Jag var intresserad av att göra ett utbyte där jag skulle få möjligheten
att förbättra min franska, fördjupa mina kirurgiska kunskaper och se
hur sjukvården fungerar i andra länder. Valet föll på Lausanne främst
för skidåkningen men även för att Schweiz är framstående inom sjukvård
och forskning. Den information man fick från KI och UNIL (Lausannes
universitet) var fullt tillräcklig och täckte saker som boende,
kursregistrering osv.
Jag fick redan månader innan studiestart instruktioner om att komma åtminstone en dag innan den första dagen på kliniken för att ordna id-bricka, kläduthämtning och löneutbetalningar vid sjukhuset. UNIL erbjuder kurser i franska för Erasmusstudenter, och det finns även kvällskurser i franska för sjukhuspersonal. Själv hade jag inte möjlighet att närvara på någon av kurserna.
Det är dyrt i Schweiz, vilket väl inte lär överraska någon som sett Sällskapsresan. Dock får du som sistaårsstudent ett stipendium på cirka 5000 kronor i månaden vilket väger upp det hela. Dessutom erbjuder sjukhusrestaurangen mycket goda och mättande luncher för knappa 60 kronor. Åker man mycket tåg kan man köpa ett sk demi-tarif-kort, vilket ger dig halva priset på alla biljetter.
Boende kan ordnas antingen genom Lausannes studentbostadsorganisation (www.fmel.ch), direkt genom sjukhuset (prestations.hotelieres@chuv.ch) eller genom att direkt ta kontakt med någon som hyr ut rum eller vill dela lägenhet (studenthandläggaren vid UNIL skickade regelbundet ut listor med rum att hyra innan studiestarten). För alla alternativen gäller att vara ute i god tid. Bokar man boende via FMEL är det Falaises som gäller, ett komplex som ligger precis bredvid sjukhuset. Bostäder genom sjukhuset kan man hyra i max tre månader. Själv bodde jag i sjukhusbostaden, som var billig (400 franc/månad) och bestod av ett eget rum samt kök och bad delat med en granne. Köket var inget vidare, med frånvaro av såväl ugn som redskap, och tvättstugan var gravt underutrustad, men annars är boendet mycket smidigt, då det ligger precis intill sjukhuset.
I Schweiz skiljer sig läkarutbildningarna mellan kantonerna. I Vaud, där Lausanne ligger, börjar man med tre års prekliniska studier, varpå läkarstudenterna är ute på klinik i två omgångar; på det fjärde året besöker de många olika obligatoriska avdelningar en vecka i taget, medan de under det sjätte året istället har placeringar på 1-2 månader, vilka de valt själva. Det femte året innehåller klinisk teori. Studenter från Zürich som jag träffade beskrev ett system som mer liknade det svenska, med medellånga placeringar varvat med teori år 4-6. Studierna avslutas för alla med en federal tentamen, som endast har betygen godkänd/icke godkänd.
Jag gjorde de månadslånga placeringar, stages, som sistaårsstudenterna gör, och de kan jämföras med en längre avdelningsplacering i Sverige. Som student gör du avdelningsarbete, assisterar på operation och medverkar vid mottagningar. Det är mycket upp till en själv att ta initiativ och ordna saker att göra, för det finns inget riktigt schema eller någon som ordnar uppgifter åt dig.
Den största skillnaden jag märkte var att olika radiologiska tekniker har en mycket större roll i Schweiz. En läkare sade att Lausanne har flest datortomografer per capita i världen, och det märks. Läkarna har röntgenrond varje morgon och kväll, där underläkarna presenterar de undersökningar som gjorts för klinikens räkning under natten respektive dagen. Röntgentolkning är också i första hand den beställande läkarens ansvar. Slätröntgen tolkas i princip aldrig av en radiolog. Patientronderna är snabbare och effektivare än i Sverige, mer rakt på sak. Dessutom bär läkare bekvämt nog rock ovanpå sina vardagskläder.
Kurser motsvarande termin 11 på KI
Neurokirurgi
Den neurokirurgiska avdelningen vid CHUV, sjukhuset i Lausanne, tar hand om patienter med frågeställningar som tumörer och kärlmissbildningar men även många olika typer av ryggpatienter, som kotfrakturer eller diskbråck. Som sistaårsstudent utför du avdelningsarbete, medverkar vid operation och mottagningar. Mer detaljerat än så är inte upplägget, utan man får ta egna initiativ.
