Reserapport - KI-student
Lärosäte: University of California Los Angeles UCLA School of Medicine
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: INK
Termin: Vårtermin 11/12

Innan avresa

Utbyte är något som är en liten del av utbildningen (2 1/2 månad av 5 1/2 år....) men som sätter sig i minnet med sån stor styrka. Det är lätt att utbildningen blir en lång motorväg av läsande, kurserna avlöser varandra och till slut är man framme. Det är inget fel på det, men utbyte sätter krydda på tiden och som det sista man gör på utbildningen blir det en grande final. Jag hade under hela utbildningen velat ha mitt utbyte på sista terminen i USA. Var i USA spelade mindre roll men LA låg högt kurs pga .. ja att det är LA. Innan jag åkte hade jag vilda drömmar om att surfa och hänga på stranden, glida runt på freewayen, cruisa till San Francisco. Allt detta blev precis som jag hade tänkt, om inte bättre.

Som vid alla utbyten krävs en del arbete, men det är värt det! Räkna med sammanlagt kanske 1 veckas arbetstid av förberedelser utspritt över året för att ro i hamn allt som skall ordnas. Informationen från KI är fantastisk, men räkna inte alltid med att kontakten med UCLA löper smärtfritt, och det är därför det är viktigt att vara i tid. Kontakten med dem är generellt ändå väldigt bra. Framförallt kontakten med ansvariga för de olika kurserna är bra att ta tag i direkt eftersom det dels handlar om att få de kurser man vill ha, och dels handlar om att de inte alltid är så bra på att svara i tid. Det finns ett mycket trevligt kompendium på deras hemsida (du måste dock gå in via US/Canada länken för att se kompendiet) där man kan titta på vilka kurser som erbjuds. Där står upplägget, huruvida det är jourer, vem som är kontaktperson, om den går att söka (available for externs eller nåt tror jag det stod), vilket sjukhus den går på, etc. Kurserna börjar vart tredje vecka och man läser 3 kurser minst (enligt reglerna för LINK). Kolla upp vilka sjukhus du vill vara på och vilka kurser du vill gå, kolla upp var i stan du ska bo och sedan får man mixa detta för att hitta det bästa för sig själv.

Om man har ett par dagar i LA att ordna saker kan man köpa rock (den halvlånga sorten) där. Tänk på att du kanske också behöver sjukhusskor (kirurgisk inriktning?) och stetoskop. Ett gott råd är att innan avfärd ordna boende. Bil? Vi hyrde från Rent-a wreck men om man är hyfsat nära sjukhuset kan man åka buss (men det är trevligt och nödvändigt att ha tillgång till bil på fritiden). Sen är det ju alltid saker man kanske glömt att ta med eller ordna. Tänkt på laddare. Vilken mobil ska du använda? Dator (skype)?

Om man läser alla instruktioner och följer planeringen ska det inte vara några problem att komma iväg på utbytet. Försök ha lite disciplin, lite framförhållning och läs in dig lite så blir det kanon! Annars blir det nog kanon ändå, men stressigt och jobbigt... :)

Ankomst och registrering

Vi hade ordnat boende innan och vi skulle alla fyra bo där, så det var bara att ta sig till huset från flygplatsen för att installeras. Grannen Art som hämtade mig efter ett telefonsamtal skjutsade mig genom Venice till vårt hus i Santa Monica. Vi hade ordnat boende som sagt vilket var otroligt skönt, men det fanns en del att förbereda. Jag kom dit några dagar innan kursstart och det räckte för min del. Jag och Maja som kom till huset först åkte på en rundtur och hyrde bil, köpte mat, köpte sjukhuskläder, köpte billig smartphone + abonnemang, kollade in omgivningarna. Benjamin anlände snart och vi blev inbjudna på vår första barbeque vilket slutade men nattlig vilsen promenad på stranden för att hitta hem.

Det är ovärdeligt att ha USA-abonnemang. Ibland kan det krångla attha svensk mobil, det funkar inte med alla operatörer att ha amerikansk abonnemang och svensk mobil.  Skaffa abonnemang med no limit internet, då kan du skypa etc på mobilen. Jag kan verkligen rekommendera att ha smartphone så att du kan använda detta.

