Att ta första steget

Mina tankar om att åka på ett utbyte kom ganska tidigt i utbildningen då det ofta ramlade ner information i mailen om utbytesseminarier och dylikt från andra studenter som varit iväg. Det fanns dock en del tveksamheter hos mig som avspeglade sig i  rädsla att komma till ett nytt land och lämna alla nära och kära här hemma. Vid lite eftertanke och långa pratstunder med vänner och pojkvän så kom jag ändå fram till att en sådan här chans får man kanske bara en gång i livet och allt jag hade hemma skulle ju finnas kvar även om jag åkte iväg. 

Jag ville åka iväg på ett utbyte för att se hur vården såg ut i annat land och för att lära mig sådant jag kanske inte har möjlighet att lära mig i Sverige. När jag började med mina ansökningar hade jag inte riktigt bestämt mig för vilket land jag skulle välja i första hand, till slut valde jag och en tjej i min klass Malta som vårt första val och i andra hand valde jag Uganda med en liten tanke om att det nog inte skulle vara så stor chans att jag kom dit ändå då det ofta är många som ansöker om att få åka dit. Ödet ville dock något annat, när nomineringarna kom ut på webben ficka jag gnugga mig både en och två gånger i ögonen för att förstå att jag var nominerad att åka till Uganda och Makerere University. Som ni kanske förstår så var det en ganska stor skillnad att åka till Malta som ligger i Europa och att åka till Uganda som ligger i djupaste Afrika. Idag ångrar jag inte en sekund att det blev Uganda som blev mitt resmål utan är bara glad att just jag fick chansen att komma dit då det är ett helt fantastiskt land.

Vaccinationer

Vad gäller förberedelser inför resan är det viktigt att du kollar upp vilka vaccinationer du behöver ta och gör det i god tid då vissa bör tas ganska lång tid innan. Viktigt är att du tar Gula febern då den vaccinationen är ett måste för att komma in i Uganda. Sen vill jag rekommendera att inte välja bort några vaccin då det är att helt annat levnadsätt i Uganda och risken att bli sjuk är avsevärt större där än i Sverige och du utsätts dagligen för smittorisker. Vaccinationsmottagningar har ofta speciella vaccinationsprogram för det land du ska åka till så vänd dig till någon av dem. 

Visum

Vad gäller det visum som krävs för att komma in i Uganda finns det två sätt att fixa det på, antingen ansöka om det i Sverige innan avresa och då åka till Köpenhamn för att få det. Eller göra som de allra flesta gör och som är det smidigaste sättet, ansök om det på flygplatsen, det är inga problem över huvud taget att göra det där. Du betalar 50 US dollar visar dina papper från Makerere University som du fått innan och sedan får du en stämpel och ett visum som gäller i tre månader. 

Jag vill säga till alla som funderar på att ansöka om utbytesstudier, ta det bara lugnt det fanns gott om information om hur ansökningarna går till och hur du ska göra hos de internationella studievägledarna och de hjälper dig gärna. Ansökningarna kan ta tid och det kan ta tid att få svar från värd universiteten men ha tålamod, se till att ligga på och maila mycket med den ansvariga på Makerere University för att få den information du vill ha. I Uganda har allt en förmåga att ta mycket länge tid och ibland glöms saker bort med håll dig framme och var tålmodig så kommer allt att fixa sig. 

Äntligen framme!

Så var dagen äntligen här när jag landade i Uganda. Efter månader av förberedelser och förväntningar skulle jag äntligen få komma till det land jag ägnat så mycket tid och tankar åt. När däcken på flygplanet slog i den varma asfalten var det både spänning, glädje och lite rädsla som cirkulerade i mig. Det var mycket frågor jag på en gång gärna hade velat ha svar på men tiden skulle ha sin gång och allt skulle komma till sin klarhet allt eftersom. Jag och den andra tjejen från en annan termin  som också åkte till Uganda hade bestämt att vi skulle vara på plats en vecka innan kursstart för att komma in lite i livet innan allvaret drog igång. Jag tycker att en vecka var en lagom tid att vara där innan, jag rekommenderar inte att komma närmare inpå kursstart då det är en stor kulturchock och väldigt mycket att ta in och vänja sig vid. 

