Jag har sedan min barndom velat volontärarbeta inom sjukvården i något utvecklingsland. När möjligheten att söka utbyte gavs, att studera sjukgymnastik i ett annat land, var Uganda och Makerere University ett självklart val. Mitt motiv var att se hur sjukgymnastik bedrivs i ett land som skiljer sig på många sätt från Sveriges. Jag hade goda chanser att få platsen, eftersom jag har varit engagerad som marskalk och representerat Karolinska Institutet som ambassadör. Jag och min klasskompis Ella fick möjligheten att åka.

Det var svårt att förbereda sig inför resan eftersom jag inte visste vad jag kunde förvänta mig. Förberedelserna bestod av att läsa tidigare reserapporter samt kontakta tidigare studenter, lärare och bekanta som varit i Uganda. De största funderingarna gällde boende, hur man tog ut pengar, vad som vad viktigt att ta med.

Genom kontakt med vaccinationscentralen och studenthälsan fick vi hjälp med vilka vaccinationer vi skulle ta. Jag vaccinerade mig mot; Gula febern, twindrix (hepatit A och B), Meningokocksjukdom (epidemisk hjärnhinneinflammation som är säsongsbaserad), tillägg på barnvaccinet polio och stelkramp samt tyfoid. Givetvis tog jag även malariaprofylax i form av Lariam.

Innan vi åkte hade vi många fördomar om Afrika och Uganda. Vi vågade exempelvis inte ta med oss fina kläder, smycken, dyra telefoner eller dator. Såhär i efterhand hade det varit kul att ha med dessa ting. Det finns WiFi på de flesta hostel och hotell. Vi gick ofta ut och åt och då hade det varit kul att ta på sig något fint. Det går givetvis att shoppa fina klänningar på plats, har dock ingen uppfattning om utbudet för finkläder för män. 

Vi tog kontakt med ansvarig för KUA/KUM i Sverige och planerade att göra denna tvåveckors kurs innan vi åkte. Därefter tog jag kontakt via mail med värduniversitetet för att bestämma tid för avresa. Vi fick uppfattningen att vi själva fick bestämma när det passade oss att åka och därefter meddelade när vi skulle åka. Vi bestämde att vi skulle träffa mr. Richard Kasiita och mrs. Helen Omare, som är anvariga i Uganda för utbytet, dagen efter ankomst dock oklart när eller var. 

 Tips

•      Vi tog ut pengar på Barkleys bankomater i Uganda. Där fungerar VISA kortet.
•           Packa myggnät ifall det skulle mot förmodan vara hål i de som finns eller om du åker på utflykt.
•           Ta med hög solskyddsfaktor. Jag använde solskyddsfaktor 50+ varje dag. Det räckte ungefär 5 veckor.
•           Eventuellt försäkringskort på resan.
•          Myggstift.
•           Fina kläder till sjukhuset att arbeta i, exempelvis klänningar som går under knäna.
•           Läkarrock
•           Gärna en namnskylt där det står namn, Karolinka Institutet och Pysiotherapy.
•           Det gula vaccinationshäftet
•           Visum köper man på Entebbes flygplats för 50 USD.
•           Universaladapter är bra att ta med.
•           Om man exempelvis vill bada i lokalt vatten eller rafta i Nilen bör man skaffa något slags antipatiasitmedicin, som för intas inom två veckor efter badet. Jag badade endast i pooler.
•           Vätskeersättningstabletter.
•           Om inte hela boendet bokas innan kan det vara skönt att boka några nätter på ett hostel. Vi bokade tre nätter på Makerere Guesthouse. Jag skulle rekommendera att kontakta ett hostel som heter The Edge house. Det finns ingen hemsida eller kontaktuppgifter dit. En kille som heter Nassar jobbar där och honom kan man kontakta via facebook för att reservera rum. Nu finns även en facebookgrupp som heter The Edge House. På detta hostel bor många andra utbytesstudenter och ligger på det fina, lugna och säkra universitetsområdet.
•           Eventuellt presenter att ge till handledarna på sjukhuset. Tips är att ge sjukgymnastiska redskap exempelvis planscher på muskler, böcker på engelska, reflexhammare eller dylikt.
•           Utvärderingsmetoder och tester till sjukhuset. Ta gärna med på engelska och papper ni kan lämna.

Väl framme i Uganda köpte vi visum på flygplatsen för 50 USD (vilket vi växlade till oss på Arlanda innan vi åkte). Innan vi åkte ner hade vi kontaktat en chaufför vid namn "Big Moses" som vänligen stod och väntade på oss vid flygplatsen. Vi landade mitt i natten och åkte därefter vårt förbokade hostel i Kampala. Bilresan tog ca 45 min och kostade oss 80.000 USH (ca 200kr). Det gick även bra att betala med USD. Väl framme sov vi ca 3 timmar, vi ville inte vända på dygnet helt. Vi fick frukost på vårt hostel därefter var vi redo att möta Kampala. 

