Reserapport - KI-student
Lärosäte: Barts & The London School of Medicine & Dentistry, Queen Mary University of London
Utbildningsprogram: Tandläkare
Utbytesprogram: Erasmus
Termin: Vårtermin 11/12

Innan avresa


Under mitt första år på utbildningen fick jag information om att möjlighet till utbytesstudier fanns under termin 8. Detta fångade genast mitt intresse då jag älskar att resa och knappast kunde missa en möjlighet att faktiskt få bo i ett helt annat land under en kortare period. Ju längre in på programmet jag kom desto mer insåg jag hur viktigt det är att få träffa och behandla patienter på andra orter än sitt hemuniversitet då vi i Sverige ofta har patienter med god oral hälsa och ett välutvecklat och välfungerande tandvårdssystem. Detta gjorde att jag blev mer än övertygad om att jag måste komma iväg på ett utbyte. Jag tittade igenom listan över de utbytesländer som fanns och undersökte vilka möjligheter varje Universitet hade. Jag talade även med äldrekursare som varit iväg på utbyten om hur de hade haft det och vilka för- samt nackdelar varje Universitet hade haft. Med all information i hand gjorde jag valet att söka till Queen Mary's & St Bart's Hospital i London. Detta Universitet lockade mest då det är ett gammalt Universitet med många kända professorer och verksamma kliniker, ett konstant flöde av patienter med stora behandlingsbehov, välutvecklad "oral surgery"- avdelning samt fanns möjligheten för oss studenter att få observera operationer på maxillofaciala avdelningen på The Royal London Hospital. Att Universitetet är beläget i London var grädden på moset! 

Inför ansökan kände jag mig säker och lugn då jag hade fått all information som jag behövde av äldre kursare, studievägledaren, internationella koordinatorn... ja i princip alla involverade parter hade bidragit med information. Viktig information för alla oss som vill åka till London är att de kräver blodtester för Hepatit B, hepatit C samt HIV. Dessa tester kan dröja så det är bra att få de gjort så snart som möjligt. Utöver blodproven så behövde vi bara fylla i ansökningsblanketten samt skriva ett motivationsbrev om varför just du skall få åka till ditt förstahands alternativ. Sedan var det bara att hålla tummarna och hoppas på att man hade turen med sig! 

Ankomst och registrering


När vi fick reda på att vi hade fått vårt första val så utbröt ett lyckorus utan dess like. Tre månader i London lät helt underbart. Vi kontaktade genast deras "student accommodation center" vars kontaktuppgifter fanns på Universitetes hemsida. Vi pratade med de studenter som åkte på Londonutbytet förra året  och fick reda på att det fanns två campus, ett precis vid skolan (Floyer House) och ett som låg i Barbican (Dawson Hall) som är nära centrala London men ligger ca 8 km från Universitetet. Vi valde att bo närmare centrala London och ansökte om att få bo i Dawson Hall under vår utbytesperiod. 

Vi anlände till London helgen innan utbytesstarten. Vi hade bokat våra flygbiljetter via Norwegian Airlines i god tid för att få så bra priser som möjligt. Norwegian erbjuder möjligheten att lägga till max 2 x 20 kg kolli för 70 kr/väska vilket är ett mycket rimligt pris. Alla kilon behövs på hemvägen då de flesta tenderar att shoppa mycket (!?!) när de vistas i London. 

Första dagen på Universitetet mottogs vi av Janet Payne som var ansvarig för oss utbytesstudenter. Vi fick information, en rundtur av skolan, biblioteket etc samt presenterades för de lärare som vi skulle träffa på på kliniken. Vi fick lämna nya blodprov på plats för att säkerställa att de tidigare intygen var korrekta. Detta moment dröjde ganska länge, så det är viktigt att lämna blodprovet redan första dagen eller om möjligt även tidigare. Vi kontaktade skolan innan vi anlände och bokade in en tid på deras studenthälsa så att vi var säkra på att få detta gjort så snart som möjligt efter att vi anlänt. 

