Omanier kan generellt engelska ungefär lika bra som vi svenskar men kan ibland vara svårare att förstå pga olikheter i satsmelodi och uttal. Detta gäller även det stora antal indier som man oundvikligen kommer att möta i landet. På sjukhuset är ronder på engelska och all undervisning är på engelska. Oman har stor arbetskraftsinvandring och på sjukhuset jobbar många utländska läkare och annan vårdpersonal vilket gör det ännu mer naturligt att tala engelska.
Det var spännande att möta den arabiska kulturen. Om man får möjligheten att lära känna omanier bättre och besöka dem i deras hem inser man att skillnaderna är ganska stora mellan hur de lever sina liv jämfört med oss i Sverige. Särskilt de som bor i mindre städer. Kort kan man säga att de är väldigt sociala människor och att religionen spelar en väldigt stor roll i deras liv. Det är ingen större risk för kulturkrockar om man håller i åtanke att de vill ha det på vissa sätt när det gäller kvinnor. Det är bra att klä sig lite konservativt och män och kvinnor bör inte skaka hand med varandra. Man kan tycka att det är lite märkligt med särskilda platser på biblioteket för kvinnliga studenter men om man skulle sätta sig där är det oftast någon som artigt uppmärksammar en på detta faktum och då är det en lätt sak att flytta på sig.
Det kan vara bra att veta att på sjukhuset klär man sig med byxor, skjorta och ofta slips. Rock förväntas man ha med sig egen.
Sultan Qaboos Grand Mosque
Vi var de enda utbytesstudenterna på sjukhuset och universitetet när vi var där. Det ordnades spontant några utflykter för oss två av t.ex. någon överläkare eller handledare. Studenterna var också mycket intresserade av att göra saker med oss. Utbudet av aktiviteter var egentligen begränsat till att åka och äta någonstans eller spela fotboll.
Det finns en idrottsanläggning på campus för manliga studenter med löpbana, fotbollsplan, enkelt gym och simbassäng. Vi använde den ganska ofta och jag tyckte särskilt om simbassängen som användes ganska lite av de omanska studenterna. Jag vet att det ska finnas en idrottsanläggning för kvinnliga studenter men jag vet inget om den.
Staden är egentligen inte så spännande. Den är utsträckt flera mil och består av ett antal stadsdelar som ligger som ett pärlband längs den stora motorvägen, Sultan Qaboos Highway. Bra tips för fritiden är den fina stranden i Al Qurm, basaren (basar eller marknad heter souq på arabiska) i Muttrah och så kan det vara trevligt att promenera i stadsdelen Seeb och gamla stan (heter old Muscat). Att ha en guidebok som Lonely Planet är ovärderligt om man vill göra lite mer saker och ut och resa lite i landet. I så fall bör man verkligen överväga att hyra en bil.
Wadi Ghul - arabiska Grand Canyon
Jag är i stort sett nöjd med utbytesperioden. Det är svårt att säga nu hur den kommer att påverka mig i framtiden. Rent medicinskt kunskapsmässigt tror jag att jag skulle ha fått ut mer av att gå ett par SVK på KI. Men utöver det bär jag med mig kunskaper och erfarenheter om hur läkarstudenter i ett mindre utvecklat land har det, skillnader i förutsättningar för sjukvård och forskning. Även insikter i vad konsekvenserna blir av en mindre utvecklad välfärd och offentlig sektor och ett i grunden odemokratiskt satsskick. Jag är mest nöjd med tiden vi fick spendera med en omansk läkarstudent i hans hem i en liten by över en helg. Vi hade långa diskussioner om västerländsk kultur jämfört med islamisk eller arabisk kultur och lärde oss mycket om varandra. I fortsättningen när jag möter en arab kommer jag att ha denna pool av erfarenheter med mig. Kanske det inte kommer att förändra något konkret i mötet men i bakhuvudet kommer en hel del frågetecken att ha rätats ut. Men kanske andra tillkommit.