Anledningen till att jag valde att söka mig till vårat grannland Norge har att göra med att jag velat flytta dit för att arbeta och då passade detta sig extra bra att få möjligheten att i förväg prova på det. Samtidigt som jag varit nyfiken att undersöka om vårat grannland skiljer sig så mycket åt i förhållande till oss. Informationen ifrån KI och partneruniversitetet kunde varit bättre. Dessutom upplevde vårat partneruniversitet att de inte var tillräckligt informerade av KI så när vi väl var på plats så var det rätt bökigt med kursplan, schema osv. Detta fick vi ta reda på genom vår studiehandläggare. Något som borde varit klart innan avfärd. Andra saker man bör tänka på innan avfärd är att ha gjort MRSA-prov och ha papper på detta. Ett annat tips är att ha fixat European Health Card genom Försäkringskassan. Man har sjukdomsförsäkring genom skolan, men som en trygghet kan det vara bra att ha detta kort.

Ankomsten ägde rum två dagar innan vi skulle påbörja vår praktik på Aker Universitetssykehus. Något som rekommenderas. Vi tyckte det var rätt klokt att få någon dag extra innan så man hinner installera sig lite och lära sig hitta något så när.

Kostnadsläget i Norge i förhållande till Sverige skiljde sig en del. Boendet var dyrt. Vi bodde två stycken i ett rum på 18 kvm och betalade 5600 NOK per person, under en fem veckors period. Att ta sig fram i Oslo med busskort kostade oss 630 NOK per person, men då ordnade vi vuxen busskort som gjorde att vi hade tillgång till att ta oss fram vart som helst med alla olika typer av färdmedel såsom buss, tåg, t-bana och trikken. Matkostnaderna skiljde sig inte så markant som vi hade trott. Ska man äta ute blir det absolut dyrt, men mat i affärer för att tillaga själv var i det stora hela detsamma som här hemma i Sverige.

Bostad får man ordna själv. Det var väldigt svårt att få tag på bostad i så kort period. Vi var ju endast där fem veckor. Men efter många om och men så fick vi tillslut ett rum i ett kollektiv genom Svenska Föreningen. Normalt sätt så tar de inte emot studenter då tanken med Svenska Föreningen är att man, genom dem, åker dit, får boende och sedan arbetar. Vi hade tur. Det blev ett undantag. I varje kollektiv bor det mellan 5 och 13 personer. Vårat kollektiv (Popphunden) hade enbart fem personer, och då var jag och Katarina inräknade. I kollektivet får man ett ansvarsområde, t.ex. köket. Vilket innebär att man blir den som ser över att detta är städat och fint i slutet av veckan. Förutom det så är kök, toalett och vardagsrum gemensamt. Kostnaden för detta var 5600 NOK per person under en fem veckors period.

Språket skiljde sig inte så mycket alls. Man kom snabbt in i det och emellanåt kom man på sig själv med att säga saker som var norskt. Även på fritiden. Visst kunde det också vara lite krångligt ibland med ord som liknar svenskan men som betyder något helt annat på norska men frågar man sig för och förklarar så går det vägen ändå. En skillnad som bör påpekas är att i Norge heter det inte röntgensjuksköterska utan där heter det radiograf.

Det arrangerades inga sociala aktiviteter för oss utbytesstudenter. Vi förstod det lite som så att det inte är ofta de har utbytesstudenter, speciellt inte från Sverige. Kliniklärarna däremot var väldigt hjälpsamma och kom med bra tips på saker att göra på fritiden. Vi gjorde egna besök till olika (viktiga) sevärdheter såsom Holmenkollen, Oslo reptilpark, Oslos Nationalmuseum samt Botaniska trädgården där, Popsenteret etc etc. Sedan tycker jag personligen det är roligt med loppmarknader och Second Hand så sånt strosade vi runt på fritiden också. Utöver det så tränar jag en hel del på fritiden hemma i Sverige, vilket gjorde att jag även ville göra detta i Oslo. Jag hade turen med mig och är medlem på actic, något som finns även där och det gick att ordna så att jag fick gymma på samma kort som det jag har hemma. Kostade mig inte en krona extra. Däremot finns det en hel drös massa gym som inte kostar skjortan och som bara är månadsvis. Perfekt. Ett annat litet tips är att gå med på hemsidan: http://www.visitoslo.com/. Den är bra för att man får mail om vad som händer i veckan i Oslo. Gav oss en massa tips och emellanåt får man även erbjudanden som att man får skriva upp sig på lista för att vara med på saker gratis. Något man som student inte tackar nej till (speciellt inte när det handlar om att man kan få följa med på färd i chokladfabriken Freia). Utelivet i Oslo är detsamma som i Sverige, skillnaden är bara att där är det 21 års gräns på klubbar och uteställen. 

Sammanfattningsvis är jag jätteglad att jag gjorde den här resan. Verkligen. Nu är jag klar och har tagit examen och kan bara le när jag tänker tillbaka på min och Katarinas resa. Något jag faktiskt måste rekommendera är att man helst bör göra en sådan här resa tillsammans med någon. Självklart kan man göra den själv men för mig har det varit ett jätteplus att ha Katarina där och kunna bolla saker när jag blivit fundersam, varit nere eller helt euforisk. Resan har däremot gjort att jag känner att jag vill vänta lite med att lyfta vingarna och flyga till grannlandet för att arbeta och bo där. Vill ha mycket mer erfarenhet, vilket för mig varit en bra insikt att få. Så Norge, ni får nog vänta ett slag på mig.