Vi blev uppdelade två och två och placerades i olika grupper.  Då de saknar fadderorganisation på Queen Mary's blev det istället så att studenterna inom de grupper vi placerades i agerade som våra faddrar och visade oss runt och hjälpte oss med allt som vi behövde ha hjälp med. De var otroligt hjälpsamma och ställde upp för oss gällande allt. 

Ekonomi

 
London är en dyr stad så vi försökte spara ihop så mycket pengar som möjligt innan vår avresa. Erasmus-stipendiet på 10 000+ merkostnadslån av CSN är nästan ett måste för att få ekonomin att gå ihop. Vårt boende kostade ca 110 pund i veckan och inkl. även bredband (både fast samt trådlöst).  Nära Dawson Hall fanns flera butiker där man kan handla råvaror för bra priser, då mat och dryck är billigare i London än hemma i Sverige. Den största utgiften under utbytet var transport. Man kan köpa "oyster card" som är ett lokaltrafik kort som man fyller på och fungerar som ett klippkort. Det är dock  dyrt att åka tunnelbana (2,20 pund/resa) och man åker runt ganska mycket vilket resulterar i höga transportkostnader. Vi försökte gå så mycket som möjligt för att sänka våra transportutgifter. Det tar ca 35min att promenera från Dawson Hall till Universitetet och man promenerar då igenom "London Wall" som är deras innerstads bankområde. London Wall är mycket mäktigt och gör morgonpromenaden till skolan till en härlig upplevelse. 
Man kan även promenera in till Oxford Street från Dawson Hall på ca 25min. Utöver dessa utgifter var resterande utgifter överkomliga då kostnaden för det mesta ofta  är lägre än hemma i Sverige. 





Boende


Som jag tidigare nämnt så kontaktade vi deras "student accommodation center" vars kontaktuppgifter fanns på Universitetes hemsida.  Vi valde att bo närmare centrala London och ansökte om att få bo i Dawson Hall under vår utbytesperiod genom att maila Universitetets "Accommodation Centre" och be om att få bo just i Dawson Hall med exakta datum. De besvarade vårt mail inom 2 dagar och vi hade fått ett erbjudande inom 1 vecka. Dawson Hall är en byggnad med 9 våningar där alla rum är korridorsrum. Samtliga rum har delat badrum/toa samt delat kök. De flesta studenter som bor där studerar till läkare och tandläkare men man kan även hitta en hel del utbytesstudenter som doktorerar på St Bart's. Byggnaden har en stor gräsmatta på sin innergård där det ofta hålls fester, grillningar eller så ligger studenter på gräsmattan och solar medan de pluggar. Miljön är mycket fin och är avskärmad från Londons tunga trafik vilket är skönt. Det finns ett gym i byggnaden som alla studenter har tillgång till för ca 10 pund/månad. Byggnaden har även en cafeteria samt ett uppehållsrum med pingisbord. Rummen är ca 10-12 kvadratmeter stora och är möblerade med säng, skrivbord, hyllor, garderob samt handfat, kylskåp och spegel.  Standarden är låg i jämförelse med Sverige och varje korridor innehåller 8-10 studentrum vilket gör att toaletter och kök kan bli stökiga snabbt. Korridoren+ kök och badrum städas varje dag av ansvarig personal och rummen dammsugs av städare varannan vecka. Receptionen på entréplan är bemannad dygnet runt så skulle man behöva hjälp finns alltid personal tillgänglig. 

Vi valde att bo på Dawson Hall då det låg mer centralt än Floyer House. Dock ska det nämnas att Floyer House ligger precis vid skolan och många av studenterna från skolan bor där vilket kan bidra till en bättre social möjlighet för den som åker på utbyte. 