Eftersom vi inte hade något exakt datum för kursstart gav oss ut på en promenad för att hitta sjukhuset. Vi antog att vi kunde börja på sjukhuset redan dagen efter ankomst. Kartor finns inte så man får fråga sig fram. De första dagarna var vi jätterädda och trodde att alla skulle råna oss eller kidnappa oss. Denna känsla gick över efter ca två dagar då vi förstod att Ugandier är väldigt snälla och vänliga och hjälper gärna till.

Efter lite omvägar hittade vi tillslut sjukhuset som är riktigt stort. När vi väl lärde oss en närmre väg till sjukhuset tog det ca 30 minuter att gå får universitetsområdet, inklusive tiden det tar att korsa vägen.  Där började utmaningen att hitta de personerna som vi hade haft kontakt med via mail. Detta var inte ett lätt projekt. Hungriga, svettiga och trötta letade vi runt på sjukhusområdet i ca 45 min innan vi hittade Department of Physiotherapy, som ligger i Nya Mulago. Vårt första möte med våra handledare frågade vi vad vi skulle ha på oss när vi jobbar på sjukhuset och om vi kunde ha på oss de kläderna vi hade planerat att ha (leggings och bomullströjor som vi kunde slänga innan hemgång). De skrattade bara åt oss och sa att vi skulle ha på oss fina kläder som matchar till slips och skjorta. Att vara sjukgymnast i Uganda är ett högrespekterat yrke och detta ska respekteras genom en proper klädsel. Vi var även tvungna att skaffa läkarrockar. Inget av detta hade vi fått veta från Sverige så det var bara att ge sig ut i slummen för att få läkarrockar uppsydda. Det var relativt billigt så det var helt ok, det svåra var bara att hitta dit. På rockarna skulle våra namn synas samt att det framkom att vi var sjukgymnaster.

Vi gick tillbaka till sjukhuset för att visa upp våra nyinköpta läkarrockar och våra handledare var nöjda. Men det var en sak som fattades och det var att det var viktigt att det skulle stå att vi var från Karolinska Institutet. Vi fick återigen, på egenhand, leta efter någon slags studentkoordinator som skulle ordna detta åt oss. Vårt nya motto i Uganda blev: "Ska man få någonting gjort får man göra det själv". Vi var lite besvikna och irriterade att vi inte hade fått reda på allt detta innan avresa. Nästa steg att nå upp till kraven var att gå ut och leta finkläder i Kampala. Vi hade tur att vi hade en tjejkompis som bor i Kampala, som tidigare har varit sjukgymnaststudent på utbytes i Sverige. Vi kom ner på en tisdag och vårt schema skulle tydligen börja först på måndagen så vi hade gott om tid att acklimatisera oss och bekanta oss med Kampala.

Vi träffade andra utbytesstudenter från andra länder, men även från Sverige. Det var läkare, sjuksköterskor och barnmorskor. Alla hade kontakt med en studentkoordinator på plats, vid namn Susan. Vi hade ingen koppling till henne utan hade direktkontakt med sjukgymnastikutbildningen samt sjukgymnastiken på sjukhuset. De som ¨hade kontakt med studentkoordinatorn erbjöds bland annat språkkurser och att gå på en dansuppvisning. 

För att åka på utbyte måste man vara kårmedlem i Sverige. Den största kostnaden för hela utbytet var givetvis flygbiljetten och vaccinationskostnader. Ett tips är att börja vaccinera sig i tid för att sprida ut kostnaderna. Det är lätt att hålla kostnaderna nere i Uganda. På hostelet där vi bodde fanns matlagningsmöjligheter. Det finns kul och frys, mikro, spis och ugn. Vi fick uppfattningen att det är nästan dyrare att laga mat än att äta ute. Den lokala maten är så billig.

Vi sa ofta till varandra; "det här kan vi göra, det är ju så billigt". Maten på sjukhuset är väldigt prisvärd. Cirka sex svenska kronor för matbanan, ris och bönor. Vi har verkligen upplevt det mesta som väldigt billigt, speciellt mat och resor. Vi levde lite lyxliv i Uganda och gått på fina resorts för att simma och sola samt gjort en massa utflykter. Det går givetvis att leva mycket billigare än vad vi har gjort. 

Innan avresa växlade vi pengar så vi hade US dollar (UDS) för att betala för visum och resa från flygplatsen. Många andra studenter valde att växla in USD i hemlandet och gick till banken i Uganda för att växla till USH. Vi tog ut pengar med våra VISA-kort i bankomaten, vilket gick väldigt smidigt. Nackdelen är väl avgifterna för varje uttag. Dock fungerade inte våra bankomatkort i alla bankomater men det fungerade bra på en närkliggande bank till universitetsområdet, Barkleys.

