Jag har alltid tyckt väldigt mycket om att resa och därför såg jag utbytesstudier som en möjlighet att kunna kombinera studier och resa. Anledningen till att jag valde just Hanoi Medical University var för att jag tyckte att Vietnam verkade vara ett intressant land med en annorlunda kultur. Jag läste även tidigare reserapporter och jag tyckte det lät som att de tidigare studenterna hade haft ett givande utbyte. Det var en del pappersarbete att ta sig igenom och fylla i för att ansöka till utbytesstudier i Hanoi. För att resa till Vietnam behöver man ett visum. Som vi förstod det fanns det bara turistvisum eller businessvisum så vi ordnade ett turistvisum för 3 månader som kostade 700 kr. Denna gällde för en inresa i Vietnam. Har man tänkt att resa runt till andra länder krävs ett visum med flera inresor i Vietnam och det visumet är dyrare. Det är svårt att kontakta de på ambassaden så var ute i god tid då de inte alltid uppger korrekt information om väntetider och liknande. Flygbiljetten köpte vi i juli för ca 9000 kr vilket var ganska dyrt men för vår del fanns det inte så många dagar att välja mellan. Vi mellanlandade i Köpenhamn och Bangkok, totalt tog resan 20 timmar. Då jag har rest en hel del så behövde jag inte ta så många vaccinationer. Jag blev bara rekommenderad vaccin mot tyfoid och kolera. Första dagen i skolan kontrollerade de att vi hade alla vaccinationer som behövdes så det är en bra idé att ta de hemma innan man åker då de annars kanske kan komma att kräva att du vaccinerar dig där. Från KTC fick vi gratis handsprit och handskar.

Vi hade bokat upphämtning av hotellet vilket är att rekommendera då det vanligaste bedrägeriet är att de försöker ta dig till fel hotell från flygplatsen. Vi märkte med tiden att många hotell och restauranger hette samma sak, detta för att förvirra turister och få de att välja ett annat ställe med samma namn än vad de egentligen hade tänkt. Vi anlände kvällen innan vi skulle påbörja våra studier. Klädsel till skolan innefattade långbyxor med t-shirt och sandaler och det var även så de andra studenterna var klädda. Trots att de vietnamesiska kvinnorna inte var strikt klädda så var det väldigt ovanligt med linnen som visade axlarna. Första dagen tog vi taxi till skolan eftersom vi inte hade haft tid att lära oss hur busslinjerna fungerade. Taxin släppte oss en liten bit från skolan och vi irrade runt ett bra tag innan vi hittade rätt. Alla vi visade adressen för pekade åt olika håll och ingen kunde prata engelska. Tillslut hittade vi rätt men hon vi skulle träffa var inte där och vi blev ombedda att komma tillbaka nästkommande dag. Nästa dag gjorde vi ett nytt försök att träffa vår kontaktperson. Denna gång försöker vi oss på bussen vilket visare sig inte vara helt lätt. Det tog oss 2 timmar att komma till universitetet och vi inser att informationen vi fått om hur vi ska ta bussen kanske inte var den helt korrekt. Även denna gång är hon inte där utan vi blir ombedda att återkomma på eftermiddagen. Efter att ha väntat på skolgården i 2 timmar får vi äntligen tag på kvinnan och hon börjar ringa runt och berättar sedan att vi inte kan få börja med mikrobiologi förrän om ett par dagar men att vi ska få besöka klinisk kemi på universitetests sjukhus.

Ett bra tips är att köpa en bra karta. Många kartor visar inte alla smågator vilket gör det otroligt svårt att hitta och busslinjerna är inte som svenska som åker samma väg oavsett riktning. Man kan alltså hamna på en helt annan plats än man planerat även fast man trodde att man hade koll på läget. 