Hur tidig man ska vara beror ju helt å fullt på hur mycket man förberett sen innan. Boende är den stora grejen och bör fixas tycker jag. Annars räcker ett par dagar.

På UCLA fanns vad jag vet ingen allmän introkurs utan man hade nästan bara kontakt med dem på sjukhuset som hade själva kursen. Min första dag fick jag åka till UCLA för att hämta min ID-badge, det var det enda, sen kunde jag åka till sjukhuset och bli introducerad där. Beskriver mer om själva kurserna i sig under "kurser".

Ekonomi

Dollarn var låg, vilket hjälpte. Det kostar alltid mer än du tror dock, i alla fall är det min erfarenhet, så räkna högt.
Boende - beroende på delat/ej delat etc. 7000kr/mån. Mat ungefär som hemma, lite billigare ute än hemma. Buss - billigt. Bil - Rent a wreck var billigast. Om man hyr på vanliga hyrställen är det ofta inte så billigt som dom först säger utan de lägger alltid på för en massa olika kostnader och försäkringar. Det är inte säker du behöver alla, kolla igenom detta. Kammarkollegiet täcker en del. Bensin - halva priset mot hemma.
Mobil - billigaste smartphone kostade runt 1000-lappen men var kass kvalitet. Abonnemang all inklusive ca 40 dollar/mån.

Bor man ihop så sparar man en del genom att laga mat ihop, resa ihop, köpa hushållssaker ihop etc, och kan rekommenderas.

Va gäller studierna så måste en avgift betalas, men vi behöver inte betala den summan som dom först anger för "external students" utan bara den minsta. I övrigt är det inga kostnader vad jag minns. På Harbor kostade boende-deposit 35 dollar som jag nu fått tillbaka som check till Sverige.


Boende

Vi fyra som skulle till LA samlades och kollade lite på boende i LA. Man inser att eftersom alla går på olika sjukhus så får det bli en kompromiss vad gäller avstånd. Leta på Craigslist så hittar ni alternativ, eller känner ni någon där? Tänk redan när ni söker kurser på var kursen är och var i stan ni vill hålla hus. De flesta UCLA-sjukhus ligger ändå relativt nära varandra men vissa ligger mer avsides (Harbor, Olive t.ex). Ha google maps bredvid och gå igenom läge för sjukhus resp boende. Ska ni samåka? Jobbar ni samma tider/dagar? Är det bussavstånd från boendet till sjukhuset? (Kolla på google maps det också). Bussarna är sega men är ett fint alternativ, kolla som sagt på google ang restid.

För oss fyra så blev det så att vi bodde i Santa Monica vid havet vilket var närmare UCLA-sjukhusen, men å andra sidan åkte jag och Maja buss och de andra två (USC-studenterna) hade bilarna så i slutändan tog det lika lång tid till sjukan för oss allihop på ett ungefär.

Ska man bo själv så är det såklart ingen annan än dig själv du behöver ta hänsyn till. Vi bodde som sagt fyra ihop och det var en jättebra lösning, billigare och mycket roligare. Vi hade riktigt kul ihop och på kvällar och helger gjorde man saker tillsammans. Jag rekommenderar att bo i områdena kring Santa Monica, det är mycket trevligt. För mig som surfade var det idealiskt att bo vid havet. Vi hittade boendet på craigslist, men det var KI-studenter som hade bott där förut och trivts. Det var en stor lägenhet i i ett hus, typ 3 kvarter från Santa Monica Beach. Jag kan rekommendera Marine Street (Green Planet Services) om man delar som oss, annars blir det för dyrt. Du kan alltid höra av dig ändå, hon kanske har något mindre alternativ också.

När ni frågar efter boende så kolla att betalning sker på ett tryggt sätt. Vi betalade depost över PayPal och sedan cash när vi var där. Fråga om det är pro-rated (betalar endast för de dagar man är där och inte för full månad trots uppgiven månadsavgift).

