Jag visste sedan länge att jag ville bo i Paris vid något tillfälle i mitt liv, så när jag såg att det fanns möjlighet att söka till ett universitet där var det självklart att jag skulle göra det. Jag frågade min studenthandläggare om det gick att åka trots något bristande kunskaper i franska och hon sa att i och med att jag skulle göra ett projekt för examensarbetet så skulle det bara krävas att jag hittade en handledare som var okej med att jag gjorde projektet på engelska. Så jag ansökte om platsen på UPMC och blev nominerad av KI. Jag fick all information jag behövde och fyllde i alla papper till ansökan till universitetet.

Jag började söka handledare hyfsat tidigt efter nomineringsbeskedet. Jag letade upp några potentiella på UPMCs hemsida och mailade 6 grupper. Jag fick två "ja", två "kanske" och två "nej". Det är alltså inte särskilt svårt att hitta en grupp om man är ute i god tid, och ingen verkade ha några problem med att jag inte kunde flytande franska. Gruppen jag till slut valde hade bara en medlem med franska som modersmål, medan resten föredrog engelska. Hittar man en sån grupp är det ju förstås inte särskilt svårt att klara studierna, även om man inte kan förvänta sig att franskakunskaperna förbättras särskilt mycket då.

Sen började det krångliga. Informationen från UPMC om ansökan var inte särskilt bra, och trots att jag skickade in allt innan deadline (som var 31a maj) så var det inte förrän i juli som de över huvud taget bedömde min ansökan, eftersom de sa att jag "glömt" skicka in papper som jag inte fått information om att jag behövde skicka. När de väl kollade på min ansökan berättade de att jag inte kunde göra ett forskningsprojekt på UPMC eftersom de inte tillåter detta för kandidatstuderande. Ingen på KI visste om detta och det hela blev väldigt krångligt. I november åkte en delegation ner från KI för att diskutera avtalen som strax skulle gå ut, och då lyckades de på något sätt fixa det så att UPMC registrerade mig som Masterstudent i stället.

Att någon annan student från KI skulle få samma problem i framtiden är ju inte särskilt sannolikt då missförståndet nu är uppklarat, men det kan ändå vara bra att vara beredd på lite bakslag. Se bara till att berätta för KI tidigt i så fall, jag fick all hjälp jag behövde och känner mig inte bitter nu i efterhand, även om det såklart var stressigt under tiden.

Jag kom till Paris 11 dagar innan den svenska terminen började. Det behövs inte, man behöver verkligen inte så många dagar för att fixa allting, men det var självklart trevligt att kunna vänja sig vid allt det nya innan projektet började. Jag hann inte skriva tentan i Molekylär medicin innan jag åkte men vi fick skriva den utomlands, så jag skrev den hos svenska kyrkan i Paris.

När man kommer till Paris ska man registrera sig hos den internationella handläggaren på UPMC så snart som möjligt. Den enda anledningen till att det är bra att vara tidig är eftersom det tar upp till 3 veckor att få sitt studentkort. Studentkortet används för att identifiera sig, t ex om man vill låna datorer på biblioteket, och kan även laddas upp med pengar för att användas som ett bankkort på skolans restauranger. Jag behövde det aldrig för projektet eller labbet (ibland så fanns det fält för det på diverse registreringspapper men jag kunde fylla i dem innan jag fått kortet), men det behövs för att identifiera sig som student, exempelvis om man kan få studentrabatt.

Paris är generellt dyrare än Stockholm i de flesta avseenden, men jag tyckte inte att det blev någon svidande skillnad. Lever man på exakt samma sätt i båda städer är skillnaden förmodligen inte jättestor, men har man chansen att prova på allt nytt i Paris så gör man ju det, och då blir det förstås dyrare. Något som däremot var betydligt billigare i Paris var maten i studentrestaurangen. För 3.10 euro kunde man få en full måltid, vilket ju är en aning billigare än Jönsan.

Jag levde på en budget på 5 500 kr i månaden utöver de 3 500 som gick till hyran (jämfört med de 4 000 jag spenderar i Stockholm utöver min hyra på 2 600). Då kände jag inte att jag vände på slantarna på något sätt, men samtidigt är jag överlag ganska sparsam. Jag kunde gå ut ofta, äta ute ibland och åka till de platser jag ville se utan problem.

Boende i Paris sägs vara svårt att hitta. Själv körde jag på strategin att berätta för alla jag kände att jag skulle dit och letade boende, och till slut så visade det sig att en bror till en kursare hyrde ett rum terminen innan som han tänkte flytta ut från och som jag då kunde ta. Den taktiken funkar ju såklart inte alltid, men det kan vara värt att prova. Rummet jag hyrde var hos en fransk familj och kostade bara 400 euro.

Generellt så är det mycket rörelse i bostadsmarknaden här. Väldigt många hyr ut enskilda rum i delade lägenheter (colocation är en väldigt vanlig term här) och även om det kan vara dyrt (allt från 400 till 800 euro i månaden) så har det även fördelen att om man bor med fransmän så blir det ett lätt sätt att få hjälp både med språket och det franska samhället. Om man inte har en kontakt som redan bor där kan det vara svårt att hitta ett rum innan man kommer till Paris, men om man kollar på hemsidor som craigslist, colocation.fr och appartager.fr så ser man att många vill hyra ut så snart som möjligt, så man lär inte behöva hålla sig till vandrarhem alltför länge. Dock är en i underläge utan franska föräldrar som kan gå i god för en, så man kan inte vara alltför kräsen. Med det sagt är det ändå bra att försöka hitta något inom stadsgränsen eller precis utanför - de jag kände som bodde i förorterna tyckte att pendlandet förstörde upplevelsen.

Annars var det väldigt många utbytesstudenter som bodde på Cité Universitaire, vilket är ett studenthem i södra delen av staden med rum för ca 400 euro i månaden. Jag sökte aldrig dit - dels så blev jag antagen till UPMC efter att ansökningstiden till Cité U gått ut och dels så gick det snabbt att hitta rummet jag till slut bodde i när jag väl var säker på att jag skulle åka - så jag kan inte säga hur lätt det är att komma dit. De prioriterar studenter som pluggat en längre tid och jag vet inte om det räcker med att vara på sista kandidatterminen för att vara hyfsat säker på att få en plats. De jag känner som bodde där verkade nöjda. Som jag har förstått det ska man som svensk i första hand vända sig till svenska studenthemmet (http://www.svenskastudenthemmet.com/sv/).

Jag hade inga större problem med språket, trots att jag inte är jättebra på franska. Det är inte särskilt svårt att ta sig runt i samhället även om man inte har ett gigantiskt ordförråd eller använder perfekt grammatik. Hade jag läst kurser på UPMC hade det antagligen blivit väldigt svårt (vad jag vet är alla på franska), men på labbet var det i stort sett bara engelska som gällde. Resten av universitetet var dock inte lika internationellt. Jag skulle inte rekommendera att åka om man inte kan någon franska alls, men även det skulle säkert funka på ett eller annat sätt.

Kurser i franska erbjuds till internationella studenter och är gratis för alla ERASMUS-studenter. Man skriver ett prov i början av terminen för att veta vilken nivå man är på, men om man inte tycker att den nivå man placeras i känns rätt så kan man även byta efterhand. Jag tyckte att kursen var väldigt bra, särskilt för mig som inte var tvungen att prata franska särskilt mycket i övrigt. Det var skönt att ha 2 timmar per vecka som alltid gick till att träna på franskan.