Den vietnamesiska valutan heter dong och 100.000 dong är ungefär 33 kr. Viktigt att påpeka är att man endast får halva CSNlånet när man studerar i Vietnam. Anledningen till detta är att de anser att det är billigare att leva i Vietnam. Notera att du dock fortfarande kan ansöka om tilläggslån för resekostnaden, vilket kan ge dig nästan 10.000 mer i lån, vilket gör att du ungefär får samma summa pengar som om du fått hela lånet. Det mesta i Vietnam är väldigt billigt. En fin middag kostar ungefär 33 kr, en billig ca 10 kr och en enkel bussbiljett knappt 2 kr. Man kan även köpa månadsbusskort för knappt 50 kr. Att fixa ett månadskort (som gäller per månad och inte 30 dagar) är dock krångligt då man måste fylla i en ansökningsblankett (som endast finns på vietnamesiska), fixa ett fotografi i färg och rätt storlek, och sedan hitta ett ställe där man kan lämna in det som inte har lunchstängt eller stängt för dagen, vilket är lättare sagt än gjort. Bussarna går varje kvart men det är hyffsat svårt att förstå hur linjerna fungerar då de inte har samma stationer åt ena hållet som det andra och då det inte finns några busslinjekartor. Om man är modig så kan man hyra en motorcyckel eller bli skjutsad på en, vilket är billigare än taxi. Kaos beskriver trafiken i vietnam. Det finns knappt några trafikregler (om det finns så är det ingen som följer de) och trots att det är lag på att alla motorcyklister måste bära hjälm (dock är många av usel kvalité och hjälper antagligen inte vid en eventuell krasch) så är det otroligt många som dör i trafiken varje år. Taxi är billigt men det dyraste alternativet. Att åka till skolan kostar mindre än 30 kr och tar ungefär 15 minuter från Hoan Kiem. Det finns många olika taxibolag men vissa är mer seriösa än andra. De seriösa taxibolagen försöker aldrig lura dig utan kör alltid på taxameter som går som den ska. De på hotellet tipsade oss om vilka som var bra, vi höll oss till de och hade aldrig några problem. Om man är medlem i vårdförbundet kan man ansöka om ett resebidrag på 3000 kr, vilket är lättförtjänta pengar då man bara fyller i en blankett och skicka in. I Vietnam kan man endast ta ut 800 kr per gång ur bankomaten och det kostar ca. 40 kr per uttag!! Därför är det bra att ta med sig mycket kontanter för att slippa dessa avgifter eller skaffa ett bankkort med förmånligare avgifter. US dollar kan man betala med på alla turistställen och på alla resebyråer. I turistområden är det satt i rutin att försöka lura turister att betala så mycket som möjligt. Du får alltid betala mer än vietnameserna när du köper frukt, äter gatumat och shoppar. Gör det till en vana att pruta mer än halva priset när du shoppar och försök att köpa frukt och liknade i området runt skolan. Där har de flesta inte ens en tanke på att försöka lura dig. Gör alltid upp om priset innan du äter gatumat, annars får du garanterat betala mer än det dubbla. Om du tycker att något är löjligt dyrt eller kostar lika mycket som hemma så försöker de antagligen lura dig. Om saker har prislappar så är det oftast fasta priser och ingen idé att pruta. Mycket av det man köper i Hanoi som inte är hantverk är av otroligt dålig kvalité som ex. kläder och väskor, ett tips är att köpa det du behöver i Sverige innan resan.

Att hitta en lägenhet är svårt, betydligt svårare än vi hade trott. Det var svårt att hemifrån försöka hitta lägenheter så vi tänkte att det kanske var lättare att hitta på plats, det var det inte. Det var nästan omöjligt att hitta någon lägenhet som låg tillräckligt centralt och priserna var väldigt höga. Vi blev tipsade av Universitetet om hotell men de såg inte såg inte så fräscha ut och var inte speciellt billiga heller. Vi bokade ett finare hotell de första tre veckorna och planerade sedan att vi skulle hitta något billigare. Båda hotellen som vi bodde på låg i den gamla delen av Hanoi, Hoan Kiem. Där rekommenderar jag att man bor då det är ett väldigt trevligt område med mycket affärer, restauranger och folk i rörelse.

På vårt fina hotell som vi bodde på i början betalade vi drygt 200kr/natt för två personer i ett dubbelrum men då ingick en jättefin frukost då man nästan kunde beställa in precis vad man ville. Hotellet var väldigt fräscht, personalen var väldigt trevlig och otroligt hjälpsam. Dock bygger de väldigt mycket i Hanoi och vägg i vägg höll de på att bygga ett nytt hotell. Det var inte jätteuppskattat att bli väckt klockan halv 7 en lördagsmorgon av att en borrmaskin nästan borrade en i huvudet.. (ja, de jobbade lördagar och söndagar också). På det andra hotellet hade vi en balkong och fönster, vilket vi inte hade på det första hotellet. Inne i stan så är alla husen väldigt smala och allt är väldigt ihoppressat, detta resulterar i att endast de rummen som vetter mot gatan har något fönster. Har man ”fönster” mot innergården betyder det ofta att man har utsikt över en vägg med ca en meters avstånd. På det andra hotellet betalade vi 110 kr/ natt för två personer. Den enda skillnaden var att det inte var riktigt lika fräscht och att vi inte hade en grym frukost. Kackerlackor och ödlor förekom men vi gjorde så gott vi kunde för att täcka över avlopp och springor så att de inte skulle komma in. Att bo i Hoan Kiem är att föredra då det är här det mesta händer. Det tar nästan en timme att åka till skolan med buss. Området kring West Lake är också väldigt fint och något lugnare men inte lika centralt och något längre från skolan. Att bo nära skolan är antagligen billigast men risken är att man blir väldigt begränsad om man vill hitta på saker efter skolan.