När vi landat, fixat visum och fått våra väskor var det en man från Makerere university som skulle hämta oss han stod med en skylt med våra namn på. Se till att ha det fixat med kontakten från Makerere university innan ni åker så det är någon som hämtar er när ni kommer. Chauffören tog oss till universitet och till den person vi haft kontakt med, hon hälsade oss välkomna och berättade vem som skulle vara ansvarig för oss under vår vistelse här och som vi kunde vända oss till när det gällde våra studier. Detta var en man som var sjuksköterska i botten och som hade hand om sjuksköterskestudenterna, en mycket trevlig och hjälpsam man. Detta var i stort sett den enda introduktionen vi fick så nu gällde det bara att visa framfötterna och ta för sig.

När jag tänker tillbaka på de här första timmarna i Uganda så kändes det väldigt snurrigt och omtumlande men som tur var så blev allt klarare ju längre tiden gick. Senare samma dag blev vi även visade runt i stadskärnan av Kampala, efter denna rundvandring funderade jag allvarligt på hur jag skulle klara av att vara här utan att bli påkörd av en av tusentals bilar eller motorcyklar men det gick ju det också. I det kaos som råder så finns det ändå någon form av struktur som man lär sig med tiden. 

Rik och fattig

Uganda är ett land som det är billigt för oss västerlänningar att leva i. I Sverige var jag en fattig student och i Uganda blev jag helt plötsligt miljonär. Det är dock en del utgifter du måste göra i Sverige innan du kommer till Uganda och blir miljonär. Flygbiljett och vaccinationer är något som bör vara klart i god tid om du vill få ner priset vad gäller biljettpriset iallafall. Linneus Palme stipendiet täckte till stor del dessa utgifter men det är inte alltid du hinner få stipendiet  så lång tid innan så tänk på att du kan behöva ha en del pengar ett par månader innan avresa. Sedan tillkommer det också en del utgifter i och med saker du kan behöva köpa så som reselakan och myggnät. Jag valde att köpa ett myggnät i Sverige innan jag åkte för ganska mycket pengar, hade jag åkt igen skulle jag inte gjort det utan istället köpt ett nät i Uganda för mycket billigare peng. Näten i Uganda är impregnerade och ofta i bättre modell än de vi har i Sverige och de finns i de flesta supermarkets. Reselakan skulle jag också rekommendera att ta med då det ibland kan finnas så kallade bed bugs eller andra små kryp som vill dela säng med dig, de är inget farliga så det är inget att oroa sig för men kunde jag undvika dem så gjorde jag gärna det. 

Väl framme i Uganda och Makerere University så var det inga utgifter som behövde betalas till dem, glöm däremot inte att betala din kåravgift till KI då det är ett utbyta och du fortfarande är studerande vid KI. Vad gäller CSN så är det inget särskilt du behöver ansöka om utan du ansöker som vanligt eftersom du inte byter universitet. Det betyder att du får pengar en gång i månaden som tidigare. För mig var det inga problem att klara mig på dessa pengar, jag hade också jobbat ihop pengar tidigare för att kunna göra utflykter och små resor i Uganda. Det som är bra att tänka på om du i samband med utbytet vill få en inblick i landet utöver sjukvården är att det blir en del extra utgifter i form av resor över helger och dylikt så tänk på att ha en liten extra budget för det.

Valutan i Uganda är ugandiska shilling men de använder sig också av US dollar. Om du ska åka iväg på resor kan det vara bra att ha dollar, dessa är väldigt enkelt att växla till sig på växel kontor i Kampala. Du behöver också dollar när du ansöker om visum på flygplatsen. Annars använde jag mig endast av shilling under min vistelse och det var inga problem att ta ut i bankomater som finns lite överallt i Kampala. 

