Anledningen till att jag ville göra utbyte var helt enkelt att jag tyckte att det var väldigt dumt att missa chansen. Jag tycker att man ska ta tiilvara på de möjligheter som universitetet erbjuder och detta är det absolut bästa! Det är smidigt att göra utbyte genom sitt universitet tycker jag, mycket som redan är ordnat så att säga. Jag ville till ett spansktalande land pga  av att jag tidigare lästa spanska men aldrig haft tillfälle att använda det eller försöka lära mig språket på riktigt. De ställen jag då hade att välja på var Chile och Spanien. Båda länderna lockade väldigt mycket, men det blev tillslut Madrid och Universidad Rey Juan Carlos som jag hamnade i och det har jag inte ångrat! http://www.urjc.es/

 

Informationen från KI hade jag fått löpande under utbildningen genom de möten om utbyte som hölls för oss studenter. Det är bra att gå på dem. Speciellt tror jag att de seminarier som tidigare utbytesstudenter håller i är bra, tyvärr kunde jag inte gå på något sådant och inte heller träffade jag någon som varit i Madrid på utbyte innan jag åkte, det hade varit bra. Men det var också ganska längesedan någon åkte till Madrid från KI. På hemsidan finns även information att ta del av: http://courses.ki.se/utbildningsprogram/Arbetsterapeut/internationellt/utbytesstudier/utbytesstudier

 

Förberedelserna innan man åker ligger i ens eget ansvar och det är en del som behöver göras, även om det kanske är något lättare om man åker inom Europa. Visum eller andra tillstånd behövs inte för att studera i Madrid på utbyte. Vaccinationer om du ska göra praktik på sjukhus gäller som i Sverige. Det är ditt eget ansvar att se till att du har grundskydd innan du åker. Jag behövde inte mer än så, men det är bra att kolla med exempelvis Studenthälsan på KI http://ki.se/ki/jsp/polopoly.jsp?d=3400&l=sv eller maila och fråga universitetet i Madrid om det ändras av någon anledning.

 

Arbetsterapeutprogrammets internationella studenthandläggare hjälpte mig väldigt mycket:

http://courses.ki.se/utbildningsprogram/Arbetsterapeut/internationellt/utbytesstudier/int_studievagledning

 

Mina spanskakunskaper bestod innan jag åkte i att jag läst det på gymnasiet i 2 år och sedan 20p på universitet. Men att prata spanska var väldigt svårt, jag hade aldrig övat det på riktigt. Genom min kontakt med URJC fick jag reda på att det var möjligt att få en handledare som hade engelskakunskaper så det valde jag, det kändes tryggt. Mina kunskaper i spanska var även anledningen till att jag ville göra praktik under mitt utbyte istället för att läsa kurserna på arbetsterapiprogrammet, det kändes då som om att det skulle vara allldeles för svårt språkmässigt. Mina två handledare hade sedan inte så stora kunskaper i engelska, men det hjälpte i vissa fall ändå.  

Jag kom ner till Madrid den 5 september och min introduktionskurs i spanska började den 7 september. Efter dessa två veckor med spanska hade jag lite ledigt innan min första praktik startade. Det var helt underbart att få bara vara i Madrid och att umgås med nyfunna vänner innan vardagen satte igång. Madrid är en rolig stad, man har inte tråkigt!

 

På flygplatsen Barajas tog en tjej emot mig som jag skulle dela lägenhet med. Hon erbjöd sig på telefon när jag ringde tidigare för att säga när jag skulle anlända. Någon fadderorganisation som på KI märkte jag inte av någon, men å andra sidan känns det inte som att det behövs i Madrid, människor tar vänligt emot dig i alla fall, utan att behöva organisera det speciellt. Det är mer naturligt på något sätt och det tycker jag mycket om.

I Madrid var det billigare generellt med allt. Matpriserna var lägre och att äta och dricka ute på restaurang likaså. Sedan finns ju tendensen att man gör av med mer pengar när man är iväg på detta sättet, men stipendiet som jag fick från KI hjälpte väldigt bra. Jag hade lån och stöd från CSN som vanligt utöver detta.