Wifi finns på nästan alla hotell och på många restauranger och caféer. Dock kan hastigheten och mottagningen variera kraftigt. Se till att internetet fungerar på just det rummet du får.

Även fast de länge hade vetat att vi skulle komma så är det mycket som inte var planerat inför varje ny kurs och det verkade som att det ordnade allt samma dag även fast de kunnat göra det flera veckor i förväg. Det mesta i Vietnam är dåligt planerat och mentaliteten är ofta att ta saker som det kommer. Som svensk kan man bli väldigt frustrerad om inte allt är välplanerat och om inte allt görs så effektivt som möjligt. I Vietnam finns ingeting som heter effektivitet... På lab är det inte en ovanlig syn att en person arbetar och tre tittar på. Hygienen var betydligt bättre än vad jag trodde innan. På de flesta lab spritar de händerna men det är ofta rörigt och saker ligger lite överallt. De byter inte handskar om de skulle råka spilla något och tar de av sig handskarna så tar de inga nya utan försöker istället krångla på sig de använda. Det är ju bra att de använder handskar men funktionen försvinner lite då de byter de så sällan. De flesta maskinerna är moderna och är sådana som vi har i Sverige. Skillnaden är att allt inte är datoriserat och automatiserat och att man tummar på hygienen och säkerheten. Sådant som vi har fått lära oss att man absolut inte får göra är inte så viktigt i Vietnam och risken för att de blandar ihop patienter eller kontaminerar prover är betydligt större. De har ca 2 timmar för lunch och siesta mitt på dagen vilket kan bli rätt långtråkigt. De äter och sover i sina labkläder vilket vi aldrig skulle göra. På många av de lab som vi var på hade de studenter som hade praktik, precis som i Sverige. Relationen mellan lärare och elever var ganska strikt man tilltalade aldrig professorerna eller lärarna vid förnamn. De vietnamesiska studenterna som var på labben fick mestadels titta på när någon annan labbade och detta gällde även oss. Vi frågade ofta om vi fick prova olika saker men vi fick ofta som svar att vi inte hade varit där tillräckligt länge för att hinna lära oss. I Sverige får man nästan alltid prova på något nytt för att man ska kunna lära sig det. I Vietnam måste du titta på tills du kan det och först då får du utföra det själv. 

De flesta som arbetar på laboratorierna är läkare eller laboratorietekniker. Vi fick ingen information om att ta med någon kurslitteratur men det behövdes inte heller. All information som vi behövde gick att hitta på internet och ibland fick vi bra handouts på engelska.

I Vietnam talar man vietnamesiska vilket är ett väldigt avancerat språk. Ordet Ba kan betyda många olika saker beroende på hur man uttalar a:et, det kan bli allt från fem till ko. Detta gör att även om man försöker lära sig de lättaste fraserna så har man inte rätt uttal och de förstår inte alls vad man försöker säga. Det är knappt att man besvärar sig med att säga ”tack” på vietnamesiska, (cum on) för man uttalar det ändå alltid helt fel vilket resulterar att de inte har någon aning om vad du försöker säga. Trots att de tydligen lär sig engelska i skolan så är det otroligt få som pratar någon engelska överhuvudtaget. Språket var ofta ett hinder och det är inte ovanligt att om man frågar något så får man ”okey” som svar. Detta betyder att de inte har någon aning om vad du just har frågat eller sagt. Barnen under 10 år talade bäst engelska av alla. På labben var det bara ett fåtal som kunde prata begriplig engelska, de flesta var läkare som hade studerat utomlands. När man turistar i Hanoi är språket inte ett lika stort hinder då de som livnär sig på turism kan begriplig engelska. Vietnameserna är inte speciellt troende vilket gör att landet känns mer utvecklat och jämställt. Ofta finns det ett litet altare i varje hus där de ger små offergåvor som lite pengar, kakor, någon frukt eller kanske en läsk och tänder rökelser. Detta är för att be om lycka till de äldre och avlidna. Detta ser man även i alla deras pagodor, de gamla templen.