Vad gäller maten så blev det mestadels att vi åt på restaurang lunch och middag, detta för att det var lite oberäkneligt med elen och för att det inte var så bra fart på spisen så det tog oftast väldigt lång tid att laga mat, så säg hej då till mammas hemlagade köttbullar för ett tag. Priset på maten varierade väldigt mycket beroende på vad och var vi valde att äta. Till frukost köpte vi hem bröd, te och frukter och i mataffärerna finns yoghurt och flingor som man kan äta om man har ett kylskåp att förvara det i. Lunchen åt vi oftast på sjukhuset i en liten matsal, det som serverades var för det mesta matoke, (mosade matbananer som äts flitigt i Uganda av lokalbefolkningen), posho (en form av gröt som röres ihop till en vit fast klump, ganska smaklöst), ris och bönor. Till detta kunde man välja att äta fisk, kyckling eller biffgryta som alla serverades i samma sås. Om man blev trött på detta fanns det även ibland strips och friterad kyckling att välja på. Maten var oftast ganska god och billig, sen vad man tycker om matoke och posho som är lite speciellt i konsistens och smak kan man ju bestämma själv.

Efter att varje dag äta ungefär samma lunch så tyckte jag att det trevligt att äta något annat till middag. I Kampala finns ett stort utbud med restauranger från världens alla hörn i olika prisklasser så vill du äta god mat så är det inga problem. En farhåga jag hade innan jag åkte var att jag skulle ha svårt att tycka om maten i Uganda och då gå ner i vikt och bli trött men så blev inte fallet, det var bara att öppna ögonen så fanns det god mat överallt så att gå ner i vikt var det sista jag behövde oroa mig för. 

Du kan välja ganska mycket själv hur mycket pengar du vill spendera på mat, om du endast äter den lokala maten under din vistelse så kan du komma otroligt billigt undan då varje rätt inte behöver kosta mer än högst 20 kr. Jag valde ändå att lägga lite mer pengar på mat då jag kände att jag behövde det för att få ett avbrott på en mysig restaurang lite avsides istället för att sitta på en plaststol med hundratals människor omkring mig i ett myllrande Kampala. Jag vill ändå tillägga att fastän jag inte valde det billigast alternativet varje gång så var det ändå väldigt billigt om man jämför med Sverige, en middag på en fin restaurang kostade max 80 kr. 

Färdsätt:

Matatu (minibuss) - 500 - 1000 UGS (ca 2-5 kr) om du vill åka inom Kampala, det är billigt men du sitter trångt och svettas tätt ihop med andra människor. Det är ett charmigt sätt att ta sig fram och väldigt typiskt Uganda. När du vill av gäller det bara att få kontakt med konduktören och visa var du vill gå av. Om de ser att du är ny i landet vill de gärna få dig att betala mer än det egentligen är, det gäller att se självsäker ut som att du har all koll i världen på vad det kostar. Se till att ha kollat med någon som vet priserna innan ni åker bussarna för att inte bli lurade. Dessa bussar kan du även ta om du vill resa till andra platser runt om i Uganda för lite pengar. Var beredd på att de dock kör väldigt fort och ganska farligt på de lite större vägarna, finns möjligheten att ta en större buss då skulle jag rekommendera det just om du ska på en längre tur. 

Special hire (svarttaxi) - Här kan du få betala mycket om du inte prutar, om de säger ett pris förslå då en tredjedel av det så kanske man kan mötas halvvägs. Jag fick aldrig en resa under 5000 UGS (ca 25kr) om jag till exempel skulle åka ca fem minuter. Var försiktig och åk helst inte själv med dem. Ett tips är att hitta någon som du litar på och sedan använda dig av samma taxichaufför varje gång. Vi hade en chaufför som blev som vår extrapappa och vän, han kollade alltid så vi kom hem om kvällarna och ställde upp i alla lägen. Kontakta mig gärna om du vill ha hans nummer, han skulle bli mer än glad att få nya "döttrar" eller "söner". 

Blue and yellow taxis (vanlig tax) - Dessa bilar rullar på taxameter, det bästa sättet om du inte orkar pruta och bara vill komma hem på ett säkert sätt. De blir oftast också billigare än svarttaxin på kortare sträckor. Även här kan det löna sig att hitta några särskilda som du kan lita på och ringa när du behöver skjuts men se upp för om du blir för bra vän kanske de vill gifta sig med dig och följa med dig hem till Sverige. 

