Eftersom att jag är en globetrotter som älskar att resa och anser att man upplever kulturen, människorna, livet och landet/staden på bästa sätt genom att studera eller arbeta i landet/staden var ett utbyte under T11 ett självklart val för mig. När man dessutom inte måste besväras med att hitta kurser som matchar de vi läser i Sverige kändes ett utbyte under denna SVK-period som det bästa alternativet. Jag gjorde mitt projektarbete under T7 i San Francisco och älskade Kalifornien så mycket att jag ville åka tillbaka. Dessutom ville jag gärna läsa plastikkirurgi som är väldigt stort i LA. Jag var även intresserad av att senare arbeta i USA och ville först uppleva det som student för att kunna ta ett beslut.

Informationen från ki är god. Det anordnas informationsträffar och man får toppenhjälp från ki´s internationella studenthandläggare. Kontakten med USC´s internationella studenthandläggare fungerar också mycket bra. Om man verkligen vill åka på utbyte, och då framförallt om man gärna vill åka till de populära områdena som New York och Los Angeles ska man gärna tidigt i utbildningen ta en titt på ki´s prioriteringssystem och försöka att engagera sig i något som ingår i de olika prioriteringskategorierna, tex att engagera sig i kåren, men även att läsa kurser med internationella studenter kan underlätta inför ansökan. Information om detta prioriteringssystem kan förmodligen hittas någonstans på kurswebben, men delas även ut i samband med informationsträffen om utbytesstudier som hålles ca en gång årligen. Sedan när det är dags för ansökan skall en ansökan skickas till ki där studenterna prioriteras till de olika universiteten. Utöver vilken prioriteringskategori man befinner sig i utgår ki även från ett motiveringsbrev för möjlighet att prioritera personer inom samma kategori.

När prioriteringarna är klara skickas besked via mail ut till studenterna. Trots att jag endast suttit med i studentsrådet på Danderyds sjukhus samt läst global hälsa med internationella studenter hade jag den stora turen att bli erbjuden USC i LA. Sannolikt hör detta dock till ovanligheten.

När ki erbjudit dig ett utbyte är det dags att söka till själva universitetet. Tänk på att söka i tid. USC anger minst fyra månader innan utbytesperioden börjar, men eftersom det är först till kvarn som gäller skickade jag in min ansökan nästan ett år innan (och fick ändå inte akutmedicin som redan var full). Man ansöker först online via webben där man endast kan ange en kurs. Eftersom kurserna på USC är fyra veckor skall man läsa två sådana kurser. Den andra kursen söker man via ansökan som skall skickas in med posten. Åker du med någon kursare som du vill dela bil och bostad med kan det vara av värde att söka samma kurser. Det går även att senare maila USC´s internationella studenthandläggare för att önska byte av kurser.

Boka gärna möte ca ett år innan utbytet hos studenthälsan för att planera de vaccinationer och intyg som krävs. Allt detta måste vara klart för att skicka med i ansökan som skickas in med posten. Tänk dock på att TBC-testet endast gäller i ett år, så detta skall tas tidigast ett år innan du avslutar dina utbytesstudier! Jag fick problem med detta som studenthälsan på USC löste på plats, men jag fick betala för det eftersom försäkringen endast gäller för akuta sjukdomar.

När det sedan är dags för dina kursare som läser SVK under T11 i Stockholm att skicka in sin SVK ansökan skall du ansöka om en kort, gärna tre-veckors kurs. För oss erbjöds sexualmedicin som kvällskurs. Detta krävs eftersom SVK i Sverige är tio veckor och på USC läste vi 2x4 veckor, under förutsättning att du inte har tidigare lästa kurser att använda för tillgodoräknande.

Visumansökan bör också börjas med i tid eftersom att det är mycket papper att ordna med. Information om detta finner du på usemb.com. Man måste även boka en tid för ett möte på ambassaden där väntetiden kan vara två månader.

Bra att ordna innan avresa är även hyrbil och boende. Man bör verkligen ha bil för att ta sig runt i LA och för att uppleva staden på bästa sätt.

Eftersom jag tillbringat påsken i Vancouver och gärna ville stanna en vecka åkte jag till LA först på söndagen, dagen innan kursstart. Åker man direkt till LA från Sverige rekommenderar jag dock att man åker några dagar innan för att hinna justera sig till tidsomställningen. Vi plockade upp vår bil (som vi bokat i förväg) på flygplatsen och körde till vårt boende i Santa Monica. I mailet som skickas ut då man blir antagen till en kurs finns information om när och vart man skall ses första dagen samt vart man kan parkera bilen. Denna parkering kostar dock 10 dollar och kan vara att rekommendera första dagen, men sedan finns parkeringshus där man kan parkera gratis på Marengo street.

