Innan jag började på tandläkarprogrammet på KI spenderade jag några år på KTH. Huvudorsaken var egentligen att jag visste att de hade mycket sammarbeten med utländska universitet och bra möjligheter till att bedriva en del av studierna utomlands. Nu hann jag aldrig så långt så för mig var det mer eller mindre en självklart att jag på KI skulle söka utbytesstudier om jag fick chansen. Men när det väl var dags så var jag inte alls lika säker längre. Det fjärde året är ett tufft år med mycket tentor, krav och väldigt mycket som ska hinnas med. Stressnivån är hög och tanken på att ”missa” utbildningsmoment och kliniktid var inte så lockande. Samtidigt var det detta ekorrhjul som fick mig att trots allt söka utbytesstudier på orter som jag tyckte skiljde sig från storstads-Stockholm. Informationsmötet inför ansökningen gav en bra fingervisning. När jag nästan gett upp hoppet om att få åka iväg någonstans fick jag så ett mejl om att jag fått plats i Tromsö. Jag måste erkänna att jag inte hade jättekoll på vad Tromsö egentligen innebar, men förstod snabbt att det var ett erbjudande som jag inte kunde tacka nej till. Dels skulle jag förmodligen aldrig på egen hand ge mig iväg 2000km norrut till Nordnorge och ”turista”, dels erbjöd Tromsö ett miljöombyte utan dess like. Att åka längdskidor till skolan och lite slalom på kvällen lät så exotiskt som det bara kunde. Jag hade även hört lite om norrsken och midnattssol och annat som lockade. Jag kan inte påstå att jag är typen som varje ledig stund ger mig iväg på nya äventyr men samtigit finns det väldigt få saker som jag inte gillar när jag väl provar.

När beslutet att åka väl var taget var det inga konstigheter. Sammarbetet mellan universiteten fungerar väldigt bra och det var inga svåra formulär och intyg eller vaccinationer som behövdes. Bara att skriva på, boka resa och ge sig iväg.

Norge är som känt inte det billigaste landet att leva i, särskilt för en student. Erasmusbidraget och extra lånet från CSN räcker kanske inte riktigt till om man vill passa på och uppleva så mycket som möjligt. Själva flygbiljetten till Tromsö kostade en del men å andra sidan behövdes inga vaccinationer, skol-eller kåravgifter. Lokaltrafiken är inte dyrare än i Stockholm och fungerar bra, men på vardagar finns inga nattbussar. Den största utgiften är som här hemma boendet och allt som hör till det.

Det bästa sättet att spara pengar på är att laga maten själv. Den är i sig dyrare än i Sverige och alla färdiga alternativ är därför relativt dyra, men särskilt färsk lax och torsk är billigt och väldigt prisvärt. På skolan finns mikrovågsugnar som nästan inte används då alla äter mackor till lunch.

Bostadsfrågan är precis som i Stockholm den svåraste nöten att knäcka. Det gäller att så snabbt som möjligt ställa sig i kö hos Studentsamskipnaden i Tromsö- www.sito.no, och tyvärr kan man inte vara särskilt kräsen på vad som erbjuds, vare sig pris- standard eller lokalisationsmässigt. Jag tycker dock inte att man ska acceptera att bo på Kvalöya eller en annan närliggande ö. Ett tips är att redan från början börja höra av sig och kontrollera att de förstått att man är utbytesstudent och behöver kontrakt under en begränsad tid som inte nödvändigtvis stämmer överrens med den lokala studieperioden. Här var studievägledaren till stor hjälp då kommunikationen och informationen från sito minst sagt var bristfällig och allt skedde i sista stund. Det dröjde till mitten av februari innan jag fick erbjudande om bostad från första mars. Kontraktet sträckte sig över hela sommaren vilket återigen inte riktigt var vad jag hade ansökt om, men i det finstilta stod det att uppsägningstiden var 1 månad, så nu hade jag i alla fall någonstans att sova. Om möjligt är det ett bra tips att byta bostad med en utbytesstudent från Tromsö. Prismässigt får man vara beredd att betala runt 3500-4500NOK för ett rum med delat bad/kök.

Utbytesstudierna sker på termin 8 som är en bra termin att spendera i Tromsö. Studenterna är då tillbaka från sin praktiktermin och har en hel del föreläsningar och inte så många tentor. Föreläsningarna är till stor del på svenska och engelska men är oftast kortare så det blir inte så svårt att hålla koncentrationsnivån uppe.

Språkmässigt gick det bättre än jag hade förväntat mig. Jag hade knappt varit något i Norge tidigare och visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig av nordnorskan, men det gick relativt snabbt att lära sig alla nya ord, som i de flesta fall är oerhört roande. Efter några veckor var det inga problem att hänga med i svängarna och det var absolut inga problem att om och om igen fråga vad som menades ifall man inte förstod. Personligen tycker jag nästan att det är lättare att förstå nordnorska än oslo-norska. På skolan var de flesta föreläsningar antingen på svenska eller engelska, då de flesta lärare inte är norska.

Kulturskillnader är svåra att hitta och jag tror att det i de flesta fall kan härledas till storstad-småstad skillnader. Den största skillnaden är lunchvanorna som för oss svenskar innebär att det inte finns någon kö till mikrovågsugnen.

Jag är oerhört tacksam för att ha fått uppleva detta. Det har utan tvekan varit den bästa tiden i mitt liv. Det har gett mig en helt annan syn på tandläkaryrket och vidgat mina vyer. Jag tror att jag har blivit mycket lugnare och tryggare i min yrkesroll och mognat en hel del. Kan inte föreställa mig hur det skulle ha varit att bara vara kvar på KI hela utbildningen. Det här är något som alla borde göra, för sin egen skull.

På det personliga planet har jag funnit riktigt bra vänner för livet och är helt säker på att jag kommer att återvända till dessa nordligare breddgrader många gånger om.