Boda Boda (motorcyel) - Dessa finns överallt i hela Kampala och det är ofta unga killar som hänger i gäng utmed vägarna, det är ett smidigt sätt att ta sig fram som du vill slippa stå i bilköer men är beredd att utsätta dit liv. Dessa är väldigt lätttillgängliga men de är också det farligaste sättet att ta sig fram på i Kampala, flest olyckor sker med dessa och många människor dör. Tänk på att du är väldigt utsatt som vit i Uganda och särskilt om du är tjej så åk inte under några omständigheter med dessa ensam då hemska saker faktiskt händer. Det är inte min mening att skrämmas men det är lätt att bli lite hemma van efter ett tag i landet och inte tänka sig för. Människor är oftast väldigt vänliga men saker händer så var försiktig även efter två månader i landet. 

Var ska vi bo?

Detta hostel ligger i Wandegeya  som är som en förort till Kampala, är det lugn trafik tar det ca. 5 minuter in till centrala Kampala med bil och ca 15 minuter till sjukhuset om man går. I Wandegeya är det fullt av folk ute dygnet runt, det finns fruktmarknad, allt i allo -marknad, klädstånd, banker och internetcafeér om vart annat. På kvällarna tänds grillarna och en doft av grillade korvar och chapatis sprider sig in i varje vrå och folk samlas och umgås och skrattar. Akamwesi hostel ligger ett par gator bort från huvudgatan och för att komma dit måste man passera ett par partier som kan vara lite påfrestande att gå förbi speciellt om man är ensam då det är många unga killar som håller till där och mekar med sina bilar. Ofta är det ord och blickar som man får när man passerar men det kan vara påfrestande nog. 

Akamwesi hostel i sig är relativt fräscht i ugandiska mått mätt och man kan välja att bo i singelrum eller dubbelrum. I varje rum finns toalett med endast kallvatten samt en säng och i vissa fall en garderob. Städning av rummet får man sköta själv men för tvättning av kläder kan man betala en liten summa till städerskorna på Akamwesi så gör de det åt en. Akamwesi har en vakt som står utanför dygnet runt för att inte obehöriga ska komma in. Eftersom det ligger nära vägar och där mycket folk ansamlas är det en hög ljudnivå som tränger sig in genom väggarna och gör Akamwei väldigt lyhört. Att bo här är väldigt billigt, för hela terminen kostar det ca 3000 kr som du betalar i en klumpsumma i förskott. Ett tips är att innan ni betalar för rummet se till att titta på det och om det är möjligt be att få betala dagen efter för att ha en chans att ändra sig om det inte är som ni tänkt dig. 

Jag och min reskompis var först inbokade på Akamwesi hostel vid vår ankomst och spenderade de första två nätterna där, vi tyckte dock att det var för hög ljudvolym så vi valde att byta boende. 

Postivt:

- Nära till sjukhuset

- Vakt vid porten

- Fräscha rum

- Billigt

Negativt:

- Endast kallvatten

- Lyhört samt hög ljudvolym

- Något obehagligt område att gå igen för att komma till Akamwesi

Edge house

Edge house är ett hus som ligger på en kulle längst upp på Makerere universitys campus som är det största unversitetet i Uganda. Det är någon kilometer från stressande trafik och folkvimmel i ett grönskande område. Det tar ca 10 minuter med taxi in till centrala Kampala och ca 30 minuter att gå till sjukhuset. När man kommer upp på campus känner man ett lugn om man jämför känslan av att gå på centrala Kampalas gator. På Makerere campus kan man mötas av getter, pumpande partytält blandat med folkfester där inhemsk dans visas upp av studenter. Att vandra på campusområdet känns tryggt och folk är väldigt vänliga och hjälpsamma, går du runt och ser vilsen ut kommer någon nästan garanterat att fråga dig om du har tappat bort dig och behöver hjälp.  

