Vi anlände i Tromsö dagen innan studierna började. Tyvärr pågick vårt utbyte endast under de tre sista månaderna av vårterminen och därför missade vi universitetets och studentkårens introduktion för alla utbytesstudenter, som hade skett i slutet av januari. Det innebar också att det inte fanns någon anledning för oss att anlända tidigare än precis innan kursstart. Att lära känns orten tyckte vi var något som kunde ske efter hand och med hjälp av de infödda kursarna istället för att vi skulle vara turister på orten några dagar. Vi fick dock mycket hjälp med att komma tillrätta med kursregistreringar och boenden med hjälp av den odontologiska institutionens utbytesvägledare. 

Kostnadsläget i Norge är högt. Det mesta i en matbutik är mellan 10-50% dyrare än i Sverige. Boendekostnaden för en student i Tromsö är ungefär lika dyrt som i Stockholm, men bara så länge man ser till korridorsrum och studentlägenheter i villor. Ettor eller större lägenheter kan vara uppemot dubbelt så dyra som de i Stockholm. 

Studentorganisationen (Studentsamskipnaden i Tromsö ) Sito ordnade bostad åt mig. Efter några missförstånd blev jag tilldelad ett korridorsrum väldigt nära skolan och en halvtimmes promenad från staden. Det råder akut bostadsbrist i Tromsö men skolan säger att de prioriterar att ge bostäder till utbytesstudenter. Eftersom tandläkarprogrammets utbyte börjar i mars verkar det dock vara svårt för Sito att erbjuda bostäder i god tid innan utbytets start. Bostäderna de erbjuder, av vad jag har  personligen sett, är av lite sämre standard än genomsnittsstudentlägenheten i Stockholm. Bostadsbristen är rätt allvarlig i Tromsö varför Sito hade satt upp baracker med 174 10 kvadratmeter stora rum med eget bad. 44 studenter delade kök. Det bäddade inte för den bästa kosthållningen man kan tänka sig men i övrigt var det bra standard på rummen. De låg dessutom väldigt nära skolan, gymmet, skidspåret och klätterhallen. 

 I och med att tandläkarprogrammet på Karolinska Institutets studieplan skiljer sig kraftigt utbytesuniversitetens, har studevägledarna på de två skolorna beslutat att hålla teori och praktik helt åtskilda. Därför fortsatte vi att följa våra svenska föreläsningar på nätet och skriva de svenska tentorna. Vi gick på föreläsningarna och seminarierna som hölls på vår nya skola, men vi behövde inte skriva tentorna. Upplägget på dagarna var väldigt likt de därhemma: Dagarna var för det mesta tvådelade med antingen klinik eller föreläsning hela förmiddagen, följt av en lunch och därefter ett till pass klinik eller föreläsning. Det hände dock att det var föreläsningar på lunchen, oftast under heldagar på kliniken. 

Tandläkarutbildningen i Tromsö har lyckats locka en hel del lärare från andra länder så mycket av föreläsningarna hölls på svenska eller engelska. Hölls de på norska var det ändå inga problem att hänga med. Min vägledare på kliniken var dessutom svenska. Det medförde emellertid att mina norska språkkunskaper blev lidande. 

Det arrangerades en hel del aktiviteter för utbytesstudenter men som nämndes tidigare kom vi tandläkarstudenter dit för sent för att delta i introduktionen. Det märktes dock inte eftersom vår klass var så vänliga och väldigt inkluderande. Utbytet blev faktiskt en aning bättre på grund av detta - i Stockholm har jag ofta upplevt att utbytesstudenterna har hållt sig mycket för sig själva men här slapp vi alltså det. Vi kom in i kulturen lite mer på riktigt. 

Utbytesstudierna har lett till att jag har kommit lite efter kliniskt sett. Det beror inte på att jag hade lite klinik när jag var borta, utan mer på svårigheter att arbeta mot deadlines när man inte har så många klinikpass man kan önska och tandteknikerarbetenainte blir så bra som de kan. Det har varit väldigt intressant att se hur en annan studentklinik arbetar och fungerar. Kanske är vissa administrativa bördor omöjliga att komma undan och kanske måste vissa arbetssätt vara så till synes fulla av brister som de är. Jämförelser mellan mina två skolor är omöjliga och handlar mest om jämförelser mellan olika arbetssätt på kliniken. Jämförelser mellan de teoretiska kurserna är svårare att bedöma eftersom jag som student befinner mig mitt i det och jag inte heller läste någon hel teoretisk kurs där. Den viktigaste insikten är väl, diplomatiskt nog, att inget arbetssätt är perfekt men också att personlig kontakt med sina lärare är ovärderlig.