Det anses vara väldigt oartigt att öppet peta tänderna med tandpetare. Tänk på att hålla för munnen om du använder en tandpetare. Det förekommer även att man måste ta av sig skorna i vissa affärer eller pagodor och i folks hem. Vietnam är ett mycket säkert land med låg kriminalitet om man jämför med många andra länder i Asien. Ett brott mot en turist ger ett strängare straff, detta för att gynna turismen. Även polisen är mer pålitlig här än i andra länder. De har stränga regler om att de inte får trakassera eller utföra utpressning mot turister då detta genast resulterar i avskedning. 

De äter mycket inälvsmat och andra konstigheter. De förstår att vi inte tycker om det och därför tycker de att det är extra roligt att få oss att äta saker som de förstår att man inte äter i andra länder. Jag såg flera gånger att de grillade hund och marsvin på gatan. Dock behöver du inte oroa dig för att du ska råka få hund på tallriken då detta betraktas som en delikatess och är väldigt dyrt. 

Du ska inte bli stött om folk puttar på dig om de tycker att du står i vägen, det verkar vara så de gör i Vietnam. Då man inte ser ut som de får du räkna med att bli ordentligt utstirrad på bussen och att folk pekar, fnissar och försöker prata med dig.

De olika kurserna gav oss olika mycket fritid. Under vissa kurser var vi på labbet från halv 9 till 4 medan andra kurser gav oss ledigt på eftermiddagarna för självstudier. På eftermiddagarna och helgerna passade vi på att turista i Hanoi och besöka sevärdheter, shoppa, sola och bada och åka på utflykter i Vietnam. På kvinnodagen blev vi bjudna på middag av de på mikrobiologilabbet på en jättefin restaurang med den obligatoriska efterföljande karaoken. Maten var utsökt och vi fick en chans att pröva typiska vietnamesiska delikatesser. Vi prövade bland annat struts och krokodil som faktiskt var riktigt gott. Det var också en riktig upplevelse att få se hur helig deras karaoke är som de tar på allra största allvar. Vi passade även på att besöka Halong Bay, vilket är ett måste om man befinner sig i Hanoi. Detta är ett av de sju världsarven och det var otroligt fint och en sagolik upplevelse. Vi åkte även till Sapa vilket ligger i bergen i norra Vietnam. Där vandrade vi, besökte olika bergsbyar, träffade olika stammar och gick på deras lokala marknader. Naturen och utsikten var otroligt vacker och den långa resan dit var verkligen värd besväret.

Om man vill umgås med andra västerlänningar är det bara att bege sig till någon av de populära kroggatorna i Hoan Kiem, speciellt Ma May Street och Ta Hien Street. Hoan Kiem är fullt med turister och festglada ungdomar. De flesta pubar stänger vid midnatt men några ställen har öppet längre, dock händer det ofta att polisen kommer och stänger ner även dessa barer. Även om man inte studerar så mycket tillsammans med de vietnamesiska studenterna så tycker de att det är väldigt spännande med utlänningar och visar dig gärna runt i staden och till lokala restauranger som man aldrig själv skulle ha hittat till. De flesta känner till Karolinska Institutet och många av professorerna har varit i Sverige.

Det finns mycket fina saker att köpa i Vietnam och själv fick jag köpa en till väska för att få med mig alla mina souvenirer hem. Det tar ca 4 timmar att åka till havet (Halong Bay eller Cat Ba Island) men det finns pooler dit man kan gå och betala för att få bada. På Army Hotel i de franska kvarteren finns en pool dit många utlänningar som bor i Hanoi väljer att gå till. Det är lugnt, lite folk och fräscht. Kostar dock 90.000 dong (ca 30 kr). I Hanoi finns det många sevärda museum kvinnomuseumet, historiska krigsmuseumet och fängelsemuseumet som är värda ett besök. 

Jag är otroligt nöjd över att jag åkte på utbytesstudier och det var en sann upplevelse att få uppleva ett land "på riktigt" och förstå deras kultur och traditioner. Det är möjligt att jag kunde ha fått en bättre utbildning på Karolinska Institutet men denna resa gav mig mycket annat. 

Bra att tänka på

Fixa visum i tid.

Vaccination.

Var försiktig i trafiken!

Skaffa en bra karta så fort som möjligt. Köp flera, du sliter ut de fort. Även efter 10 veckor gick jag inte från hotellet utan karta.

Ta med en bok, det kommer bli mycket väntetider då vietnameserna inte är så organiserade och välplanerade.

Ät den godaste fiskrätten någonsin, Cha Ca.

Res runt så mycket som du kan.

Ta en sväng förbi Hong Kong på vägen hem.

Köp alla kläder och liknande i Sverige innan du åker. Allt du köper där kommer att gå sönder...

Be universitetet om hjälp att hitta en lägenhet i Hoan Kiem. 

Var alltid trevlig, oavsett hur frustrerad du än blir.