Hela den första dagen är en introduktionsdag. USC´s internationella studenthandläggare introducerar och lämnar en informationsbroschyr där introduktionsdagens olika ”stationer” finns uppspaltade. Man skall gå till studenthälsan för att få ett brev där de intygar att man tagit alla tester de kräver (de som tagits hos studenthälsan i Sverige och som krävs för ansökan), få badges (access-kort) för usc/keck (sjukhuset där man har försäkring), fingerprintas för att ca tre veckor (!) senare få ett access-kort på county hospital (där patienterna inte har försäkring). Man ska även kontakta koordinatorn för den kurs man ska läsa för att få information om när och var man skall träffa sin handledare ute på kliniken. Vi träffade en resident redan första dagen som visade oss runt på kliniken samt visade oss det gratis parkeringshuset o dyl.

Det finns, så vitt jag vet, inga fadderorganisationer för internationella studenter, men man får god kontakt med övriga amerikanska studenter på kliniken och vi umgicks även en hel del med läkarna på kliniken.

Det finns en del stipendier man kan söka men för de flesta krävs att man intygar dålig ekonomisk situation, tex att man ej får mer pengar från CSN. Eftersom att jag är uppvuxen i Dalarna sökte jag ett stipendium ur bröderna Molanders stiftelse som jag fick. Man får även ett resebidrag från KI på 6 000 kr som nästan täcker flygbiljetten och om man vill kan man teckna tilläggslån från CSN.

Vad gäller utgifter bokade vi en hyrbil i Sverige ca en månad innan vi åkte. Billigaste hyrbilen hittar man på carrentals.com, en sökmotor som söker det billigaste alternativet bland flera företag. Vi hyrde från National och betalade 13 000 kr för två månader inklusive alla försäkringar. Jag och min kursare bodde ihop och delade även på bilen eftersom vi läste samma kurser vilket gjorde att vi endast betalade drygt 3000 kr/mån för bilen. Kontrollera dock när du söker på nätet vilka försäkringar som ingår bland de olika företagen. Detta kan ge stora prisskillnader i totalbeloppet. Ofta kompletterar man med ytterligare försäkringar när man plockar upp bilen för att vara heltäckt.

För boendet betalade vi ca 13 000 kr per månad, men delade detta på två personer. Visumet kostar drygt 1 000 kr. Ki bekostar de vacciner och undersökningar vi behöver och vi svenska studenter betalar inga avgifter till USC. På USC får man $4,5 i matpengar per dag vilket ofta räcker till en lunch. Middag ute kan man räkna med ca 100 kr/dag, ibland även billigare. Jag rekommenderar att ta med en olåst telefon från Sverige och köpa ett sim-kort där. Bäst är AT&T unlimited där man betalar 20 dollar för kortet och sedan 25 dollar per månad då man får ringa och smsa obegränsat. I detta ingår inget nät, men Wifi finns i princip överallt; på sjukhus, caféer, shoppingcentrum etc.

Vi hittade vårt boende på airbnb.com där privata personer hyr ut sina bostäder. En mycket bra och säker sida med många olika alternativ. Vi hittade en liten lägenhet i Santa Monica, tio block från stranden där vi trivdes jättebra! Det var litet, men mycket fräscht, trevligt och i ett säkert område med innergård. Vår lägenhet låg dessutom nära motorvägen, HW10, som tog oss till USC på 25 minuter på morgonen, dock närmare en timme på eftermiddagen i rusningstrafik. Jag kan verkligen rekommendera att bo i Santa Monica där man har nära till stranden, bra shopping, trevliga restauranger och pubar. Stränderna är fantastiska och helt klart värt att bo nära! Området kring USC är inte speciellt stimulerande och inte heller särskilt säkert vad jag har förstått.

I USA läser man fyra år på college efter high school innan man söker in på medical school som är fyra år. Tre- och fyra-års studenterna är ute på klinikerna på clinical rotations/Clerkships tillsammans med oss utbytesstudenter, vilket är väldigt trevligt. Under tredje året i medical school söker man sin residency, dvs då man specialiserar sig. Detta gör att tredjeårs-studenterna är mycket ambitiösa och gör många övertidstimmar på sjukhuset medan fyraårsstudenterna är lite mera avslappnade. Första året på sin residency är man en intern. Dessa får slita hårt och blir ofta utnyttjade. När man är färdigspecialiserad är man en attending. Man kan även välja att subspecialisera sig och kallas då fellow. Systemet i USA är mycker hierarkiskt. Attendings och fellows benämner man Dr. Efternamn. Residents tilltalar man oftast vid deras förnamn. Som läkarstudent förväntas man alltid närvara tills någon säger att man kan gå, även om det handlar om en tio timmars operation där man inte ser något av operationen. Eftersom att vi inte kommer att söka arbete i USA var vi dock inte rädda för att fråga om det var ok att avvika när klockan var 18, oftast var detta helt ok.

Eftersom att dagarna var så långa fanns sällan tid för att studera, dock bör man alltid vara påläst vad gäller operationsmetod och anatomi inför nästföljande dags operationer. Under våra placeringar erbjöds inga seminarier eller föreläsningar riktade till oss, men vi deltog i de utbildningskonferenser som kliniken anordnade. De amerikanska studenterna hade classes (föreläsning eller praktisk utbildning) varje dag kl 15.00. Detta var dock inte relaterat till den placering de hade utan kirurgi generellt om man hade ett clerkship inom kirurgisk specialitet.