Studier allmänt

På Queen Mary's är schemat upplagt så att man har en typ av klinik på en specifik dag, dvs. endo på måndagar, parod på tisdagar osv. Dagarna är ganska korta då mycket av tiden spenderas på labbet eftersom deras studenter gör sitt eget tandtekniska arbete. Vi som utbytestudenter slipper detta men får gärna prova på det om vi är intresserade. Det är viktigt att alltid ha sin tunika och svarta byxor (observera, inte jeans) och svarta finare skor på kliniken. Alla killar har skjorta och finskor på kliniken vilket kallas "dress smart". Detta är mycket viktigt! En herre vid namn "Sultan" tilldelade oss patienter efter att vi hade fått våra blodprovsresultat. Vi fick själva kontakta våra patienter och boka in dem. Man behöver inte boka något bås utan varje grupp har sin egen sektion beroende på vilket typ av pass man har. Det finns en station för att hämta ut instrument vilket man får göra varje morgon innan klinikpasset börjar. Ofta kan det vara så att det saknas instrument eller att de är slut så det gäller att vara där i tid,  annars kan sluta med att man måste skicka hem sin patient pga. brist på instrument. Alla daganteckningar skrivs för hand, på papper med svart bläckpenna! Detta är mycket viktigt att följa, annars får man en tillsägelse. Att sedan försöka läsa vad tidigare behandlare har skrivit är en historia för sig. De använder sig av många förkortningar och skriver ibland helt oläsligt vilket kan vara oerhört förvirrande. Varje patientmapp hämtas ut i källaren innan passet börjar (se bild ovan) vilket för en ovan person är helt omöjligt då man ska hitta en nål i en höstack. Som tur är finns ansvarig personal som kan hjälpa dig att hitta mappen. Efter varje pass skrivs daganteckning som signeras och sätts in i mappen. Mappen tar man sedan med sig tillbaka ner i källaren. Detta är viktigt då varje student behandlar patienten för olika saker. Detta är den stora skillnaden från hemma på KI. På Queen Mary's ansvarar inte studenterna för en patient och utför all behandling för denna utan studenten behandlar endast en sak medan en annan student behandlar samma patient för annat. Detta anser jag vara negativt då man som student förlorar helhets- perspektivet och missar själva terapiplaneringsmöjligheten samt upplägget av de olika momenten inför patienter med stort behandlingsbehov.

 

Väl på kliniken är mycket annorlunda från hemma på KI. Först och främst så används endast tunika och vi får ha våra privata kläder under. Alla studenter jobbar i par och får absolut inte dela upp sig och jobba var för sig. Alla borr används endast en gång och kastas sedan för att förhindra spridning av prioner (då dessa är sporbildande bakterier och inte dör i autoklaven).  De vill att studenterna använder kofferdamm så ofta de kan och använder Lidocaine som standardpreparat vid alla injektioner.  En stor klinisk skillnad var att de inte gav antibiotika i förebyggande syfte till patienter med tidigare endokardit eller inopererad klaff då de ansåg att risken för allergisk reaktion emot antibiotikan var större än bakteriell spridning pga. behandling. 

 

På kliniken sätter lärarna stor press på studenterna att kunna mycket teori och bakgrundsfakta. Innan man påbörjar sin behandling får man presentera fallet för en lärare som sedan ställer flera följdfrågor och förväntar sig alltid att du som student skall kunna svaret. Något som de anser vara mycket viktigt är hur man går tillväga vid akuta händelser och de har mycket undervisning inom detta. För oss svenskar som inte får lika mycket undervisning inom detta kan det vara bra att läsa på om just detta innan man åker dit. Lärarna förväntar sig att studenten skall sätta sin diagnos och förklara varför de satt just den diagnosen och vilken behandling de tänkt sig. Motivering av val och behandling är mycket viktigt. 

 

Något som skilde sig mycket från KI var patienterna. Queen Mary's är lokaliserat i öst-London (white chapel) där det i princip endast bor folk med utländsk bakgrund som nyligen kommit till England. De har stora behandlingsbehov och har ofta tragiska livshistorier eller kommer från utsatta områden i samhället. Skolans policy är att alla patienter skall få behandling, vilket innebär att vi fick behandla narkomaner som erkände att de hade droger i blodet vid behandlingstillfället, HIV-positiva patienter, hemlösa och många många fler. 









Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 8 på KI

Vi insåg ganska snabbt att det skulle bli svårt att få tillgodoräkna våra behandlingar. Då schemat på skolan var upplagt som det var så blev det mycket svårt att utföra vissa behandlingar. Att göra en rotfyllning skulle ta minst tre pass då passen är korta, endast en lärare jobbar per avdelning och röntgenavdelningen är på ett annat plan än kliniken. Detta innebär att patienten får åka ner en våning med kofferdamm över munnen och sätta sig och vänta i kön (vilken ofta är lång). Vi förlorade en del av våra endopass, då de låg på måndagar och hamnade ibland på "bank holidays" vilket var röda dagar. Detta ledde till att vi inte hann göra några rotbehandlingar. 

Då engelska studenterna gör sina egna tandtekniska arbeten, blev protetiska behandlingar ett problem för oss. Vi från KI har ju inga kliniska erfarenheter av att gjuta våra egna broar eller kronor. Detta innebar att vi avstod ifrån att utföra några protetiska behandlingar på patienterna. 

Vi planerade om vårt schema och bytte bort vissa kliniska pass (såsom protetik) mot klinik på oral surgery. I och med att extraktionspatienter är en bristvara hos oss på KI passade vi på att extrahera så många tänder som möjligt under vår tid på Queen Mary's. Under mina veckor i London extraherade jag tre gånger så många tänder som jag har extraherat under mina fyra år på KI. Vi fick undervisning i extraktionstekniker, diagnostik, injektionsteknik samt operationsextraktion. Vi fick även möjligheten att få observera flera operationer på maxillofaciala kirurgen på The Royal London utförda av världskända, toppraknade kirurger, vilket var ovärderligt! 

Vi fick även undervisning i sederingslära och fick sedera patienter med både lustgas och midazolam  (intravenöst) samt utföra de behandlingar som patienten behövde. Detta var mycket givande för oss då sedering inte är en del av vår kursplan i Sverige. 

Skolan hade även en oral medicinsk avdelning där studenterna fick träffa patienter med slemhinneförändringar. Studenten fick utföra undersökningen och ta de prover som krävdes (utom biopsi, som gjordes av leg. tandläkare). Studenten fick sedan tillsammans med lärare diskutera och ställa eventuella diagnoser eller skicka för ytterligare utredning. 

Slutligen fick vi jobba med amalgam och fick göra amalgam-fyllningar på patienterna vilket vi aldrig tidigare gjort.

I och med att vi fick lära oss mycket om saker som vi inte läser lika mycket om hemma i Sverige, så gjorde det oss inget att vi inte utförde så mycket behandlingar som vi sedan kunde tillgodoräkna hemma. 

Språk och kultur


England är likt Sverige och det officiella språket är engelska vilket underlättade en hel del. Folket är sociala och pratglada och efter en kväll på den lokala puben har man ofta skaffat sig en ny vän. Vi kom snabbt in i samhället och efter 3 veckor hade vi ett välutvecklat socialt nätverk. Engelsmännen är mycket öppna och bjuder ofta med en på fester och andra roliga evenemang. Undervisningen i skolan gick oftast bra. Det tog lite tid att lära sig de engelska termerna för olika diagnoser, instrument, material osv men man kom snabbt in i det och efter några få veckor var vi alla självgående! 
Mycket av den engelska kulturen kretsar kring pub-livet. Efter skoldagen samlas alla studenter/kollegor på den lokala puben och tar en öl. Det är viktigt att delta i detta då man missar en stor del av socialiseringen och möjligheten till att knyta nya kontakter. Man behöver inte dricka öl utan det går bra att beställa en juice eller cola :) 
Då skolan ligger i White Chapel stöter man på många olika kulturer i området. Man kan äta mat från alla världens länder och handla exotiska klädesplagg, smycken, frukt och grönt på marknaden som är öppen alla dagar i veckan. 