 

Boende var relativt dyrt i jämförelse med annat i Madrid. För att dela lägenhet och ha ett eget rum på 9kvm betalade jag ca 370 euros varje månad. Hyresvärden var hur bra som helst och hjälpte oss om vi behövde och lagade och bytte ut saker som gått sönder.

Jag fann mitt boende genom en förmedling på nätet: http://www.aluni.net/student-accommodation/StudentAccommodationContract.php Jag hade det lite krångligt med att ordna boende, det var inte helt lätt att förstå hur man skulle gå tillväga, men genom mailkontakt med denna förmedlingen fick jag väldigt bra hjälp flera, flera gånger, de tröttnade inte på mitt ständiga frågande. Så tillslut hamnade jag i en lägenhet i ett område som heter Usera med tre andra tjejer, de var från Nederländerna, Dominikanska Republiken och Kanada. Usera ligger i södra delen av Madrid och där bor många olika nationaliteter, ett väldigt mysigt område med mindre gator och tvätt på tork utanför fönstrena. Jag tyckte om att bo där, men hörde även att det ansågs som ett mindre säkert område att bo i. Jag märkte inte alls av det! Vänliga människor och mysiga kvarter var det jag upplevde!

Det är ju främst praktiken som jag kan jämföra med Sverige. Jag gjorde 12 veckors praktik på två olika sjukhus, 6 veckor på vardera. Det var på en neurologisk rehabiliteringsklinik först, som hette Fundación Instituto San José. Det var till största del patienter med stroke men även andra neurologiska diagnoser såklart. Detta sjukhus var ett relativt gammalt sådant och det låg ca en timme med buss från min lägenhet.

 

Sedan var jag på handskaderehabilitering på ett sjukhus som låg vid universitetet, Hospital Universitario de Fuenlabrada. Fuenlabrada är som en egen mindre stad söder om Madrid. Det tog ca en timme med kollektivtrafiken dit också. Detta sjukhus är större än det förra. Här var det arbetsskador i händer och fingrar som dominerade hos patienterna. Men det var även barn som kom till kliniken.

 

Generellt tycker jag att kontakten med patienterna var mer avslappnad än här i Sverige. Man pratade mer med dem på ett vardagligt sätt och fick då information som behövdes för rehabiliteringen.

Jag tycker väldigt mycket om atmosfären i Madrid. Det är en storstad, men människor är så trevliga och varma mot dig. Det är även lite lugnare tempo på något sätt även om det ibland är otroligt mycket människor, hur konstigt det än låter. Människorna verkar inte stressa så mycket som hemma i Sverige.

 

Madridborna tar ofta förgivet att du pratar spanska utan problem. Engelska är det inte många som behärskar. Men om man bara försöker med spanskan så uppskattar de det. Man blir väldigt duktig på kroppsspråk dessutom!

Jag hade otroligt roligt i Madrid! Alla utbytesstudenter vill träffa nya människor och göra saker tillsammans och uppleva staden. Men jag umgicks även med Madridbor, och de visade mig staden, platser och saker som jag troligtvis inte hade stött på utan dem, på egen hand.

 

Universitetet anordnar träffar och resor runt om i Spanien för utbytesstudenterna. Även de som förmedlar boende, Aluni, ordnar olika event beroende på vad man är intresserad av. Exempelvis sport, kultur, och fester. Så det är ganska svårt att inte hitta på saker när man gör utbyte i Madrid. Utbytesstudenter från andra delar av Europa främst studerar när de är något yngre generellt än vad vi göt i Sverige eller Norden. Många av de som jag lärde känna var yngre än mig, många var runt 21-22 år. Men kul hade jag med dem i alla fall såklart!

 

Spanska studenter upplever jag är väldigt öppna och varma mot dig när du kommer. De är intresserade och det är naturligt att bli medbjuden på olika saker. Det är skönt att bli välkomnad på det sättet. Jag har svårt att tro att det är på samma sätt för utbytesstudenter i Stockholm...

Sammanfattningsvis vill jag bara säga att det finns inget som gör att jag skulle avråda någon att åka till Madrid på utbyte! Det är absolut en underbar chans. Missar man något i den ordinarie undervisningen på KI så får man så mycket andra upplevelser genom utbytet som jag inte skulle vilja byta ut mot något. Detta har varit det i särklass bästa med hela min utbildning på KI, utan tvekan.