När jag första gången öppnade grindarna till Edge house så möttes jag av en stor grön gräsmatta och jag kände genast att här ville jag bo. På Edge house kan man bo på lite olika sätt, i huset finns totalt 16 sängplatser som är fördelat på två fyrabäddsrum, tre dubbelrum och två singelrum. De som bor här är en blandning av läkarstudenter, sjuksköterskestudenter och lite andra från olika delar av världen och det är ett attraktivt boende så det gäller att ha lite tur för att få plats här. Det finns ett kök med kylskåp och en spis som alla får använda och en underbar veranda med korgstolar som är perfekt för att samla sina tankar efter påfrestande dagar på sjukhuset. 

Rummen man bor i är även här relativt fräscha, en fördel är att man även har ett stort vardagsrum och tv-rum att utnyttja utöver sovrummet. I huset jobbar det två tjejer som har hand om tvätt och städning, tjejen som tvättar är där dagligen och för en liten summa tvättar hon och stryker dina kläder skinande rena. Städning ingår i hyran och en gång i veckan ungefär byts också lakanen i sängarna, det finns också myggnät över vare säng. Toalett och dusch får man dela på ca fyra personer om man inte bor i huset på trädgården där det är en toalett på två sängar. Det finns varmvatten men det är inte alltid vattnet fungerar och samma sak är det med elen men det är sådant man får räkna med i Uganda. Kostnaden när vi bodde där var 8 dollar per natt och det betalade vi ett par veckor innan vi åkte hem. den totala kostnaden för tre månader blev ca 5500 kr. Om man bara ska bo där en kortare tid kan de begära 10 dollar per natt men om du är trevlig och glad så är nog inte 8 dollar något problem.

Vi valde att bo på Edge house för att vi värderade den lugnande känslan man fick när man kom innanför grindarna och bara kunna slappna av. Att bara röra sig ute på gatorna kan nämligen vara jobbigt i sig eftersom det är en ovan känsla att folk tittar på en, skrattar och pekar. Så efter en lång dag på sjukhuset och promenaden hem var det väldigt skönt att ha den lilla oasen att komma hem till.

Positivt:

- Eget hus med trädgård och veranda

- Varmt vatten

- Lugnt område

- Bra tvätt och städning

Negativt:

- Lite långt att gå till sjukhuset

- Ingen vakt utanför grinden

- Delad toalett

Jag vill tillägga att när man befinner sig i ett land som Uganda där man dagligen utsätts för och ser hemska saker som man inte alls är van vid i lilla Sverige, var det för mig i alla fall väldigt skönt att ha någonstans att "gömma" sig från allt och kunna slappna av. Sen vad det är för ställe just för dig vet inte jag det är såklart olika från människa till människa men tänk på det när du väljer boende då det ändå är ett tag du ska vara där och du kommer se många saker som är jobbiga för dig. 

Studier i Uganda

Att studera i Uganda är inte som att studera i Sverige. I Uganda är inte saker och ting så organiserat som vi är vana vid men oftast så ordnar sig saker ändå. Deras sjuksköterskeutbildning är tre år som vår och de studerar hårt för att ta sig igenom utbildningen. Jag såg en stor skillnad när jag kom som student som vit jämfört med studenterna från Uganda, jag blev inte alls behandlad på samma sätt som dem utan sågs mer som en i personalen och inte som student. Det var samma sak i mötet med patienterna där jag ofta blev kallad "doktor" bara för att jag var vit. I dessa lägen kände jag att det var viktigt att jag klargjorde att jag faktiskt var sjuksköterskestudent så det inte blev några missförstånd. Min uppfattning var att deras utbildning jämfört med vår inte är så olik varandra, den stora olikheten ligger i möjligheterna att kunna använda sig av kunskapen på bästa sätt i praktiken. Eftersom Uganda är ett utvecklingsland finns inte samma utvecklade vård som i Sverige i form av utrustning och behandlningar, det finns inte heller samma tid för patienterna då det ofta är en sjuksköterska på ca 40 patienter.