Fritid och sociala aktivteter


London är en stad utan dess like när det kommer till att ha roligt. Skolan har en "student union" som de precis renoverat. Där finns en pub och sociala aktiviteter hålls för alla studenter. Under tiden vi befann oss i London hölls även "graduation balls" och det årliga spexet som läkarstudenterna håller i. Studenterna är mycket sociala och bjuder ofta med en på fester och sociala evenemang ifall man är lite på och socialiserar med folket i skolan.

London som stad har hur mycket som helst att erbjuda. Det gäller att sätta sig på nätet och googla på alla byggnader, museer, restauranger, klubbar, butiker osv som finns och sedan välja ut de man helst vill besöka. Utbudet är såpass brett att man knappast hinner göra allt men om man är välplanerad och har kollat upp vad som finns lite i förväg så hinner man med ganska mycket. Några tips från mig är följande favoriter:

Sight seeing: Åk till Green Park och promenera runt så kommer du se Buckingham Palace, Westminster Abbey, Big Ben och mycket mycket mer

Mat: Rodizio Rico (finns i både fulham samt Islington) Brasiliansk restaurang med en fantastisk grill!

Museum: Tate Modern får du absolut inte missa!

Shopping: Westfield - Shepards Bush

Klubb: Cirque de Soir .... De som har varit där vet vad jag pratar om ;) 

Marknad: Du måste besöka ALLA!

Om Lejon kungen visas på broadway, så se den. Den är fantastisk!

Slutligen, se till att gå på afternoon tea på några av Londons kända värdshus. Mer brittiskt än så blir det inte!

Sammanfattning


När jag tänker tillbaka på mina tre månader i London känner jag ett lyckorus. Först verkar staden stor och läskig men efter ett tag faller man hopplöst för den och jag är mer kär än någonsin i denna underbara stad medan jag skriver detta. Under de första veckorna på skolan kände vi att "hjälp, detta utbyte kommer vara hopplöst" men så fort man lärt sig hur systemet fungerar och hur man bäst får saker gjort på skolan så ändrades attityden snabbt till "detta kommer bli grymt". Man skall inte lura sig själv i förväg och tro att man kommer behandla massor av patienter, för så är inte fallet. Behandlingprocessen är lång och tidskrävande. Skolan är gammal, lärarna är få, väntetiderna långa och en simpel behandling kan ta evigheter att utföra. Däremot lär man sig hur man anpassar sig till en helt ny miljö. Man lär sig hur man tar till sig andra skolors system, hur man snabbast lär sig arbeta enligt andra skolors regelverk och hur man kan behandla patienter i miljöer som skiljer sig väldigt mycket från det vi är vana vid. Vi på KI är hemskt bortskämda när det gäller utvecklade, moderna kliniker, tekniska prylar, snabba och välfungerade system och dyra material. I London är klinikerna gamla, många av instrumenten saknas, många av materialen behöver blandas för hand av studenten själv och röntgenmaskinerna är analoga. Vi svenska studenter anser ofta att vi är duktiga och har jobbat med de senaste teknikerna och materialen men såfort man tar bort den "lyx" som vi har hemma står vi där och vet inte vad vi ska göra. Att få lära sig små saker som att blanda eget GPA till att pensla på ets istället för att använda förladdad spruta gjorde att vi snabbt utvecklade vår kliniska skicklighet samt vårt "kliniska tänk. Efter några veckor i London kan jag nu hitta andra vägar att utföra en behandling som jag innan mitt utbyte aldrig behövt göra då vi ofta har "allt" hemma i Sverige. Jag känner mig starkare som student och känner mig mer säker på mig själv som behandlare. Mina nya erfarenheter har utvecklat mig till en bättre kliniker och en bättre människa. Jag har fått träffa patienter med tragiska bakgrunder som har fått mig att förstå varför patienter dyker upp med ett visst oralstatus. Detta gör att jag framöver kan bemöta patienter på ett bättre sätt och anpassa min behandling utefter vilken "typ" av patient som dyker upp i min tandläkarstol.

Min tid i London har varit ovärderlig. Jag har utvecklats som människa, som vän och som student. Tack!