ESTeSL ligger nära Världsutställningen 1998 vid stationen Oriente och 5 minuter från floden Tejo. Eftersom jag kom sent och varit där förut tog jag taxi från flygplatsen. Hotellet, VIP Arts hotell kostade 700 SEK/natt för enkelt eller dubbelboende (reste med privat sällskap) och är 5 minuters gångväg från skolan.
Väl framme fanns en avdelad person väntandes som körde mig ut till det sjukhus jag skulle besöka första dagen. Detta för att få möjlighet att diskutera VFU med de lärare/handledare som har hand om våra studenter, se den kliniska verksamheten och möta klinikledningar. Generellt håller Portugal en hög medicinsk och teknisk standard och man är väldigt positiva till såväl lärar- som studentutbyte. Överallt känner man sig väldigt välkommen.
Lissabon är en lugn och "säker" stad. Kollegorna är genrellt sett mycket generösa. Under denna resa gjorde vi en trevlig utflykt över floden, på båt, och åt en god middag i en fiskrestaurang. På lördagen träffade jag programansvarig för röntgensjuksköterskeprogrammet (radiograf) för att diskutera lite om deras inställning till "bild och funktion", vilket är en het potatis i Sverige. Han tog med mig upp till Sintra som är ett bergsområde med en fantastisk liten stad 3 mil utanför Lissabon. Efteråt åkte vi även ut till Cabo da Roca som är den västligaste punkten på det europeiska fastlandet.
Kvällen avslutades på en genuin "fado"-restaurang. Detta rekommenderas varmt!
Jag tycker det är en fördel att komma tillbaks till samma skola flera gånger. På det sättet kan man få en kontinuerlig kontakt med programmet som helhet men framför allt de lärare och övriga kontaktpersoner man kommunicerar med. 3-4 dagar utbyte med en dag för egna aktiviteter är ganska lagom och innebär inte alltför mycket förberedelse, omställningar eller annat som kan upplevas som jobbigt.
I diskussionerna med lärarna berörde vi 2 viktiga frågor. Dels en tidigare initierad nätverksträff för europeiska program inom klinisk fysiologi (Leonardo da Vinci) och dels en planerad portugisisk konferens om samverkan mellan flera diagnostiska program (nuklearmedicin, radiologi, laboratoriemedicin och cardiopneumology)
Beträffande nätverket beslutades om att återuppta försöken och i detta engagera en av de portugisiska lärarna. Geensamt ska vi även försöka identifiera flera program i andra länder, bl a Holland, Österrike och Italien.
Konferensen är inte färdigplanerad än men jag lovades en inbjudan till Azorerna där den ska förläggas i början av maj.
Beträffande klinisk verksamhet, se under "ankomst".
Detta var 3:e gången jag deltar i lärarutbyte inom Erasmus och vid detta universitet, ESTeSL i Lissabon. Att jag valde att resa just nu berodde på flera saker. Dels tycker jag om att undervisa och våra program har många likheter, vilket gör att det är väldigt stimulerande att möta en ny grupp studenter. Vidare hade vi någon vecka tidigare skickat ner 2 studenter på ett INK-avtal för en 5 veckors klinisk kurs och slutligen ville jag möta de studenter som vi skulle till att anta för att komma till KI under våren 2010 samt deras lärare.
Några förberedelser var inte nödvändiga. Jag provade ett nytt hotell närmre skolan och bokade biljett via Ticket,
Detta utbyte var en kombinerad resa med undervisning, klinisk verksamhet och möten. Det är för mig viktigt att som mottagande, ansvarig lärare ha en god uppfattning om studenterna som ska komma till KI innan de kommer hit. Dels för att kunna "tala för varan" när jag ska ordna kliniska placeringar men även för att känna mig säker på att de själva kommer att ha glädje av utbytet.
Nästan varje gång har jag hittat ett eller fler "guldkorn" som jag tagit med mig hem från utbytet. Undervisningsformer, examinationsformer, feedback till studenterna och mål med undervisningen. Jag har också fått feedback tillbaks att jag själv sätter vissa spår hos studenter och lärare. Bl a har man nu infört omvårdnad och en mindre del av neurofysiologi som tidigare inte fanns alls i programmet.
Under torsdagen hade jag 3 timmar undervisning inom mitt favoritområde, ekokardiografi (ultraljud på hjärta). Eftersom man i Portugal inte dubbar filmer och liksom Sverige har ett ganska "smalt" språk samt att undervisningen i engelska påbörjas i lågstadiet är kunskaperna inom engelska bland yngre mycket bra. De ser det även som en utmaning att få diskutera och fråga på engelska och för mig är det inga problem att föra diskussioner på engelska. Praktiskt alla fackord är desamma på svenska som engelska.
Programmet jag undervisade för heter Cardiopneumology och motsvarar klinisk fysiologi för BMA i Sverige. De flesta programmen är på 4 år med en kandidatexamen som slutmål. Trots arbetsbrist och terminsavgifter är det stor konkurrens för att komma in på skolan med hög kompetens som följd. Studenterna i detta fall gick 3:e året. Under år 2 har man all klinisk utbildning på skolan. Där finns således ett fullt utrustat lab med ekg, arbetsprov, ultraljud, spirometri och banspelare för blodtryck och ekg som studenterna kan öva med.
Lektionstiderna börjar i regel vid 9 men schema läggs redan vid 8 och pågår fram till 22 på kvällen. Sist jag var nere undervisade jag mellan 18-21 i ett fullsatt klassrum.
Mina föreläsningar handlade om ultraljud ur ett historiskt perspektiv med fokus på teknik och hjärtdiagnostik. Vidare hade jag förberett ett antal patientfall som uppskattades mycket. Studenterna deltog med glädje i diskussionerna om de olika fynd som visades upp och hur de skulle tolkas. Generellt verkade alla ha en mycket hög kunskapsnivå och drog sig inte för att formulera svar på engelska och komma med motfrågor. Under en del av lektionerna deltog även deras egna lärare som efteråt med stolthet beskrev sin förvåning över hur bra engelska d studenterna kunde.
Diskuterade även om VFU och hur man kan införa en bedömning om hur självständigt studenterna arbetar. De tyckte det var ett bra förslag, som jag la fram, att själva få ange vid varje undersökning hur många % (0, 25, 50, 75 eller 100)som studenten gjort av varje undersökning.
Jag undervisade i c:a 3 timmar. Studiebesöket med diskussioner på sjukhuset omfattade minst 4 timmar. På skolan ägnade jag 3-4 timmar åt diskussioner med utbytesstudenter (mina egna och de som kommer i vår till oss) för att få en så bra bild som möjligt av deras språknivå, kunskaper, mogenhet, hur de förberett sig (boende, biljetter etc) för sitt kommande utbyte etc. Slutligen hade jag 3-4 timmars diskussioner med lärare och internationella studievägledare.