Min studietid bestod endast av praktik och egna studier, därför fick jag aldrig möjlighet att vara med på några teoretiska lektioner. All den kunskap jag enligt målen i kursplanerna skulle ha efter utbytet låg i mitt eget ansvar att skaffa mig. Mycket tid gick åt till att söka information på internet och fråga personalen på sjukhuset. Det var mycket sjukdomar som inte är så vanliga i Sverige men som  i Uganda är väldigt vanligt som jag var tvungen att lära mig mycket om så som HIV, TBC och malaria.

Fyra dagar i veckan var vi på någon avdelning, den femte dagen använde vi som studiedag men eftersom internet är väldigt långsamt och inte heller alltid fungerar så var vi tvungen att även ta helgdagar som studiedagar. Vi hade en man som var ansvarig för de sjuksköterskestudenter som kom från andra länder, honom hade vi stor hjälp av många gånger. Han hjälpte oss att hitta information och berättade mycket för oss hur Uganda fungerade i många avseenden. Det var en trygghet att ha honom till att vända sig till.

Till varje avdelning vi skulle vara på blev vi visade och någon presenterade oss för chefsjuksköterskan på avdelningen. Sedan var det lite olika om vi blev tilldelade en handledare eller inte, ibland blev det så att jag hängde på någon jag tyckte verkade bra och trevlig och sedan var jag med henne så mycket som möjligt. Det gäller verkligen att ta för sig av allt och visa att du vill lära dig, det är ingen som kommer ge dig det i handen. De flesta är väldigt trevliga och glada över att du är där då det faktiskt blir en viss avlastning för dem i deras hårda arbete. 

Kulturchocken

Under mina första tre dagar i Uganda var jag mer eller mindre i någon form av chocktillstånd. Jag hade aldrig tidigare varit i ett afrikanskt land så för mig var allt nytt och det tog lång tid för mig att smälta alla nya intryck som bokstavligt haglade över mig i början. Jag minns den första dagen när jag stod på en balkong och tittade ut över en del av Kampala, folk gick med allt från korgar till höns på huvudet, det satt folk i små grupper längs med vägarna och i varje gathörn, det var människor, bilar och motorcyklar precis överallt. Jag fick känslan av att alla människor som fanns i detta land befann sig just här, så var det såklart inte men det var så mycket av allt överallt att det gjorde mig helt snurrig. 

Första gången jag var mitt i centrala Kampala sa jag till mig själv att jag aldrig mer skulle gå dit, det kändes då som att jag skulle dö bara av att passera vägen eftersom bilarna kör som galningar och övergångsställen inte riktigt finns. Att komma in i landet och kulturen i detta land mitt i Afrika tog ett tag för mig. Den första kulturkrocken jag stötte på var det här med tid, i Uganda är inte tid något viktigt och det är inget man följer direkt heller. Jag som svensk som är så van att alltid vara i tid till allting behövde inte ens ha en klocka på mig för det var ingen som brydde sig ändå. Om jag kom en timma senare än beräknat var det ingen som sa något, de var bara glada att jag kom. Detta kunde dock bli lite jobbigt om jag hade bestämt möte med en person från Uganda och den personen kom två timmar senare än beräknat, då kunde jag känna en viss frustration kan jag medge. 

En annan sak som är typiskt Uganda är det här med att ha ett personligt utrymme, det finns inte! I Uganda finns det alltid plats för en till om det så gäller runt middagsbordet eller i en taxi. Detta kan bli lite jobbigt om det sitter 20 personer i en minibuss och det är 40 grader varmt. Man kan jämföra det med att vi på tunnelbanan skulle trycka ihop oss tre stycken på varje säte istället för två, nej i Sverige gillar vi utrymme. 

Att stirra på andra människor anses inte heller som fult i detta land, alla vita kan känna sig som kändisar och kallas Mzungu (viting) av alla svarta människor som ser dem, de tittar ropar och pekar när du som vit går förbi. Även om det kan bli ganska påfrestande efter tre månader är det bästa att bara vara glad och säga hej tillbaka, de menar ändå bara väl. 