Rent kunskapsmässigt hade jag gruvat mig eftersom att man hört att de amerikanska studenterna är så oerhört pålästa. Jag blev dock positivt överraskad när jag insåg att vi faktiskt kunde mer i många fall, ibland kunde jag svara på frågor som residenterna inte kunde, men man får aldrig svara om man inte blir tillfrågad. Rent praktiskt så var både jag och min kursare mycket bättre på att suturera än de amerikanska studenterna och flera kirurger blev imponerade av våra kunskaper så jag tycker inte att man bör vara alltför nervös innan man åker dit. 

Vad gäller klädseln är det uppklätt som gäller när man har mottagning. Det innebär ett par fina byxor (inte jeans) och en blus eller skjorta. De manliga studenterna och läkarna bär skjorta och slips samt ett par finskor. Utanpå bär vi studenter en students white coat vilket innebär en kortare läkarrock. Dessa finns att köpa på universitetets bokhandel. På operation bär man scrubs, dvs gröna, blåa eller röda sjukhuskläder som man får låna. I regel används dessa även oftast på mottagningen och jag skulle därför rekommendera att endast packa med ca två par skjortor och ett par finbyxor om ni ska läsa Otolaryngology och Plastikkirurgi. Om ni ska läsa dessa kurser rekommenderar jag även att ni lämnar stetoskopet hemma, vi använde vårt en gång på två månader. Vad gäller skor använder de flesta träskor från Dansko, dvs träskor med täckt häl. Jag hade dock med mina från Sverige som fungerade utmärkt. Jag använde även mina på mottagningen.

Majoriteten av patienterna på county hospital pratade spanska. När man har egna patienter på mottagningen kan man ofta lösa detta genom att någon av sköterskorna tolkar. I övrigt klarar man sig bra på engelska och alla läkare och annan personal pratar engelska. För mig var det inga problem att hänga med i undervisningen på engelska. Vissa läkare pratar mycket snabbt och mumlar en del, men de har förståelse för att man är från ett annat land och har engelska som andraspråk.

Människor i LA är väldigt öppna och utåtriktade och kommer ofta fram och pratar vilket gör att det är mycket lätt att knyta nya kontakter. De bjuder även med till många evenemang vilket gör att man sällan går sysslolös.

Inga sociala aktiviteter anordnades för utbytesstudenter men i LA går man aldrig sysslolös, det är verkligen staden som har allt! Dessutom är det lätt att få kontakt med andra studenter och övriga invånare då människorna i LA är mycket öppna. Vi upplevde dock inte så mycket av studentlivet, men träffade ofta en del studenter i Santa Monica för middagar, AW och dyligt.

LA har mycket att erbjuda: de fantastiskt vackra och långsträckta stränderna där man ofta hänger med stora gäng på helgerna för att bara umgås, koppla av eller spela beach volleyball. Shoppingen är helt fantastisk; alltifrån den moderna och trevliga shoppinggatan längs third street promenade i Santa Monica till stora shoppingmalls i Beverly hills och lyxshoppingen längs Rodeo drive. Det finns även många dagliga utflyktsmål och attraktioner som tex Hollywood hills trail, Universal studios, nöjesparken Six Flags och mycket mer. På nätterna finns ett stort utbud för den som gillar nattlivet; allt från de coola nattklubbarna i Hollywood där man även kan festa dagtid på pool parties, de fina pubarna och uteställena i Santa Monica till de mer avslappnade pubarna i Venice där jeans och T-shirt är fullt tillåtet. Vi blev även bjudna på några husfester i Hollywood Hills i lyxvillor med pool, jacuzzi och ca 200 gäster vilket är värt att uppleva! Vill man göra helgutflykter ligger Las Vegas, San Diego och San Francisco ca en timme bort med flyg. Vill man leva ett sundare liv finns även många olika gym och den fantastiska stranden som lämpar sig väl för en joggingtur.

Ett utbyte i LA är nog bland det bästa jag gjort! Jag är oändligt tacksam att jag åkte! Vi har haft en så oerhört fantastisk tid såväl på sjukhuset med alla trevliga och roliga människor som undervisat oss och gett oss många bra tips att ta med in i yrkeslivet, såväl som bjudit med oss även i privata sammanhang och introducerat oss till en större umgängeskrets vilket gjort att vår tid i LA är oförglömlig. Det finns oändligt med saker att göra och LA är verkligen staden som har något för alla! Trots att jag insett att vårt sjukvårdssystem i Sverige är oslagbart har jag ändå med mig en hel del personliga livserfarenheter såväl som praktiska och teoretiska kunskaper att använda på kliniken och operationsrummet. Tveka inte på att åka! Du kan knappast få ett bättre utbyte såväl utbildningsmässigt som privat!