Vi var två studenter som delade upp varje dags nya patienter mellan oss och skötte inskrivningen av dem, ordinerade labprover och mediciner i samverkan med en underläkare samt presenterade patienterna på röntgenronderna. Då inskrivningarna var planerade till bestämda tider var vi resten av tiden på operation eller mottagning, eller följde en neurokirurgisk konsult. Då neurooperationerna oftast sker under mikroskop var det visserligen svårt att få assistera, men å andra sidan kunde man alltid följa operationerna på en skärm, och de läkare som opererade förklarade gärna. Operationerna innefattade allt från tumörkirurgi till djuphjärnstimulering och ryggradsplastiker. Man utförde vissa minimalinvasiva kotfusioner som man är ett av två sjukhus i världen om att göra. Mottagningarna var oftast återbesök som läkaren själv skötte, och man kunde inte vara vidare delaktig under patientmötet. Konsulten gick runt mellan olika avdelningar, oftast akuten, och undersökte patienter med neurokirurgiska frågeställningar. Ibland fanns här inget alls att göra och ibland hade konsulten många fall att se till samtidigt. Då kunde man ofta hjälpa till genom att preliminärt undersöka några av patienterna själv. Förutom ovanstående var det varje vecka konferenser om ryggfall, neuroonkologi, neuroradiologi (där en radiolog gick igenom svårare fall), neurovaskulära frågeställningar och vetenskap (både basal och klinisk). Dessutom kunde man följa med på gammaknivsbehandling.
Ortopedi och traumatologi
Den här placeringen är två månader lång med en månads ortopedi och en månads traumatologi. Ortopedin är belägen i en egen byggnad och sköter elektiva ortopediska operationer som olika slags proteser, artroskopier och osteotomier, men även exempelvis sarkomkirurgi. Patienterna skrivs in redan på mottagningen och är i allmänhet friska.
Följaktligen finns inte mycket avdelningsarbete att göra, och man råds istället att vara så mycket som möjligt på operation. Som student får du assistera mycket, och man räknar med studenten som assistent när man lägger upp operationsscheman för veckan. Förutom operation finns även mottagningar med återbesök efter operation samt inskrivningar inför operation. Som student kan man oftast, pga. tids- och utrymmesbrist, inte ta egna patienter. Själv kunde jag göra det några enstaka dagar när lediga rum fanns, men i vanliga fall sitter man med en läkare.
Traumatologin befann sig i sjukhusets huvudbyggnad och skötte, som namnet ger vissa ledtrådar om, ortopediska operationer akut efter trauma. Även revision av infekterade proteser och ryggoperationer sköttes här. Även här får man assistera, men inte lika mycket som inom elektiv ortopedi. Här finns också mer att göra på avdelningen med uppföljning och rond av patienter. Mottagningar finns även här, där patienterna uteslutande är återbesök efter traumaoperation. Som student kan man inte göra mycket på mottagningen, men kan ofta vara med och lägga gips. Förutom ovanstående finns även en ortopedakut. Här kan man arbeta relativt självständigt; ta egna patienter, ordinera prover och röntgen och tolka röntgenbilder.
Förutom vanligt arbete höll över- och underläkarna varje vecka varsin presentation av ett intressant fall eller ett ortopediskt ämne. Under min tid på kliniken kunde jag dessutom delta i flera vetenskapliga konferenser, vilket var mycket intressant.
I Lausanne pratar man franska, vilket väl inte var något större problem för mig. Sjukhuset erbjöd en språkkurs, men den fick jag höra talas om en tid efter att den börjat. Engelskkunskaperna är i allmänhet dåliga i Lausanne, så ska man hit kan det vara på sin plats att kunna någorlunda franska, framförallt om man skall prata med patienter. Vad gäller kulturen tillhör (åtminstone den franska) delen av Schweiz den civiliserade delen av Europa, vilket yttrar sig i croissanter på morgonmötena, ostar och färskt bröd i operationscafeterian och vin till lunchen, som för övrigt är betydligt bättre än en svensk sjukhuslunch. Som en verklighetstrogen beskrivning av Schweizisk kultur rekommenderas Asterix i Alperna.
Erasmusstudenterna hade en egen organisation som ofta ordnade rabatterade skidresor, vilket kan rekommenderas. Överhuvudtaget är Lausanne perfekt för helgutflykter till närliggande skidorter. Närmast ligger Les Diablerets, på vars glaciär man kan åka in på sommaren, och inom rimligt avstånd finns även Portes du Soleil, Verbier och Zermatt. Annars hade universitetet lag i många olika sporter som man kunde delta i. Campus ligger ca en halvtimme från sjukhuset, och där finns bra anläggningar för alla möjliga sporter. Just sport är ett bra sätt att träffa andra studenter, men ofta är man också flera studenter samtidigt på en klinik vilket är ett annat sätt att träffas. Lausanne i sig är rätt likt Uppsala; en liten stad präglad av studenter med en stor katedral i centrum. Omgivningen är dock betydligt finare, och från sjukhusets högre våningar har man utsikt mot Genèvesjön och franska Alperna.
Utbytet var det sista jag gjorde vid KI, men det kan mycket väl påverka mitt framtida yrke. Jag fick en mycket djupare inblick i såväl neurokirurgi som ortopedi än jag fått tidigare under min utbildning i Sverige, vilket kommer att vara till nytta i framtiden. Min franska blev bättre, jag fick åka en hel del skidor och träffade mycket nytt folk. Utbyte rekommenderas!