Ett annat språk

Det officiella språket i Uganda är engelska men trots det är det långt ifrån alla som använder och behärskar språket. De människor som hade utbildning pratade en god engelska medan andra människor ofta inte kunde någon engelska alls. Det språket många istället använder sig av kallas luganda och är ett lokalspråk som pratas av de som bor i buganda-regionen som är en stam i Uganda. Det är det näst största språket efter engelskan i Uganda och det är det språket som de flesta patienter pratar som du kommer möta på avdelningarna. Nedan följer några enkla hälsningsfraser som kan vara bra att kunna inför ankomst:

Hej - Ki Kati

Hur mår du? - Oli otya?

Jag mår bra  - Gyendi

Godnatt - Sula bulungi

Tack! - Weebale!

Ursäkta vad sa du? - Wangi?

Eftersom jag endast hade verksamhetsförlagd utbildning under mitt utbyte så hade jag inte heller några teoretiska lektioner på engelska. På avdelningarna däremot kunde det ibland vara svårt att förstå alla medicinska termer, bra att ha med sig är en engelsk - svensk ordbok som du kan ha med dig i fickan. Det kan också vara bra att läsa på lite om tropiska sjukdomar så som malaria, HIV, tuberkulos och bilharzia parasiter som är några av de sjukdomar som kan dyka upp. 

Den enda språkkursen jag hörde talas om var en zwahilikurs och den kändes inte så aktuell att gå, annars är det bara att fråga om det är något som du inte förstår. Många ugandier tycker oftast att västerlänningar pratar bra och tydlig engelska, jag upplevde inte att det blev så stora svårigheter med språket. Tro på dig själv, ofta så går det faktiskt väldigt bra fast man inte tror det själv.

Lediga dagar

Kampala är är en relativt säker stad om man jämför med en del andra städer i Afrika men det är ändå inte på långa vägar som hemma. Eftersom landet ligger precis vid ekvatorn blir det mörkt prick klockan 19.00 varje kväll och då vaknar en annan del av staden, helst ska man undvika att vara ute själv när mörkret har lagt sig. Att gå långa sträckor är inte heller att rekommendera utan ta hellre en taxi.

Det var väldigt få dagar jag kände att det inte fanns något att göra i Uganda. Det sociala livet är en stor del och man träffar nya människor hela tiden beroende på vart man befinner sig. Där vi bodde var det fullt av andra studenter som vi fick kontakt med och på sjukhuset träffar man nya människor varje dag. Eftersom man går ut och äter väldigt ofta på restaurang så blev det också ett sätt att umgås med alla man träffade.

Universitetet ordnade inga aktiviteter för utbytesstudenterna utan ville man göra något fick man ordna det själv. Vad gäller andra aktiviteter så som olika sporter fanns det lite grann. På campus fanns det tennisbanor där man kunde hyra rack och spela för en billig peng, campus var även ett helt okej område om man ville ut och springa. 

Något som man enligt mig måste göra om man åker till Uganda är att åka på safari, det är perfekt att åka en långhelg och det kommer bli en upplevelse för livet. Det finns flera parker att välja mellan och flera agenturer, kolla runt innan för att ni ska hitta den bästa och inte någon som bara vill lura av er pengar. Rafting på Nilen är en annan sak jag verkligen kan rekommendera, i en gummibåt åker du nedför Nilens starka virvlande strömmar i full fart. Gillar du att få en adrenalinkick är det ett måste, du får även se ett underbart landskap under tiden. 

I Kampala kan du hitta det mesta, kläder är dock ofta begagnade men de finns överallt, för tjejer så finns det tamponger och bindor så man behöver inte ta med sig för tre månader. Det finns också solskyddsfaktor dock inte lägre än 20 vad jag kunde hitta. 

Nattlivet i Uganda finns också, vill du gå ut på klubbar finns det ett stort utbud men se till att du inte är ensam och ha inga värdesaker i dina fickor då det är mycket ficktjuvar. Det samma gäller dagtid då det gäller att veta var man har sin väska och se till att den är ordentligt stängd.

Ett bra företag om du vill ut på safari vi åkte till Queen Elisabeth park med dem.

www.goseeafrica.com

Sammanfattning