Våra pengar är värda väldigt mycket i Uganda. Om funderingar innan avresa finns att delge av det vi har i överflöd är det alltid tacksamt, exempelvis kläder, smycken, köksredskap. Alla saker kommer till användning. Jag ångar lite att vi inte köpte lite presenter från Sverige som vi kunde ge till våra handledare och nyfunna vänner innan vi åkte hem till Sverige.

Som jag tidigare nämnt bokade vi tre nätter på Makerere University (http://www.ugandanhotels.com/Guest-Houses/makerere-university-guest-house.html). Vi hade blivit rekommenderade av tidigare lärare som varit i Uganda att kolla upp ett hostel som heter Akamwesi (https://www.facebook.com/pages/Akamwesi-Hostel-Wandegeya/202485143104668). Vi ville dock inte boka detta från Sverige (för att vi inte fick tag på dem via mail), utan vi ville kolla på plats hur det såg ut. 

Några dagar innan avresa fick jag ett tips om ett hostel som heter the Edge house (https://www.facebook.com/groups/edgehousemakerere/?fref=ts)  av en kompis som var på utbyte i Kampala ett halvår tidigare. Jag fick kontakt via facebook med en kille som heter Nasser som jobbar och bor på hostelet. De enda platserna som fanns kvar var två sängar i ett fyra rum. Vi tyckte väl inte riktigt att det var helt ok så vi avvaktade.

När vi väl va på plats hjälpte vår ugandiska kompis Helen oss att kolla på olika hostel. Akamwesi hittade vi aldrig utan kollade vidare på andra tips vi fått från tidigare studenter. Vi hittade ett billigare alternativ än the Edge house som heter A better foundation.  A better foundation låg längre bort från sjukhuset men var i övrigt fint. Efter att ha jämfört båda valde vi the Edge house på grund av läget och umgänget med andra utbytesstudenter. På the Edge house hade vi toa på rummet, med dusch och varmvatten, tillgång till kök och WiFi. Vi var verkligen nöjda och killarna som jobbade där var verkligen välkomnande och snälla. Vi blev riktigt goda vänner! Hostelet ligger på univeritetsområdet, vilket är grönt och fint och har hög säkerhet. Det är lugnt och knappt någon trafik. Varje morgon hade vi ca 30 min promenad till sjukhuset, vilket var skönt trots all trafik.

Det bästa med Uganda som Afrikansk land är att det är lätt att kommunicera då många är engelsktalande. Uganda har varit engelskkoloniserat och de flesta kan engelska i både tal och skrift. All dokumentation på sjukhuset sker på engelska. Deras huvudspråk heter luganda, men långt från hela befolkningen talar det språket. Det finns hur många olika stamspråk som helt i Uganda, men som sagt, de flesta pratar engelska.

Vi fick höra att det arrangerades språkkurser i luganda för utbytesstudenter, men av någon anledning fick vi inte gå på dem. Detta berodde på att vi inte hade någon kontakt med studentkoordinatorn, Susan, som arrangerar utbytet mellan de olika universiteten. Vi tog dock för oss och lärde oss nog mer luganda än vad studenterna som gick språkkursen gjorde. Vi snappade upp olika ord och fraser från patienter, kompisar och lärare och frågade vad det betydde. 

Den största kulturkrocken är gällande genusperspekiv och hierarki. Kvinnans roll i samhället som är väldigt olikt den i Sverige. Exempelvis att kvinnor kan bli övergivna av sina män för att de föder ett barn med handikapp. Bristen på kunskap och utbildning är också stor och många tror på häxmakeri och voodo. 

På vårt hostel bodde många andra utbytesstudenter. Första veckan hittade vi på olika aktiviteter tillsammans med de andra studenterna. Vi gick ut och åt på olika restauranger, åkte på utflykter till vackra vattenfall och kaffeodlingar. Därefter lärde vi känna många ugandiska vänner och föredrog att umgås mycket med dem för att se det ugandiska livet på riktigt. De tog med oss på olika utflyktsmål och visade oss verkligen det fina av Uganda.

Vi tränade genom att simma i olika pooler, gick på aerobicsklasser och tränade på gym. Träningsmöjligheterna fanns på de flesta lite lyxigare hotellen. Några kvällar gick jag ut och sprang på universitetsområdet, vilket kändes tryggt och bra. Några av de andra studenterna spelade fotboll eller basket på universitetsområdet tillsammans med andra utbytesstudenter. 

På kvällarna gick vi ut och åt, dansade och träffade våra ugandiska vänner. Kampala är en stad som aldrig sover. Vi åkte även ut till landet och hälsade på vänner från Sverige som har ett hus där. Då fick vi verkligen uppleva "the countryside of Uganda". Det är otroligt vackert! Det härliga med Uganda är att alla människor är så himla trevliga och välkomnande. Olika utflyktsmål vi besökt är; Mbale och mount Elgon, The Lagoon island, Sipi falls, Jinja och Nilen samt Entebbes stränder.