Studier allmänt

Efter high-school läser USA-studenterna 4 år College (mestadels naturvetenskaplig inriktning men även andra kurser beroende på vad man vill), sedan Med School 4 år, sedan börjar ST (resident varav första året är man intern).
Under med school får man till stora delar själv söka kurser, och det är mer fokus på inriktning än vad det är hemma i Sverige. Dom frågar ofta vad man ska "going into ...." och många har redan valt specialité på med school.
Studierna är generellt hårdare och man förväntas lägga ner mer tid. Dagarna är längre och någon 40h vecka finns inte tal om, men visst kan vissa kurser vara lättare än andra. Det är alltså sådana här kurser som vi som utbytesstudenter också väljer, på samma sätt som de amerikanska studenterna.

Det är ett mer hierarkiskt system men jag tyckte inte det var någon påtaglig känsla av obekväm maktordning. Stämningen var god och det fanns helt klart en mer utpräglad utbildningsmiljö skulle jag säga åtminstone om flera av de ställen jag var på. ST-läkarna gick tydligt fortfarande under utbildning med överläkare som sin lärare. På mottagningen var det t.ex vanligast att underläkaren först gick in till patienten och pratade lite, undersökte, sedan gick han/hon tillsammans med överläkaren in till patienten. I andra fall kunde överläkare sitta i ett eget rum på mottagningen och konsulterades kontinuerligt av ST-läkarna kring varje patient. Lite som studentmottagningen i Sverige fast på en högre nivå kunskapsmässigt och längre fram i utbildningen.

Jag fick god kontakt med mina handledare och upplevde att jag kunde ställa alla de frågor jag ville. Dom slängde ur sig frågor då och då som man fick försöka svara på, och svarade man fel var det inga problem med det. Jag var genomgående på de kurser jag hade valt mycket fri att göra det jag ville, men å andra sidan hade jag ingen kurs som var en typisk avdelningsplacering, där jag förstått att man hade striktare rutiner och mer av ett krav på sig vad gäller vissa uppgifter som var ämnade för studenter.

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 11 på KI

Min första kurs var Orthopaedic Surgery - Sports Medicine (OS350.01i kurskompendiet). Under handledning av ett gäng yngre schyssta solbrända grabbiga ortopeder samt kanske universitets äldsta ortoped, den gamle sportgurun dr Finerman, fick jag hjälpa till att hålla i ben som lagades, titta knän som rensades, titta i artroskop, injicera glykaner i onda knän och lyssna på tanter som hade yogat sig till muskoloskeletala smärtor. Kursen hölls dels på UCLA och dels på Santa Monica UCLA och schemat jag följde var lite av dag-till-dag typ där jag själv fick till stora delar välja vad jag ville vara med på. Största delen operationer men även klinik där jag jag fick testa att ta egna patienter. I efterhand lärde jag mig mycket och såg mycket ortopedi, men detta var till stora delar min egen förtjänst eftersom jag satsade på att vara där heltid och vara delaktig. Jag fick höra mig för vad som hände dagen därpå var jag skulle vara, men generellt var det ingen som var särskilt noga med att jag var där. Jag upplevde det svårt att veta var jag skulle vara och det hände flera gånger att jag fick messa min handledare Locky och fråga var jag skulle vara dagen därpå, och då fick jag ett mess tillbaks (bland på natten) att jag kunde 7.30 komma till någon operation på något sjukhus. Detta var lite förvirrande och jag upplevde ibland att dom inte brydde sig så mycket om var jag höll hus. Jag satsade ändå på att vara där heltid och hade i genomsnitt arbetstider som kontorstid och utan jourgång. Dagarna började vanligtvis kring halv 9 med operation eller vissa dagar med mottagning kl 8. Jag fick "scrubba" in och hjälpa till mycket vilket var kul. Det var ingen formell examination men fortlöpande frågor under operationerna om anatomi, det var dock inga konstigheter eller svårigheter utan på en avslappnad nivå. Dagarna slutade oftast vid 4 +/- någon timma.Det var mer protesop än jag trodde och jag som inte är primärt ortopediskt inriktad tyckte höft-och knäprotes blev lite tradigt i längden. Vi gjorde också många ACL-reparationer, artroskopier, mm. På kliniken var det mycket artros men även annat, detta berodde mycket på vilken överläkare man hängde med eftersom de hade lite olika inriktningar. Ett tips är att någon dag hänga på family-sports-medicine mottagningen där det var många enklare åkommor som är bra att träna på inför vårdcentraljobbet, t.ex vrickningar, löparknän, överbelastningar, rotatorkuffsproblem etc.

Kyckling-burgaren med senap är god på Santa Monica UCLA.


Min andra kurs var Pulmonary diseases (ME470.02) på West VA (Veteransjh) gick jag med ett lungteam i 3 v. Jag hade inte riktigt förstått att jag skulle gå med ett konsultteam men det blev bra. Kontakten med studentkoordinatorn var inte optimal och räkna med sena svar och konstiga formulär som inte stämde med UCLA-informationen sen tidigare. Första dagen spenderades i någon form av Kafka-process som till slut bara gjorde att jag skrattade åt alltihop, eftersom jag efter att ha spenderat ett par timmar med att lämna fingeravtryck etc på säkerhetsavdelningen fick gå runt uppe på lungkliniken och göra diverse nätbaserade kurser och skriva ut lappar hit och dit som sedan inte dög och inte passade ihop och att dom bytte datorsystem också gjorde det ju inte bättre, samt att det administrativa folket var lite långsamma och att bygget var under omstrukturering när jag var där. Men när detta var gjort var det fritt fram. Dagarna började vid 9 och slutade runt 4 så det var en lugn kurs. Teamet hade sina patienter som man följde och dagligen gick vi runt till dem och rondade. Jag kunde ha hand om egna patienter och titta till dem innan ronden, och fick sen skriva anteckningar i deras i början svårförståeliga journalsystem. Diagnoser jag stötte på under denna kursen var pneumothorax, pneumoni, pulmonell hypertension, svikt, sarkoidos, malignitet, atelektaser m.m. Handledningen var ok men inte fantastisk. Det hänger ju såklart mycket på vilken handledare. Vi tränade på vakumsystem för pneumothorax, genomförde pleuratappningar, bronkoskopier. Dagligen var det gratis lunch + lunchföreläsning för medicinarna som jag kunde gå på. Falldiskussioner följde ibland. Vissa veckodagar var det klinik och då fick man ta egna patienter på lungmottagningen vilket var lite läskigt och svårt men intressant och lärorikt. Många veteranhistorier blev det. Många har också psykiatriska bekymmer och drogproblem. Mycket sömnapné på kliniken. En somnade i rummet. Vid ett tillfälle fick jag i uppdrag att påå ett lungspecialistmöte hålla en mindre föreläsning om atelektaser, det var lite vatten över huvudet men gick bra. Generellt var miljön öppen och folk var vänliga. Jag följde med på alla möten etc och blev en i teamet under dessa 3 veckor.  Det som utmärkte VA var att det var endast män som patienter, det var lite slitet, patienterna var ofta fattiga och i de lägre samhällsklasserna. Fördelen med denna kurs var att det fanns tid att fråga och att prata igenom saker, att få ta egna patienter och att det var givande att se denna del av USA:s samhällssystem. Nackdelar var att det ofta var komplexa patienter som teamet blev konsulterade om, och det kunde ibland kännas lite svårt. Det var ingen formell examination.


Sista kursen var Introduction to trauma management på Harbor. Detta är ju en känd kurs sedan tidigare och det har skrivits ett antal rader redan i föregående reserapporter, så jag tror inte det är mycket att tillföra egentligen. Det är en mycket intensiv kurs och vill man testa på hårda arbetspass är detta kursen att gå på UCLA. Vi förstod dock mot slutet att det inte var något krav att gå fulla jourer, men för att känna att man gjort detta fullt ut så gjorde vi allt 100%-igt. Det var jag och Maja som bodde i sjukhusets baracker 3 veckor och hängde med traumateamet. Var tredje dag gick man jour - ca 05.30 till ca 9-10 dagen därpå. Dagen efter 12h-dag, sedan jour igen. 1 ledig dag i veckan. Vi var ett litet team och det var kul för man fick mycket kontakt med de andra. Det var ett minst sagt intressant gäng som sprang omkring med sökare i högsta hugg redo att operera diverse åkommer varav de mest spännande såklart var skottskador och bilolyckor, men även ett otal gallor och andra bukar som fyllde de långa nätterna. Vi hade tur och fick faktiskt se många spännande saker såsom thoracotomier, fasciotomier, reponeringar, pleuradrän, flera HLR. Insprängt i schemat fanns också teaching-rounds, trauma-mottagning (kul!), ronder och mer. Vi var högst delaktiga och ansvarade för blodgaserna bl.a, men också högst behjälpliga på operationer, för såromläggningar, samla in sockervärden på morgon halv 6 (kanske kunde effektiviseras?). Man hade ett gratis mål mat om dagen, och på kvällen/natten beställde vi ofta hamburgare eller nåt annat skräpigt. En dag var vi med ambulansen vilket var jättekul. I USA står brandkåren för största delen av akutverksamheten och därför har ju nu som tillökning i min livserfarenhet att ha kollat en förmiddag på skräckfilm på en brandstation i USA i väntan på utryckning, och en eftermiddag med pepparsprej, intox, bröstsmärtor och god wok. 


Dessa korta långa veckor på traumakursen har gett mig något att se tillbaka på hela livet och jag ångrar inte en sekund att jag gick kursen. Den är ganska krävande och ligger inte så bra till så räkna inte med semester. Vi bodde i barackerna vilket funkade men inte var ett nöje direkt. Området är osäkert och man skall inte vara ute när det är mörkt. Men innan det kan man på sina lediga tider hänga på Starbucks och på den fantastiska Japanska restaurangen Tori High. Våra vänner bodde ju kvar i Santa Monica så på vår lediga dag hängde vi på stranden igen. Sista jourpasset och därmed sista skoldagen på dessa 5 1/2 år firades formel-1-aktigt med mousserande utanför baracken innan man däckade i sin sunkiga säng.

Språk och kultur

Språket var inte ett problem, men ibland på operationer är det lite svårt att höra genom munskydden. Spanska är ett plus att kunna speciellt ju längre söderut du är i LA, men är inget måste. Kulturen är ju välbekant för oss svenskar, men visst är det lite annorlunda att komma och se LA med egna ögon. Det som slår en är att det finns många uteliggare, och det är otrolig skillnad på standard i olika delar av stan. Folk är vänliga och det är ett skönt klimat. Dricks är viktigt, håll dig till minst 15%.

Fritid och sociala aktivteter

Ja var ska man börja, det finns oändligt att göra i LA. Jag hängde väldigt mycket på stranden och i vattnet och det var ovärderligt att bo nära stranden på det sättet. Jag hann med att åka till Universal studios, Hollywood, Six Flags (2ggr), San Diego, San Francisco och highway 1, Las Vegas, Grand Canyon, Getty museum, Beverly Hills, Malibu,  för att inte tala om allt häng i Santa Monica i vårt kära hus med grill, glass, drinkar och barerna nere på Main St. För oss som bodde tillsammans så var kontakten med andra studenter inte lika viktigt, men vi hade faktiskt kontakt med några studenter ändå som bl.a var hos oss på barbeque och som visade oss runt lite i Hollywood. Vi träffade folk i området där vi bodde, och hade barbeque titt som tätt med våra barbeque-galna grannar.

Sammanfattning

Kort tid men fantastiska minnen och ett riktigt bra slut på utbildningen. Jag känner redan att många av de erfarenheter jag fått där har gett mig mycket i livet här hemma, och inte minst i arbetet. Inte bara kunskapsmässigt utan framförallt som en referens vad gäller hur läkarjobbet ser ut på andra platser i världen. Jag läste kurser på 3 olika sjukhus och inom 3 olika specialiteter vilket på ett sätt var påfrestande men också givande, men det är något du som läser detta kan ha i bakhuvudet om du tänker söka - det kanske är enklare att hålla sig till endast ett eller två sjukhus. Som nyutexaminerad vikarierande underläkare kan jag bara rekommendera alla studenter som läser detta att åka på utbyte, det är en unik möjlighet - speciellt att få åka till LA!!